Lördagen 10 oktober
Att räkna till 12 har jag gjort i åtskilliga veckor, så 12 kan jag med säkerhet räkna till. Man räknar och räknar för att vara säker på att man har fått in alla 12 valparna, tyvärr så står de 12 sällan stilla så oftast får man räkan många gånger innan man är säker. När man är i trädgården så är 12 ganska många att hålla reda på och se efter då vi bor vid vattnet, 12 är många när de springer åt olika håll det lovar jag er. Några har hunnit få sig några ofrivilliga bad men de tycker ju att det är så skoj att få springa omkring nere vid vattnet och leka. Nu har de 12 börjat minska då Lyvan och Larixa flyttade igår, Leon och Lupus idag och Lucas i morgon. Lewis bli kvar ytterligare några veckor innan han också flyttar till sin nya familj. Tycker att det är rätt skönt att de börjar minska på de 12 och det kan jag säga med gott samvete. Jag lägger ner mycket tid på valparna med att umgås med dem och låta dem upptäcka nya saker i livet och när de är 8 veckor så har jag gjort mitt och det är dags för de nya ägarna att ta över.

Lite nya bilder på några av de 12.

Vi har varit på utställning också, närmare bestämt Sundsvall. Jag tog min mor med mig och drog till Sundsvall tillsammans med Elexa, Esta och Saga (Westerner Avalon) som vi hämtade i Mora och sen även Sonny som vi hämtade upp i Ljusdal.
Esta var med som sällskap då vi hade två nybörjare i utställningssammanhang med oss. Hon är så trygg i allt och det är så bra att han en sån hund med sig när man har nybörjare med sig. Saga har ju aldrig varit på någon utställning tidigare och Sonny var ju också ganska "grön" i dessa sammanhang även om han har varit på en inofficiell tidigare för någon vecka sedan. Elexa har ju varit med ett tag men hon är verkligen upp och ned från dag till dag ang. hur hon reagerar. Ena dagen så kan vissa saker vara lite konstiga, andra dagar så är hon hur världsvan som helst men det har väl med åldern att göra.

Hur som helst så gick det ju toppen i utställningsringen under helgen. Lördagen så var det Internationell utställning i Nordichallen och där slutade Elexa med BIR och Cert och fick även sitt första CACIB, Sonny var inte sämre han som blev BIM med Cert och CACIB. Någon valpklass var det inte denna dag så Saga var inte anmäld. Söndagen var det SSUK som hade utställning i Bergeforsen norr om Sundsvall. Där var det bara Elexa som fick ck av alla anmälda vuxna hundar så hon fick Cert och BIR. Sonny blev 1:a i sin klass med hp, han fjantade lite för mycket och tyckte att domaren var lite mystisk, så kan det vara med de unga hundarna. Lilla Saga endast drygt 5 månader gammal blev Bästa valp och slog 4 andra eurasiervalpar varav två var nästan 9 månader, inte illa för att vara första gången. Hon flöt verkligen på i ringen och hade ett fantastiskt steg. Även Iouri var där eller Ivar som han kallas till vardags, Tippans son i II-kullen som hade blivit en mycket stor och ståtlig kille med ett mycket bra temperament, ska bli skoj att se mer av honom framöver.
Dock stannade vi inte till finalen då det fanns risk för både snö och halka på vägen hem så jag tyckte att det var bättre att bege sig hem över under dagtid och när det var ljust.

Sen har en lång dröm/önskan gått i uppfyllelse. Jag har under många år drömt om en häst och då ska det vara en riktig häst, en stor häst. Så nu har vi utökat familjen med Alfred, en Ardennerkille på 3 år, vi tog i rejält på en gång.
Det har inte funnits varken tid eller tillfälle tidigare, dock hade jag när barnen var små tillgång till en Fjording och en Nordsvensk travare som bodde på vår gård. Hästarna var inte mina men det blev en hel del körningar och lite ridturer. Dock var det körningarna som roade mig mest.
Så äntligen dök tillfället upp och jag har tillsammans med vår granne köpt Alfred. Han kommer att stå hos Owe som bor i närheten som redan har två hästar, en Ardenner och en blandning Ardenner/Nordsvensk. Owe som har lång erfarenhet av Ardenner har hjälp oss och följde med mig för att titta på Alfred. Både jag och Owe gillade Alfred skarpt och jag hoppas att han kommer att trivas med oss. Vi kommer alla tre att hjälpas åt med hästarna vilket är förutsättningen för att jag ska kunna ha häst då jag tänker fortsätta med både avel och utställning med våra eurasier.
Det blir ju så mycket enklare om man kan dela på ansvaret och inte behöver känna sig så låst. Jag ser fram emot detta med sån glädje och hoppas på snö snart och att få ta en slädtur med Alfred. Min förhoppning är också att jag ska kunna ha en del av hundarna med mig på turerna.
Se vilken vacker kille Alfred är, eller hur?
Alfred kommer att komma till oss under nästa helg.

//Marita

Tisdagen 29 september
Nu har vi haft våra första frostnätter och jag passade på att ta denna bild en vacker morgon! Det är inte alla som har något så vackert att titta på när solen går upp och speglar sig i vattnet bara några meter från huset.

Valparna växer och blir allt livligare, nu är det inte alltid så roligt att sitta på golvet med dem med tolv små som sätter tänderna både här och där. Passade på att ta lite foton idag när vi var ute på baksidan i det fina vädret och alla valparna är nu uppdaterade på resp. valpsida och har även fått namn.
Delar med mig här av lite bilder från dagen.

Gänget på nya upptåg

Liten

Lewis och Lucas

Lupus

Miina

Mamma jag tycker om dig

Var tog Liten vägen, hon får komma och hjälpa mig!

Belina håller oss igång med sina upptåg och idag så tog vi oss en tur till Mora och tog en promenad på gågatan. Det tog hon med ro och tyckte nog att det var rätt spännande.
Idag har också Janos varit på besök och ny bild finns på JJ-kullen. Han och Lina hade skoj med varann och for runt ganska vilt.
Glömde ju att berätta i min förra blogg att Nicke har blivit far till 5 valpar i Tyskland, de föddes i mitten av september och allt hade gått lätt och bra.
Nu är det bara 1½ vecka kvar tills de första valparna börjar resa till sina nya hem, tiden går så fort.

//Marita

Söndagen 27 september
Så har det gått en hel månad sen jag skrev sist men så har vi också varit på resande fot i nästan två veckor.
Valparna växer och frodas och mår toppen, sen vi kom hem från våran resa så bor alla 12 valpar tillsammans i köket där de har tillgång till en inhägnad stor plats med både stenplattor och gräs så de kan gå in och ut när se så behagar. Dörren står öppen från tidig morgon till sen kväll. Det blir så mycket enklare om man gör det enkelt för sig själv och absolut så mycket mindre att torka inne för de är så duktiga på att gå ut och uträtta sina behov.

Både Liten och Tippan tar hand om valparna tillsammans och båda "tuttar" den andres valpar. Nicke som är far till alla 12 har ju alltid gillat valpar och han är ju allt lite speciell. Han har för det mesta tillgång så att han själv kan gå in till valparna när det behagar och det gör han ofta för att pussa på dem och tvätta dem lite och leka en stund, när han tröttnar så hoppar han ut igen. Inte för att han vet om att han är far till alla valparna utan för att han helt enkelt gillar att umgås med de små. Hur många 3½ åriga hanar gillar det, går frivilligt in till dem och sätter igång och tvätta dem, ja inte många skulle jag tro.

Vi har alltså varit bortresta i nästan två veckor och kom hem i måndags eftermiddag men då åkte jag sen vidare för att hämta upp lite utlånade hundar. Vi har varit i Danmark, Tyskland och Holland och åkt husbil, dels semester men också för några utställningar.
Med oss på resan hade vi Nicke, Elexa, Esta och en medlånad Onza. Jag och Anette hade gjort ett byte, hon tog några av våra hundar och jag tog Onza med mig på några utställningar och för att förhoppningsvis komma hem med några nya titlar för Onza och det gick ju vägen. Vi började med att åka till den Danska Eurasierspecialen där Onza, Nicke och Elexa var anmälda.

Tyvärr så hade Elexa börjat löpa innan vi skulle iväg och jag förstod att det kommer att bli höglöp när vi var borta och det skulle ju bli spännande och se hur det skulle fungera med höglöpande tik och en hane i samma husbil. Nu gick det ju helt över förväntan, Nicke skötte sig hur bra som helst, när vi körde så låg han mellan våra säten i husbilen med ett kompostnät avdelat till bodelen. Han sa absolut inget så länge det rullade på.

På natten delade vi av till köksdelen och han sov som en stock och åt som vanligt men han har ju i och för sig aldrig ratat någon mat bara för att det finns en löptik i närheten. Dock var det lite synd på Elexa med löpet för hon blev rätt fjantig under löpet och det visade sig mycket på utställningen. På utställningen så var det Onza som stod för bästa placeringen av de hundar vi hade med oss med att sluta som bästa tik-4. Nicke fick excellent i championklassen men enligt domaren så hade han allt för stort och grovt huvud!! Nu tycker ju inte jag att Nicke tillhör kategorin med hanar med grovt huvud men det tyckte domaren, sånt är livet. Elexa fjantade med fick excellent och en mycket fin kritik och slutade som 4:a i sin klass.

Onza BT-4

Men vi fick ju glädjas åt alla barnbarnen som gick i topp istället. DaQela´s Cayenne som blev BIR/BIS med båda föräldrarna som kommer från oss, Qela och Darko. BIM blev Fanakka´s Damoiselle Soya, dotter till Leiionspitz Qchani. Bästa hane två blev Leiionspitz Darko och för denna dagen slagen av sin vackre son. Bästa tik-2 var BIS-hundens syster DaQela´s Mynte.
Vi träffade också Jara som hade vuxit en hel del sen hon flyttade, dock blev det aldrig taget några foton på henne. Ira var också där och hade vuxit till sig mycket och blivit en stor dam som dock har fallit in lite som typisk tonåring och vill ibland och ibland inte. Skoj att träffa alla och vi är så stolta över er.

Ira

Direkt efter utställningen åkte vi vidare ner till Tyskland, målet var Krefeld där vi skulle möte lite eurasierfolk och titta på ett avelsgodännande med över 20 hundar som de skulle gå igenom. Jag hade ett hopp om att ev. finna någon framtida hane att para med men tyvärr så tror jag inte att jag fann någon där. Intressant var det i alla fall och vi träffade många människor från Tyskland och även en uppfödare från Kanada.

Sen bar det iväg vidare till Holland för 4 dagars semestrande då vi passade på att hälsa på hos Ineke och Queséra i Gouda. Där stannade vi och shoppade i staden för en dag och passade även på att handla lite Goudaost.

Queséra

Sen åkte vi vidare mot norra delen av Holland där vi överraskade Janka och hennes ägare. Husse tappade nästan hakan när väl poletten hade trillat ner och han förstod att de var vi svenskar som stod utanför dörren sent en kväll. Men de blev i alla fall glatt överraskade och det var så kul att få träffa Janka igen eller Jinta som hon heter till vardags. Där stannade vi också för natten.
Jinta var en mycket social dam, söt som bara den, mycket lik sin mor.

Janka

Sen bar det iväg mot Tyskland, genom den Tyska landsbygden och vidare tillbaks till Danmark där vi skulle deltaga på Köpenhamnvinnarutställningen. Detta år var det två Internationella utställningar samma helg så Onza hade fortfarande chansen att få ett cert och förhoppningsvis även ett CACIB. Det blev en strålande helg och jag har absolut inget att klaga över. På lördagens utställning blev Onza BIM, slagen av Leiionspitz Raikuly Remy som hade rest ner från Norge för att deltaga på helgens utställningar. Nicke slutade som bästa hane-3 och Leiionspitz Darko som bästa hane-4. Onza fick så sitt Cert och CACIB, blev Dansk och Internationell champion, jippi!! Onza var ju rätt omedveten om vad hon fått men desto gladare blev Anette när jag ringde hem till henne och berättade vad vi åstadkommit.

Elexa hade nu kommit in i höglöpet och var rätt fjantig på lördagens utställning. Domaren var av den sorten som tycker att man ska smyga sig på en eurasier och uppträda mycket försiktigt vilket gör en fjantig eurasier än mer fjantig. Han försökte flera gånger men hon gillade honom inte, han fick dock ta i henne men det var lite "lutande tornet i Pisa" som stod framför mig. Hon fick en kanonkritik och han sa att han verkligen gillade denna tik och att enda anledningen till att hon fick Very good denna dag var för att hon var så fjantig, det skrev han också i kritiken. Ja, ja, bättre lycka nästa gång. Eurasier i denna ålder kan var lite upp och ner och jag lägger inte så stor vikt i hennes beteende nu då jag vet att hon kan sköta sig.

Så var det dags för söndagens utställning och med chansen att få titeln KBHV-09. Nu var inte Nicke så skojig längre, så länge han hade Elexa med sig i bilen eller dess närhet så gick det bra men så fort hon kom ur hans synfält så började han leta och var allt lite motsträvig. Jag hade inte så stora förhoppningar ang. honom denna dag för han var inte alls med på noterna. Men vi gick in, jag fick slita lite för att få någorlunda kontakt med honom och efter en stund så började han visa lite mer av sitt riktiga jag och vi sprang och vi segrade bland hanarna o h blev KBHV-09. Nu tänkte jag att nu får det gå hur det vill, nu har vi i alla fall fått två titlar dagen innan och en titel idag och jag var så nöjd.

Så var det dags för Elexa som denna dag skötte sig betydligt bättre, inte fullt så lutande som dagen innan. Paul Stanton, dagens domare var inte så tvekande mot hundarna så det gick så mycket bättre, tänk om domarna kunde förstå att inget blir bättre när de tvekar själva om man har en hund som fjantar lite. Elexa vann sin klass, fick excellent och slutade sen som bästa tik-4.

Så var det då dags för Onzas tur och idag var det mer fart i henne, säkert mycket beronde på att vi stod stilla på camping sen fredagen och att de fick sova ut ordentligt efter allt resande. För även om de inte gör så mycket när bilen rullar så tar det mycket på dem att resa.
Onza gjorde det så bra att hon slutade som bästa tik och även som dagens bästa eurasier, alltså BIR och KBHV-09.
Ringde hem till Anette och var lite allvarlig först och sa att idag gick det minsann inte alls bra för Onza, hon var alldeles för stor men hon blev BIR. Det tog nog några sekunder extra för Anette att få poletten på plats, hon hörde nog först bara att jag sa att hon var för stor vilket givetvis var ett skämt.

Bästa hane-2 blev Leiionspitz Raikuli Remy och Leiionspitz Darko blev bästa hane-4. Bästa hane-3 även han efter Leiionspitzföräldrar men inte uppfödda av oss så jag tycker nog att jag har lite att vara stolt över, båda dagarna så var det dessa 4 hanar som blev placerade i bästa haneklassen. Tack också till Gitte för en trevlig helg i trevligt sällskap!

Så efter en sån helg så går resan hem över lätt med två stolta uppfödare i husbilen. Nästa stop blir hos Anette för att lämna igen Onza och för att hämta hem våra hundar som har varit där.

Sen vi kom hem så har det varit full fart, det tar lite tid innan man får in alla rutiner med valparna, de har ju vuxit en hel del på den tid vi har varit borta men det har alla fått god omvårdnad även om inte vi har varit hemma.

Sen har vi berikats med vår nykomling från Tyskland, lilla Belina. Lilla och lilla är kanske fel ord för hon är en stor dam på över 10 kg.
Jag har också tvivlat på om det var en eurasier vi hade fått hem, lutade nog mer åt att det var en förklädd bergsget med lite inslag av labrador, dock såg hon ju ut som en eurasier.

Lina som vi kallar henne är en fartfylld dam som inte är rädd för något, inte vad jag har sett hittills i alla fall. Älskar allt och alla, tuff och lekfull gentemot de andra hundarna och äter i en takt som jag vet inte vad. Nog för jag har Nicke som äter i en hög hastighet men här har Nicke fått en konkurrent när det gäller att slå hastighetsrekord i matätande. Så fruktansvärt matfixerad och hon hittar allt möjligt i naturen som kan vara ätbart, det är här jag funderar på inslaget av labrador. Det är nog tur att vi inte bor i stan där det finns fimpar, snus, tuggummi och annat som folk slänger ifrån sig för då hade nog vägen där vi gått på varit rensad. Hon äter allt, frukt som bananer, päron, vindruvor, persikor och inte tuggar hon heller, det är bara att svälja. Grönsaker i alla former och tuggpinnar tar slut i en hiskelig fart, ja allt Lina gör går fort.

Hon har enl. uppfödaren bara en gång tidigare varit vid vatten men när jag släppte ut henne på baksidan dagen efter att vi kommit hem och hon upptäcker att det finns vatten så slänger hon sig rakt ut och bara simmar några meter ut i vattnet tills jag med förskräckelse ropar tillbaks henne då jag inte själv har någon som helst lust att hoppa i det kalla vattnet för att fiska upp en liten eurasierfröken. Hon klättrar på allt, kompostnät är inget hinder, bara något som står i vägen. Dem kan man klättra över om man inte kan knuffa bort det.
Soffor och bord är till för att bestigas. Nu gillar jag ju hundar med fart i och jag har redan fått mig många skratt åt denna lilla fröken och vi ska nog bara finslipa lite på ohyffset så blir det nog bra.

Idag när jag skulle dammsuga så följde hon munstycket på några centimeters avstånd och undrade nog vad den gjorde på golvet när den for fram och tillbaks.
Så här ser hon i alla fall ut vårt lilla monster, blöt på fotot efter simturen dock hade jag hunnit med att få henne på foto innan hon blev blöt också. Men jag är supernöjd med henne och hon är välbalanserad i kroppen, ska bli kul att se vad det blir av henne.

Kendo och Kiwi har flyttat, Kendo till Norge och Kiwi till grannbyn och henne har vi behållit som fodervärdshund.

Det var en hel del mail att ta hand om när vi kom hem och vi har fått rapport om att Danica hade varit på utställning hos Vallentuna BK, hon fick en kanonkritik och blev BIR. Jelka har också debuterat i ringen i Danmark och med vilken kritik, hoppas det blir fler sådana.
Grattis till er alla!

Nu är det dags att krypa under täcket för att få några timmars sömn innan 12-packet väcker oss.

//Marita

Torsdagen 27 augusti
Hemsidan har varit välbesökt denna vecka och många är det som väntar på att jag ska skriva och berätta lite om vad som har hänt.
Som ni säkert redan har sett så har vi utökat hundfamiljen med ytterligare 12 små underverk och alla har ju vetat om att vi väntade Litens valpar under förra veckan. Men för drygt 2½ månad sen så hände en liten olycka här hemma medan jag och Marianne var i Danmark, olyckan har nu resulterat i 6 små valpar som föddes den 14 augusti. Det är ju tur att man kan skylla på någon annan även om jag har vetat om denna olycka hela tiden. Vi var lite i valet och kvalet om vi skulle ge Tippan en spruta och ta bort valparna men det finns alltid en risk med dessa sprutor. Vi kom således fram till att Tippan får få sina valpar då hon och Nicke inte är släkt med varann, båda är friska och trevliga även om det inte var så här vi hade tänkt oss.
Valpningen gick otroligt fort, den snabbaste förlossning jag har varit med om i min uppfödarhistoria. På kvällen den 13:e åt Tippan som vanligt och hon var lugn och visade inga som helst tecken på att valpar skulle vara i antågan så jag tänkte att i natt blir det då ingen så vi gick och la oss i sovrummet vid 23.30-tiden. Vid 02-tiden väcker Tippan mig och vill gå ut och hon har även börjat skaka lite så jag tänker, vi byter rum till valprummet så sover vi vidare där för det brukar ju normalt ta många timmar innan första valpen anländer men inte då. Två timmar senare så börjar hon krysta och första valpen gör entré strax efter och några timmar senare så är alla sex födda, det blev 5 hanar och 1 tik. Nya bilder finns under LL-kullen/litter

Det finns säkert de där ute som ska ojja sig över detta och det bjuder vi på, vi tar vårt ansvar för denna kull och vad som har hänt och någon måste ju hålla eurasiervärlden sysselsatt så de har något att prata om;-))

Sen så kom då Litens efterlängtade valpar till världen i söndags eftermiddag/kväll, en något utdragen valpning även om det gick bra på alla sätt och vis. Liten fick 3 hanar och 3 tikar och det har varit ett hårt tryck på denna kull och det är många som har väntat länge.
Nya bilder finns under MM-kullen/litter
Alla 12 har nya familjer att flytta till när det så blir dags, tyvärr blev det ändå några som blev utan valp även om vi fick en kull extra.
Litens tre flickor kommer att flytta till Tyskland, grabbarna blir kvar i Sverige. Av Tippans valpar blir tre i Norge och tre i Sverige Förfrågningar om valpar är enormt, var kommer alla eurasierintresserade ifrån. Flera som blev utan valp denna gång har nu valt att vänta på nästa kull som blir i vinter någon gång, än bara på planeringsstadiet men jag ska se mig omkring lite i Tyskland när vi åker dit i september, förhoppningsvis så hittar man kanske något snyggt och trevligt.

Idag fick jag så en ny bild på våran prinsessa i Tyskland, lilla Belina som har blivit mycket större sen vi var där och hälsade på.

Belina

Kiwi och Kendo växer så det knakar och de är nu 6½ vecka gamla. Kendo är ju den lille goa som gärna ligger och gosar med en på golvet, det passar dock inte Kiwi, hon drar hellre i byxbenet och härjar som en liten halvgalning men jag gillar ju hundar med lite humör.

Kendo i mamma Cillas trygghet!

//Marita

Fredagen 21 augusti
Idag så väckte Kiwi & Kendo mig tidigt, 05.20 tyckte de att det var dags att stiga upp, låg och drog lite med optimistiska tankar om att de skulle somna om igen. men så blev dock inte fallet. Så vi gick upp och ut och solen var också på väg att vakna. Kameran är aldrig så långt borta och det är sådana här gånger man förstår hur vackert man bor. Så jag förevigade soluppgången och njöt av tystnaden, ingen trafik, bara tyst med lite fågelkvitter, Kiwi och Kendo och solen som speglade sig i vattnet.

På valpfronten är det lugnt, Liten äter fortfarande även om det går mycket trögt. Ska helst handmatas och äter gärna det vi äter istället för hundmaten. Nu är ju inte Liten den kräsa men nu är det trångt och då vill hon bara äta det som är riktigt gott.
Jag hoppas det händer något under helgen. Hon är ju parad under fem dagar så än är det väl inte rätt tid för valparna att komma ut.

Idag regnar det men det har ju varit fint väder i ett par dagar, varmt och soligt. Tog kameran och satte mig i gräset på baksidan och lät kameran gå, satt där och bara beundrade de fyrbenta, deras lek, språk och hur de njöt av de fina vädret. Delar med mig av lite foton här. Elexa har ju åter börjat få päls så i höst ska hon nog vara riktigt fin igen då vi har planerat in några utställningar.

Elexa

Elexa

Elexa

Nicke

Åh så rätt som det var i stillheten så drog det förbi en liten halvtok;-))

Kiwi

Oki

Shalil

Esta

Och så var det mina pelargoner, de blommar som bara den även om regnet har gjort dem lite fula, tycker dock att de har klarat sig bra ändå. Detta är bara lite av min samling, det finns pelargoner lite var stans i min trädgård.

Nästa gång jag skriver så hoppas jag att jag kan berätta om Liten och hennes valpar.

//Marita

Måndagen 17 augusti

Nu kan det bli valpar när som helst för Liten även om det inte verkar vara i den närmaste antågan. Hon trivs, växer, äter, leker och är en mycket rörlig och aktiv dam även om om hon är högdräktig. Den obligatoriska simturen tar hon i stort sett varje dag och det syns att hon är i god kondition, hon har ju varit en mycket aktiv dam in i det sista men det börjar bli rätt trångt att få ner maten nu.

För Kendo och Kiwi leker livet och de har nu passerat 5 veckors ålder och börjar bli allt mer aktiva och deras tänder märks mer och mer, framför allt Kiwis tänder. Kiwi är en liten dam med mycket humör i. De är båda väldigt orädda i de flesta situationer och är gärna ute och springer i gräset när det inte regnar förstås.

Visst är de söta Kiwi & Kendo!?

Kendo

Kiwi

Sen har Ivar (Iouri) och Ira varit på sina första utställningar och det gjorde bra ifrån sig båda två. Ira behöver lite mer tid då hon för tillfället är lite bakhög men Ivar gjorde det så bra att han slutade som bäst, Best in Show-valp. Inte illa för att vara debut i ringen. Grattis till er båda och till ägarna givetvis!

Sen måste jag bara låte er få ta del av en bild som jag fick på Ylo, alla har vi olika stilar och så här sitter gärna hon i en trappa, hon är en skön dam:-)

//Marita

Onsdagen 12 augusti

Tiden gå så fort och vi är redan inne en bit i augusti och det är ett bra tag sen jag skrev något i bloggen. Jag har flera gånger börjat att skriva men det har inte blivit klart då det finns så mycket annat att göra på sommaren än att sitta vid datorn.
Mycket har här hänt den sista tiden, både glädjeämnen och mindre trevliga saker.
Många har säkert varit ute på hemsidan för att se hur det gått med Cilla och hennes valpning och tyvärr måste jag berätta att det inte gick så bra och vi höll på att förlora Cilla. Har inte velat skriva något tidigare förrän jag såg lite mer hur det skulle gå och de som har behövt veta har fått besked av mig via telefon. Cilla startade sin valpning natten mellan lördag och söndag för drygt fyra veckor sedan. Hennes förlossningar brukar inte ta så lång tid men detta drog ut mer på tiden än vad det brukar göra för henne. Sent söndag kväll så kom två valpar och dom anlände snabbt och utan något synbart värkarbete, sen hände absolut ingenting mer än att Cilla var mycket stressad och min magkänsla sa att det inte stod rätt till. Så vid midnatt kontaktade jag veterinär och vi åkte in till Mora. Hon fick livmodersammandragande och kalk men ingenting hände, veterinären stimulerade för värkarbete men ändå inget. Via ultraljud konstaterades av de valpar som var kvar i magen så var alla redan döda. För att jag skulle slippa åka till Strömsholm som är det närmaste djursjukhus som utför snitt nattetid så valde vi med veterinärens inrådan att åka hem några timmar och sen kontakta våran andra veterinär här i området och som också utför snitt. Nu hade jag hennes mobilnummer som jag får ringa vid mycket akuta saker så redan halv sju så kontaktade jag henne och fick komma in till åtta.

Där blev det omgående snitt och de döda valparna plockades ut. Hennes två valpar som föddes naturligt mår bra och har går upp i vikt som de ska men tyvärr visade sig att Cilla blivit mycket sjuk, hon hade drabbats av dräktighetsdiabetes. Det kan drabba tikar allt från det har gått tre veckor in i dräktigheten tills bara dagen innan det är dags för valpning. Det är precis samma sak som vi människor kan drabba av när vi kvinnor är gravida men är ganska ovanligt på hundar men spetsar är överrepresenterade. Cilla var mycket dålig efter snittet och själva operationen som jag var med på var inte lätt då hon inte alls svarade på nedsövningen, detta beroende på hennes höga blodsocker. Tanken var att samtidigt ta bort livmoder och äggstockar men tyvärr så fick vi snabbt lov att sy igen henne bara valparna var ute då hon var mycket dålig.

De närmaste dagarna efter snittet mådde Cilla inte bra men hon hade gott om mat för de två och tog hand om valparna så gott hon orkade och resten fick vi hjälpa henne. Hon fick insulin men svarade inte på behandlingen då många skapar immunitet mot insulin och vi kollade hennes blodsocker ofta som höll sig skyhögt. De närmaste dagarna var kritiska men med veterinärens inrådan så skulle hon få ha kvar sin valpar hos sig så länge vi såg att hon inte blev sämre, i så fall får vi lov att hitta en lösning. De har det ju egentligen bäst hos sin mor och får hennes mat och omvårdnad. Veterinären gav oss inget större hopp ang. Cilla, men dräktighetsdiabetes kan gå tillbaks även m det är ovaligt på äldre tikar så har nu Cilla repa sig helt och har igen normal blodsockernivå och är samma gamla Cilla igen. Dräktighetsdiabetes var för mig helt nytt och jag har läst allt jag ha hittat på Internt och kan nu en hel del om detta. Har läst en mycket bra och lättläst forskningsrapport (SLU) som är så färsk som från slutet av 2008, jag har talat med flertalet veterinärer som gett mig råd och tips. Nu är det ju ingen vanlig åkomma men är det någon som är nyfiken och vill veta mer om dräktighetsdiabetes så skickar jag gärna rapporten till er, hör bara av er.
Cillas två valpar har fått namnen Kiwi och Kendo och Kendo kommer att flytta till Norge medan Kiwi blir kvar här hos oss så länge så får vi se hur hon utvecklas och om jag kanske hittar någon lämplig fodervärd.

Santhis valpar har också flyttat till sina nya hem och enligt de rapporter jag har fått så går det jättebra och familjerna trivs med sin nya familjemedlem.
Våran Aska har i början av augusti passerat 13 år och Cera blev 9 år strax efter, GRATTIS till våra gamla tanter! Båda still going strong.

Aska 13 år

Vesla (Illusion) och Iron har varit på utställning i Norge och blev BIR & BIM valp. Iron har varit hos sin syster och Lillian under några veckor när hans familj har varit på resande fot. Då passade Lillian på att ställa ut dem båda. I helgen har Frost varit på utställning i Askersund och fick ytterligare ett cert och blev BIR. Grattis till er alla!

Sen har jag, Anette, Nicke och Onza varit på en liten semetertripp till Tyskland i drygt en vecka. Kändes väl lite si sådär att lämna Cilla och valparna när hon inte mådde bra men jag kunde ju inte göra så mycket mer än vad Göran och Tobias kunde göra så det blev resa ändå. Under veckan som vi var borta så blev dock Cilla helt återställd på några dagar. Vi har mestadels bott i Anettes minibuss och det har gått hur bra som helst. Dock blev det hotell några nätter så man fick tillgång till dusch och lite mer plats. Nu kan man ju inte fricampa i Tyskland på samma sätt som man kan i Sverige men vi lyckades ändå hålla oss borta från campingplatser som man annars är hänvisad till. Det fanns utomhusbad där det var fritt inträde med fina parkeringar på gräs, ett bra ställe att sova i bilen på med tillgång till både dusch och toalett. Ett spritkök, bord och stolar och en skön madrass klara man sig långt på! Vi hade en trevlig vecka tillsammans.

Sen länge tillbaks har Nicke haft en parning inplanerad med en tysk eurasiertik vid namn Davina, hon har dock dragit på sitt löp och skulle ha löpt redan på försommaren men löpet har lyst med sin frånvaro. Så när det blev bestämt att vi skulle åka så skrev jag till Doris som äger Davina att nu fick hon säga åt Davina att börja löpa eftersom vi skulle komma till Tyskland. Det gick inte många dagar så hörde Doris av sig och berättade att Davina måste ha läst mitt mail för nu hade hon startat, dock några dagar för tidigt för att det skulle passa in med när vi skulle komma till Tyskland. Så Doris undrade om vi kunde tänka oss att åka några dagar tidigare och visst ordnade vi det så det bar iväg på söndag morgon istället för tisdag/onsdag som planerat. Doris och Davina mötte upp oss strax utanför Hamburg och parningen gick snabbt och lätt och det var nog en lättad Doris som hade varit lite nervös hur det skulle gå.

Doris och Davina bor strax söder om Frankfurt så vi bestämde att vi skulle komma ner till dem dagen efter för en förhoppningsvis andra parning. Först skulle vi dock ta vägen om Oldenburg där vi skulle titta på en eurasierkull hos kennel Krusenbusch. Där möttes vi av ett socialt gäng eurasierdamer och 11 små underbara valpar, en av dessa valpar kommer snart till Sverige.

Valparna hos Krusenbush

Sen åkte vi vidare ner mot Frankfurt där vi skulle träffa Davina och Doris igen och parning två gick hur bra som helst. Doris hade sett Nicke på utställningen i Kassel/Tyskland som vi var på förra året och hon blev jätteförtjust i honom och framför allt i hans trevliga temperament som hon sa. Sen har det varit mycket mailväxlande och Doris fick sen parningen godkänd av EKW.
Vi fick sova över hos Doris och intog hennes vardagsrum med våra hundar och fick en härlig dusch, vilket var uppskattat. Vi tog oss lite turistturer till några mindre orter utanför Frankfurt och såg lite slott, gamla hus och fina trädgårdar, åt härlig mat och njöt av det fina vädret, hemma i Sverige regnade det ju i massor. Sen skulle vi prova med parning en gång till dagen efter men nu fanns inget intresse från Nicke som knappt ägnade någon tid åt Davina. Davina visade också klart och tydligt att nu var det över. Vi tog en promenad i de fina omgivningarna och sen bar det iväg söderut. Här kan ni se mer om Davina och Doris www.eurasier-vom-goetterfunken.com

INTCH VDHCH EKWCH NLCH
Davina von der Jungfernmühle Berlin

Vi skulle ju nästan ända ner till gränsen mellan Tyskland och Schweiz och vi hade ju några extra dagar på oss nu. Så det bli lite turistande och vi tog oss nedöver på mindre vägar. Vi passerade mindre byar och södra Tyskland är ju rätt kuperat så det gick upp och ned mest hela tiden men vi såg mycket vackert och när vi kom till Lichtenstein såg vi ett vackert slott högt uppe på bergskanten, detta måste undersökas vidare. Vi kom upp dit och möttes av en hänfaren utsikt över byn och ett vackert slott. Orten och slottet med samma namn, Lichtenstein ska dock inte förknippas med landet Liechtenstein.

Resan fortsatte sen nedöver Stuttgart på mindre vägar då nästa mål var Herbertingen som ligger en bit söder om Stuttgart, inte så långt från gränsen till Schweiz. Kanske var det detta som jag sett fram emot mest under denna resa då jag skulle få hälsa på vår nya familjemedlem Belina hos kennel Schwarzachtal. Nu var det ju inte bestämt vilken som skulle bli våran utan det var därför jag åkte ner hit för att själv välja ut den valp jag önskade av de fyra tikarna som var i kullen. Jag är glad att jag tog mig den tiden och åkte ner istället för att välja valp på foton, det gillar inte jag. Ett foto säger inte så mycket, det är bättre att få känna och ta i en valp och jag hoppas jag gjort ett bra val. Anette blev helförtjust i kullen och hade nog önskat sig en även hon men alla var redan tingade.
När vi kom dit möttes vi av två vuxna eurasier och sju underbara små som alla var svart med tecken. Nu gick det väl inte så jättebra att prata med ägarna då våran tyska är mycket ringa och deras engelska inte mycket bättre men med fingrar, papper och penna så gick det förhållandevis bra ändå. Vi blev också bjudna på de största bakelser jag sett någon gång, det var bara att klämma i sig och se glad ut även om det tog emot. Nu har ju valparna vuxit ytterligare sen jag tog dess foton men vill i alla fall dela med mig av dem här.

Visst är hon söt, våran Belina!

Så fortsatt vi våran resa och hade ju några dagar på oss innan vi skulle vara i Köningsbrunn på lördagen där vi skulle vara på utställning. Det blev lite mer sevärdheter, bl.a. något som kallades the "hanging garden", en fjärilsträdgård som låg delvis ovanpå ett hus. På fredag eftermiddag anlände vi till Köningsbrunn och då vädret började bli lite sämre så bestämde vi att det fick bli hotell.
På kvällen träffade vi även lite eurasierfolk i restaurangen/baren.
Lördag morgon och dags för utställning med ca 45 eurasier anmälda, en specialutställning där KZG var arrangör. Både Nicke och Onza var rätt trötta nu efter nästan en veckans resande i mycket varmt väder med mycket hög luftfuktighet. Vi hade ju haft mellan 30-35 grader under veckan men idag var det lite blandning av sol och regn och betydligt svalare. Vi satte upp tältet och Nicke tog plats i ett hörn och tillbringade dagen med att sova, båda var märkbart trötta och Onza som hade börjat löpa hade förvandlats till en hormonellt sur liten bitch. Inte så allvarligt men hon var inte sig lik riktigt. Nicke såg ut som en sombie när det var dags för borstning och han hade nog helst av allt vilja krypa upp i ett hörn i tältet och sova vidare. Snäll som han är så ställde han dock upp men det var ingen fart i honom alls, inte den Nicke jag är van vid att ha med mig i ringen men man kan ju inte alltid vara på topp. Han var dock rätt medgörlig men hade inget sting alls men han fick sitt tredje VDH-Cert och sitt först KZG-Cert och nu har vi två till att jaga och sen förhoppningsvis ett till championat. Dock är det ju ingen brådska då det ska gå minst ett år mellan första och sista certet och det ska vara fem till antalet för att bli Tysk champion (VDH). Onza gjorde också lika bra och fick sitt första VDH-Cert och KZG-Cert och vi var båda nöjda med dagens resultat då båda fick toppenkritiker. Hanen som blev BIR var en snygg hane och för dagen en värdig vinnare.

BIR på utställningen

En koncentrerad Anette och en trött Nicke

Av alla de hundar som fanns där var det dock inte så många som var direkt snygga, många tyska eurasier är rätt tunna i modellen dock fanns det väl en och annan som var bra och hade lite mer massa och bra konstruktion. Jag tog lite bilder och här är ett urval av de bättre.

Dock kan man ju säga att de flesta eurasier på utställningen inte var tränade för sammanhanget vilket är otroligt trist. Nu har jag ju varit på utställning förr i Tyskland och tyvärr ser man det alldeles för ofta. När det är dags för domaren att känna igenom hunden och titta på tänderna så klämmer man in sin hund mellan benen och mer eller mindre sitter på den medan domaren med halvvåld tittar på tänderna och känner på testiklarna på en sprattlande eurasier som ägaren försöker blåhålla. Nu är det inte så att eurasierna där har ett sämre temperament utan de är bra så otränade i de mesta och beter sig allmänt lite som de själv vill.

Jag är ju inte den som är tyst när jag tycker något så jag påpekade detta både på utställningen och på middagen på kvällen och visst höll de med men ändå så vill man skylla på att eurasierägarna i Tyskland inte är intresserad av att lära sig eller sin hund om hantering i samband med utställning, de ställer ju bara ut för att bli avelsgodkända. Tänk vad mycket de skulle ha igen i allt annat om de lärde sina hundar lite vett och etikett. Onza och Nicke stod ju bara där när domaren tog i dem och kollade tänder och annat och alla var djupt imponerade av hur duktiga de var och vi fick det också i kritiken men faktum var att det inte var fler än några få till som lät sig hanteras på ett sätt som vi är vana vid. Sen kan jag ju tycka att även domarna kunde ställa lite högra krav om vad man tolererar men det gör man inte. Det var ju samma sak när vi var i Kassel förra året, då kom det fram en svensk dam som var där och hon frågade mig hur det var ställt i rasen, det var ju bara jag som hade hundar som sprang på löst koppel, resten stretade, sprang baklänges, morrade och visade ett mindre trevligt sätt och med en husse eller matte som bara log men inte sa till hunden.

KZG har även godisförbud i ringen på deras egna utställningar och detta ifrågasatte jag också och anledningen var att de störde de andra hundarna om någon skulle tappa godis i ringen, då får inte ägaren någon kontakt med hunden. Även här, tänk om man kunde träna lite kontakt för även en löptik kan ju i så fall störande för en hane och löptikar är ju nu okej även på utställning i Tyskland.

Till min glädje så läste jag på KZG hemsida att en av de ansvariga hade skrivit lite om att hundarna behövde ha utställningsträning och att det inte hade sett bra ut i Köningsbrunn och de tog även om mig och Anette som exempel på hundar som skötte sig utmärkt så förhoppningsvis har de tagit till sig lite.

De var för övrig mycket imponerade av Onza, hennes storlek och sundhet men ändå feminin, men jämfört med de tikar som var där så blev hon lite av en jätte. Men det blir nog en valp efter Onza till Tyskland så småningom.

Under helgen som vi var där så blev vi också kontaktade genom Doris av EKWs avelsansvarige Manfred Müller som undrade om Nicke kunde lånas ut för parning till en tik som löpte som var bosatt i Schweiz, tyvärr kunde vi inte stanna så länge som det skulle ha behövts för att få ihop det med tikens bästa dagar, Anette hade ju jobbet hemma som väntade. Dock blir jag ju lite smickrad då alla är så stormförtjust i Nicke och de tycker verkligen att han är en mycket, mycket bra rasrepresentant, väldig lagom och med ett toppentemperament, jag tycker ju också givetvis att han är bäst men jag är ju kanske inte den rätta att fråga;-)

Valparna efter Nicke och Liten som vi väntar är det stor efterfrågan av i Tyskland och under helgen kom fler uppfödare från både EKW och KZG för att träffa oss. Nu får vi ju se vad det blir först men det är nog en del som håller tummarna om att en av dem ska bli deras. Liten växer också och är rejält stor och än är det en vecka kvar innan det är dags för henne.
Man skaffar sig många bra kontakter och vänner när man åker på en sån här resa och under kvällen på den sedvanliga middagen vid en specialutställning så pratade vi avel, hälsa, mentalitet, utställning och mycket mera och vi fick en hel del intressant att ta med oss hem i bagaget.

Under lördagen kom även Frisco med ägare dit för att jag skulle få träffa Frisco, de bor strax öster om Stuttgart så det var inte så långt för dem att åka. Jag tror nog allt att han kände igen "gammalmatte" även om det var ett år sedan vi sågs sist. Frisco hade utvecklats till en synnerligen trevlig unghane som dock hade klätt av sig för tillfället. Men han blir nog en riktig snygg hane bara han får växa på sig lite och får på sig lite päls.

På söndagen var det så dags för deras avelsgodkännande, 10 eurasier skulle deltaga. Detta måste alla hundar som ska gå i avel genomgå. Innan man kommer så långt måste allt annat vara klart först, så som utställningsmerit, röntgen, kolla ögonen och sköldkörtelprov och som sista grej är sen detta prov. Först går man igenom hela hunden, mäter allt som går att mäta, räknar tänder, kollar pigment m.m. Sen är det dags för ett prov med olika stationer där man ser lite hur den reagerar på lite mer vardagliga saker som ljud, gå i folksamling, plötsliga händelser, hälsa på främmande m.m. Intressant och inte alls likt vårat MH även om man där kollar hur hunden beter sig i olika situationer. Dock är nog vårat MH betydligt tuffare för hunden än detta.

Ett gäng "domare" bedömer sen hundarna i de olika situationerna i en skala 0-4, vilket 0 betyder att den har ett icke accepterande beteende. Man tittar sen tillsammans på de olika domarnas bedömning och senare på eftermiddag får man veta om ens hund har blivit avelsgodkänd eller inte.

Nu börjar våran resa ta sitt slut och det börjar bli dags att bege sig hem över. Nu längtar vi hem till våra familjer och andra hundar och det blir Autobahn på resan hem med ett sovstopp i Hannover. Resan hem går bra utan några längre köer vilket annars inte är ovanligt när man kör i Tyskland. Vi hade en trevlig tur och detta gör vi säker om till nästa år, jag åker dock och tittar på en avelsgodkännande i september.

Väl hemma så blir det mycket puss och kram med alla hundar och så skönt att se att Cilla mår bättre. Jag har målat fönster och lite annat, tagit hand om mina pelargoner som är enorma nu med massvis med blommor, de är så vackra.

Göran hade sin sista semestervecka för sommaren förra veckan och han tyckte att vi skulle ta oss en tur med husbilen i några dagar och eftersom Tobias ställde upp som hund-/valpvakt så tog vi oss en tur nedöver från torsdag till söndag. Vi tog med oss fem hundar men vi hade inget bestämt resemål utan åkte lite dit näsan pekade. Var in i Heby och hälsade på Ami och Fonzie (D Drago), fick lite fika och tog lite nya foton på snyggingen. Vi for vidare ner mot Stockholm och tänkte av vi kunde ta en tur i Stockholm skärgård. Pratade med Eva och Stefan som har Flisan (Falina) och CeCe för att höra om de var på sin ö och ville ha besök. Nu visste jag inte direkt var denna ö lång och de är ju heller inte deras egen ö utan de delar den med andra sommarboende. Den heter Skogsön och ligger i närheten av Vaxholm, där finns inga bilar och ingen färjeförbindelse mer än för gående. Så vi tog oss ut till Lagnö dit det är färjeförbindelse där Stefan hämtade upp oss med deras båt. Där blev vi bjudna på trevligt sällskap, vacker miljö, lugn och ro, god mat och ett glas vin, vad mer kan man önska. Jag uppskattade det verkligen och tack Stefan och Eva för sällskapet, detta behövde jag efter allt som varit den sista tiden.
Flisan hade vuxit till sig till en synnerligen vacker ungtik på ett år, en kopia av sin mor Onza.

En vacker Flisan

Flisan

Välkomstkommittén vid bryggan

Grillmästare Stefan

CeCe och Flisan

Väl hemma igen så har det varit fullt upp hela veckan och nu ska vi ta det lugnt och bara vara hemma och invänta valparna och njuta av Kiwi och Kendo. Detta blev nog den längsta blogg jag någonsin skrivit och jag lovar att jag snart ska skriva igen.

//Marita

Måndagen 22 juni
Midsommar har nu passerat och Liten har äntligen börjat löpa och hon är nu parad och går allt vägen så blir det valpar i vecka 34. Eftersom jag har båda hundarna här hemma så har de fått gå ihop och det blir då parning när de själva tycker att det började bli rätt tidpunkt och parningarna gick utan några som helst bekymmer. Liten vår lilla glädjespruta, alltid så glad och lycklig, för henne så leker livet helt enkelt. Nicke med sunda helhet, både i kropp och knopp. Jag hoppas mycket på denna kull och jag hoppas det kan bli lite andra färger än bara rödtoppar, små med samma färg som Liten skulle inte sitta fel men huvudsaken är ju givetvis att allt går bra.

Sen har vi hunnit med en tur till Danmark, jag, en naken Elexa, Marianne och Quattro som tog husbilen och hade några sköna dagar tillsammans. Vet egentligen inte vad jag skulle dit och göra med en totalt urfälld Elexa, hon ser ut som en tik som har haft valpar ungefär men lika glad ändå. Nu gick det ju riktigt bra ändå med tanke på hur hon ser ut för tillfället. Hon blev bästa tik-4 båda dagarna med helt kanonkritiker men så var det ju det där med pälsen som kom som en sista mening i varje kritik. Men med excellent båda dagarna och med kritiker som innehöll orden outstanding, välbyggd, välvinklad och rör sig utmärkt så ska jag inte klaga. Nu ska vi odla päls sen kommer vi igen till hösten.
Quattro fick sitt championat under helgen och kan nu stoltsera sig med titlarna Svensk, Norsk och Dansk utställningschampion. Även syster Qchani var där och även hon fick sin championat i Danmark och är nu Svensk och Dansk champion. Så som uppfödare så är jag mycket stolt över "våra" nya champions. Stort Grattis till Marianne och Bente med sina fina hundar.

Vi bodde på en camping i Danmark under ett par dagar, tillsammans med ett gäng Danska eurasierägare/uppfödare och hade trevliga dagar i deras samvaro. Tog en del bilder och de kommer ut på databasen så snart det finns lite tid över, just nu så är ju vädret så fint men det blir väl sämre dagar skulle jag tro.

När vi var till Danmark lämnade vi även iväg en svensk till Tyskland, en söt, orädd liten Risan Gården-grabb som nu har flyttat till södra Tyskland och ska förhoppningsvis berika den Tyska eurasieraveln framöver.

Så har vi ju också blivit berikade med Santhis fem underverk som kom till världen den 5 juni, de var alla mycket stora och vägde en bra bit över 500 gr förutom en som vägde strax under halvkilot. Vi brukar sällan ha så stora valpar i våra kullar och det var lite kämpigt för Santhi att få ut dem men det gick ändock ganska fort och utan komplikationer även om hon fick ta i en hel del för att klämma ut dem. Det blev 1 hane och 4 tikar och tyvärr så blev några utan valp och det var rätt många som önskat sig hanvalp men den ende går ju inte att dela på så de får vänta till de nästkommande kullarna istället. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Bara två av valparna blir kvar i Sverige, hanen bara några mil från oss vilket jag tycker är skoj. Två flickor åker till Danmark och en till Holland. Alla mår i alla fall jättebra och det är en otroligt jämn kull, de väger nu vi3½ veckas ålder mellan 2,5-3 kg.

Sommaren kom ju ordentligt när den väl kom och varmt har det varit. Valparna är ute hela dagarna och har en skuggig del av trädgården med en egen liten hage och det trivs bra där.
Övriga badar eller i alla fall kyler ner sig lite med jämna mellanrum, det är ju fördelen när det blir så här varmt att man har vattnet bakom huset. Idag har det varit ca 22 grader i vattnet så det är ju superskönt.

Cilla är dräktig och valpar blir det omkring 13-14 juli, ska bli spännande att se vad det blir.
Vi har även utökat gänget med en Avalon som kommer från Westerner kennel, det är Sonny som är far och Ypsy från våran uppfödning som är mor. Avalon bor hos fodervärd i Mora, en härlig mycket orädd söt liten dam.

Vi har även haft lite oväntat besök de senaste veckorna. För drygt en vecka sedan kom det en tysk familj in och hälsade på och de hade en riktigt snygg eurasierhane med sig, de skulle tillbringa några veckor i Sverige och jag fick både deras mobilnummer och mail så att jag kunde nå dem om det skulle kunna vara något intressant för någon tik som kommer i löp. Han har redan två kullar efter sig i Tyskland och är klar för avel.

Tysk snygg kille!

Sen tittade även Kicki, Alzea och Huldra in en dag då de hade varit i Mora och shoppat, Huldra har blivit riktigt stor och vacker tjej.
I förrgår kom fam. Blom förbi och vi fick träffa Ella (Cyrill) och Zack. Ella hade också vuxit till sig rejält sen jag såg henne i höstas.

Vesla (Ilusion) har också debuterat i ringen och på sista utställningen så blev hon BIR-valp, Grattis!!
I helgen som var blev så blev äntligen Remuz Svensk utställningschampion, Grattis Camilla & Remuz!!

Avslutar med några fina bild som jag fått på några hundar, visst är de söta, våran Kanadensare Sonny, Leo (Calvin) på Öland och Tehya (Basima) i USA.

Sonny

Leo

Teyha

//Marita

Torsdagen 4 juni
Specialen och annat!
Nu blev det längre tid än vad jag hade tänkt mig innan jag uppdaterar bloggen men tiden vill inte riktigt räcka till den här tiden på året.
Först kan jag ju berätta att det nu är valpar på gång, Santhi har börjat sitt öppningsskede så jag tror nog att under fredagen så har vi utökat hundantalet i Siknäs :-)

Sen så har vi ju varit på Eurasierklubbens årliga officiella rasspecial och det gick ju bra! I år så hölls den för första gången i Degerfors på Degernäs camping. Ett mycket bättre ställe än i Lunedet där det har varit de senaste åren, dock saknades restaurang på nära håll där man kunde äta vilket var synd, dock fanns glass att köpa men många saknade att kunna köpa lättare förtäring. Något att tänka på till nästa år.

Totalt var det 124 eurasier anmälda i år och våran Nicke blev snyggast i år, alltså han blev BIR/Best in Show!! Jag var superglad, min lilla grabb bäst av alla. Nicke är verkligen en superkille i mina ögon, så snäll och trevlig, frisk, glad och snygg, mycket välkonstruerad
och välgående, vad mer kan man önska sig. Min superkille!!

Med oss i år hade vi också Elexa som dock hade tappat mycket päls, tyvärr.
Hon blev 1:a i juniorklassen av 11 anmälda tikar i den klassen och hon fick dessutom en mycket fin kritik och ck, blev utplockad i första omgången i bästa tikklassen men då hade Elexa tröttnat i värmen och ville inte alls springa som hon vanligtvis gör och sen var det tack och hej då. Jag var dock supernöjd med Elexas resultat, pälslös och tussig och gjorde ändock så bra ifrån sig. Hon har framtiden framför sig, hon är ju bara dryga året och har hittills gjort mycket bra ifrån sig i utställningssammanhang.

Sen var det gammeltanten Aska, snart 13 år som fick följa med. Hon har väl aldrig riktigt gillat det här med utställningar och har inte varit ute på många år men hon visade sig med sin bästa sida och flöt på i ringen, blev bästa veterantik och fick ck, inte illa för en gammal tant. Hon blev även bästa senior och slutade sen som BIR/Best in Show-veteran/senior.
Jag hade absolut inget att klaga över!!

Aska som BIR/BIS veteran/senior

Sen hade vi även några valpköpare på plats med sina hundar, dock inte så många i år. Lilla Huldra var där och blev 2:a i den yngsta valpklassen och fick hp, det var 6 valpar anmälda i den klassen så det var ju superbra.

I juniorklassen för hanar var det Frost som blev 1:a bland 12 i den klassen och även han fick ck men oplacerad i bästa haneklassen.
Chiraq (Chicko) och Quattro gick båda i championklass men blev oplacerade där, en stor klass med 14 hundar. Aleika blev 2:a i veteran- och seniorklassen och fick hp.

Pepper gick i öppenklass men jag vet tyvärr inte hur det gick för han och likaså för Catali i unghundsklassen för tikar. Aniston blev reserv i öppenklassen som var den största klassen för dagen med hela 26 hundar så det var en bra placering. Sen var det många barn och barnbarn till våra hundar som fick mycket fina placeringar. Vi blev även 2:a i bästa uppfödarklassen men vi hade ingen avelsklass i år.

För övrigt hade vi en trevlig helg med toppenväder eller kanske i varmaste laget men hellre det än regn. Vi grillade tillsammans med vänner på lördag kväll, träffade gamla och nya bekantskaper under helgen och givetvis hade jag kameran i högsta hugg och tog en hel del foton som ska uppdateras på databasen efterhand.

Vad har då hänt sen sist jag skrev förutom specialen.
Jo Cilla har blivit parad, har funderat fram och tillbaks hur vi skulle göra. Hade ju tänkt att hennes förra kull skulle vara den sista och hade planerat att spara en tik ur den kullen men ut kom bara grabbar så det blev inget sparat. Var till veterinären och besiktigade henne vilket är obligatoriskt när tiken är över 7 år och ska paras och allt var bara bra med henne. Cilla har aldrig varit sjuk någon gång sen hon kom till oss veterinären tyckte att hon var en fräsch dam och såg inget hinder till att para henne. Så nu hoppas vi att det blir en tik som vi kan spara, dock kommer den inte att bo hemma hos oss.
Mer info om den parningen kommer och valparna väntas i mitten av nästa månad.

Sen har vi varit på lite minisemester med husbilen, vi tog Esta, Liten, Nicke, Shalil och Elexa med oss. Resten fick vara hemma med Tobias som tog hand om dem.

Första stoppen för natten, några mil norr om Furudal

Tog en tur norrut under 4 dagar då vi passade på att hälsa på Sonny som nu bor i Ljusdal, han hade vuxit till sig rejält sen sist vi såg honom. Han blev nog rätt glad att få leka med Elexa och Liten igen och de hade en trevlig stund tillsammans.

Sonny har en mysstund med gammelhusse

Sonny får glädjefnatt över lekkamrater på besök

Sen åkte vi vidare mot Östersund och Frösön och vidare mot Åre och Duved där vi hälsade på Bamse (B Balzac). Vi letade på vackra platser att stanna på där hundarna kunde spring fritt och leka. Hittade ett supervackert ställe en bit norr om Svenstavik på vägen hem där vi stannade så hundarna fick bada och ha skoj i vattnet och de njöt verkligen. Det är ju så skönt när man kan ha sina hundar lösa utan minsta instinkt att sticka, dock får allt Shalil som är en saluki gå i koppel, annars vet man aldrig när man får komma hem.

Vatten, det är kul det!

På vägen hem stannade vi till i Vemdalen för att titta på Risan Gårdens valpar och möttes bla. av denna lilla sötnos. Pappa till valparna är Leiionspitz Ior. Det var skönt att ta några dagars avkoppling i husbilen, bort från alla måsten här hemma.
 

Risan Gården

Sen har vi även varit till Fellingsbro och titta på Sonnys valpar, första kullen som han är far till, mor är Leiionspitz Ypsy. Dom såg
jättefina ut och en av valparna kommer att flytta till en familj i Mora.
Cactus har blivit pappa, han har fått valpar tillsammans med Leiionspitz Xita som bor i Norge. Valparna är nu 10 dagar gamla och alla har fått nya hem att flytta till. Dock finns en hanvalp kvar efter Sonny och Ypsy, den finns hos kennel Westerner

Nu ska jag gå och slappa framför tv:n och hålla Santhi sällskap och vänta på första tecknen på att en valp är på väg, men det lär väl bli först framåt natten, det är ju bästa tiden att valpa på tycker de flesta tikar.

För alla er som väntar på att Liten ska börja löpa så kan jag bara säga tyvärr inget ännu, hoppas att det inte är allt för långt borta.

//Marita

Söndagen 10 maj
Ja nu har det gått nästan två månader sen jag skrev i bloggen. Många har det varit som har frågat och önskat att jag skulle skriva och det är ju skoj att bloggen är uppskattad. Anledningen till att jag inte har skrivit har varit flera men framför allt att jag inte har varit så kry men också annat som vackert väder, trädgårdsarbete, ja att vistas ute mycket denna vackra tid på året. Influensan tog ett stadigt grepp om mig i slutet av mars och jag har sen dess i stort sett varit sjuk, har blivit bättre en period men är nu ganska däckad igen då influensan har tagit om och vid båda tillfällena satt sig på mina luftrör med allt vad det innebär. Ja, ja det blir väl bättre med tiden får vi hoppas och att orken kommer tillbaks. Av den anledningen har det heller inte blivit någon träff i Stockholmsområdet denna vår, orken har inte funnits där. Vi får ta ny tag till hösten när det gäller träffar men många av er kommer vi säkert att träffa ändå under sommaren. Detta kommer att bli en lång blogg för det har hänt en hel del sen sist.

För att börja nedifrån och upp.
Innan jag fick influensan så bar det iväg till Malmö och Svensk Vinnarutställning, med mig hade jag Nicke och Elexa, som resesällskap Anette med Chilli och Onza. Vi bodde på ett hotell mitt inne i stan och Chilli hade mäkta svårt att finna någon plats att göra ifrån sig där inget störde, men när nöden faller på för mycket så brukar det ordna sig till slut.

Elexa skulle för första gången ställas på officiell utställning och för andra gången i sitt liv. Att välja Malmömässan är väl kanske inte det mest ideala men hon är en ganska cool tjej i sådana situationer och hon skötte sig utmärkt. Min lilla 1-åring tog domaren med storm, hon var alldeles överväldigad över henne. Elexa blev BIR, fick sitt första cert och blev SV-09, inte illa för första officiella utställningen.
Nicke fick se sig slagen av sin dotter men vad gör väl det, jag tycker faktiskt att hon är bättre än sin far och framför allt har hon helt fantastiska rörelser. Luktar det skryt?? Jag är faktiskt superstolt över denna hund och vad hon har lyckats med hittills i år, kommer mer längre ner i bloggen. Chilli och Onza hade också jättefina placeringar då båda blev placerade i bästa tikklass. Nicke blev också SV-09, inte illa med far och dotter med varsin titel.

Helgen efter så var det då dags för anatomikurs, fortsättning för Moa Persson. Hade verkligen sett fram emot denna kurs och på lördagen skulle vi ha eurasier som vi skulle gå igenom, deltagarna skulle få skriva kritiker och sen skulle vi gå igenom hund efter hund. Jag hade med mig Esta, Nicke, Liten, Cera och Elexa. Alla kursdeltagarna fick gå igenom hundarna en efter en och det var mycket intressant att stå där och lyssna. Jag skrev inte något då det var mina egna hundar. Göran var också med för att hålla hundar.

Fick upp ögonen för en del nya saker på mina hundar även om det mesta var sånt som jag visste sen tidigare. Jag är nog rätt så väl medveten om vad jag har för hundar och deras konstruktion. Dagen var mycket givande. Redan på fredagen hade jag börjat känna av influensan och för att inte tala om hur jag mådde på söndag morgon. Det var inte på tal om att jag ens skulle orka åka iväg så som jag mådde. Otroligt tråkigt men inte mycket att göra åt. På söndagen skulle vi gå igenom Shih-tzu och Lagotto Ramagnolo men jag fick ligga hemma i sängen istället och tycka synd om mig själv.

De närmaste två veckorna efter detta så var jag verkligen däckad, hade svårt med andningen och satt mest ihopkurad i soffan, tittande på datorn eller tv:n. Jag är ju ingen stor tv-tittare men under dessa två veckor såg jag nog det mesta. Sen började kroppen sakta återhämta sig men fortfarande med mycket hosta. Så dags för MH i Uddevalla som Anette har tagit tag i, arrangerat av Svenska Schäferhundsklubben. Det var 10 eurasier som blev beskrivna den dagen, själv hade jag bara med mig Oki. Hade väl inga stora förhoppningar om något stordåd från han sida då han inte är speciellt bekväm i att vara på nya platser och inte är speciellt intresserad av nya bekantskaper. Det gick väl ungefär som förväntat och han fick en trea på skottet så det är okej.

Dock har Oki lämnat helt fantastiska temperament till sina avkommor, långt ifrån det man ser på honom. Två av hans döttrar blev beskriva denna dag och beskrivaren kunde faktiskt inte tro att han kunde vara far till dessa två trevliga och öppna flickor.
Nu har han några avkommor som är beskrivna tidigare också och de har också gjort mycket bra ifrån sig.
Från oss var det Blossom, Alice och Vlad som blev beskrivna och alla klarade det fint, dock tyckte Vald att skottet inte var det trevligaste men för tjejerna var det inga problem.

Blossom var mest glad hela tiden, tyckte att denna skogsvandring var rätt kul, kampade faktiskt lite med testledaren vilket inte är allt för ofta när det gäller eurasier på ett MH. Alice tog också det mesta med glans, tyckte dock att det var lite jobbigt med spökena och hon vågade sig inte riktigt fram förrän de hade fått av sig hela sin beklädnad. Vlad tågade på utan att göra någon större affär av det som hände.

Här kommer lite foton från MH:et. Tyvärr har jag inget foto på Vlad in action!

Blossom kampar lite med testledaren

Vad spelar det för roll om det hänger overaller i skogen.

Skrammel, inget man behöver bry sig så mycket i.

Alice undra vad som händer där borta i avståndsleken.

Lite knepigt är det med flygande overaller i skogen allt.

Alice tycker än så länge är dom inte så farliga men gillade inte när de kom för nära, men när
hon sen bara förstod att det bara var människor så vad det ju helt okej

I mitten av veckan därpå bar det sen iväg på premiärturen i husbilen för denna säsong, härligt!! Jag gillar verkligen campinglivet och sen vi fick den "nya" husbilen är det ännu mer skoj. Hundarna gillar det också och med oss denna gång hade vi Elexa, Shalil, Cera, Santhi och Nicke. Vi skulle först ner till Stockholm i privata ärenden under torsdagen men på fredag tog vi oss tid och hade en härlig eftermiddag i Hagaparken tillsammans med Eva Carp, Falina och CeCe, de två sistnämnda två fina eurasierflickor. Jag har ju inte sett Falina sen hon "flyttade hemifrån" men hon hade utvecklas till en snygg ung tjej. Eva bjöd på en härlig lunch i gröngräset och vädret bjöd på sol. Vad mer kan man önska, tack Eva för maten och trevligt sällskap.

Alla eurasier var lösa i parken men höll sig bara runt oss och lekte med varann, många var nog mäkta imponerade av att de inte brydde sig i varken folket omkring, de hundar som passerade eller satt längre bort. Sex eurasier lösa tillsammans och de fann varann direkt och hade en trevlig dag de med, dock tyckte nog CeCe att man kunde hålla sig lite för sig själv, äldre damer leker inte så där offentligt. Dock tyckte inte Cera att det gjorde något att man snart är 9 år, visst kan man leka ändå, ständig lektant och inte en dag över 2 år i sitt sinne. Och visst är det kanon när man kan sätta ihop eurasier som egentligen inte känner varann, man har de lösa och de bryr sig inte om det de har omkring sig utan roar sig med varann runt omkring oss. Jag har ju inga problem med jaktinstinkt på mina hundar, visst kan de tycka att en katt eller ekorre kan vara kul men de sticker aldrig ifrån mig och det tycker jag är så skönt och det är så jag vill ha mina eurasier. Dock fick Shalil hålla sig i koppel, att släppa en Saluki och allra helst Shalil i den åldern hon är i nu hade nog inte varit någon höjdare. Hon hör just nu bara det hon vill höra, inget annat.

Här kommer lite bilder från dagen i Hagaparken.

Fina flickor i Hagaparken, Falina & CeCe.

Elexa spanar ut över nejden.

Falina & Elexa har funnit varann.

Eva & Santhi.

En skön stund på filten.

Även gamla tanter kan leka, Cera & Nicke.

Nicke, Cera, Elexa & Falina.

Godistajm!!

Cera, snart 9 år!

Nu börjar vi bli trötta och har en skön stund med husse i gräset.

På fredag eftermiddag bar det sen iväg mot Köping där vi skulle deltaga på SSUKs utställning på lördagen. Camilla, Madde, moster (kommer inte ihåg namnet), Cactus och Remuz var redan på plats med sin nyinköpta husvagn.
Vi tog plats, lagade lite mat och gick sen bort till Camilla med sällskap för en stunds prat. Jag var dock ganska trött och mör i kroppen så det var skönt att gå i sängs i någorlunda tid. Lördag morgon och utställningsdag. Cactus stod för sitt championat, ett till cert och han blir champion. Camilla var nog lite nervös, eller smått hispig kanske. Men det gick ju vägen, cert och champion bara några dagar efter sin tvåårsdag, GRATTIS. Så var det Elexas tur, hon gick in, sprang som en dröm och segrade. Även dagens domare var överväldigad över henne och hon fick cert och blev BIR, slog sin pappa Nicke igen som blev BIM. Cera blev bästa tik-4 och bästa veteran.
Helgen hade börjat mycket bra och det blev en lite seg väntan på finalen men vi hade ju ingen brådska så vad gjorde det. På SSUKs utställningar har man även en junior/unghundsfinal där man utser utställningens bästa junior/unghund och min lilla pärla tog hem hela rasket och blev Best in Show.
Hon skulle ju även in i det stora BIS:et och där blev hon BIS-R, inte illa för vår lilla 1-åring. Helt enkelt en mycket lyckad dag.

Elexa, Best in Show reserv (5)

Söndag var det så dags för utställningsdag två, denna dag i Västerås. Idag var det lite fler eurasier anmälda och Marianne kom dit med Frost, den snygga svartingen. Med risk för att låta lite skrytig så måste jag ändå berätta vad domaren sa till mig när jag kom in med Elexa. "Oh, I cant belive that I have a such beautiful eurasier in the ring, what a beauty!!". Jag har ställt ut i många år och många olika hundar men jag har inte ställt ut någon hund där alla domarna har som jag ställt hunden för har gett den så mycket lovord till mig personligen. Visst har jag fått några bra kritiker genom åren men i de flesta fallen så säger ju inte domarna så mycket till dig som handler. Även idag blir det cert och BIR, Frost får sitt andra cert och blir BIM, Cera blir bästa veteran och även bästa tik-reserv.
Nicke var inte anmäld och Cactus slutade som bästa hane-2. Grattis Marianne & Frost, lillgrabben har redan två cert och är bara 10 månader gammal.

Elexa skulle således in i finalen men jag var lite tveksam om vi skulle stanna eller åka hemöver. Det är ju inte så ofta en eurasier placerar sig i gruppen och för Gunnel Holm som gruppdomare så trodde jag nog att chansera var än mindre. Tänkte att vi går väl in och visar upp henne i alla fall och i förhandsgranskningen så var domaren till oss flera gånger och tittade på Elexa. Grupp 5 är ju en ganska stor grupp, en av de större av de 10 grupper som är. Och jippi, vi blev utplockade bland 7 eller 8 som hon ville titta mer på, sen tackade hon några och kvar stod vi bland de fem som skulle bli placerade. Nu började jag bli lite nervös men glad och vår lilla pärla placerade sig som grupp-4 och jag var så stolt!!! Ja, vad ska det bli av denna lilla fröken. Än sitter pälsen men jag tror nog att den ryker snart och då lär det väl ta ända fram till hösten innan hon är i päls igen, men vad gör det med en sån här start.

Inte nog med det, på måndagen efter så var jag iväg och röntgade henne, svaret kom ganska snabbt och allt var okej, hd: A, ed: UA och patella: 0/0.

Under helgen fick vi också se att det finns människor som inte ska ha djur, nu visste jag väl det sen tidigare men hur kan man lämna en äldre hund, i gassande sol i en öppen backlucka, knuten i ett kort koppel så att hunden kunde hoppa ur bakluckan men då inte kunde röra sig mer än med bakdelen för att kopplet var så kort. Han hade visserligen vatten men som tog slut under dagen för där blev han sittande i många timmar, en äldre svart pudelherre som flera gånger trasslade in sig med benen när han hoppade ur luckan. Som tur vad så fanns Camillas moster kvar vid husvagnen och husbilen och höll ett vakande öga över honom och såg till att han blev uttrasslad och fick vatten. Men när det hade gått allt för många timmar så ringde hon oss som var inne på utställningen och vi knatade bort till sekretariatet och anmälde detta. Efter en stund så kom de det ansvariga för utställningen som tog hand om hunden, ropade ut i högtalaren att de hade 10 minuter på sig att komma till bilen men tror ni att de dök upp, nej. Det gjorde de dock när det hade gått ytterligare en tid, då hade personalen redan tagit hand om hunden och satt en lapp på rutan och de fick hämta sin hund inne på utställningsområdet. Från att de lämnade hunden tills de kom tillbaks hade det gått minst 5 timmar och ägaren var allt annat än glad när hon upptäckte att hunden inte fanns i bilen och att det satt den lapp på rutan, hon hade absolut ingen förståelse för att hunden for illa. Hur kan man göra så?? Vem som helst hade kunnat stjäla denna hund om man velat, han kunde ha farit väldigt illa om inte Camillas moster hade haft ett vakande öga över honom när han trasslade in sig och gav honom vatten. Puckon finns det tyvärr överallt!!

Sen var det så Santhi, hennes löp och parning. Santhi är en mycket bestämd dam det vet vi sen tidigare. Jag skulle ju ha varit iväg till Tyskland och parat henne men med facit i hand så kanske det var lika bra att jag inte kom iväg för vem vet om hon hade tyckt att han skulle passa henne eller inte. Anledningen till att jag inte kom iväg var ju att vi hade en nyopererad hund som jag inte ville lämna hemma utan uppsikt vilket det hade blivit under några timmar varje dag om jag skulle åka.
När det gäller Santhis löp så gick dagarna och förra gången hon blev parad så var det under dag 15-17. När dag 18 så kom och inget intresse från Sanhti fanns för att bli parad tog jag så kontakt med en veterinär som har erfarenhet av insemination och utstryk, inte för att jag tänkte inseminera henne utan mer för att få ett utstryk gjort då det var fredag och ett blodprov inte hade hjälpt mig då.

Hon trodde nog med största sannolikhet att höglöpet var över och jag kände mig lite besviken över det hela. På söndag, dag 20 i hennes löp började jag dock se en annan aktivitet från Santhi. Jag hade bestämt en hane här i Sverige för henne men tydligen var det inte en hane som passade damen. Vi provade men han fick dock inte komma i närheten av henne, hon såg mest ut som ett rytande lejon. När Nicke sen kom i hennes närhet så var det en helt annan sak, hon såg ut som "här är mannan i mitt liv". Men det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig, inget fel på kombinationen då vår egen lilla pärla Elexa har dess två som föräldrar men jag är inte riktigt den som gör samma kombination flera gånger, det har dock hänt en gång tidigare.
Vi försökte igen med den hanen jag hade tänkt för henne men samma sak, kom inte i min närhet. Men så fort Nicke var där så lyste hon upp som en sol. Vi åkte iväg och provade med två andra hanar, samma sak, jag vill inte ha dem. Så där stod jag, sjuk i influensa, hade ingen större möjlighet att åka landet runt för att hitta en hane som passade henne, om de nu fanns någon förutom Nicke.
Så vi tog beslutet att det fick bli Nicke även denna gång, alternativet hade varit, ingen parning alls. Nu har han ju redan en del avkommor men de flesta av Santhis valpar kommer förmodligen inte att stanna kvar i Sverige så det är inget som till stort påverkar vår avelsbas/population här i Sverige. De som väntar på valp blev inte direkt besvikna måste jag säga. Santhi blev sen parad under dag 21-27 i hennes löp, den tid då löpet normalt är över. Jag har dock haft en annan tik som har haft löp i 4 veckor några gånger och då haft höglöpet flera dagar efter de tre veckor som de normalt löper. Ibland följer inte tikarna de normala mönstret utan att det behöver vara något fel, jag tror nog att vi människor bara ska lära oss att vara lite mer flexibla och inte bara läsa vad som står i boken. Jag tror också att de många gånger är bäst själva på att hitta den "lämpigaste" hanen till sig även om de flesta av våra andra tikar mer har ett beteende som, var så god, ta en köbricka och vänta, jag finns för er alla. Dock tyckte Santhi något helt annat.
Dräktig är hon i alla fall och går allt bra nu så blir det valpar i början av juni.

Vi väntar dock fortfarande på att Liten ska komma i löp, inget ännu och inte mycket man kan göra åt även om jag vet att ni är många som väntar, både i Sverige och utomlands.

Sen har jag något annat skoj att berätta. I höstas blev jag tillfrågad från Tyskland om att hjälpa till med ev. utbyte av valpar mellan Tyskland och Sverige/Norge och även byte av täckhundar. En lysande idé och glädjande är att snart åker den första valpen från Sverige ner till sin nya ägare i Tyskland. Två valpar är "tillverkade" men ej ännu födda som ska till Sverige från Tyskland om kön osv. blir det rätta. Även en parning har skett där det blir byte av täckhund, alltså en hane i Tyskland har parat en tik i en av våra Nordiska länder och de är aven födda, en svenskfödd hane kommer sen att betäcka en tik i Tyskland senare i sommar. Detta görs utan att blanda in pengar då Tyskarna tycker att vi är lite "dyra" här i Norden när det gäller både parningsavgifter och valppriser. Men de tillfrågade gör det så gärna och vi tjänar alla på detta utbyte och framför allt är det Eurasiern som tjänar på det.
Jag är också oerhört glad att få vara delaktig i detta.
Ev. får Nicke även ett besök från Tyskland inom en snar framtid, om allt går i lås.

Nu ska jag snörvla vidare och hoppas på en ljusning i denna långdragna influensa som nu har pågått i 6 veckor för min del, kanske är det dags att konsultera farbror doktorn;-))

//Marita

Tisdagen 17 mars
För alla er som väntar så kan jag tala om att nu har Santhi börjat löpa sen en vecka tillbaks men tyvärr ser det ut som om jag inte kan åka till Tyskland med henne. Vi har ju en nyopererad hund och då Göran inte kan få ledigt från jobbet så blir hundarna hemma själva några timmar varje dag men jag vill inte lämna en nyopererad hund på det viset så då får jag stanna hemma eller i alla fall inom Sveriges gränser så kan jag ta med henne om vi ska någonstans. Så får det bli denna gång och mitt huvud arbetar på högtryck för att komma fram till vilken hane jag ska använda. Först och främst så måste man ju gilla hanen själv, för det andra så ska man tro på kombinationen och tro att det blir något gott utav det, sen ska det inte bli för hög inavel och givetvis ska hanen vara röntgad och frisk med ett gott temperament. Då blev det tyvärr inte så många kvar men det blir ju inte dags förrän nästa vecka med parning så jag har ju någon dag på mig att fundera.

Idag har vi haft sol, strålande sol. Tog med mig kameran ut och tog lite bilder men det var lite för stark sol och då blir det ju lätt lite för mycket skuggor men delar med mig av några i alla fall.

Till helgen bär det iväg till Malmö och ska samtidigt lämna iväg Haifa till sin nya familj. Hon är en riktig liten goding, hon sitter ofta i mitt knä och blir kliad på magen, det är så mysigt så. Sen är det en vecka kvar och dags för Iouri att få möta sin nya familj också.
Än verkar inte intresset för vår underbara ras ha svalnat, det hör av sig folk hela tiden som vill höra sig för om rasen och några ska jag träffa nu i Malmö.

//Marita

Söndagen 15 mars
I helgen har jag varit på kurs, en mycket bra kurs. Kursen var om anatomi vilket intresserar mig mycket, kursledare var Moa Persson. Det var 12 kursdeltagare med blandade erfarenheter av utställning och avel. Nu har ju jag varit med ett tag i båda sammanhangen så mycket var ju sånt som man till viss del kunde men jag har ändock lärt mig otroligt mycket under helgen, dels har man fått klart för sig att man tänkt rätt men jag har också fått en annan syn på andra saker som man kanske inte har tänkt på tidigare.
Moa är en bra kursledare, rakt på sak på ett bra sätt, underhållande och tiden bara rann iväg. Lördagen var det mycket teori och vi gick igenom hela hundens kropp och delar men idag söndag fick vi jobba mer praktiskt med två raser som vi skulle skriva kritiker om.
Det var schäfer & chinese crested, två raser som jag aldrig har varit speciellt intresserad av men det var skoj att få bekanta sig mer med dessa raser. Om två veckor blir det fortsättningskurs och jag ser redan fram emot den helgen.

Veckan började dock med mindre roliga saker då en av våra hundar blev alvarligt akut sjuk och givetvis så är det alltid fel tid på dygnet som det händer. Vårat närmaste djursjukhus är Falu djursjukhus men de stänger 22.30 och efter det är det Strömsholm som gäller, en nätt liten tur på runt 3 timmar lite beroende på hur tung gasfoten är och väglaget. Till Falun tar det normalt drygt 1½ timme och detta hände 21.30 men jag slängde mig på telefon och bad på mina "bara knän" att vi skulle få komma in till Falun även om det blev lite över stängningsdags och de var så snälla att de lät oss komma och jag lovar att det gick fort den kvällen. Men en dödligt sjuk hund i baksätet så var jag glad att det inte var några poliser ute och att de vilda djuren höll sig i skogen. Det var en hemsk tur då vi inte visste om hunden skulle överleva ner till Falun. Göran satt bak med hunden och jag körde för jag kör fortare än Göran och sen var det nog så att det var nog lugnast att jag satt vi ratten och hade kontroll annars hade nog Göran fått höra att han skulle köra fortare.
På 1 timme och 15 minuter var vi där och det blev akut operation, jag är så oerhört tacksam att de tog emot oss fast de hade stängt.
Nu är hunden hemma igen och mår efter omständigheterna gott och jag tror inte att det ska bli några komplikationer av det hela.

Nästan alla av valparna har nu flyttat, här hemma är det bara Haifa och Iouri kvar. Huldra åkte i början av veckan och har ju många hundar att umgås med i sitt nya hem. Isko har också åkt till sitt nya hem och där finns det redan en hög med eurasier sen tidigare men han har funnit en ny kompis som är en tibetansk spanielkille, Isko kallas nu för Morgan. Illusion eller Vesla som hon nu heter har flyttat till Norge och har delar nu livet med en gäng flat coated retriever. De jag har hört från de som har flyttat så har allt bara gått bra och jag hoppas givetvis att det så fortsätter.

Nej nu är det läggdags och i morgon måndag så ska jag sätta mig ner och uppdatera lite bilder på hemidan.

//Marita

Söndagen 8 mars
Nu har jag varit dålig på att skriva men det har varit fullt upp hela tiden så tiden har inte riktigt räckt till.
Valparna i båda kullarna har nu börjat flytta till sina nya hem och det blir ganska utspritt i tid när de flyttar. Helli & Higgins flyttade förra helgen, kvar är Haifa & Huldra. Huldra flyttar dock inom de närmaste dagarna, väntar bara på att hennes husse ska komma förbi och hämta upp henne. Haifa blir här i ytterligare några veckor.

Higgins i skön sovställning i sitt nya hem

I II-kullen så har Iron & Ira åkt under helgen, det blev lång resa för dem båda, Iron en bra bit upp i Norge och Ira till Danmark.
Sen bär det iväg för Illusion & Isko under veckan och så blir Iouri kvar tills i slutet av månaden. II-kullen var till veterinären i torsdags, alla frisk och fina och de var så duktiga. Här kan man kalla dem lugnet själva, satt så snällt på bordet, dela ut en och annan puss till personalen, snosade i håret på veterinären, sa inte ett ljud när det var dags för vaccination och id-märkning, alltid brukar det vara några som skriker i högan sky men inte i denna kull. Det är en riktig mys och pys-kull, alla gillar verkligen att sitta i famnen och bara gosa och köra in sin nos mot halsen, kommer gärna och lägger sig i knäet på besökare som sätter sig på golvet och där kan men sen somna. Tippan är ju också sån så de har verkligen ärvt detta från sin mor.

Sen har "pappa" Quattro varit på besök med "lillebror" Frost, passade på att ta lite foton på Frost när han var här, en snygg kille som gärna och ofta använder två ben istället för de fyra som han är skapt med.

Frost, den tvåbente.
 

Fick också ett härligt brev från Gisela som har Eddi (Fhelio) och jag blev allt lite stolt när jag läste det och måste bara referera lite av vad hon skrev i sitt brev, han är bara drygt 8 månader och redan så duktig.

"Eddi är i full gång med sin tjänstgöring på servicehuset där jag arbetar. Sköter sig helt fantastiskt väl. Går lös och håller sig till fot. Går bara fram till dem som han får tillåtelse till. Sitter utanför resp. lägenhet då jag först går in och kollar om det är ok att han kommer med. Går ej utanför expeditionen utan lov, vi har en osynlig dörr som bara han ser, det fungerar perfekt.
Eddi har fått flera egna uppdrag, dvs jag har blivit uppringd och personalen har bett mig komma med Eddi till oroliga patienter. Han låter sig då bli kelad och buffar lite på dem med sin nos, detta är helt fantastiskt. Han sprider mycket stor glädje omkring sig och är lättillgänglig och kelen på ett bra sätt mot de gamla. Flera ber att ha kvar honom på rummet då jag jag ska gå vidare. Skulle jag någon dag arbeta utan min "assistent" efterlyses han av i princip alla. Han gör en jättefin arbetsinsats och får massor av social träning + lydnadsträning på köpet"

Eddi - servicehund

Jag vill ju att "mina" eurasier ska ha ett socialt och trevligt temperament även om de kan vara lite "reserverade", vilket jag tycker är ett ord som låter så negativt. Jag skulle hellre vilja skriva att rasen inte visar så stort intresse för främmande, visst låter väl det bättre.
När man får ett sån här brev så blir man så glad inombords. Jag tror att i de flesta fall när det blir eurasier som inte fungerar socialt så beror det mycket på ägaren men givetvis är det viktigt att hunden har en grundtrygghet från början och att den har fått en bra start hos sin uppfödare där de får vara med i det vardagliga sysslorna, massor av kärlek, mycket fysisk kontakt och utrymme.

Jag tycker att eurasierägare i mångt och mycket "fjollar" alldeles för mycket med sina eurasier. En eurasier behöver en rak och tydlig ägare som talar om vad som är rätt och fel, de behöver massor med kärlek och normalt med fysisk aktivitet. Glöm inte att en eurasier läser sin ägare så väl och ser de att de ha chansen att slippa så tar de gärna chansen. En eurasier behöver en flockledare som bestämmer vad de ska göra, inte en som hela tiden ger dem alternativ för då väljer de gärna alternativet "slippa".

Sist men inte minst, en härlig vinterbild från Öland på Ylo & Leo!

//Marita

Söndagen 22 februari
Snö, snö och åter snö. Här har det snöat i två dygn nu, inte tätt hela tiden men det har kommit en hel del och hundarna älskar nysnö och jag tycker givetvis att det blir finare på gården med lite ny vit snö istället för den gula snön som blir efter hundarna.
Denna vecka är har vi sportlov i Mora men det är även Vasaloppsveckan och då invaderas Mora av turister av alla de slag och en del undrar man var de fick sitt körkort. De parkerar hur som helst, kör som krattor och riskerar både sig själv och andra när de dundrar fram i sin nya fina bil fullsmockad med barn och prylar. Många av dem är inte vana att köra på snö men är vana att köra fort så man håller samma hastighet nu som man gör hemma där det kanske inte alls är snö så ofta.
Sen verkar det som att när en GPS flyttar in i bilen så flyttar vettet ut eller sunt förnuft som man också kan kalla det. Vi har haft många turister här i området i vinter som beger sig ut i oplogade skoterleder, små grusvägar som inte är plogade eller glashala bara för att deras GPS säger att de ska köra där. De knappar in kortaste vägen och deras GPS visar dem ut på dessa vägar som visserligen är vägar sommartid men oplogade skoterleder på vinter. Någonstans borde väl ändå sunt förnuft sätta stopp för färden på en skoterled men inte då, man beger sig ut på uppemot 5 km och där kör man fast, har ingen aning var man är för karta det existerar inte och kanske inte ens telefonen fungerar för det finns ingen täckning. När man väl får tag på hjälp så måste man använda bandvagn för att dra dem ut på körbar väg!!

En buss kom från Danmark på sommardäck, hade lämnat turister i Sälen och ska hämta turister i Branäs i norra Värmland,
chauffören knappar in på GPS:en som visar han ut på glashal grusväg där knappt bussen får plats och till slut så ligger han med tippad buss i diket långt ute i skogen och vad har han på sig. Jo endast lågskor och en tunn jacka och där står han med en buss som har tippat, en telefon utan täckning, med lågskor och för övrigt tunt klädd. Ibland undrar jag hur folk är funtade och varför man har slutat läsa karta även om man har en GPS, borde det inte gå att kombinera? Nu slutade detta lyckligt med busschauffören men det kunde lika gärna ha slutat med katastrof för när de hittade honom var han frusen och trött, vandrande på en grusväg i mörkaste storskogen i norra Värmland. Kanske blir det en GPS även här men jag kommer inte att lägga ur kartorna den dagen.

Så till hundarna. Veila och valparna har åkt på "sportlov" till min bror med familj, där blir de i en vecka tills nästa helg då det är dags för dem att börja flytta till sina nya hem. Veila bor ju där annars och de önskade få "låna" dem sista veckan. Jag åkte dit med dem i fredags och där blir de till på fredag då det är dags för veterinärbesöket. Det känns ganska lugnt med bara 5 valpar i huset även om båda kullarna har varit av det mer stillsamma laget. Var lite orolig att Tippans kull med Quattro som pappa skulle bli lite som Q-kullen men det är långt ifrån den farten som de höll under sin tid hos oss. Den kullen höll oss sysselsatta det vill jag lova, 8 vildar som hade full fart från morgon till kväll och de röjde verkligen. Tur att inte alla kullar är som den, det kan verkligen skilja sig från kull till kull och det är väl tur det.
Vi är ute och leker i snön varje dag och de tycker att det är så skoj och de har på de sista dagarna fast de är bara 6 veckor gamla blivit så duktiga med att göra det de ska ute. Idag har jag bara torkat 3 kisspölar, det är allt. Men så springer vi ut och in mycket på deras vakna tid. Tippan njuter av att vara mamma och har tagit hand om alla nio när Veilas var kvar, de fick gärna komma och ligga hos henne och hon tvättade dem så ömt även om de inte var hennes valpar, det tycker jag är helt underbart.
Det finns nya bilder på II-kullen som vi lagt ut idag, både ett galleri och på dem enskilt.

Cera och Elexa löper och Cera är verkligen dryg när hon löper. Hon tycker ju att man redan dag 4-5 in i sitt löp är klar för parning och hon springer och letar och letar, övar på Elexa och vise versa och så håller hon sen på tills löpet är slut eller någon dag till. Denna gång har hon också ett sk. "vitt löp" utan blod så det är väl tur att hon är som hon är så att man vet att hon löper fast hon inte blöder.
Hon kan väcka mig mitt i natten med att stå grensle över mig och stirra och "säga" mamma, nu måste vi går ner till pojkarna, det är dags nu, jag bara måste.
Aska har ju ett ökennamn sen sina produktiva år och blev i Tyskland kallad "the Swedish nymfoman", snyggt namn eller hur? Tro vad
de skulle kalla Cera om de såg henne för hon är nog ett strå vassare än vad Aska var. Faktum är dock att Aska tyckte att man kunde para om och om igen så jag har faktiskt varit med om att hanarna gått och gömt sig för att hon aldrig fick nog. Nu väntar vi bara på att Santhi också ska starta sitt löp så ska vi ta en tur och hälsa på Max i Tyskland, kanske drar Liten också igång samtidigt, det får tiden utvisa.

Vår tyske granne har i somras fått sig en Hovawart tik som nu är i samma ålder som Elexa. Jag har dock varit lite förtvivlad över denna tik som titt som tätt är lös ute på vägen och jag har några gånger fått knata hem med henne. Tur är att hon är glad och trevlig och lätt att fånga in och jag har väl varit lite arg på ägaren för att han inte ser efter henne bättre. Jag hoppas verkligen inte att jag en dag för höra att hon blivit påkörd här utanför, de kör ju ganska fort här och det är en del tung trafik. Jag sa dock till ägaren att tiken gärna fick komma hem till oss och leka av sig lite med våra hundar så i fredags kom hon hit på besök och togs emot med öppna "tassar" av våra hundar. Tippan och Shalill såg till att hålla henne sysselsatt och hon sov nog säkert gott när hon kom hem sen. Jag kan inte förstå att någon kan säga att eurasier inte fungerar med andra hundar och inte släpper in främmande hundar i sin folk, låter helt enkelt inte klokt i mina öron. Här fungerar det utmärkt!

//Marita

Måndagen 16 februari
Tiden går så fort och HH-kullen har nu passerat 6 veckors ålder. Higgins och Helli har haft besök av sina nya familjer och Huldra hade besök för ett par veckor sen. Vi har ju haft så förbaskat kallt så det har inte blivit så mycket utevistelse för dem, det är ju inte så skoj att vara ute när termometern visar på -23 grader. De sista dagarna har det dock varit kallt på morgon och kväll men härliga fina dagar och det har varit runt -10 grader och då kan vi i alla fall vara ute lite längre. Annars tränar vi på att gå ut och göra ifrån oss och det är helt otroligt hur snabbt de lär sig att inte bajsa inne, att inte kissa inne tar dock lite längre tid att lära.

De flesta av valparna i HH-kullen säger högt och tydligt till när man måste ut och bajsa. Jag har det ju så bra att jag bara har att öppna två dörrar så finns en liten hage utanför där de kan vara och göra ifrån sig, jag tycker det är så skönt och behändigt när de lär sig att göra ifrån sig ute istället för inne och det blir så mycket mindre blött och kladd. De nya ägarna får då hem en valp som oftast lär sig snabbt. Många gånger har faktiskt valparna varit i stort sett rumsrena när de flyttar och jag gör denna träning så gärna för det underlättar både för mig och mina valpköpare. Dock finns det individer som ibland behöver lite längre tid på sig att lära sig detta.

Huldra är matvraket i gänget och tycker att mat är livet, Helli är busfröet som håller oss i gång och ser till att vi vet att hon finns där. Higgins är den lilla kramisen och Haifa gillar att leka men tycker att det här med mat inte är det viktigaste i livet, mamma finns ju
fortfarande där med mjölkbaren.

II-kullen har passerat 5 veckor och är riktiga godingar. Flickorna kan pussas vill jag lova, deras nya familjer kommer att få ett pussrikt liv. Isko är för det mesta på upptäcktsfärd i huset och tar sig förbi de hinder som finns, han gillar att undersöka nya saker och är inte det minsta rädd för något. Iron är ganska stillsam, än så länge i alla fall men än kan det hända mycket. Iouri är den som helst ligger bredvid mig på golvet med huvudet på min arm med magen i vädret och vill bli kliad på magen och där kan han ligga hur länge som helst så länge någon pillar på hans mage. Illusion och Ira är pussgurkor som sagt och ganska lika i sättet, mycket glada och tillgivna.

Vi har alla valparna ihop mellan varven och deras mammor går in och ut hos båda kullarna däremot så diar de bara sina egna och valparna är inte speciellt intresserade av att dia den andra mamman. Dom luktar mest och går sen därifrån, Higgins har dock varit med och fått sig en liten slurk på Tippan någon gång men det bryr hon sig inte om, han är lika välkommen han. Det är så skönt när man kan ha valparna tillsammans och framför allt att mammorna inte har några problem med att vistas tillsammans och med alla valpar.

Även husets andra hundar umgås mycket med valparna och lektanterna är Liten, Elexa och Shalil och mammorna har inga problem alls med att de tar hand om den sysselsättningen och att andra finns omkring valparna. Tänk också så mycket valparna lär sig när de får umgås med de andra hundarna. Nicke har alltid älskat valpar och är gärna inne hos dem och tvättar dem, han ligger gärna där så det får klättra på honom och dra i honom och han är så kärleksfull med dem.

För mig är det otroligt viktigt att alla hundar kan umgås med varann, valp som vuxen och jag har aldrig i min drygt 10-åriga uppfödar-historia haft problem med att mammorna inte släpper in de andra hundarna hos valparna de har.
Dock kan det skifta lite i vilken ålder de tycker att det är okej och vilka som får komma in först och vilka de tycker kan få vänta
ytterligare en tid. Där måste man lyssna på mammans instinkter och inte göra något som hon inte tycker är okej. Hos oss är ju i stort sett alla hundar tillsammans och visst blir det lite smågnabb ibland men det är inte mer än vad som händer bland barn när de leker.

Mina hundar vet vem som bestämmer här hemma och det är sällan jag behöver göra mycket mer än att titta på dem om det är någon som börjar muttra åt varann. Här äter hundarna tillsammans och ingen rör någon annans matskål, de tuggar tuggben tillsammans utan några problem. Visst "pratar" de med varann ibland men där gäller det att veta när man ska lägga sig i och inte. För det mesta så klarar de det alldeles utmärkt själva. Jag vill inte ha mina hundar uppdelade i hundgårdar även om vi har många hundar, jag vill att de ska kunna umgås med varann både inne och ute och få vara en del av familjen även om om man håller på med uppfödning och har många hundar.

Igår kom en tik på besök för parning och här hos oss släpper alla in denna tik utan några som helst problem. Sju av våra hundar fick först hälsa på henne ute och sen släppte jag ut resten en och en, inte ens de två mammorna hade något problem med detta. De luktade av henne och hälsade henne välkommen, är det inte underbart?! Hon har sen sovit tillsammans med mig, Elexa (som också löper), Veila och Tippan som har valpar och så Aska som är min ständiga följeslagare och det utan några som helst problem.

För en tid sen kom det hem en Pumi med ägare på besök och inte heller där var det några problem, hon kom in, hälsades välkommen och Liten och Shalil tyckte att det var störtkul med en Pumi att leka med.

När det gäller detta så finns det andra uppfödare av eurasier som har andra åsikter om hur eurasier kan umgås med varann i en flock och när man får besök av hundar utifrån. Dock har jag aldrig haft några problem med detta under de 14 år vi haft eurasier och det finns det många som kan intyga, för mig är det så viktigt att mina hundar inte har ett för "vasst humör" att de inte kan umgås med andra innanför och utanför flocken med eller utan valpar och när det kommer främmande hundar på besök.

Jag har haft många hundar som varit på besök, tikar som bor hos fodervärdar och som kommer hit under tiden de har valparna men inte en gång har det varit problem.
Dock har jag Cilla som inte kan umgås med alla här hemma men hon har också ett tragiskt förflutet vilket nog är orsaken till att hon inte gillar vissa andra hundar här hemma och har svårt att prata hundspråk på ett vettigt sätt, hon har väl aldrig fått lära sig. Hon har det dock tusen gånger bättre nu än hon någon gång har haft det tidigare.

I helgen har Frost och Falina varit på utställning i Sollentuna, 8 eurasiervalpar var anmälda och det gjorde det så fint så de blev BIR & BIM, båda med kanonkritiker. Grattis till er båda!

Sist men inte minst, fick svar på Sonnys röntgen idag och kan inte annat än vara glad, hd: A, ed: UA och patella: 0/0, jippi!!!

//Marita

Måndagen 9 februari
Livet ter sig inte alltid som man önskar och Veilas valpkull har fortsatt i sorg men också glädje. Det var inte bara en tillfällighet att hanen dog i Veilas kull, det vet vi nu. När valparna var 2½ vecka gamla så insjuknade även två tikar i Veilas kull, samma symptom som hanen som dog tidigare och nu förstod jag att detta var något annat än att en valp någon gång ibland kan somna in av naturliga orsaker tidigt i deras liv.
Två av flickorna var slöa och diade inte, sov mest och hade en annan andning än de andra. Pratade med flera veterinärer men de sa att jag bara skulle försöka hålla de varma och avvakta, försöka få i dem så mycket vätska det gick, modersmjölksersättning och vätskeersättning och även ge de antibiotika vilket jag hade hemma ifall det var någon bakteriell infektion eftersom en valp tidigare också hade dött. Men det gick bara utför, på natten låg jag på en madrass på golvet och hade flickorna i sängen för att hålla dem varma men de blev allt sämre, den natten sova jag inget. Dagen efter så bestämde vi att det var dags för valparna att få somna in så Göran åkte till veterinären med dem och en av dem skickades också iväg på obduktion. Vi önskade ett snabbt svar för att få veta vad vi hade för problem att brottas med och de var så snälla att de obducerade valpen redan dagen efter och fax-svar kom till veterinären som hörde av sig till oss och det var ett virus. Eftersom vi även har en kull till så blev jag något nervös att vi skulle ha smittat även de men efter att jag pratat med dem på SLU så fick vi lite råd och tips hur vi skulle göra för att försöka rädda de andra valparna i Veilas kull och för att inte få in smittan till Tippans valpar. De andra valparna i Veilas kull blev aldrig sjuka inte heller Tippans valpar utan alla mår hur bra som helst och kommer heller inte att bli sjuka nu. Detta virus är bara farligt för valpar under 3-4 veckors ålder, har de väl passerat den åldern så blir de heller inte sjuka och dör. Jag må medge att det har varit jobbiga dagar att inte veta om någon mer skulle bli drabbad, många tårar har det blivit och sömn har jag inte fått mycket av för det har inte varit lätt att koppla av och njuta av valparna med denna känsla men nu kan vi andas ut, de minsta valparna har nu passerat 4 veckors ålder. Jag är oerhört tacksam att fyra av Veilas valpar ändock har överlevt och mår bra för oftast insjuknar och dör alla valparna i en kull med detta virus. Detta är anledningen till att jag inte skrivit något i bloggen alls under denna period, har inte haft lust helt enkelt när man inte visste hur det skulle gå. De som däremot ska ha valp från oss har varit underättade och fått bilder. Nu lovar jag att jag ska bli mer aktiv och dela med mig av vad som händer här hemma med valparna, nu när man kan andas ut och njuta av de små.

Veilas valpar är nu 5 veckor gamla och har varit ute några gånger vilket de har uppskattat och tyckt vara kul men det har bara blivit korta stunder då det är lite för kallt här för att vara ute någon längre stund. De har flyttat in i köket och är nu med i de vanliga hushållsysslorna som händer i ett kök. Tippans valpar är 4 veckor och är ett gäng matvrak som slukar maten på någon minut och dom lämnar aldrig en kula ens en gång.

Idag kom ett mail från Öland där Ylo nu bor, saknar henne men jag vet ju att hon har det toppen där hon är nu. Se så fin hon är.

Det kom också några foton på skönheten i USA, Basima eller som hon kallas Tehya. Kristin tar så vackra foton.

Cactus har också blivit röntgad och resultatet kom tillbaks med strålande resultat, hd: A och ed: UA, kanon. Även två av Cactus bröder är röntgade i Danmark och även där har resultatet varit bra.

Santhi har börjat fälla sin päls och Elexa har startat sitt första löp så vi får väl se om Santhi hänger på också, många gånger drar ju tikarna igång varann när man har flera. Då blir det en tur till Tyskland för att möta denna skönhet.  Visst är han stilig!!

foto: Alice v Kempen

//Marita

Söndagen 11 januari

En dag glädje, nästa i sorg. Ja det blir inte alltid som man önskar och vill. Xantippa eller Tippan som vi kallar henne fick igår sina valpar, det började redan på fredagen men hon var ganska lugn och åt med god aptit även fast öppningsskedet hade börjat. Favoritplatsen var toaletten nere där hon försökte bädda plastmattan men det var ju lite svårt. Dörren fick stå på glänt med nedsläckt lyse, det var en ypperlig plats att få valpar på tyckte hon. Det är ingen större idé att ändra på vad de själva tycker i detta skede.
Jag förberedde mig för en lång förlossning, tänkte att hon säkert är som sin mor som har långa öppningsskeden utan att det för den delen har påverkat henne och när det väl har kommit i gång för Cera har det gått lätt.

Men döm om min förvåning när vattnet gick för henne vid 03-tiden på natten mot lördagen och 30 minuter senare började värkarna och strax efter 04.00 kom så första valpen. Allt som allt födde hon 7 valpar men tyvärr var en dödfödd men fullgången. Detta händer ju ibland och det finns många anledningar till att det blir så. Dom kom i ganska rask takt och sista anlände strax efter 07-tiden på morgonen. Dom var inte så stora men relativt jämna förutom en tik som var mindre än de andra och hennes liv här på jorden blev kortvarigt då hon idag på eftermiddagen har fått somna in. Hon var pigg till att börja med men blev allt svagare och då går det fort.

Men inte nog med det. På morgonen idag så vaknade jag av att en av Veilas valpar var ledsen och han hade ett helt annat ljud än vad de har när de är ledsna annars. Tittade till dem och såg att han andades snabbt och intensivt. Han var den stor tjockisen i kullen, pigg och alert tills i morse men något var väl fel i hans kropp, vi avvaktade ett tag men såg att det bara gick utför så även han har fått somna in. Övriga mår bra och jag hoppas nu inte att något mer händer. De två första veckorna i en valps liv är känsliga och mycket kan hända som man inte kan rå på. Jag har dock bara varit med om det en gång tidigare att en till synes frisk valp dör utan att man ser någon orsak. Det är detta som är baksidan av att vara uppfödare och det är aldrig skoj när man sitter mitt upp i det, den sorligare delen som man tyvärr måste vara beredd på kommer att hända förr eller senare.

Nu får vi glädjas åt de 11 valparna som finns kvar och här får ni njuta av lite nya bilder.
De finns under resp. kull, HH-kullen & II-kullen.

//Marita

Söndagen 4 januari

Idag på morgonen visade temperaturmätaren - 30 grader ute, lite i kallaste laget och nu får det gärna bli lite varmare för här i norra Dalarna har vi fått dras med temperaturer  mellan -20 - -30 i nästan två veckor, förutom en bättre dag igår när det bara var -8 och snö.
Då har det blivit nytt år och vi har blivit berikade med 7 underbara valpar som kom till världen i går förmiddag. Allt gick mycket fort och lätt och Veila tar hand om dem allra bästa sätt, hon visste precis vad som skulle göras, även vid förlossningen och när första valpen anlände. En del förstföderskor kan ibland bli lite förvirrade när första valpen anländer men inte Veila, hon tog direkt hand om valpen, bet av navelsträngen, tog hand om moderkakan och tvättade valpen ren och så gjorde hon med alla efterföljande också. Egenskaper som är nog så viktiga att bevara i en ras. En god fortplantingsförmåga med allt vad det innebär, lätta parningar, lätta förlossningar utan komplikationer, tikar som tar väl hand om sina valpar. Något man lätt glömmer i allt prat om undersökningar och meriter m.m.

Jag blir lite bestört när jag hör uppfödare som inseminerar sina tikar för att en normal parning inte går att få till, eller för att hanen inte har tillräckligt intresse för en parning fast det är rätt tid. Tappar man den egenskapen så har ju en ras absolut ingen framtid och tyvärr så finns det raser som har dessa problem, dock inte inom eurasier även om det finns en och annan individ som har dessa problem och det bör heller inte gå i avel. Samma sak om en tik gång på gång har långa utdragna förlossningar som resulterar i veterinärhjälp, ta dem ur avel. Det är sånt man inte kan veta innan men när man ser att det tyvärr är så min tik/hane är och även om den är en mycket bra rasrepresentant så bör den inte gå vidare i avel, hur frisk och vacker den än är.

Åter till valparna, det blev 2 hanar & 5 tikar, en bra fördelning också med tanke på alla hanar som fötts under 2008, betydligt fler hanar än tikar och så har det sett ut lite runt om i andra länder också. Första valpen kom 09,40 och den sjätte kom 12,40 och då trodde jag att det var klart men så kom en eftersläntare drygt 2 timmar senare, dock pigg och allert. Alla var stora och jämna.
Som det ser ut nu så har alla valpar nya hem att flytta till.
Nu väntar nästa valpfödsel till nästa helg då det är dags för Tippan & Quattro att bli föräldrar.

Här är lite bilder på de små och Veila!

Året som har gått har varit en blandning av glädje och sorg, precis som livet är. Tre kullar har sett dagens ljus hos oss under 2008, alla har fått underbara hem med trevliga ägare. Vi har haft fina utställningsresultat i ringarna under året, själv har jag mest visat Nicke som visat sig bli en riktig kung i ringarna, vi har varit ett bra team jag och Nicke och vi ska nog ut och "slåss" i ringarna även detta år.
Hoppas även att det blir chanser att få visa upp Liten i ringarna nu när hon äntligen ser ut ha landat efter sista löpet, hon har blivit en riktig goding som gärna ligger på mattes arm både på kvällen och morgonen vilket hon för några månader sen inte alls skulle ha haft tid med. Även Nickes & Santhis dotter Elexa ska göra sin debut i ringarna, en tik som jag är oerhört stolt över, en riktig snygging.
Jag älskar att ställa ut hund och jag gör det lika mycket för min egen skull som jag kanske gör det för min framtida avel med eurasier.
En del hundar är födda att vara i ringen och älskar det, andra inte, utan att den ena behöver vara en sämre rasrepresentant än den andre.
Arbetet i klubben med tidningen och lite annat har varit skoj, så länge det varade. Jag valde att hoppa av det mesta efter en massa tjafs i klubben. Jag tycker dock att vi har lyft klubbtidningen mycket de tre nummen som vi (jag och övriga i redaktionen) gjort. Ska bli spännande och se nästa nummer av Eurasierbladet!

Under hösten har vi också förlorat en familjemedlem då Görans mamma gick bort efter en tids sjukdom.

Under året har tyvärr två underbara fyrbenta grabbar fått lämna jordelivet, först Enzo som har haft problem med en höft och som tyvärr inte gick att behandla. Mattis (Hassan) fick strax före jul även somna in, ett klokt beslut av Monika. Mattis hade lindrig artros på en av armbågarna och har sen i somras haft besvär till och från. Han har röntgats men artrosen hade inte blivit värre men som ortopeden som Monika hade kontakt med sa, när en artros börjar ge smärta så spelar det ingen roll om det är en artros av lindrig art eller av kraftig art, det gör bara ont. Mattis hade mycket svårt att tåla smärtstillande så det var inte mycket att göra, man ska inte dra ut på lidandet och många behåller tyvärr sina fyrbenta vänner alldeles för länge fast man ser att det går utför, det är väl den egoistiska sidan av oss människor. Det är alltid en sorg när man får lov att låta ens vän få somna in oavsett orsak.  Men som Monika sa, han fick ha ett bra liv de sex åren han fick vara hos mig.

Det skrivs och pratas mycket om vad vi avlar på och en del tycks veta mer än andra och är bättre än andra, kanske skulle dessa kolla sin egen avel, syskon till den hund man använt i avel, ev. pappan till den hanen man använt i avel och vad han har gett tidigare, men det är lätt att blunda för sitt eget och klaga på andra. Jag tror dock att de flesta uppfödare inte gör något med den insikten att detta inte kommer att bli bra utan att man alltid gör det man tror på själv. Det är levande varelser vi har att göra med och även om man gör sitt bästa och själv tror på det man gör. Man har själv kollat det man kan men likväl så blir det inte bra, det kan gälla så väl mentalitet som hälsoresultat. Tänk om man kunde beställa en hund som aldrig kommer att bli sjuk eller få något fel i hela sitt liv.

Tyvärr är det ju inte riktig så det fungerar. Flertalet uppfödare har under årens lopp inom eurasier använt hundar med både höftledsfel eller pålagringar på armbågarna och jag säger inte att det är varken fel eller rätt men jag tror inte att jag själv skulle kunna göra det med gott samvete. Orsaken till att man har gjort det är ju något man måste stå till svars för själv, precis som allt annat man gör.
Det får även jag göra.

Jag läste en artikel för ett antal år sedan, tror det var i hundsport. Det var en känd uppfödare, stor inom hennes ras som hon fött upp under många, många år. Hon hade en tik som fick en valpkull med en hane, två friska och mycket bra individer. Kullen blev verkligen en toppenkull både mentalt, exteriört och hälsomässigt. Hon gjorde om samma kombination och resultatet såg gott ut men innan hon hann röntga denna kull så fick hon förfrågan från utlandet om att låna ut tiken för en kull valpar och tiken parades åter med samma hane.

Strax efter att den tredje kullen sett dagens ljus i ett annat land i Europa så började man röntga kull två här i Sverige, det såg allt annat än bra ut, röntgenresultaten var allt annat än vad en uppfödare kan önska sig och hon började bli smått nervös över hur skulle resultatet se ut på kull tre när det så blev dags för röntgen. När den kullen sen blev röntgade så var det med samma fina resultat som i kull nr. 1. Här ser man hur det kan slå fast man gör sitt bästa och generna "spelar oss ett spratt". Nu är väl inte jag någon "fan" av att göra samma kombination två gånger, det har bara hänt en gång i min uppfödarhistoria förutom en ej planerad kull som vi fick 2002.

Jag har alltid varit öppen med vad jag drabbats av i min uppfödning, vilket i längden gagnar alla uppfödare inom rasen och jag förstår inte detta hemlighetsmakeri, öppenhet och ärlighet gagnar oss alla och framför allt eurasier.
Jag hoppas på ett nytt år med bättre samarbete inom rasen, mer öppenhet ang. sjukdomar utan att man ska bli "korsfäst" och bespottad, dock tycks det som att vissa inte har mycket annat att göra än att klaga. Vilket tråkigt liv dessa personer måste ha och man undrar hur de mår själva.

GOTT NYTT 2009 till er alla!
//Marita

Tisdagen 30 december
Så var det näst sista dagen för 2008. Veila är på plats och nu kan det i praktiken bli valpar vilken dag som helst men jag tror nog inte att det händer något förrän tidigast i helgen. Hon är inte så tjock men har blivit jättebred över revbenen och hon är ju en relativt stor tik så det ska bli spännande och se vad som finns där inne. Det går lite trögt nu att äta nu, små portioner och man får truga lite.
Tippan däremot äter med god aptit allt som går att äta, skålen blir rejält genomslickad efter måltiderna som är fyra till antalet varje dag med lite godsaker där mellan.
Här har vi det kallt, riktigt kallt. I morse var det -23, nu var det "bara" -20 grader, då är man inte ute några längre stunder. De flesta av hundarna vill inte heller vara ute någon längre stund förutom några undantag och det är inte bara dem med päls utan en av de man minst skulle tro gillar att vara ute och leka när det är runt -20. Elexa vill helst vara ute hela tiden och Shalil (den yngre Salukin) håller henne gärna sällskap och hon vill inte ha något täcke och ser inte ut att frysa. Hon studsar mest omkring och leker, jag öppnar dörren och frågar om den vill in, de flest kommer men kvar står Elexa och Shalil. Här om dagen när det var -16 grade så var de ute i 1½ timme utan att ha någon önska att få komma in i värmen. Myran (den äldre Salukin) tillbringar mesta delen av tiden framför kaminen och är på sin höjd ut för att man måste göra sina behov och hade hon kunnat gå på två ben så hade hon nog gjort det för det är så kallt. Men det är i alla fall skönt att man har kamin och vedspis i köket för det är verkligen mysigt att kunna göra upp en eld och få del av den sköna värmen som de sprider.

Har fått lite nyårsbilder från valpköpare som jag gärna delar med mig av.

Vackra Asta (Chanel)

Sköna Iza (Inda)

Vackre King

Sockersöta Nica (Danica)

Ståtlige Bamse (Balzac) studerar tv

Sen vill jag avslutningsvis önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och i hopp om ett riktigt bra 2009!

//Marita

Tisdagen 23 december
Ja, så var det dagen innan julafton, jag hoppas ni där ute inte har stressat allt för mycket. Jag gillar julen men det blir inte något ståhej för min del, ta det lugnt, äta gott, sova länge på morgonen det är jul för mig. I år ska vi åka till min mor och äta på julafton, ska bli riktigt trevligt. De senaste jularna har vi dock varit hemma vilket jag tycker är rätt skönt eftersom jag inte gillar när det blir så "stort" och uppstressat. Nej, tacka vet jag en mysig hemmakväll med familjen och hundarna.
Här har vi ganska gott om snö också, mellan 5-7 minusgrader och sol på dagarna, annat var det i Stockholm när vi var ner i helgen, regn och blåst. Jag skulle aldrig stå ut att ha det så under nästan hela vintern.

Veila och Tippan växer, har dock inte sett Veila på en vecka men får träffa henne i morgon. Tippan se mest ut som en välstoppad julkorv och är så hungrig, så hungrig. Veila har ju ca 10 dagar kvar och Tippan 2½ vecka, ska bli spännande och se vad som finns där inne.
I år har jag hjälpt Eurasierklubben att göra almanackor och nästan 100 st är sålda, vilket är långt bättre än vad det har sålts under de senaste åren. Än finns det tid att beställa, dock senast 2 januari ska de vara beställda och betalda.

Så får jag passa på att önska er alla en riktigt God Jul, njut av ledigheten (ni som är lediga) och var rädda om varann.

//Marita

Tisdagen 9 december
Så var vi hemma igen, anlände sent igår kväll och det var otroligt skönt att få sova i sin egen säng i natt, tänk vad skön den är när man kommer hem efter att ha varit ute och rest. 280 mil i bil blev det denna helg, men resan gick bra, väglaget var bra förutom en hel del regn i norra Tyskland. Det har varit lite nervöst de sista veckorna om vi skulle åka eller inte, för två veckor sen fick Nicke ett stort jack i en trampdyna och han har varit trebent ett tag för att sen övergå till haltning. Men det har läkt fint och de senaste dagarna innan vi skulle åka så har han inte haltat alls. Det var fortfarande inte helt läkt men eftersom han inte verkade ha ont av det så bestämde vi oss för att åka och det har vi inte ångrat.
Vi startade vår resa på torsdag eftermiddag så snart Göran kom från jobbet, med oss hade vi Liten, Nicke & Eicha (som normalt bor hos kennel Fanakka´s). Första etappen blev till Markaryd där vi sov över och vänner och samtidigt lämnade av Myran & Shalil som skulle vara där under helgen. Tidigt fredag morgon åkte vi så vidare mot målet  i Kassel och där anlände vi vi 19-tiden på kvällen. Installerade oss på det förbokade hotellet i ett mysigt litet samhälle ca 2 mil väst om Kassel. Jag är inte så mycket för storstadspulsen så vi hade valt ett hotell så här lite off istället, mycket trevligt. Bättre för hundarna och för oss också.

Vi hade åkt ner för att deltaga på de två utställningarna i Kassel, Nationell på lördagen och Internationell på söndagen. Det är deras sista utställning för året, ca 2500 hundar på lördagen och 3400 hundar på söndagen. Av eurasier så var det 34 hundar anmälda på den Nationella och 36 på den Internationella. Det var den tyska eurasierklubben EKW som arrangerade båda dessa två utställningar för just eurasier. I Tyskland är det oftast så att det är just specialklubbarna som har hand om utställningarna på resp. nat/int utställning och de väljer då själv domare och oftast är det rasspecialister men ibland är det även en och annan allrounder som också dömer.

Nu är jag ju inte någon hejare på tyska men det gick ändock bra att prata med folk som var där, många kunde ju lite engelska och sen träffade vi en trevlig äldre uppfödare som gärna ställde upp som tolk. Vi hade ju inte enbart åkt för utställningen utan också i hopp om att kanske få se lite fina eurasier och en och annan som såg bra ut såg vi men jag kan inte påstå att de fanns i överflöd.
Sen kan jag ju lugnt påstå att det inte hade hänt så mycket sen jag var i Tyskland sist på utställning när det gäller hur både handler och hundar beter sig i ringen, tråkigt tycker jag. De som hade någon pli på sina hundar och bra kontakt med dem kunde man snabbt räkna. Nu är det väl så att de tycker att eurasier "bara" är en sällskapshund och inte en utställningshund och då behöver man minsann inte träna dem för något sådant heller?!?!? Kanske är det jag som har missuppfattat det hela, jag trodde att utställning var för att visa upp den finaste sidan av din hund. Jag var den enda som sprang med hund på löst koppel, de andra drog och slet mer eller mindre.
Nu har domarna en helt annan tolerans om hur de får bete sig i ringen än var domarna  accepterar här och kanske hade det blivit bättre om man redan där ställde lite större krav när det gäller hur en hund får bete sig eller inte. De är också få som har något som ens är i närheten av ett utställningskoppel och även sele förekommer i ringen även om de inte var mer än en. Man använder det man har till vardags, två meter långt koppel som hänger och slänger, borsta hunden det är det några som gör lite grann men inte direkt så de är i utställningskondition. Sen finns det tydligen också en oskriven regel att man inte får ge hunden godis i ringen, och detta är lite upp till var och en av klubbarna att bestämma hur de vill ha det, man säger då att man handlar hunden för mycket och att den ska visas i sitt naturliga jag, även här måste jag ha missuppfattat det här med utställning;-)) Det var också en hel del gruff i ringen mellan hanarna vilket inte Nicke brydde sig det minsta i.

Till min förvåning såg jag också i en av eurasiertidningarna som jag fick att de hade haft utställningsträning och av bilderna som var från den så var det flera av dem som var på utställningen som hade varit med men man kunde faktiskt undra vad de lärt sig där.
Nej nu ska jag inte bara klaga på deras mindre bra sätt att visa hund på. Hur gick det då för oss. Jo, toppen måste jag väl säga. Nicke blev BIR båda dagarna med två helt toppenkritiker i stil med att han hade de riktiga rasdetaljerna rakt igenom och de kommenterade också hans rastypiska och trevliga temperament. Han fick VDH-Cert & EKW-Cert båda dagarna och även CACIB på söndagen och blev så även Internationell champion. På lördagen var det Jochen Eberhardt som dömde och på söndagen rasspecialisten Manfred Müller. EKW:s vinstrikaste eurasier var där, en hane som vunnit mycket under hela året men han fick se sig slagen båda dagarna och dom var nog inte allt för lyckliga att vi var där, men men, snyggast vinner;-)

Sen hade vi ju Eicha med oss och hon fick två mycket fina kritiker och blev 3:a i championklassen båda dagarna. Så nu får Bente sina två pokaler som hon så gärna önskade. Liten var bara med för att vi skulle träffa lite folk från KZG (en av de andra tyska eurasierklubbarna) på lördag kväll och de önskade så gärna att de skulle få träffa Liten.
Lördag kväll träffade vi då Barbara & Thomas Post, som har ett stort engagemang i KZG, Barbara som en av de avelsansvariga, båda i en kommitté ang. sköldkörtelproblem hos eurasier och mycket mera. Vi har haft mailkontakt ett längre tag så det skulle bli skoj att få träffa dem, de hade åkt från södra Tyskland och hade väl runt 50 mil enkel resa. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans och det blev förstås mycket eurasierprat och jag har fått mycket med mig hem i bagaget, de 5 timmar vi umgicks gick i en rasande fart. Vi pratade avelsdjur och sjukdomar, arbetet i deras klubb och samarbetet som de har startat med de två andra klubbarna i Tyskland  Vi fick även en stor lunta tidningar från både EKW och KZG, så nu har jag lite att läsa ett tag framöver. År 2010 så kommer KZG, EKW och ZG att arrangera en stor utställning tillsammans, då ska vi definitivt åka dit. Ännu är inte plats klart då de fortfarande letar då de räknar med att det kommer mycket folk. Så ni som har ett djup intresse i rasen, detta är ett tillfälle att få se många eurasier och skapa nya kontakter, något ni inte bör missa.

För snart 3 år sedan flyttade Tangou från T-kullen till Tyskland, tyvärr så kom han inte överens med deras andra hund så i somras flyttade han till en ny familj i norra Tyskland som har en eurasiertik sen tidigare. Av Tangous fd. ägare fick jag inte veta var han fanns nu och hon sa att den nya ägaren tar kontakt om de så önskar. Klart jag var besviken över detta men inte mycket jag kunde göra åt. För en tid sedan fick jag dock namn och adress på de nya ägaren via en annan i EKW och hade tänkt skriva ett brev till dem. Men döm om min förvåning, på söndagens utställning så satt det en medelålders kille bredvid oss och när han hade läst katalogen så frågade han på tyska om jag var uppfödare till Nicke, jag försökte på på engelska men han förstod inte vad jag sa men efter lite översättning så fick jag ju veta att det var Tangou som hade suttit bredvid oss hela tiden, han var dock inte anmäld till utställningen. Så det blev ett kärt återseende, tänk var tillfällen kan bära med sig. Den nya ägaren hade inte fått någon adress till oss av den gamla ägaren och han visste inte att jag gärna önska ha kontakt. Så nu har vi bytt mailadress med varann och jag har funnit en "borttappad" hund, jag är så glad över det.

På utställningen träffade vi även lite andra hundar som man bara sett på bild, bla Aref v Wolfsmeer, far till Fridlyckans A-kull. Sen på söndagen var även Camelot där, Cillas partner i hennes siste kull. De hade hoppas på att han skulle få sitt sista cert för championat men det blev inte denna gång.

På söndagen stannade vi inte kvar till finalen utan valde att starta vår resa hem över och sparade ju då 4-5 timmar på att komma iväg istället. Målet var nu Markaryd igen för övernattning och för att hämta upp Myran & Shalil. Resan hem gick lätt efter den skrällen, inte illa med två BIR i rasens hemland, jag är oerhört glad och STOLT!!! Det blir nog fler resor framöver för vi ska nog allt försöka få till ett tyskt championat också, tiden får utvisa. Tyvärr så hade vi en kamera med oss som hade laddat ur batteriet så några foton blev det inte tagna:-(

Sen så fick jag även vis sms veta att det gått bra för Quattro i Stockholm också, det blev CACIB & BIR, stort Grattis till Quattro med ägare. Vad mer kan man önska en helg!

Nu har jag också konstaterat att både Tippan & Veila är dräktiga så nu är det bara att vänta och se vad det blir i början av januari, spännande.
Efter att ha varit på resande fot i några dagar så vill alla hundar som varit hemma vara nära och så här såg det ut i morse i sängen när Göran gått ner en vända, inte mycket plats kvar för honom att lägga sig på.

//Marita

Måndag 1 december
Så var vi inne i julmånaden och får tända lite ljusstakar i fönstren, det lyser upp en hel del denna mörka tid på året.
En ut en in!! I går var vi till Vemdalen och lämnade åter Ella, nu bor ju inte hon i Vemdalen men det blev en bra mötesplats då vi också skulle ha med oss Eicha hem. Så även Bente och Jorid mötte upp i Vemdalen och så fick jag ju samtidigt chansen att titta på Wajdas valpar hos Risan Gården, alltid skoj att kolla in lite då mamman kommer från oss. Kullen var fina och jämna och mycket trevliga, ska bli skoj att följa dem. När vi var där så fick jag även träffa Anton (B Baldur) så jag passade på att ta lite nya foton då de från i somras var på en naken Anton. Tack Karin & Stefan för fikat och för att det gick bra att träffas hos er.

Leiionspitz Beautiful Baldur

Risan Gården-valp

Risan Gårdens Datsy, Nickes dotter

Liten leker med valp

När man kommer hem med en ny hund till flocken är det alltid lite spännande och se hur de andra reagerar men det gick hur bra som helst, alla hälsade Eicha välkommen in i gänget och i natt så har hon sovit på Görans täcke bredvid honom och i morse fick jag en stor blöt puss av henne när vi vaknade. I skrivande stund så är hon ute med ett gäng och även om hon inte direkt är med och leker så finns det många dofter som ska gås igenom ute på gården. Till Bentes förvåning så har hon ätit både kvällsmål i går och båda målen idag. När hundarna kommer hit, hur kräsna de än är så brukar de äta, faktiskt. Det beror ju säkert en hel del på flockkänslan, här får man äta annars snor någon annan det.

I helgen bär det iväg på långtur, ska bli spännande att få se lite andra eurasier i Tyskland. Sen ska vi äta middag med lite eurasierfolk från en av klubbarna i Tyskland på lördag kväll och då kommer det säkert att blir en hel del eurasierprat, eurasierns hälsa och vi har säkert en hel del att utbyta med varann. Genom åren har man ju fått en hel del eurasiervänner runt om i världen. De vi ska träffa har just påbörjat en arbetsgrupp ang. sköldkörtelproblemen i rasen och de kommer att vara ett samarbete mellan de olika eurasierklubbarna i Tyskland och även Schweiz. Ska bli intressant att höra hur och vad de tänker göra.
Nu hoppas jag bara att vädret inte blir allt för besvärligt och att vi slipper ishalka.
Så som ni förstår som kommer inte jag till "Stora Stockholm" men jag vill passa på och önska er alla lycka till, jag vet dock vilka jag ska hålla tummarna för;-))

//Marita

Fredagen 28 november
I helgen ska Ella åka hem till sin familj igen, ska bli skoj att se vad hon "säger" när hon träffar dem på söndag. Garp har varit på sin första utställning och skötte sig utmärkt enl. husse, han blev BIR med en fin kritik men blev så trött till finalen att det var knappt att han kom igång. Men med åldern så orkar man mer och jag tror husse fick lite "blodad tand". Stort Grattis!
Jag tror att båda flickorna är dräktiga men man kan ju inte säga med säkerhet ännu, i alla fall inte för Tippan. De senaste dagarna har hon inte varit så pigg på maten, hon har inte velat äta i sin skål men om jag har tagit det i handen och hon har fått äta så har i alla fall
hälften gått ner. Hon sover gärna i sängen med oss på natten och sitter gärna tätt intill mig då tillfälle ges och är så mysig och gosig. Tippan är verkligen ett toppenhund, snäll och glad i alla, fungerar utmärkt med andra hundar och andra djur. Quattro (pappa till de kommande valparna) är också en riktig charmör, snäll och trevlig, fungerar utmärkt med andra hundar, glad och trevlig med folk.
Tror verkligen att valparna i denna kull har förutsättningarna att få ett otroligt trevliga & fina temperament.

Konstigt att det finns folk som inte förstår att det går utmärkt att kombinera en bra exteriör, god mentalitet och sunda hundar i en och
samma kombination, allra helst när man vill ge sken av att ha en så "enorm" erfarenhet. Man kan ibland undra om kunskapen mest ligger i att trycka till och vara elak istället för att hjälpa och använda den kunskap man säger sig ha till något vettigt istället.

Sen har vi den väntande kullen mellan Veila & Walniro. Veila som bor hos min bror och hans familj är en mycket typisk eurasier i sitt
temperament, väljer lite vem som passar henne men ack så snäll och go, en sån som gärna kryper upp bredvid i soffan. Fungerar utmärkt med andra hundar och har en god exteriör. Walle (Walniro) är också en typisk eurasier i sitt temperament, gillar de han känner men är måttligt intresserad av de han inte känner. Går lös hemma med alla djuren, får, hästar, höns, katt m.m. Både Veila & Walle har mycket "nytt" i sin stamtavlor som bidrar med en hel del nytt till avelsbasen i rasen, något som jag tycker är otroligt viktigt. Efter 14 år med rasen så tycker jag att jag har lärt mig mycket om rasen, fullärd är jag dock inte, det tror jag inte att man kan bli.

Hit ringer många för att de vill ha hjälp att finna en partner till sin tik och jag försöker med min kunskap att hjälpa dem och ge råd i den mån jag kan. Under åren har jag importerat många eurasier till Sverige, jag har många gånger rest utomlands för att para mina tikar men hanar som för oss har nya linjer, allt detta för att öka på avelsbasen inom rasen.

Många väljer att stanna inom landet för att para sin tik vilket inte alls är fel men vi få uppfödare som verkligen tar oss tid och råd för att fara iväg och gör något "nytt" behövs också. Tänk om lite fler kunde tänka lite längre än bara inom Sverige/Norges gränser.

Det kostar stora pengar att åka iväg men jag gör det så gärna för det gagnar både mig själv och rasen på lång sikt och tänk så många eurasiervänner man får runt om i världen.
När det sen blir Santhis tur i vår för parning så bär det iväg utomlands igen, har hittat en snygg trevlig hane i Tyskland som den tilltänkta. Väntar nu bara på att hans blodprovstest för sköldkörteln ska bli klar, Santhis är klar och alla tre proverna var kanonbra. Ska verkligen bli skoj, mer information kommer så snart allt är klart.

//Marita

Fredagen 21 november
Idag har vi varit till Hamar t.o.r för att deltaga på Norsk Vinnarutställning. Det var Quattros ägare Marianne och jag som begav oss iväg med två hundar, det blev en tidig morgon men vädret var bra och inget snöfall vilket det ofta har varit när det är dax för Hamar-utställningen i nov, dock var det rätt halt på flera ställen och riktigt vinterväglag på andra. Egentligen så skulle vi ha haft tre hundar med oss, Nicke, Ella & Quattro men tyvärr var Nicke trebent för tillfället efter en skada i en tass, tråkigt men inte mycket att göra något åt. Så det blev bara Ella & Quattro som fick följa med.
Först ut var det Quattros tur och han vann sin klass och slutade sen som bästa hane-3 med Cert och blev därmed Norsk Champion, superskoj och stort GRATTIS till Marianne & Quattro. Sen blev det Ellas (Charming Cyrill) och jag hade inga större förväntningar då det var hennes första officiella utställning, men hon imponerade stort på mig med att vara så trygg i situationen. Först in i hallen, hälsa på folk till både höger och vänster, helst alla om det hade gått.
När vi sen skulle in i ringen så var hon så duktig, blev tvåa i juniorklassen med ck och slutade sen som bästa tik-4, jag är både stolt och glad över lilltjejens bedrift, det var ju 35 eurasier anmälda så det var ju lite konkurrera med. Fler resultat finner du under nyheter.
Ella har ju nu varit här i 1 ½ månad och nästa helg så blir det dags för hemfärd till Ö-vik där hon bor och jag vet att de längtar mycket efter henne.

Förra helgen var också Falina ut på inofficiell valputställning och blev BIR & BIG men de stannade inte kvar till BIS då det hade varit en lång dag. Grattis familjen Carp & Falina som gjorde det så bra.

Och hur går det då med de två parade flickorna. Tippan har varit trött och sovit mycket vilket är ett bra tecken men än kan man ju inte säga något säkert, ännu måste det gå flera veckor till. Veila har matvägrat de senaste dagarna och även det är ett bra tecken när man tänker på hur långt det gått sen parningen, hon är också stillsam och lugn.
Jag brukar ju inte göra ultraljud om det inte är något speciellt och jag kommer inte att göra det denna gång men när det har gått runt 5 veckor så brukar man kunna börja skönja lite yttre tecken som ökat magomfång, vi får väl vänta och se.

Sen har det kommit snö på Öland idag, fick dessa härliga bilder från Lisa som har Ylo & Leo.

//Marita

Onsdagen 12 november
Tiden går så fort, tänk att vi redan är inne i mitten av november. Tyvärr så har snön försvunnit som kom tidigare och nu längtar jag efter lite nytt av den varan, vill också att det ska bli minusgrader så blir det inte så smutsigt inne av hundarna.
Det har hänt en hel del här hemma. Förra helgen var Veila och besökte Walle (Walniro), ett litet kärleksbesök och det blev en lyckad parning. Denna parning var något som jag in i det sista funderade fram och tillbaks på, inte för att det är något fel på parningen utan om jag skulle ha en eller två kullar nu i vinter. Beslutet blev parning så nu hoppas vi att det resulterar i valpar i början av januari.

Sen har Tippan också varit på kärleksbesök hos Quattro, detta skedde nu i helgen så nu hoppas vi även där på en kull härliga valpar, även det i januari.
Det kändes lite konstigt att lämna iväg Tippan på parning, det var för mig första gången det har hänt, jag har alltid varit med mina tikar vid parning och föredrar helst det. Men nu hade jag ju en resa till Danmark inbokad och då jag visste att Tippan skulle bli väl omhändertagen hos Marianne & Olle och då Marianne själv har haft uppfödning av annan ras så kände jag mig trygg i situationen. Tack Marianne & Olle för att ni tog hand om min pussgurka!!

Ja, som sagt vi har varit i Danmark, en lyckad resa, annat kan jag inte säga. Med mig på resan var också Karin från Risan Gården´s kennel och Yvonne som har Blossom från oss. Själv hade jag bara Nicke med mig, rätt skönt att bara ha en hund att ställa för en gång skull. Övernattade gjorde vi hos Vanescas ägare Ole & Irma som bor i Struer. Där blev vi väl omhändertagna med middag på fredag kväll, härlig frukost på lördag morgon och trevligt sällskap. Även Gitte & Lars och en av deras valpköpare övernattade där.
Tack Ole & Irma för er gästfrihet!!

Lördag morgon bar det då iväg till Herning och utställningen. 16 eurasier var anmälda för Kari Järvinen som skulle vara vår domare men när vi kom fram så hade vi fått ett sent domarbyte till Hanne Laine Jensen istället, kanske var det vår lycka men vem vet kanske hade det gått bra även för Kari Järvinen också. I alla fall så blev Nicke BIR, CACIB och fick titeln NordV-08. Kanske blev han också Internationell champion, tyvärr vet jag inte säkert i skrivande stund så det är bara att vänta och se. Anledningen är att Nicke fick ju R-CACIB i Kongsvinger och Adam som blev BIR hade inte då fått bekräftelsen på det men det kom strax efter och var daterat några veckor före utställningen i Kongsvinger. Reglerna är ju sån att om hunden som får CACIB är bekräftad Internationell champion så ska CACIB gå vidare till den som fick R-CACIB. Men NKK har registrerat det först efter Kongsvinger. Vi får väl se hur det går, annars kanske vi får ta strid för det. Även för Karin gick det ju galant, Cilla fick BIM, Cert, CACIB och NordV-08.
Blossom föll inte riktigt domaren i smaken men det är ju bara att ta nya tag. En lyckad resa blev det i alla fall och med mycket trevligt sällskap. Vi stannade inte till finalen för då hade vi inte hunnit med båten till Sverige, tråkigt men inte så mycket att göra åt.
Sen så fanns det en som blev väldigt glad att få träffa mig, det var Hampus. Han blev så glad att han inte visste på vilket ben han skulle stå och så fort han hörde min röst gick svansen. När vi sen var i ringen och i samma klass så tappade han koncentrationen på vad han och hans nya matte gjorde där, det var blicken på mig, viftande och struntade i resten. Han är för go Hampus!!

Natten mellan torsdag-fredag & lördag-söndag sov vi i Surte hos Karins son som pluggar i Göteborg så jag hade tidigare frågat Anna som är en av de drivande i Eurasierkul i Göteborg om vi inte kunde dra ihop en träff nu när vi var i trakterna och så blev det. Så på söndagen hade vi en träff i Surte och hela 19 eurasier med ägare kom, skoj. Fick träffa Ior som jag inte sett på flera år och han kände igen mig. Kelly var där, Enya som hade vuxit till sig rejält, Alcapone som jag inte sett sen han var valp, han hade samma sätt som sin kära syster Liten, full fart framåt. Och sen lilla Gilo från vår sista kull, så söt och go och även han såg ut att ha fått mat och vuxit;-)
Binti & Vald var också där men dom var det inte så länge sen jag träffade och så även Loeki (Xavier). Vädret var på vår sida i stort sett hela träffen, lite blåsigt men i stort sett uppehåll förutom på slutet då regnet kom men då hade flera redan börjat dra sig hemöver. Skoj i alla fall att få träffa så många, tack för att ni kom.

Som brukligt så fotograferade jag så mycket jag hann och det finns en del nya foton på databasen www.eurasier.se/databas.
Men jag vill gärna ha in mer foton, det är bara att skicka in, jag är tacksam för allt jag får.

//Marita

Onsdagen 29 oktober
Så kom då första snön, härligt. Hundarna var superglada när de sprang ut i morse och det hade kommit ca 5 cm snö, jag var också glad och jag hoppas att det snart kommer mer och att det blir minusgrader. Några skakar säkert på huvudet åt mig men jag skulle inte vilja vara utan snö en vinter, jag gillar verkligen den vita varan och så gillar jag att köra bil på vintern. Nu gillar jag ju att köra bil året om men det är en härlig känsla på riktiga vintervägar. Ja skaka på huvudet ni!!
Sen var det ju någon som tyckte att det var läge för ett bad även om det var kallt och snö och det är något som jag inte skulle vilja göra;-)
 

I helgen som var har Falina & Frost varit ute och visat framtassarna på sin första utställning. Frost han gillade läget och skötte sig kanon enl. matte och blev BIR-valp för Per-Erik Wallin med en superkritik. Falina blev bästa tikvalp-2 även hon med en kanonkritik men hon tyckte att pillandet av domaren inte var helt och hållet skoj. Men det är bara att öva vidare så släpper det nog med tiden.
Även Cayenne har varit på inofficiell utställning och slutade BIS-4, inte illa. Grattis till er alla!!

Nu äntligen har även flickorna här hemma börjat löpa så ni som väntar på valp efter Tippan kan ju glädjas så får vi hoppas att parningen går bra också. Valpar blir det i så fall i januari med leverans i mitten av mars.

Nu har jag även uppdaterat databasen med massor med nya bilder, har varit dåligt med uppdateringar de senaste månaderna men nu äntligen fanns det tid, och efterhand så kommer även andra uppdateringar i form av utställningsresultat, röntgen m.m.

//Marita

Torsdagen 23 oktober
Dagarna går så fort och jag har fullt upp därför har jag inte hunnit med att uppdatera efter helgens aktiviteter. På fredagen förra veckan tog vi en tur med husbilen till Stockholm, vi skulle ju deltaga med Nicke och Esta på SSUKs domarkonferens under lördagen. Hans-Åke Sperne som skulle vara rasen presentatör ville träffa hundarna som skulle vara med redan på fredagen så att han hade fått känna igenom dem och mäta lite. Esta hade ju dagarna innan börjat fälla så han var ju inte riktigt så fin som hon varit de sista veckorna men inte mycket att göra åt nu. Titten på fredag kväll gick ganska fort och vi stannande sen på parkeringen vid Bergendals konferenshotel för natten. Vi hade 7 hundar med oss så det var lite trångt i husbilen men det gick ändå väldigt bra, Heidi skulle ju åka med sin nya familj på lördag morgon så det blev lite mera plats. Heidi har hittat en ny familj där hon nu är på prov under ett par månader så att Heidi, hennes nya ägare och vi verkligen är säkra på att detta blir rätt. Hittills har allt gått över förväntan och hon fann sig snabbt i sin nya familj. Jag hoppas verkligen att detta ska bli bra.

Lördag eftermiddag var det så dags för konferensen, det var allt som allt 8 eurasier som skulle vara med, 4 hanar och 4 tikar.
30 domare var där för att titta på våra hundar och för att lyssna på Hans-Åke när han berättade om våran ras. Vi fick snällt stå där och bara lyssna när domarna sa både positiva och negativa saker om våra hundar. Deltagande hundar skulle vara av ck-kvalité. Allt flöt i alla på bra och våra hundar skötte sig exemplariskt, inget gruff mellan hanarna fast det stod tätt inpå varann i rummet där konferensen hölls.

Här är en bild på deltagande hundar, tillsammans med vår raspresentatör.

Söndag förmiddag var det så dags för eurasierträffen som vi anordnat i Stäket/Ängsjö friluftsområde. Det blåste lite kyligt men vi slapp i alla fall regnet. 32 eurasier med ägare kom till träffen, jätteskoj med så många deltagare och skoj att det kom en del deltagare som har hundar från andra uppfödare + några som var intresserade av rasen som ville se fler eurasier och det fick de ju. Det blev en trevlig träff med korvgrillning och prat, en del hundar sprang lösa och lekte med varann och tyvärr hann jag inte ta så mycket bilder som jag hade hoppats på. Sen hade jag önskat att jag hade haft mer tid att prata med var och en men hur man än gör så räcker inte tiden riktigt till, hade varit bra om man kunde ha delat på sig men tyvärr är ju inte det möjligt.
Tog en hel del bilder på deltagande hundar och det kommer på databasen bara tid finns och just nu finns den inte, men hösten är lång så ha tålamod.

Ett par bilder av de yngsta deltagarna på träffen, Leiionspitz F Frost & Finley, vardagligen kallad Fonzo.

Vill i alla fall tacka alla som kom och att så många kom. Snart blir det träff/promenad i Göteborg också där jag kommer att deltaga, ska bli skoj att träffa lite eurasier med ägare på västkusten också. Mer om det kommer!

//Marita

Måndagen 13 oktober
Åter hemkommen från en utställningshelg i Sundsvall. I fredags bar det iväg norrut till Sundsvall i husbilen, kan inte annat säga än att det känns toppen nu när vi har införskaffat en större husbil med mera plats och betydligt bättre planlösning än den vi har haft tidigare. Jag trivs utomordentligt med husbilslivet och skulle mycket väl kunna tänka mig att vistas i den under långa perioder. Många husbilar har vi tittat på för att hitta det vi ville ha, bra golvutrymme med plats för några hundar, vilket är en bristvara i de flesta husbilar. Ej för litet kök och ett någorlunda stor toalett, inte bara ett krypin där man nästan får sitta med benen utanför om man behöver besöka toaletten. Så fann vi den och hittills har vi vari så nöjda, vi har haft 5-6 eurasier med oss utan bekymmer och utan att det blir bökigt och trångt. Hundarna trivs och har funnit sig väl tillrätta i sin nya tillfälla bostad när vi är ute och reser. Nu kan man åka fast det blir sent på kvällen och stanna om man blir trött för man jag ju sängen med sig.

Vi har haft en skön helg med resultat som vi är supernöjda med. På den Internationella utställningen så var det 16 eurasier anmälda för Chantal Méry från Frankrike (ordförande för Franska Eurasierklubben). Där ställde jag bara Nicke som fick CACIB och blev BIR, endast två hundar fick ck och det var Nicke och Cesar så det blev inget BIM.

På söndagen var det SSUK som arrangerade utställning och domaren var Marja Talvitie från Finland, 10 eurasier var anmälda.
Nu var det dags för Elexa att för första gången vara med på utställning, hon skötte sig mycket bra och fin en jättefin kritik och i valpfinalen slutade hon BIS-4 fast då hade hon tröttnat efter att var på utställning i två dagar. När vi kom ut ur ringen så la hon sig bara platt ner och sov som en stock. Nicke blev bästa hane och BIM, för övrigt den enda hanen med ck. Och sen det skojigaste av allt, lilla Yska/Freja fick sitt första cert och blev BIR, vi är så stolta!! Så av 26 anmälda hundar på två dagar var det endast 4 ck:n som delades ut. Nu tyckte jag nog att båda domarna var i strängaste laget för visst fanns det fler hundar av ck-kvalité tycker jag, men det är ju inte jag som dömer.

Vi fick ju också träffa någon av "våra" valpar som vi inte träffat på ett tag, alltid lika skoj att få se dem och se hur de har utvecklats. Med oss hem har vi också Ella som ska vara här ett tag då hennes matte & husse ska iväg på en lite längre semester. Ska bli trevligt att få rå om henne ett tag. När vi kom hem sent igår kväll så kände hon sig väl lite otrygg med så mycket hundar omkring sig och alla var ju lite nyfikna på vad hon var för någon. Men våra hundar är ju vana att det kommer och går hundar på besök under korta eller längre perioder så de gör ju inget större väsen av det. Men när vi gick och la oss så tyckte hon i alla fall att det nog var tryggast att lägga sig bredvid sin "reserv-matte" i sängen, så halva natten har hon legat mellan oss i sängen och jag kan inte säga att det var tomt för övrigt heller. Aska skulle också ligga bredvid matte så att hon kunde hålla koll så att hon inte försvann igen, så är hon alltid när vi har varit iväg en vända och hon inte har fått följa med. Men där låg också Tippan & Nicke, så det blev lite trångt må jag säga.

Nu ser vi fram emot helgen så vi ska ha Eurasierträff i Stäket/Stockholm och jag hoppas att det blir många som kommer, en hel del har i alla fall redan anmält att de kommer. Och så får vi ju hoppas att vi har vädret med oss också.

//Marita

Tisdagen 7 oktober
Nu var det verkligen att tag sen jag skrev man av olika anledningar har jag inte haft varken ork eller lust.
Dels nu när vi inte har valpar i huset så finns det så mycket man vill göra som man inte riktigt hinner med under tiden som man har valpar hemma. Hälsa på hos vänner, handla utan att man måste passa tider. Sen gillar jag hösten och vistas då mycket ute och ofta är det ju en hel del som man måste ta tag i innan vintern kommer.

Av samma orsak har det ju inte heller blivit så mycket uppdaterat på hemsidan men nu finns det en hel del nya bilder ute och databasen ska jag ta tag inom det närmaste.
Orsak nr. 2 är att jag drabbades av Borrelia efter vår semester i september men som tur är så upptäcktes det ju i tid så nu är det antibiotika som gäller ett tag framöver. Men jag vill lova att jag mådde allt annat än bra, huvudvärk i stort sett varje dag, vakna med huvudvärk, gå och lägga sig med huvudvärk och ont i muskler och leder och yr är ingen höjdare. Här bor man själv i ett område där vi inte har fästingar och så åker man på semester och blir biten av en fästing och får Borrelia, det är ju maximal otur. Nog om detta.

Det verkar gå bra för alla valparna i sina nya hem, det är så skoj att få tillbakarapport om hur det går för de små liven.
Sen har vi varit en tur till Norge i helgen, till NKK Kongsvinger. Nicke blev bästa hane-2 och fick Cert & r-Cacib och blev därmed också Norsk Champion. Pratade med valpköpare som var på Europavinnarutställningen i Ungern, pratade med samma person si så där 3-4 ggr och det försäkrades att Senta blivit EUW-08 och jag skrev det på hemsidan, givetvis. Sen fick jag mail från Ildiko som äger Senta att så var inte alls fallet, Senta hade fått Cert och R-Cacib och således inte EUW. Tänk så fel det kan bli ibland;-) Vi får säga Grattis till den fina placeringen istället, inte ill det heller, eller hur!

Den 28 september var vi på MH i Karlstad, tog husbilen ner redan på lördagen tillsammans med Anna & Walle, även Anette kom då vi skulle få hem Cera igen, vad vi har längtat efter denna "knasmaja". Vi hade en trevlig kväll i husbilen med god mat och dryck.
Söndag morgon var det så dags, 8 eurasier skulle beskrivas.

Först ut var Cactus som tyckte att det var ganska kul i skogen och som hade lite svårt med att komma på inkallning så det blev några extra turer mellan momenten. Sen var det Litens tur som tyckte att det nog allt var en konstig skog det här men ändock ganska spännande och som beskrivaren sa efteråt, här ser vi en hund med en ganska hög aktivitetsnivå. Kan ju inte annat än hålla med, först upp och sist i säng kan man ju säga om henne men oj vilken skojig hund. Hon har så mycket tok för sig och ni ska inte inbilla er att hon var trött när vi kom hem på söndag kväll. Nej då fick vi lov att leka med lite leksaker och med de som inte hade varit med till Karlstad. Hon är alltid glad och alltid med på noterna och påminner mycket om sin mor när hon var ung men jag tror nog att Liten är ett strå vassare.

Därefter var det Tippans tur, hon tog det med ganska stor ro och jag hade nog väntat mig mer reaktion från hennes sida.
Dock gillade hon inte hanteringen av testledaren. Tippan som normalt älskar allt och alla och gärna delar ut pussar till både höger och vänster, står som ett ljus i utställningsringen gillade inte när testledaren drog i kopplet och skulle hälsa på henne, det gjorde hon under protest och det var absolut inte den Tippan vi ser i alla andra sammanhang.

Som nr. 3 var det Nickes tur och med facit i hand så skulle nog inte husse ha varit med i publiken då han gång på gång gick till husse och tyckte att han kunde ju komma och vara med också för det hände ju så mycket konstigt i skogen. Husse hade då också precis anlänt då han och min bror kom först på söndagen, strax innan lunch. Under de tre minuterna passivitet roade Nicke sig med att kissa in området och lägga en stor hög även om han var välrastad innan. Att stå still när inget händer är inte hans styrka, då börjar han pipa.
På skramlet så vill de ju att hunden ska nosa på det efteråt, Nicke stod 10 cm ifrån med nosen och tittade och han hade definitivt redan konstaterat vad det var för något, han tittade på mig som om "jag har ju tittat, sluta tjata nu" då jag sa åt honom att komma närmare. Vid spökena så stod han länge och talade om att de inte skulle gå närmare men så plötsligt så tyckte han att det var nog bra om man gick och hämtade husse nu för det är nog bra om han är med nu, men där fick han ju inget stöd så han kom tillbaka till mig och då hade han ändrat tonläge så beskrivaren bad mig ta hans koppel för då menade han plötsligt allvar med sin "röst". Får man ingen hjälp av husse får man väl lov att skydda matte själv och då gjorde han det med mycket allvar i sitt läte och beskrivaren var inte riktigt säker på vad han kunde hitta på.

Sen var det Santhis tur och hon tog väl det med ro men hon tyckte att både husse och matte skulle vara med så vi gick tillsammans. Hon är ju inte så förtjust i främmande människor så där, det kan liksom kvitta för hennes del, hon är nog väldans mycket eurasier i det avseendet. Så att hälsa på någon som drar i hennes koppel ansåg hon helt onödigt. Leka med en trasa kan väl någon annan göra, fånerier tyckte hon. I övrigt så reagerade hon men avreagerade ganska snabbt och kollade in det som flög upp, lät och kom emot henne.

Sen var det Walles tur och Anna hade varit så nervös att han skulle sticka när hon släppte honom lös, men inte stack han någonstans och han kom så fint på inkallningen efter varje moment. Han sticker ju i skogen hemma men då är det alltid Pila som sticker och han följer med, han sticker aldrig själv så det är typiskt, jag hänger på om du drar men har igentligen inget intresse i djuren i skogen.
Han är ju också mycket eurasier i sitt sätt och är inte speciellt intresserad av främmande och allra helst inte någon som drar i hans koppel.

Näst sist var det Veila och min bror som skulle gå MH. Veila påminner mycket om Walle och dom hade ett ganska lika beteende.
Sist men inte minst var det Ypsis tur, hon är ju en sällskaplig dam som verkligen gillar uppmärksamhet från folk. Hon och husse tog det med ro och hon tyckte väl som de flesta eurasier, att leka med någon trasa verkligen inte är något för henne. Jag kan gå bort till publiken istället och hälsa.

Vi har nu 36 eurasier från våran uppfödning MH-beskrivna. Ca 1/3 av de eurasier som är MH-beskrivna i Sverige är från oss, 32 i Sverige och 4 i annat Nordiskt land + några som vi ägt/äger som vi ej har fött upp. Man kan ju undra var alla andra uppfödare är och varför man inte beskriver fler hundar. Det är få uppfödare som får sina hundar beskrivna , de flesta är "vanliga" valpköpare.

Jag har nu gått med en hel del hundar själv och varit åskådare vid vid flertalet tillfällen, säkert fler än de flesta när det gäller eurasiersammanhang
Jag tycker att det är väldigt intressant med MH och kommer att fortsätta att göra MH på mina hundar men jag anser inte att det är det viktigaste redskapet vi har för att välja ut ett bra avelsdjur, långt ifrån. Däremot kan det vara ett bra komplement. En del tycks tycka att man bara ska se till vad som hände på ett MH, gärna de människor som tidigare har hållit på med brukshundar. Nu är det ju ingen brukshund vi har och vi uppfödare måste ju också se till hur fungerar våra hundar i det vanliga livet, är de rädda och har stora reaktioner så ska man nog fundera på om det inte är bättre om de inte går i avel. Men en hund som fungerar på ett sätt på ett MH kanske inte alls har dessa reaktioner i det vardagliga livet, som t.ex. fungerar utmärkt med främmande med tanken på hur en eurasier ska vara enl. standarden.
Detta är inget försvarstal för hur olika hundar reagerar men jag vill ändock ge några exempel.

Remuz gick sitt MH förra året och fick på skott att han var berörd/rädd. Remuz är Viltspårschampion i Sverige och Norge och för att bli det så ingår att de måste klara skott. Remuz reagerar inte alls på skott i skogen när han tävlar. Är då denna hund skottberörd/rädd
eller är han skottfast?? Fundera på det?

Nicke fick nu på MH:et att han var skottberörd/rädd vilket förvånade mig mycket, han hade ingen reaktion på skott vid aktivitet ej heller på första skottet vid passivitet men vid sista så började han pipa, vilket i och för sig inte är ovanligt för honom när han står still.
Vi bor nära en skjutbana och här skjuts det ofta, för att inte tala om just nu och den sista månaden då det skjuts i stort sett hela dagarna, nu är ju inte det lika närma som det blir på ett MH.

Förra veckan tog jag med mig Nicke, Santhi och Elexa och gick bort till skjutbanan när de sköt som värst och inte en reaktion hade jag från någon av hundarna. Är Nicke skottberörd/rädd eller är han skottfast??
Walle likaså, han bor i alldeles närhet av skjutbana och Anna har aldrig sett att han ens lyft ögonbrynet över vare sig smällare eller skott men på MH:et fick han att ha var berörd/rädd.
Ska man då gå blint efter en MH-beskrivning eller ska man se till hur ens hund fungerar i vardagen, för min del så är nog vardagen viktigare än vad ett protokoll säger även om jag tycker att det är oerhört intressant med MH. Nu vet jag ju att på ett MH bygger ju ofta hunden på sig efter allt som hänt i skogen och kanske reagerar annorlunda på skottet än vad den skulle ha gjort om man bara skulle ha skottet utan något annat innan.

Fd. brukshundsmäniskor tycks se mer till protokollet än till hur en hund fungerar i vardagen och kanske gärna klanka ner lite och springa med pekpinnar om man kan, sen kan man själv använda hundar i avel som inte är MH-beskrivna. En uppfödare sa till mig tidigare att han/hon aldrig skulle använda en hund i avel som hade 5:a på skott på ett MH, men sen att använda en hund som inte gjort MH alls det går bra, vad är det för resonemang?

Ska ta en tur med Tippan till skjutbanan senare i veckan så får vi se hur hon reagerar, hittills har hon då aldrig reagerat på varken skott eller smällare här hemma så det ska bli intressant.
Vi har som uppfödare ett stort ansvar för vad vi avlar på och jag anser nog att jag tar det ansvaret på fullaste allvar, även de som har hanar som går i avel har ett stort ansvar. Men jag tycker nog att jag själv har den bästa kontrollen på vad jag har för hundar och hur de är mentalt. Man kan ha test till mycket, man kan testa valpar och endast se till det protokollet hur de reagerar, ganska vanligt i Danmark och säkert även här på vissa raser. Jag föredrar att se hur mina valpar fungerar i olika situationer under de veckorna de bor hos mig och sammantaget bilda mig en uppfattning om hur de är och sen se till att de hamnar hos rätt ägare och jag tycker nog att jag har lyckats ganska bra i det avseendet under dom 10 år som jag fött upp eurasier.

När jag väljer avelsdjur så kvittar det för mig om den är MH-beskriven eller inte, jag tittar efter andra kvaliteter och för mig är det oerhört viktigt att jag gillar hunden både utseendemässigt och till mentaliteten och att det är en bra rasrepresentant.
Som nybörjare i uppfödareverksamheten kanske man känner sig osäker och väljer ett protokoll framför sina egna intryck.

Jag gillar ju inte eurasier som gör utfall till både höger och vänster i och utanför ringen och inte gör skillnad på hane eller tik och som även har syskon som fungerar dåligt i samvaro med andra hundar, tyvärr så har vi ju någon sådan i rasen som går i avel. Jag gillar inte när eurasier sticker efter vilt, skulle nog välja bort en sån hund ur avel om den hade ett starkt intresse för vilt och drar så fort man kopplar lös den. Jag skulle heller inte använda en hund i avel som visar aggressivt beteende mot människor. För mig ska en bra eurasier föredra att stanna hos sin ägare, den ska kunna umgås men andra hundar utan några större problem, de ska till viss del vara ointresserade av främmande men jag föredrar ju hellre en hund som är gladare än genomsnittet än en rädd hund, de ska vara vänliga och lugna. De ska fungera i vardagen och vardagen kan ju vara väldigt olika för olika människor, det viktigaste är ju dock att man själv är nöjd med sin hund eller som för oss uppfödare att våra valpköpare är nöjda med den hund de köpt.

Oj, det blev långt det här men jag tycker nog att det finns en hel del att fundera i och jag vill så gärna dela med mig av mina tankar och funderingar. Sen så vill jag berätta att det blir eurasierträff vid Ängsjö Friluftsområde (Stäket/Stockholm) den 19 oktober, alla är välkomna, eurasierägare och intresserade. Se mer om det via länk på hemsidan.

//Marita

Tisdagen 16 september
Nu har vi kommit hem igen efter 1½ veckas husbilsemester tillsammans med 6 hundar. Det har gått hur bra som helst och de har tagit turen med ro, lite jobbigt blir det dock när regnet vräker ner som det gjorde de inledande dagarna av semestern på Öland.
Vi startade våran tur på fredagen den 5 september direkt efter att Göran kom från jobbet, då hade vi ett antal mil att åka till Öland för vi måste ju vara där på lördag morgon då vi hade anmält till utställningen där. På vägen ner skulle vi också leverera Gilo och vi hade bestämt att träffas i Norrköping senare under kvällen. Sent på natten anländer vi i alla fall i Färjestaden och tänkte ta de sista milen på lördag morgon. När vi vaknar efter några timmars sömn så vräker regnet ner, verkligen vräker. Skulle ställa Tippan och Sonny men Sonny struntade vi att ställa i och med att han hade blivit lite 9-månadersspökig några veckor innan och då vi hade fått domarbyte så kunde det kvitta. Dock skulle Tippan in i ringen och även om vädret var som det var så brydde hon sig inte så mycket utan sprang och stod så fint och gjorde det så bra att det blev cert och BIM, hennes andra raka cert så det kändes toppen. Med på utställningen var även Elisabeth och Calvin eller Leo som han kalls till vardags, hans första officiella utställning och de gjorde det så bra och slutade som 1:a i juniorklassen med ck och slutligen som bästa hane-3, inte illa.
Jag var ganska glad att det inte blev något BIR för våra del, nu kunde vi med gott samvete men jätteblöta åka därifrån. Vi skulle stanna på Öland i några dagar och vi hade bestämt att vi skulle gå ut och äta med Christer & Karin som har Ninni (Ynna) och Tova (Zinova) och Elisabeth som har Leo, trevligt sällskap tackar man inte nej till. De hade beställt bord på en mycket trevlig restaurang i Kalmar med kanongod mat. Först åkte vi dock till Elisabet för att få låna tvättmaskin och fräscha till oss lite efter en "blöt" förmiddag. Där stannade vi också med husbilen för natten och under eftermiddagen tittade även solen fram och vi hade möjligheter att ta lite foton på Leo. Det var skoj att få träffa Ylo, Ninni, Leo & Tova igen och vi återkommer kanske igen nästa sommar.

Söndag eftermiddag åkte vi sen vidare på vår semestertur efter att ha fått lite middag hemma hos Christer & Karin, det blev ju lite sent så vi åkte bara några mil söder om Kalmar där vi stannade vid en badplats för natten, mörkt var det så man såg ju inte så mycket av vad man hade omkring sig men på morgonen så upptäckte vi att vi stannat på en mycket vacker plats strax utanför Hagby.

Väl morgon så tog vi en promenad med hundarna och helt plötsligt så slänger sig Liten ner och gnuggar sig så fin i gräset, hon gillar att göra det så jag tänkte inte så mycket mer på det förrän Göran säger att hon är alldeles brun på ena sidan, kollade och visst, min lilla "äckelhund" hade hittat en människoskit att rulla sig i. Ja ibland är de billiga men det var ju bara att sätta på sig plastpåsar på händerna och börja sanera henne. Hon lycklig som vanligt, ovetande om vad jag tänkte och tyckte för det var ju ingen idé att börja bli arg, hon hade ju i alla fall inte fattat något. Schampo och vatten gjorde i alla fall susen och vi fick bort allt och även doften som tur var.
Ja ibland kan man ju undra vad som far i deras huvuden när man tycker att människoskit är trevligt att parfymera sig i.

Sen for vi vidare på småvägar på landsbygden ner mot Ronneby, vi gillar att åka på små slingriga vägar och så många vackra äldre hus man får se. Idag sken solen så vi hade en skön dag med några stopp på vackra platser, vår slutdestination för denna dag var Karlshamn. Där stannade vi nere vid hamnen där det finns ställplatser för husbilar där man har tillgång till dusch, el och toalett för dryga hundra kronor dygnet och vackert var det också. Mycket klippor och gamla vackra hus med mycket snickarglädje, det gillar jag.

Vi stannade där nästan hela tisdagen och fotograferade, tog promenader nere vid havet och bara njöt.
På eftermiddagen åkte vi så vidare mot Mörrum där vi skulle hälsa på en eurasier och hans nya ägare, en omplacering som funnit sig ett nytt hem genom blocket. Hans nya ägare har varit förbi oss några gånger tidigare för att se på rasen när de åkt norrut. Det blev ett kort besök för det började redan mörkna ute och vi skulle hitta oss en plats innan det blev alldeles svart ute. Den fann vi i Hällevik, ett litet mysigt samhälle vid havet, strax söder om Sölvesborg. Här fanns det gott om vackra hus, stora lyxiga båtar blandat med mindre fiskebåtar.
Vi hade ju inte planerat var vi skulle åka utan tog dagarna lite som de kom och vad vi kände för, det var ju semester så varför planera in en massa saker bara för att!!
Nästa dag styrde vi kosan rakt över Skåne mot Helsingborgstrakten, nästa mål var Höganäs. Vi tog lite småvägar men i dessa trakter är det inte alls de mysiga småvägarna genom små byar som det är i Småland och Blekinge. Innan vi anlände till Höganäs tog vi en liten tur till Ellinor och Coryanas kennel, just bara för att säga hej. Tog lite bilder och vi fick nybakad äppelkaka med oss till kvällsfikat, tack för den! Sen blev det Höganäs nästa men det var svårt att hitta någon bra plats att stanna på där det var tillåtet att stå med husbil så det fick bli en parkering utanför ett slott men det gick bra det med. Nästa dag så hade vi tänkt överraska Giesela och Eddi (Fhelio) med ett litet besök och jag tror nog att hon blev lite förvånad men glad, där blev vi en stund för lite fika och trevligt prat och så var det ju skoj att få se Eddi igen även om det inte var så många veckor sen han flyttade.

Hade även tänkt att hälsa på några valpköpare till men antigen fick vi inte tag på dem eller så var de bortresta men det får bli en annan gång. Nu var det torsdag eftermiddag så det var dags att bege sig till Markaryd där vi skulle lämna av Shalil hos sin uppfödare då hon är för ung för att följa med dit när det gäller vaccinationer och blodprov m.m. Shalil skulle sen följa med Elisabeth på Vinthundsklubbens utställning i Sofiero på lördagen, Shalils första. Det var över 40 salukivalpar anmälda så det var ju lite att konkurrera med men hon hade skött sig mycket bra i ringen och stått och sprungit så fint och hon fick en mycket fin kritik.

Sen till resans höjdpunkt och visst blev det verkligen en höjdpunkt för våran del. Det var dags att åka över till Danmark för att tillbringa den med trevligt sällskap på den Danska Eurasierspecialen, deras första officiella. De hade inbjudit Manfred Müller från Tyskland att döma de dryga 60 eurasier som var anmälda. Han har hållit på med rasen i många, många år och är rasspecialist på rasen och även ordförande i den Tyska Eurasierklubben EKW.

Vi anlände till utställningsplatsen på Fyn sent på fredag em och det blåste rejält vill jag lova, platsen var ute på en udde längst upp i nordligaste delen av Fyn som kallas Fyns huvud. Som tur var blåste det i alla fall inte kallt även om det nu var mindre trevligt att vistas utomhus. Lördag morgon så blåste det fortfarande kraftigt  men solen sken så det var ingen större fara och under dagens lopp så lugnade vinden sig mer och mer.

Endast en valp var anmäld på utställningen, en tikvalp från kennel Fanakka´s i Norge som var jättesöt och skötte sig så bra i ringen.
Vi hade anmält tre hundar, Nicke, Esta och Liten.
Vi var inte de enda från Sverige som var på plats utan någon mer uppfödare och vanliga hundägare var där också. Först ut var Nicke eftersom man alltid har championklassen först i Danmark. Den klassen vann Nicke och domaren tyckte mycket om honom, på hedrande andraplats i den klassen blev Darko med betyget excellent.
Sen var det Estas tur för våra hundar och hon blev tvåa i championklassen med excellent och en kanonfin kritik. Qela blev trea med excellent i samma klass.

Nästa på tur från våran uppfödning var Vanesca som fick nöja sig med Very Good då det fattas en P2 tand på henne och Tyskar är ju som de är när det gäller tänder även om jag tyckte att denna domare ändock hade en ganska bra syn på det här med tänder. P1 och P2 får ju fattas utan att det är diskvalificerande fel, dock inga andra tänder. Man brukar även hundar med P1 och P2 förluster i avel men där går sen gränsen.
Sen var det dags för "firrevirr" Liten att gå in i ringen, hade väl inga större förväntningar av henne då hon inte helt är tillfreds i ringen men hon skötte sig riktigt bra. Lite stret var det väl när domaren skulle känna och klämma men hon fann sig rätt bra ändå. Detta har ju mycket med åldern att göra, precis så här var Tippan i samma ålder och nu går hon in och står och springer som hon aldrig gjort annat, det handlar ju mycket om mognad för dem.
I alla fall så fick Liten en kanonkritik och han sa också att hon igentiligen var en tik av kvalitet excellent men då hon inte var helt tillfreds med att vara i ringen blev betyget Very Good, men hon vann sin klass då det inte var någon annan som fick excellent i den klassen.
De ha ju ett lite annat system för bedömningen i Danmark så nu väntade vi bara på att Nicke skulle in och tävla med de andra klassvinnarna för BIR & BIM och där drog han "längsta strået" och blev BIR och Best in Show. Gissa om jag var lycklig, mycket lycklig och stolt för jag tycker att det slår extra stort när det är en rasspecialist som dömer rasen, och vilken kritik sen, den heter duga det vill jag lova, nog för jag vet att min Nicke är snygg och bra men det är ändå skoj att någon annan uppskattar honom också som en bra och vacker rasrepresentant. Sen var det dags för avels- och uppfödargrupperna. Vi hade ingen avelsgrupp men däremot en uppfödargrupp som bestod av Nicke, Esta, Qela & Darko. Fyra grupper var anmälda men där vann vi med bästa gruppen och jag blev om än mer STOLT!! Pratade sen med domaren dagen efter och han var mycket imponerad av Nicke, han var en av de bästa eurasier han sett på länge och vet ni vad jag blev då? Jo STOLTARE!!!

På söndag förmiddag hade domaren ett föredrag om hur han ser på eurasier och efter det så var det dags att packa ihop sin pinaler och dra hemöver, dock skulle ha ett stopp till i Markaryd på vägen hem, dels för att hämta upp Shalil men så fick vi lite middag i oss också. Måndag morgon bar det sen hemöver till Mora där vi kom sent på måndag kväll och idag har jag roat mig med att plocka ur husbilen och pussa på alla hundar som inte var med på resan, Aska är nog extra glad att "mamma" är hemma igen och följer mig som en skugga vart jag än går.

Så att sen sammanställa denna resa så har den varit skön, trevlig, avkopplande och med trevligt sällskap och med ett avslut om fick mig att sträcka på mig ännu mer;-))

Ska göra i ordning ett galleri med lite bilder från resan, kommer inom de närmaste dagarna.

//Marita

Måndagen 1 september
Ja då var vi inne i första höstmånaden och sommaren har som vanligt gått alldeles för fort men jag gillar hösten, skön luft och vackra färger. Nu har nästan alla valpar flyttat, kvar är bara Gilo och Guen men de åker nu i veckan, först Guen som flyttar till Finland på torsdag och Gilo flyttar söderut på fredag. Det har gått bra för alla som redan har flyttat i FF- & GG-kullen så här långt i alla fall. 
Sen ska vi ha semester, en skön höstsemester då det är betydligt mindre med folk i farten. Vi tar 6 hundar med oss och åker på husbilssemester söderut och blir borta i 1½ vecka, jag längtar redan! Hemma blir 4 hundar med mina grabbar och en hjälpsam granne och resten blir hos min mor och min bror med familj. Även fast vi har många hundar så brukar det alltid ordna sig på något vis om man vill åka iväg en vända, sen finns de ju folk som klagar att man blir låst av att ha bara en hund men det beror nog mest på sin egen vilja att ordna det eller ta hunden med sig för det går ju alldeles utmärkt om de bara blir van från början att få följa med.

Sen har det ju varit en toppenhelg när det gäller utsällningsresultat som flera Leiionspitzare har erövrat. Unga Catali som nyss fyllda 9 månader lyckades ta två cert under helgen, Eicha med grupplacering och Quattro som har varit på Gotland och 2xBäst i rasen. Snyggingen Yarniér har fått sitt första cert i Frankrike, han har ju två sen tidigare i Schweiz. GRATTIS till er alla!!

Den 28 september blir det MH-beskrivning i Karlstad då sju Leiionspitzare ska beskrivas + Cactus, ska bli spännande. Om det är någon som vill vara med och titta så är det bara att höra av sig, det blir vid Karlstads BK. Vi får hoppas att det blir bra väder, i alla fall regnfritt.

//Marita

Onsdagen 27 augusti
Idag är det 10 år sen våran första eurasierkull såg dagens ljus, kan inte fatta att det gått så många år. Då föddes vår A-kull som var på 9 valpar, 1 hane och 8 tikar. De blev spridda ut i världen med Anuschka i Danmark, Aurora i USA, Ayleene i Tyskland och övriga i Sverige. Något som är extra skoj är att alla tjejer fortfarande är i livet och mår bra, tyvärr blev inte Ayko så gammal då han ganska ung förolyckades då han sprang ut framför ett tåg. Inte illa med 8 hundar i en och samma kull som lever och mår bra när de fyller 10 år, jag är riktigt stolt!! Många "barnbarn" har det blivit också då flertalet av dem har gått i avel hos andra uppfödare. A-kullen är en kull som har betytt oerhört mycket för sina nya ägare, det kan nog alla de ägare/uppfödare som har någon ur denna kull intyga.
Kvar hos hos blev ju Alischa som tyvärr inte fick några valpar efter sig pga höftledsfel men vi har haft enormt skoj i utsällningsringen istället där hon trivdes utomordentligt. Ens första kull är dock lite speciell för en.

Med rasen har vi nu varit i hela 13½ år och det har jag inte ångrat en sekund och har inte några planer på att sluta med denna underbara ras, eurasier är verkligen en ras som har passat mig som "handen i en handske", jag älskar verkligen eurasier. Finns det ingentligen nå bättre? Det har också blivit några kullar genom åren, närmare bestämt 33 kullar med underbara eurasierindivider som jag har lagt ner hela min själ i. Jag älskar att ha valpar, det ger mig så otroligt mycket, många skratt har man fått, många blöta valppussar har det blivit och många tidiga mornar vilket jag dock inte älskar lika mycket;-))
Och tänk så många nya vänner man fått genom åren och så många kontakter man skapat med andra uppfödare runt om i världen, vänner som betytt oerhört mycket för mig och en del är idag mina bästa vänner. Man har också fått sett många nya ställen runt om i Europa när man kuskat runt på utsällningsresor.

Nu vill jag också skicka en stor kram till "mina" 10-åringar, GRATTIS på födelsedagen!!

//Marita

Torsdagen 21 augusti
Oj vad tiden går fort och det var ett bra tag sen jag skrev i bloggen. Det har varit fullt upp med besökare, både de som ska ha valp nu ur de två kullarna som vi har och framtida valpköpare så det har inte funnits så mycket tid över för datorn. Bra är det med oss i alla fall kan jag ju nämna nu när folk börjar ringa och fråga om något har hänt då det inte händer så mycket på hemsidan.
Det ska bli bättring här framöver, lovar det!!

Fyra ur FF-kullen har nu flyttat och det har gått så bra för dem alla och imorgon åker Fabio till Finland och kvar är Frisco som blir här ytterligare 1 vecka innan hans nya ägare från Tyskland kommer hit och hämtar honom.
GG-kullen växer och frodas och har nu passerat 6 veckor och är ena riktiga godingar men betydligt vildare än FF-gänget som är en av de lugnaste och snällaste kullen vi har haft någon gång.

Sen har det väl hänt lite både här och där, Hampus har blivit Dansk Champion, grattis till både Hampus och ägare. Cactus tog sitt andra cert i Ransäter och börjar bli en riktigt stilig grabb. Hade ju tänkt att åka till den Norska specialen men tyvärr blev det inte så då det sammanföll med att det var dags för FF-gänget att börja flytta men vi ser fram emot en Danmarkstur istället i september då det bär iväg på den Danska specialen men vi ska även passa på att ta lite semester i samma veva då vi tänkte ta oss en tur i den södra delen av Sverige. Grattis till alla valpköpare som var i Norge på specialen och gjorde bra ifrån er.

Sonny trivs bra hos oss och han har fastnat för mig som han helst vill vara omkring hela tiden, han har vuxit till sig betydligt sen han kom och blir kraftigare och snyggare hela tiden.

//Marita

Fredagen 2 augusti
Nu var det ett tag sen jag skrev och det har hänt en hel del. Solen har ju strålat som ni säkert alla har sett och jag har väl inte känt någon större lust för någon dator men nu kände jag att det var dax att skriva några rader och uppdatera med lite bilder.
Valparna växer så det knakar och FF-kullen är nu 6 veckor gamla och på måndag blir GG-kullen 4 veckor gamla.

Elexa har varit på "sommarkollo" hos mina brorsbarn där hon har varit i 2 veckor, hon har sålt lotter vi Dalahästtillverkningen i Nusnäs, hon har varit på cruising i Falun och åkt Oldsmobil-57, hon har åkt båt och badat och gjort mycket mer än vad jag skulle ha hunnit med nu när vi har valpar. Det är ju helt toppen när man har någon annan som kan ta hand om den biten när man har svårt att hinna med. Just nu är Kira och Veila här medan Classic Car Week pågår i Rättvik där min bror tillbringar rätt mycket tid.

Cera har blivit mamma men denna gång hos Essmania´s kennel, efter en i högsta grad oplanerad dräktighet, men sånt händer och Anette får nu njuta av att ha en kull efter underbara Cera som vi längtar enormt efter, saknar hennes glada väsen och stolliga upptåg.

Har inte riktig hunnit med att uppdatera alla fina utställningsresultat som Leiionspitz-hundarna har hunnit erövra men nu tror jag att de alla ska vara på plats under nyheter. Yarniér har ju varit till Schweiz och tagit sitt andra cert, Yellow blev bäst i rasen unghund på den stora Franska utställningen som de kallar "Championship". Darko fick flera BIS-placeringar när det var 3xutsällning på Bornholm. Darwin har varit på sin första utställning och gjorde det så bra att han blev BIR-valp, Cicero har varit runt på flera utställningar med bästa resultat som BIS-R. Quattro fortsätter att visa vem som är snyggast och tog i Köping sin andra grupplacering i officiella sammanhang denna sommar, det är vi ju inte borstskämda med i rasen. Cactus fick sitt andra cert i Ransäter på söndagen och slutade som BIR, Tippan fick sitt första Cert, CACIB och BIM på lördagen. Newa har lyckats erövra ett agility-Cert, tror faktiskt det är den enda eurasier i Sverige som gjort det. Jag är så stolt över er alla, både hundar och ägare!!

Sen sist men inte minst så har vi utökat familjen med Sonny från Kanada som nu äntligen har kommit till oss. En glad kille som gillar mat och att sitt i knä och vilket knä det är spelar inte så stor roll. En himla glad och charmig liten kille med ett toppentemperament.
Ni kan se mer om honom under "våra eurasier".

 
Sonny badar

Sen var det alla valparna. Allt är bara bra och många har nu varit och besökt oss av de som ska ha valp ur FF-kullen. Tiden går ju fort och det står ju inte på så är det dax för dem att flytta. Ny bilder la vi ut för att par dagar sen.

Igår hade vi så besök av Quattro med matte och husse, Quattro ska ju nämligen få en "lillebror" och när de var här passade jag på att ta lite nya foton på honom. Quattro ska bli pappa till våran nästa kull som vi planerar efter Xantippa till hösten/vintern, tror att dom kommer att komplettera varann på ett bra sätt.

SUCH Leiionspitz Quattro

//Marita

Söndagen 13 juli
Lillgrabben i Cillas kull mår nu helt prima och han växer och går upp i en rasande fart, än är han inte i sina bröders storlek men det står nog inte på. Har lagt in lita nya bilder under GG-kullen.
Igår var det ju utställning igen i Tvååker men även på Rönne/Bornholm och vi ska inte klaga över resultaten, duktiga valpköpare med "snygga" hundar gör bra ifrån sig;-)
Camilla blev än en gång överraskad, det med att Remuz tog sitt andra cert och det två dagar i rad och slutade som BIR, GRATTIS!!
På Bornholm var det utställning både förmiddag och eftermiddag och Darko gjorde det igen och blev BIR på båda utsällningarna och BIS-3 resp. BIS-5, inte illa, GRATTIS!!

Se en så lycklig Camilla, dom ser ju lite halvtokiga ut både hon och Remuz!!
Eller så är det så att Remuz undrar vad som tog åt hans matte.

Sen har vi fått ett litet nytillskott i familjen, hon heter Shalil och är en liten salukifröken. Göran har ju velat haft en till så då tänkte jag att jag skulle överraska honom lite. Att hon skulle flytta hit har varit bestämt ett tag men jag har inte berättat något för Göran. I fredags kväll var jag så ner till Västerås och plockade upp henne då hennes uppfödare Elisabeth skulle dit på Vinthundsutsällning.

Jag hade sagt till Göran att jag skulle följa med min mor dit för att hämta nå grejer hon hade köpt. Så när vi kom hem så bad jag Göran att gå ut i bilen och blocka in lite saker som jag handlat. Jag tror att han blev lite förvånad och glad (hoppas jag) när han öppnade luckan bak och fann en liten valp. Shalil har funnit sig väl tillrätta med sina nya kompisar och den är en orädd mycket söt liten fröken som dock tycker att Liten är mest spännande, hon bjuder ju till lek.

Hade ju tänkt ta ut FF-kullen en stund men just nu så regnar det så det får vänta en stund i hopp om bättre väder lite senare.

//Marita

Fredagen 11 juli
I måndags natt/morgon fick så Cilla sina valpar, 4 pojkar, pigga och livliga. Valpningen gick bra men med något långt mellan valparna men alla mådde bra, men sen har vi vankas mellan hopp och förtvivlan. Cilla är en dam med mycket mjölk, alldeles för mycket, redan innan valparna föddes så så hon ut som värsta mjölkkon där juver hängande 10-15 ner fulla med mjölk och de rann om dem. Inte så bra för valparna även om det är bra att det finns mjölk men hon skulle nog kunna utfodra en hel armé och det är lite för mycket för 4 pojkar. Så valparna drabbades av "överbelastningsdiarré" av för mycket mat och den minsta drabbades värst. Oavsett orsaken till en diarré så är det aldrig bra för valpar och de har svårt att klara den vätskebrist som uppstår. Den minsta drabbades värst och jag trodde faktiskt inte i tisdags att vi skulle klara honom, de övriga hade diarré men gick upp i vikt och var pigga. Han bodde innanför min tröja och sov i sängen med mig allt för att han skulle få lugn och ro och värme, han sov och jag var vaken och efter ett par dygn så blir man helt slutkörd. På tisdagen var han så svag att han inte orkade äta längre och vi vätskade upp honom med Sempers vätskeersättning som jag gav honom från en 5 ml spruta som jag satt ett ventilgummi på, detta varannan gång varvat med mjölk från Cilla som jag drog ur från henne. Han gick ner i vikt men jag tänkte att jag ska då försöka en dag till och på onsdag förmiddag började vi se en liten ljusning på eländet och han började sakta gå upp i vikt, onsdags kväll var han en pigg liten valp igen som dock var mindre än de andra men började nu äta själv. Vilken lättnad och han har sen på bara två dygn gått upp 150 gr vilket är otroligt bra. Nu ligger han med de andra valparna och ser själv till att få i sig mat och mjölken åt Cilla börjar nu anpassa sig bättre till att de bara är fyra och inte tio. Som det har varit hittills så behöver de ju inte ens kämpa om maten, det är bara att lägga sig vid en "pump" och så är kranen på.
Man ska vara glad alla gånger allt bara flyter på som det ska vilket det oftast gör och hur fort det kan gå åt båda hållen så snabbt.
Så ni som skickat mail men inte fått något svar, orsaken att jag inte har haft mycket energi över till annat än att se till att detta skulle fundera och vi skulle få behålla lillgrabben.

Onzas valpar mår bara förträffligt och igår fick de komma ut för första gången och det gick ovanligt lugnt tillväga, många gånger kan de skrika i högan sky över att få komma på främmande mark men inte någon sa något.
Det får nu uppblött hundfoder ett par gånger om dagen vilket de gillar.

Sen så ringde det en glad och lycklig Camilla idag, de är på utställning i Tvååker och Remuz hade fått sitt första cert och drog sen det längsta strået och blev BIR. Inte nog med det då Yvonne var där med Blossom, nyss fyllda 9 månader och även hon får sitt första cert och blir BIM. Jag är så stolta över er och STORT Grattis till er alla! Leiionspitzare har gjort det igen;-)

//Marita

Måndagen 7 juli
I fredags eftermiddag åkte jag och min äldsta son Jonas nedöver till Stockholm för att deltaga på World Dog Show och SSUKs utställning i Almare Stäket. Många eurasier var det anmälda, 63 till SSUKs utställning och 100 till till World Dog Show. Pälsen var väl lite si sådär på flera av hundarna men visst skulle vi ner. Vi skulle övernatta hos Monika och Mattis i Handen, tack Monika för sängplatsen!
På lördagen var det först SSUKs utställning och vi åkte dit i god tid på morgonen för att slippa köa allt för mycket och jag tyckte att det flöt på bra. Hade bara Nicke och Liten anmäld till denna dag men flera av våra valpköpare var ju också där.

Det var en rysk domare som jag tyckte tog hundarna bra, kanske något försiktig. Där hade vi några klassvinnare från våran uppfödning, Aniston som blev bästa juniortik med excellent, Vanesca som var bästa unghund med excellent
och R-Cert och coolingen Quattro som blev 1:a i öppenklassen med excellent.
Sen tog vi även hem bästa uppfödargrupp!! Dock stannade vi inte kvar till finalen med gruppen då flera ville åka hem, det ville jag också;-)

Söndagen, den stora dagen! Redan strax efter 6 på morgonen åkte vi till mässan för att vara i god tid, det var inga problem att finna parkering men desto längre var kön till veterinärbesiktningen men bara de började släppa på när de öppnade kl 07.00 så gick det ganska fort med tanke på mängden hundar. Idag skulle Nicke, Mattis, Esta och Gayla deltaga och vi fick en trevlig dag men många fina resultat och jag är mycket nöjd med våra uppfödda hundars resultat.

En vinnartitel lyckades vi erövra med våran uppfödning och det var Alice och Pernilla som knep Juniorvinnartiteln bland
13 anmälda i klassen, kanonskoj.
För övrigt så blev det många fina placeringar för "våra" hundar. Nära skjuter ingen hare brukar man ju säga och visst kan det ibland vara lite snopet att hamna precis efter den som får titeln men det är ju spelets regler och som god "två" bland hanarna hade vi Darko som fick reserv-CACIB och Esta som inte hade speciellt mycket päls hamnade också så att hon tog hem reserv-CACIB som en god "två", hon vann dock championklassen.
Vi hade ju också tvåan i juniorklassen bland tikarna där Aniston knep platsen, i unghundklassen hade vi platserna 3 och 4 som Vanesca och Yska knep, båda med excellent.
Min goding Nicke som inte heller hade mycket päls föll också domaren i smaken och hamnade två efter Quattro som blev etta i öppenklassen, båda med excellent. I championklassen bland tikarna hade vi även plats 3 och 4 där Eicha och Gayla hamnade. Sist men inte minst så tog vi även denna dag hem Bästa uppfödarklass!
Tack alla underbara valpköpare och Grattis till alla fina placeringar som ni erövrade!

Sen får man ju vara lite stolt över när andra uppfödare som har använt "våra" hundar i avel och får topplaceringar på avkommorna, det är ju så det ska vara att man kan sprida goda hundar vidare i andras uppfödning.

Sen glunkades det lite både här och där från andra som påstod att domaren favoriserade vissa färger och inte gillade mörka hundar men det fanns då mörka hundar som blev placerade i klasserna, se bara Suzanne som har Lovely Megan´s kennel, hon hade ju några snygga mörka hundar som hade fina placeringar så det lär nog inte bara ha berott på färgen.
Ibland blåser det starka vindar på toppen, det är bara att hålla i sig och inte bry sig om andras missunnsamhet och man lär sig så länge man lever vad man har för folk omkring sig och en del kan man klara sig gott utan!

Sen är det annat på gång också, valpar, men det får ni läsa mer om senare, nu ska jag gå och ta hand om Cilla!

//Marita

Torsdagen 3 juli
Har haft lite smått med tid över för hemsidan den sista tiden men det finns ju så mycket annat som ska göras den här tiden på året. Här har vi haft fint sommarväder och det är bara att se till att njuta så länge det varar.
Onza och valparna mår toppen och några har nu börjat att öppna ögonen. Det är stora kraftig valpar i denna kull, mycket fina benstommar, kraftiga underkäkar och rejäla lår, något som jag uppskattar.
Tiken och en av hanarna blir i färgen som sin mor, två hanar är röda och två är svarta med tantecken.

Lite bilder av underverken!

För er som väntar på kull 2 så är det än så länge lugnt men det börjar bli tungt och jobbigt nu för Cilla nu. Vi får väl hoppas att det händer något snart.

Elma har nu flyttat till sin nya familj i Hällefors, hon blev ju här lite längre då hennes nya matte hade en resa inplanerad sen länge och då var det ju bättre hon var kvar här tills den var avklarad. Allt verkar ha gått bra för Elma i sitt nya hem.

//Marita

Tisdagen 24 juni
Så har midsommar passerat och den fick vi tillbringa på Falu djursjukhus.
Som ni säkert redan har sett så har vi fått tillökning då Onza har fått en kull valpar hos oss, det blev midsommarvalpar då de kom till världen på självaste midsommarafton. 5 hanar och 1 tik fick se dagens ljus men inte helt utan lite dramatik. Valpningen flöt på normal till valp nr.2 hade anlänt sen blev det stopp, inget mer hände fast vi gjorde allt vi kunde för att hjälpa till. Efter några timmars uppehåll så tog jag kontakt med Falu djursjukhus och vi bestämde att vi skulle avvakta ett tag till men inget hände så vi kom överens om att vi skulle komma in med Onza. Nu har vi ju 1½ timmes körning till Falun så det var para att packa in valparna och Onza och åka iväg. Strax innan Falun så började hon dock krysta igen och valp nr. 3 anlände i bilen. Väl på djursjukhuset tog vi en röntgen för att kolla hur många det var kvar sen blev det blodprover men alla värden var normala. Vi kom då överens om att sätta ett näringsdropp så att hon skulle få lite ny energi och strax efter anlände valp 4, 5 och 6. Slutet gott och det var ju skönt och alla mår bra.

För er alla som funderar och spekulerar varför Onza har en valpkull hos oss så kan jag berätta att Onza har sen hon flyttade vid 8 veckor varit på ett sk. halvfodervärdskontrakt och kullen var väl planerad. Skrev inte ut kullen på hemsidan då det långt innan parningen var skedd var lång kö på valparna.
Det var från början meningen att Onza skulle ha stannat hos oss men Anette lyckades övertala mig att hon skulle få bo hos henne istället, jag tror inte att Anette har ångrat sin övertalning;-))

Sen till Ceras kull hos Anette så var den inte planerad och vill ni som är nyfikna veta mer så är det bara att lyfta på telefonluren och ringa och fråga mig eller Anette. Även om den nu inte var planerad så har Anette varit i kontakt med SKK så allt är i sin ordning. Efter avklarad valpkull så kommer Cera hem till oss igen.

Har ni sett vår fina Elexa, en sån hund! Jag är så nöjd och glad över henne, ska bli skoj att se vad framtiden har att ge henne. Står och går som en riktig prinsessa!

//Marita

Torsdagen 19 juni
Nu var det ett tag sen jag skrev och mycket har hunnit hända, både det ena och andra. Det har varit fullt upp med allt möjligt så tid för hemsidan och databasen har varit en brisvara, dock kommer det massor med bilder på databasen under det närmaste dygnet som jag fått tillsänt och tagit själv. En del saker som hänt den senaste tiden kommer det mer om senare men i helgen har Ylo flyttat till sin nya familj, nu på prov över sommaren men det har gått jättebra för henne i sin nya familj och hon tar det med ro. Hon är ju både social och orädd så det ska väl inte bli några problem, vi saknar henne givetvis oerhört mycket men jag tror att detta kommer att bli toppen för henne.
Har hunnit med en tur till Danmark under några dagar och kom hem igår, vad jag gjort där kommer jag att berätta mer om senare, spännande var det i alla fall.

Av de som har flyttat från EE-kullen har det också gått bra för, lite smågrejer men de är till för att lösas och för det mesta så räcker det ju med lite tips och råd hur man ska lösa det hela. Elma flyttar nästa helg och sen är det bara våran egen goding Elexa kvar i kullen.
Men så väntas ju nya valpar inom de närmaste dagarna och det är många, många där ute som väntar, efterfrågan på eurasiervalpar verkar aldrig minska, inte för våran del i alla fall.

Nu väntar midsommar och jag önskar er alla en trevlig sådan och så får vi väl hoppas att solen tittar fram lite mer.

//Marita

Torsdagen 5 juni
Idag blev det sommarens första dopp, hela 23 grader i vattnet så det var superskönt. Det kom lite kalla strömmar men efter dagens värme så var det verkligen toppen.
Idag har det varit haft examen för min äldsta son Jonas som nu har gått ut el-linjen och på måndag börjar alvaret med jobb för hans del och det är ju kanonskoj att han så  har fått jobb så snabbt.
Men det var varmt idag det vill jag lova, 32 grader i Mora så det var nog inte det skönaste vädret att ha kostym i.
Vi mötte upp i Tingshusparken dit alla studenter vandrar efter betygsutdelningen, Jonas och Björn (Jonas kompis) fick sen en tur genom Mora i min brors fina Oldsmobile.

Sen har det hänt en hel del under veckan. Liten (Abigail) blev röntgad för höfter och armbågar förra veckan och svaret kom i tisdags och allt var bara bra, hd: A, ed: UA och patella 0/0 så det var ju kanon. Bamse (Balzac) har ju varit här hos oss i 3 veckor men igår så kom hans matte och husse hem från USA så nu var det slut på det roliga i Siknäs. Jag tror nog att han har haft det ganska skoj här hos oss, så många att leka med så han har varit jättetrött på kvällen.

Imorgon åker Exter till sin nya familj där han ska dela vardagen med massor med barn vilket kommer att bli toppen för honom, han älskar verkligen stora som små, en härlig och go kille. Anneli som ska ha honom är nämligen dagbarnvårdare.
Exter har idag fått lite försmak på många barn då han har varit med min brorsdotter till skolan då de har har djurens dag och det hade gått toppen, där fanns det ju många som ville ge honom uppmärksamhet!!

I morgon bär det iväg ut mot västkusten, inte för att jag har någon större lust att sätta mig i bilen i denna värme men vi ska på utställningen i Vänersborg på lördagen. För en gång skull så tycker jag att det var skönt att eurasierna går som första ras i ringen så kan man få åka hem sedan för hur det än går så kommer jag inte att stanna till någon final, bättre att ta sig hem över så snart som möjligt i denna hetta, det är skönare att bada och njuta hemma av vädret.

//Marita

Söndagen 1 juni
Vilket skönt väder det är, verkligen ljuvligt. Hundarna badar och det är ju en fördel att ha vattnet så nära när det är så här varmt, hundarna är inte speciellt medtagna utan skuttar up och ned i vattnet och leker. Vi får hoppas det fina vädeet håller i sig denna vecka då Göran har semester och vi ska försöka hinna med och göra lite nytta;-))

Nu har EE-gänget börjat flytta och igår åket Evina, Emara och Enya och allt verkar ha bara ha gått bra både med bilresa och flytten till ett nytt hem. Exter åker på fredag och Elma blir kvar tills efter midsommar då även hon åker till sitt nya hem. Här hemma så utökar vi flocken med Elexa, en underbar och snäll liten fröken.

Leiionspitz-familjen har även fått en ny champion, igår blev nämligen Leiionspitz Vanesca Dansk champion då hon fick sitt tredje cert i Danmark och hon blev även BIR, stort GRATTIS!
Raikuli Remy & Eicha har också varit på utställning i Norge då Norsk Eurasierklubb hade arrangerat utställning för alla raser i Våler, Raiku blev BIM och Eicha blev bästa tik-2, Grattis!!

Idag kom det en fin bild på en snygg ung grabb på Öland, nämligen Calvin nyss fyllda 7 månader.

//Marita

Tisdagen 27 maj
Vilken skön dag, äntligen är sommaren tillbaks efter förra helgens bakslag med massvis med snö. Idag har det varit varmt och skönt så jag har varit i trädgården och påtat och till min hjälp har jag haft 6 små trädgårdsmästare. De små har assisterat mig med att dra ut det som jag har lagt i högar. När vi sen klippte lite ris ner mot vattenkanten som jag la i högar låg strax därpå utdraget över ett stort område och kul hade de. Några av de små har också vågat sig ner och doppat benen och andra har ofrivilligt doppat lite mer av kroppen.
Liten hon simmade för fulla muggar idag, upp och ner i vattnet. Även Aska tog sig en simtur medan de andra badade till magen. Ja vi har i alla fall haft en skön dag i solen och vi hoppas vi får se mer av den resten av veckan.

Nu är det inte många dagar kvar tills EE-gänget börjar flytta och tre åker nog nu till helgen och en helgen därpå. Elma ska stanna lite längre då hennes nya familj ska ut på resa och Elexa stannar hos oss.

//Marita

Söndagen 25 maj
Vilken helg, vilken underbar helg!!!
Trodde nog inte riktigt att det skulle gå vägen för Nicke började fälla ordentligt för ett par veckor sen och vi har inte kammat eller gjort något eftersom vi hade planerat att åka till Österbybruk & Sundsvall för att försöka få sista certet på Nicke. Han fyllde ju 2 år i onsdags så det var ju inte många dagar efter hans tvåårsdag.
Man har fått klappa fint så att inte allt för mycket skulle börja rasa ur men alla som har eurasier vet ju hur lätt det är när tussarna sitter både här och där. Det var väl inte riktigt Naken_Nicke vi åkte iväg med men man fick vara försiktig med borsten och inte såg han direkt bra ut i pälsen heller men inte mycket att göra åt.

Vi lämnade iväg valparna och Santhi till min bror på fredagen där de skulle vistas under helgen när vi var iväg, resten av gänget stannade hemma med mina grabbar. Ska hämta hem dem under måndagen och de har säkert haft en skön helg med en massa barn omkring sig.

Vi hade Liten (Abigail), Nicke och Bamse (som är här på semester i 3 veckor) med oss och Nicke skulle ställas båda dagarna medan Liten bara skulle ställas på söndagen.
Vi hade hyrt en stuga strax utanför Sandviken så att vi inte skulle behöva gå upp mitt i natten för att åka närmare 30 mil då eurasier skulle gå först på morgonen. Vi kom dit i god tid och det var 12 eurasier anmälda och även Quattro var där.
Det var ju några till hanar som var sugna på certet men det fick vi och Nicke slutade som bh-2 och blev därmed Svensk & Dansk champion bara några dagar efter sin tvåårsdag. Åhh så glad jag var!! Nu fick det gå hur det ville resten av helgen för nu hade vi ju fått det vi hade åkt för. Quattro var på strålande humör och knep BIR, skitkul!!

Eftersom inte vi behövde stanna till någon final så åkte vi uppöver till nästa anhalt, Sundsvall! Där skulle vi sova hos vänner i deras husbil. Söndag morgon åkte vi till Nordichallen i Sundsvall för dag två i ringen. Lite spänd över hur Liten skulle uppföra sig efter som denna dam mest hoppat omkring i kopplet tidigare. Nu hade hon just avslutat sitt första löp vilket kom sent för henne men vilken förändring det varit de sista veckorna, tänk att ett löp kan göra så mycket på en hund, hon har sansat sig mycket och nu har hon tid att stå still, ligga på armen i sängen och gosa länge vilket var otänkbart tidigare.
Lite läskigt var det i hallen då utställningen var inomhus och svansen gick tidvis lite upp och ned.

Hur det skulle gå för Nicke idag brydde jag mig inte så mycket om och trodde nog att han skulle hamna som två efter välpälsade Cesar men så blev det inte, Nicke blev bästa hane. Så var det Litens tur att för första gången vara i ringen i officiella sammanhang och jag var så stolt över henne, kan ni tänka er hon kunde springa fint och stå ganska stilla och vifta på svansen, lite fjant var det dock när domaren skulle känna och klämma men inte värre än att hon stod kvar i alla fall, 1-åringar kan ju vara lite så. Hon fick 1:a pris med hp och en jättefin kritik. Något ck till tikarna blev det inte denna dag så det blev inget BIM utan Nicke blev ensam och blev då BIR med en kritik där inget var fel:-)

Vi hade ju inte tänkt att stanna till finalen då vi skulle åka och hämta valparna men eftersom det var samma domare som dömde gruppfinalen så ändrade vi oss och stannade kvar, min äldsta son lovade att hämta valparna om vi blev sena.
Och tur var väl det att vi stannade! Det är ju inte ofta vi ser någon eurasier bli placerad i gruppen även om det händer ibland. Nicke började tröttna ur och ville inte riktigt stå still men med lite korv så ändrade han åsikt och började visa dom rätta takterna igen. I gruppen var det väl omkring 25 hundar och grupp 5 är ju en stor grupp så ärligt talat så trodde jag väl inte att vi skulle bli utplockade. Men givetvis så hoppades jag och döm om min förvåning när vi blev utplockade bland sju som fick vara kvar i en andra gallring och sen tackade domaren två till och det var inte oss. Nu började pulsen öka lite vi fick en hedrande fjärde plats i gruppen, tänk så stolt jag var!
När jag sen ringde hem till brorsan och berättade nyheten så sa Britt att valparna kunde vara kvar till måndagen, rätt skönt så slapp vi fundera mer på det. Vi kom hem vid 21.30 och har nu packat ur bilen och nu längtar jag i säng, ska bli skönt att få sova i sin egen säng i natt. Oerhört glad och lycklig men också trött efter en intensiv helg.

//Marita

Lördagen 17 maj
I morse när vi vaknade så hade vi ett vitt vinterlandskap ute, nog för att jag var förberedd men jag kan inte säga att jag blev direkt glad, desto mer verkade hundarna uppskatta läget. Valparna stod i dörröppningen en stund och funderade nog vad detta var men när de väl hade fått smaka på det vita så var det helt plötsligt störtkul och de skulle inte alls följa med in igen. Nejdå, snön kunde man ju äta och leka i.

I skrivande stund är marken täckt med ca 15 cm snö och det bara fortsätter att vräka ner, tur att man inte skulle ut på någon långtur idag, inne är det skönt med både vedspisen i köket och kaminen sprakande, varmt och gott!
Jag hoppas att det lugnar sig under kvällen och att det inte kommer mer snö i morgon.

Igår kom också Bamse (Beautiful Balzac) hit och kommer att vara här hos oss i tre veckor medan hans husse och matte är i USA. Han har redan funnit sig en vän i Ylo, dom leker hela tiden och sover bredvid varann. Här har flickorna avlöpt varann med löpperioder och nu är det bara Esta kvar, hoppas hon kommer igång snart så vi får det överstökat så att alla kan vara tillsammans igen för lite stirrigt blir det på pojkarna.

Alice (AA-kullen) har varit på utställning i Hässleholm idag och gjorde det så bra att hon fick sitt första cert och slutade som BIR, inte illa för "lilltjejen", Grattis!!

Jag vet att ni väntar på nya foton på EE-kullen, det kommer, ska försöka få till något under kvällen men det får bli foton inne denna gång.

Så här såg det ut i morse!

Och senare under dagen hade det blivit lite mer!

//Marita

Måndagen 12 maj
Ja så har Eurasierklubben haft sin årliga utställning dit vi åkte för att titta och fotografera. Skulle dels ha bilder till tidningen men också till databasen så jag tog massvis med bilder som jag nu håller på att sortera upp.
Från oss var det inte så många hundar anmälda, bara 10 (två kom inte) och alla utom valpen och en tik placerade sig i resp. klass och Darko var den som drog de längsta strået och slutade som bästa hane-4, övriga resultat finns under nyheter.
Den nyblivna Internationella championtiken Qela från oss fick en 2:a, dömd av samma domare för endast ett par veckor sen och inte mycket av det som stod i kritikerna påminde av varann, då för några veckor sen var hon en mycket bra tik som dock saknade päls den gången nu var det inte mycket som var bra alls, förunderligt hur en vuxen hund kan ändras på bara några veckor!!! Man brukar ju kunna se lite av en "röd tråd" i en domares bedömning men i detta fall vet jag inte var den tråden fanns.
Vi hade inte anmält någon hund av lite olika anledningar och så här i efterskott är jag glad att jag inte gjort det heller men det är en annan historia! GRATTIS till alla våra valpköpare som var där och gjorde så bra ifrån er. Sen ett stort Grattis till Susanne/Lovley Megan som tog hem det mesta, nästan!!
Nickes dotter Duchess från kennel Risan Gården blev BIS-valp, en snygg ung dam, Grattis!

//Marita

Lördagen 10 maj
Halvvägs till Skara!! Ja längre kom vi inte då vi idag skulle åka på utställningen i Skara/Larv. Anna och Walle kom hit på fredag kväll för vi skulle åka en bit neröver för att slippa åka så långt på och tidigt på lördag morgon. Vi tog Annas bil och allt var frid och fröjd på resan ner till Storfors där vi hyrt en stuga, vi åt lite räkor och hade en skön och trevlig kväll men säg den lycka som varar för evigt. När vi startade i god tid idag på morgonen så kom vi tyvärr inte så långt förrän bilen blev alarmerande varm och började koka. Vi stannade till och fyllde på vatten när den svalnat av och provade sen en kort bit till men den gick bara varm igen. Så det var bara att vända igen och åka tillbaks de få kilometrarna som vi kommit söder om Storfors och åka till macken där, fick stanna ett par gånger innan vi var där.
Nu är ju inte Storfors något större ställe men vi försökte med hjälp av personalen på macken att få tag på någon lokal verkstad som kanske kunde förbarma sig över oss men tyvärr så fick vi inte tag på någon. Att ta bärgare hade ju inte hjälpt oss långt utan då hade vi ju bara kommit till närmaste verkstad och det hade väl blivit Filipstad. Så Annas sambo letade biltrailer och efter mycket om och men fick han tag på en och åkte nedöver för att hämta upp Anna, Walle och bilen och Göran kom och hämtade mig, Oki & Liten. Så det blev ingen utställning idag vilket var otroligt synd. Alla var i bästa päls och Anna hade tränat med Walle så han var så duktig och stod så fint. Medan vi satt där i Storfors i det fina vädret så passade vi på att ta lite nya bilder på Walle, se också första sidan.

I Skara blev det inget BIR & BIM bland de vuxna men Blossom blev BIM-valp, Grattis!!
I morgon gör vi nya försök med en resa till Lunedet och rasspecialen, ska bara sitta vid ringside och titta, fotografera och heja på våra valpköpare som är anmälda.

Igår och idag har det varit valpköpare på besök som ska ha valp ifrån Santhi och Nickes kull, idag fick Tobias ta hand om besöket eftersom Göran fick lov att komma och hämta mig men det hade gått mycket bra sa han:-)

Nu ska jag gå ut och njuta av det sköna kvällsvädret!!

//Marita

Måndagen 5 maj
En händelserik vecka igen!!
Igår kväll kom vi hem från våran Tysklandsresa där vi varit och parat Cilla, går nu allt vägen så blir det valpar i början av juli. Camelot som han heter bor strax söder om Hannover så det var inte så jättelångt att åka men visst blev det några mil, runt 240 mil t.o.r. Min äldsta son Jonas följde med nu när vi hade sån tur att det blev höglöp när de var lediga från skolan några extra dagar, han har ju körkort sen 1 år tillbaks så det var ju skönt att ha någon som hjälper till att köra.

Vi åkte på torsdag men övernattade i Markaryd hos vänner och fortsatte resan tidigt fredag morgon så att vi skulle hinna med att träffa Camelot med ägare under fredagen. Parning blev det och vi vände åter hem över på lördag eftermiddag. Vi stannade givetvis till och fyllde på förråden för sommaren med drickbart;-) Även på hemresan stannade vi till i Markaryd för att få några timmars sömn innan vi tog sista etappen hem.

Camelot är en stor hane, 60 cm och med ett mycket trevligt temperament, vänlig och snäll. Han har en mycket fin hd-status baksom sig i flera generationer vilket är viktigt för min del. Han har varit på lite utställningar och har några cert och hans ägare hoppas på championat under sommaren. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att det blir valpar.

Sen har det ju hänt en hel del i Sverige/Norge och Danmark för "våra" hundar denna helg.
Remuz har blivit Norsk Viltspårschampion, den första Norska viltspårchampion av rasen eurasier (tror jag), GRATTIS Remuz & Camilla, jätteskoj!!
I Danmark var det Internationell utställning i Hilleröd och där blev Darko BIR och Qela BIM med Cacib och fick däremed sitt sista Cacib för att bli Internationell Champion, för övrigt de enda eurasierna på utställningen som fick excellent av domaren. GRATTIS!!!
Sen har Calvin varit på sin första utställning med sin matte Lisa och de gjorde det så bra att de blev BIR-valp och slutade som BIS-R, GRATTIS!
Nu ska jag se så att jag kommer ihåg alla för det är många som har varit och tävlat under helgen;-))
På Tjolöholms slott hade Pudelklubben utställning och det var många eurasier anmälda men även där tog Leiionspitzare hem segern, Vlad blev BIR bland de vuxna och slutade som BIG-4, Blossom tog hem BIR bland valparna och slutade
som BIG-4, Binti blev bästa tikvalp-2 med hp, GRATTIS!!

Catali har varit på utställning i Norge och blev BIR-valp och slutade som BIG-2, GRATTIS. Cicero har också varit på utställning och blev BIR-valp men oplacerad i finalen, GRATTIS! Sen har vi ryktesvägen även hört att Cayenne har varit på sin första utställning och slutade som BIM-valp, GRATTIS!
Hoppas jag inte glömt någon nu.

I helgen blir det ju utställning i Skara vilket vi ska på under lördagen sen ska jag till Lunedet på rasspecialen på söndagen för att heja på våra valpköpare som ska deltaga och för att sitta ringside med kameran i högsta hugg. Ska skriva ett reportage till Eurasierbladet som kommer ut inom några veckor.

Valparna mår toppen och har nu fått en egen hage ute i gräset på baksidan men nu när vädret är så skönt så står ju dörren uppe hela tiden så att de kan gå in och ut som de vill. Ny foton finns under EE-kullen från idag! Kullens busfrö är den tiken som vi kallar omärkt, full fart hela tiden och totalt orädd för allt, se bilden på henne så ser ni det också i blicken.
 

//Marita

Måndagen 28 april
Nu är det inte många dagar kvar på april månad och sommaren närmar sig med stormsteg, ska bli jätteskönt.
Idag har vi haft riktigt varmt även om vi inte hade någon sol. Valparna fick komma ut en stund och en del är kavatare än andra och knatar omkring och upptäcker den stora världen men när världen ibland bli stor så plötsligt så är det skönt att ha en trygg mor vi sin sida där man kan sitta och inspektera. Men några dagar till ute så är det full fart och jag hoppas att det blir sköna dagar framöver nu när sista snöfläcken försvunnit på gården. Har inköpt nya tält åt dem med en tunnel emellan som de kan ha att leka i, ska göra i ordning en hage i gräset bara vädret blir så pass att de kan vara ute längre stunder.

Cilla löper ju som jag skrev tidigare och om några dagar bär det iväg till Tyskland och förhoppningsvis så kommer vi hem med en parad tik. Vi har hittat en stor reslig hane strax söder om Hannover som den tilltänkta. Jag berättar mer när vi kommer hem och har fått tagit lite foton på honom för de foton som finns är inte de bästa vill jag lova.

//Marita

Lördagen 26 april
Det har varit en händelserik vecka både på gott och ont! Förra söndagen så erövrade Othina sitt sista CACIB för att bli Internationell champion, jätteskoj! I Västerås så gjorde Quattro det igen för andra dagen i rad den helgen och blev BIR bland ett 30-talet anmälda eurasier, super!!
Hade ju tänkt åka till Västerås för att titta men då min kropp inte har varit på topp på ett tag så sa den nej den morgonen, kände mig mest som något hade kört över mig men sånt är livet med min sjukdom och som tur är så finns det ju dagar som är bättre! På eftermiddagen mådde jag dock bättre och åkte då iväg till en kompis för några dagar att inte göra något, det behövdes. På tisdagen så skulle jag dra mig hemöver men fick då ta mig en liten omväg på nätta 23 mil till Västerås för att hjälpa till med en parning som inte gick så bra. Mattis hade fått tikbesök från Danmark och då det var första gången så var tiken lite osäker och med två ganska oerfarna ägare i dessa sammanhang så kämpade de och försökte i två dagar men parningen uteblev, tiken ville med bakdelen men inte riktigt i huvudet och som alla vet så kan ju en eurasier i många situationer utnyttja situationen, har sett detta förr så det var inget nytt. Ringde Inga-Lill och frågade om vi fick låna tomten en liten stund. Jag skickade in tikens ägare i huset jag misstänkte att tiken "utnyttjade" sin husses "blödiga" hjärta en aning. Och mycket riktigt, jag bekantade mig med tiken, gosade och pratade med henne så att hon skulle känna sig trygg tillsammans med mig och sen tog det 10-15 minuter sen var parningen avklarad och i fönstret stod en lycklig husse och såg på. Det var ju skönt att det lyckades och jag tror att resan tillbaks till Danmark gick lätt för deras del. För min del blev det mellan 65-70 mil den dagen men vad gjorde det då jag i alla fall hade glatt två eurasierägare, nu är det bara att hålla tummarna att det blir valpar också.

Väl hemma sent på tisdag kväll så började jag känna mig lite vissen och det killade i halsen. På morgonen så var jag allt annat än pigg men jag bara måste in till Mora för att fixa pass då mitt gått ut och jag kanske måste iväg till veckan så var det bara att sätta sig i bilen och åka in. När jag väl kom hem så var jag svimfärdig så det var bara att krypa till sängs. Värken var olidlig och det var nog länge sen jag kände mig så här dålig när jag har varit förkyld och natten blev allt annat än trevlig. Jag frös som om jag skulle ha legat ute men tänkte att någon feber kan jag ju inte ha för det får jag aldrig, har nog inte haft det sen jag var tonåring och det är ju ett tag sen men kollade i alla fall och då hade jag nästan 40 graders feber, inte undra på att man mådde som man gjorde. Det var bara att proppa sig full av smärtstillande och febernedsättande så att man i alla fall fick sova några timmar, det är nog tyvärr någon influensa som jag fått. Idag mår jag i alla fall bättre och är feberfri, har planterat lite pelargoner i kruka för de börjar bli så väldans stora en del och har redan börjat blomma. Får ta ut dem på dagen och bära in dem till natten i vår bagarstuga så att de inte fryser.

Valparna växer och frodas och jag har nu märkt tre av tikarna med olikfärgade band för de är så väldans lik varann. Tog lite nya bilder på dem idag som ni kan se här.
De har fått varit ut korta stunder i solen och om det blir bra väder imorgon så ska de få komma ut i gräset en stund. De äter kanonbra och är än så länge en mycket lugn och stillsam kull.

Idag fick också Cactus sitt andra förstapris på eftersök så nu behöver han bara ytterligare ett förstapris så är han Viltspårschampion, vi får hoppas att det inte ligger allt för långt bort, kanske ligger det bara runt hörnet;-)

//Marita

Lördagen 19 april
Tiden går och valparna passerade igår 2 veckor och dom är mycket tidiga i utvecklingen. Hanen öppnade ögonen redan vid 8-9 dagar ålder och dom går nu runt på riktigt stadiga ben. Igår fick de för första gången smaka lite annan mat och ja visst, detta var Nickes barn, maten gick ner i ett huj, inga tveksamheter alls. Det var så gott att nu när jag sätter mig hos dem så tror de att maten är på gång, suger på mina fingrar, slickar på händer och ben.
Kullen är väldigt jämn i storlek och utseende, hanen blir i färg som sin far ungefär, flickorna däremot är mörkare och kommer att få mycket svarta täckhår men röda i botten förutom en som jag är lite tveksam till om hon blir mer åt färgen som sin mor. Nya bilder finns under EE-kullen.
Igår hade vi så skönt vårväder med sol och värme och jag rensade gården och jag lovar det kommer fram både det ena och det andra nu när snön äntligen i stort sett är borta, vi har dock lite fläckar här och där med is som inte har försvunnit ännu. Det finns den del skit som det har snöat över och hår i massor, det er ut som en liten ullmatta på vissa ställen men nu är det snart borta.

Idag har det varit utställning i Västerås, det är SSUK som har idag och SKK i morgon för eurasier och idag fick Quattro sitt efterlängtade Svenska championat och blev BIR och unga Ypsy fick sitt första Cert och blev BIM, halvsyskonen gjorde det, GRATTIS!! Nickes dotter hos Risan Gården blev BIR-valp och Leiionspitz C Cicero blev BIM-valp, jätteskoj och Grattis!
Vi får ju hoppas att det går lika bra imorgon också!

Cilla har nu äntligen börjat löpa så snart bär det iväg på en parningsresa, berättar mer så snart allt är klart, det är ju många som har väntat och väntat!

//Marita
 

Söndagen 13 april
Igår så hade vi första Dalaträffen för eurasier och trots lite hårt väder så kom hela 16 eurasier + 1 schäfer med familjer och vi hade en trevlig dag med tipspromenad, fika, umgänge och lek för hundarna. De som hade åkt längst hade åkte ända från Degerfors och Norrtälje för träffen. Vi träffades kl. 11.00 vid Roxnäsudde  i Falun för att ta en promenad och svara på lite frågor som Cecila & Hugo hade fixat.

Det var lite blåsigt men vi slapp i alla fall regn och det är vi glada för. När vi kom ut på udden så blev det ju också mer lä och där vi intog vårat fika så blåste det nästan inte alls. Där fanns också en stor gräsplan där hundarna kunde springa fritt och leka med varann, man ser att eurasier uppskattar att leka med andra av samma sort. Vi själva tog med fyra av våra hundar till träffen, det var Aska, Cera , Nicke & Liten som fick följa med denna gång.

De flesta som deltog var dock hundar från våran egen uppfödning men det kom i alla fall några andra också och nästa gång det blir träff så hoppas vi att fler eurasier med ägare också kommer och trivs med oss för alla är välkomna oavsett var er hund kommer ifrån. Det är så himla skoj att få träffa "sina valpar" igen och få se hur de har utvecklats både mentalt och kroppsligen men också att få träffa andra icke Leiionspitzare!

Den yngsta och äldsta hunddeltagarna på träffen var Darwin snart 4 månader och "två tanter" på närmare 12 år. Jag tror alla var nöjda och tyckte att det var kul att träffas och ville ha en fortsättning på detta, så vi ska väl försöka ha en till träff framöver och vi får väl försöka flytta runt den i Dalarna, hitta små smultronställen att ha våra träffar på. Har du något förlag på plats för nästa träff så skicka mig gärna ett mail.

Tack alla för att ni kom och jag hoppas att ni dyker upp nästa gång också, ett extra tack till Cecila och Hugo som hjälpte till att arrangera denna träff, den första i Dalarna men inte den sista!!
Bilder från träffen kan ni se här
Bilderna på varje hund kommer jag att uppdatera på databasen, blir under söndagkvällen!

En lycklig lillmatte med Darwin

EE-kullen växer och frodas och är så tysta och nöjda, inte en natt sen de föddes har de väckt mig, Santhi sköter om dem på ett exemplariskt sätt. De har nu passerat 1 vecka och snart får vi nog se små pliriga ögon som tittar fram och sen brukar utvecklingen gå i rask takt. Börjar så smått fundera på namn och deras mellannamn är klart, de kommer att heta Eye-catching som betyder blickfång - som fångar ögat, de hoppas jag att gänget i EE-kullen kommer att göra;-))

//Marita

Tisdagen 8 april
Allt är bara bra i stugan med Santhi och valparna, de växer och mår bra och Santhi är en duktig mor och tar väl hand om dem. Tog lite nya bilder idag som ni kan se under EE-kullen och här i bloggen.
Våren har fått ett bakslag och igår fick vi mellan 15-20 cm blötsnö och nu hoppas jag verkligen inte att det kommer något mer.
Håller annars på att gå igenom alla pälsar här hemma för nu fäller de flesta för fullt så dammsugaren går för jämnan och man har precis stängt av den så kommer en lite tuss fladdrande över golvet. Men jag känner mig riktigt nöjd för varje päls som gås igenom men än har jag några kvar.

Santhi med valparna som sover gott i lådan!

//Marita

Lördagen 5 april
Ja, så blev det då äntligen valpar, kanske inte riktigt vad jag förväntat mig med tanke på hur Santhi såg ut men jag är så GLAD över de sex, att allt gick bra och att alla mår fint.
Hon hade mycket vätska för det var nog en av de blötaste valpningarna som jag varit med om så det var nog en del av anledningen till att hon var så stor.
Det började redan natten till torsdagen då hon var lite "bökig" under natten, upp och ned i våran säng och kunde inte riktigt slå sig till ro, än så skulle hon ligga på min arm, så tätt intill det gick, sen ner på golvet, snart upp igen och så fortskred natten. Tog tempen på morgonen och den hade så sjunkigt precis som den gör när allt sätter igång. Hon var ändock ganska lugn, inte mycket flåsande och bäddande men vela helst att jag skulle vara med henne. Hon hittade även en valplåda som hon tyckte kunde vara perfekt, något trång bara för jag vet inte riktigt var valparna skulle få plats, den riktiga valplådan var ännu inte speciellt intressant.

På natten blev det väl inte så mycket sömn för man vet ju inte när det sätter igång med själva förlossningen men inget hände under natten. På morgonen känner man sig som en urvriden disktrasa, förbaskat trött och man är inte riktigt med.
Vid 12-tiden såg jag att det började bli lite annan aktivitet på henne och hon vill än vara inne, än ut och 12.45 kommer den första krystvärken, 13.45 kommer så den första valpen och 16.24 kommer sista, det blev 1 hane och 5 tikar och alla vägde mellan 430-490 gr så det var ganska stora. Alla ser ut att bli mer eller mindre rödaktiga. Det kommer givetvis att bli några besvikna över att de inte får någon valp från oss denna gång men trolla har jag ännu inte lärt mig och man får ta det man får. Intresset för denna valpkull har varit enormt stor från många länder runt om i världen och många har det varit som önskat sig en valp efter Santhi & Nicke men flertalet har ju sagt att de annars gärna väntar till nästa kull och det glädjer oss. Nu ska jag ringa till de som är de lyckliga och får valp ur denna kull, vi kommer också att spara en av flickorna här hemma.

//Marita