Blogg/Dagbok 2011

2008-2009 - 2010/2011 ~ 2012 ~ 2013 ~ 2014 ~

Torsdag 29 december
Så är vi då på en av årets sista dagar och man skulle ju inte kunna tro att det är december som det ser ut ute. Plusgrader, regn, nästan all snö är borta och den snö som fanns har förvandlats till isgata här hemma. Hundarna far omkring som Bambi på hal is och valparna tycker inte att det är så skoj att vara ute. Igår var vi dock på baksidan för första gången och där är det nu nästan bara gräs så det var betydligt roligare, tyckte de små. Jag längtar efter snööööö, jag vill inte ha det så här och jag längtar så efter att få ta mig en slädtur med hästarna. Än så länge får det bli vagn men de har lovat kallare och snö nästa vecka, får hoppas på det.
Tia, Santhis lilla flicka blir idag 3 veckor gammal, eller rättare sagt STORA flicka för liten är det minsta man kan kalla henne. Vid 3 veckors ålder har hon uppnått den imponerande vikten av 3 kg!!! Hon har god aptit den damen och mjölkbaren är ju alltid öppen, ingen trängsel och en mor som är ständigt närvarande och tar hand om henne på bästa sätt. Har dragit ut på att ge henne små smakbitar valpmat eftersom hon är så stor och tjock och trodde nog att det skulle bli problem att få i henne foder när hon fick första smakprovet för ett par dagar sen, men icke. Här mumsades det i sig med en hiskelig fart och hon så undrande ut, får jag inte mer. Efterföljande gånger har hon ätit med en imponerande fart, tro vad det ska bli av denna. Hon väger lika mycket som minsta grabben i SS-kullen som är två veckor äldre.

Hon är mamma upp i dagen men blir inte samma färg utan hon kommer att bli ljus, ungefär som Esta skulle jag tro. En dam som är helt orädd för ljud, de andra hundarna eller om något händer omkring henne. Pratar man med henne och säger Tia så tittar hon direkt och kommer vinglande/gående. Ja gången har inte varit hennes starka sida, hon har varit mycket sen upp på benen och det är först de sista dagarna som hon har tagit sig någon längre bit utan att kravla fram. Det beror säkert på att hon är så stor och tung men det blir bättre för var dag. Ja så kärt barn har fått många namn och det första smeknamnet blev "Paddan", sen har hon väl fått ytterligare några som "knubbisen", "sumobrottaren" mfl.
Söt är hon i alla fall, kropp och benstomme har hon så det räcker till fler och bara hon kommer igång lite mer så springer hon väl av sig lite hull.

Sen har vi grabbgänget, go rara Smash-hit-killarna. Vilka killar, en lugn, go kull som är otroligt behagliga att vistas på golvet med. Kryper gärna upp i knäet och gosar. Herr grått band är pussgurkan i gänget, kan pussas hur länge som helst med vem som helst. Herr Turkos är en koling som inte är rädder något, han försvinner ibland på egna upptäcktsfärder både inne och ute. Herr omärkt är stora grabben i gänget, lugn, trygg och leker mycket med sig själv, är kanske inte den som först kommer springande om man sätter sig på golvet utan måste först göra klart det han håller på med. Sen har vi lilla lakritstrollet som ska bli norrman. Så go och mysig, gör inte mycket väsen av sig och sitter eller ligger gärna i mitt knä och bara myser. Jag tror också att jag börjar få klart för mig var varje valp ska flytta. Jag tror att det blir Herr Turkos som får stanna i Sverige, Omärkt får nog bli Tysk och får där en Eurasierstorebror att tampas med, grå blir nog Dansk och svartis blir som tidigare bestämt norrman.

Sen till det lite mindre roliga. För 9 dagar sen blev Cera opererad för en stor tumör i analsäcken. Den kom snabbt och när jag åkte till Falu djursjukhus förra tisdagen visste jag inte ens om jag skulle få någon Cera med mig hem något mer. Som veterinären sa, det är först när vi öppnar som vi ser om det går enkelt eller om det blir mycket komplicerat. Det finns säker er där ute som undrar varför man opererar en hund som är 11½ år och något som jag heller inte skulle ha gjort om jag hade en gammal hund. Cera är dock bara 11½ år på papperet och max fem år i kropp och huvud. Hon är hur pigg och glad som helst och alla ni som har träffat Cera vet mycket väl att detta inte är någon gammal tant.

Hur som helst åkte jag till Borlänge för att uträtta några ärenden medan vi väntade. Vet. skulle nämligen ringa så snart han hade öppnat och sett hur det såg ut så skulle vi prata om vad vi skulle göra på telefon. Det ringde aldrig någon veterinär utan efter några timmar ringde då sköterskan och sa att operation hade gått jättebra och att Cera kunde få följa med oss hem samma dag. En sten föll från mitt hjärta för Cera betyder mycket för oss, hon är ett lyckopiller utan dess like.
När vi sen hämtade Cera så var hon givetvis trött efter operation men redan dagen efter så var hon jättepigg och mycket piggare än innan op. Tumören skickades på analys, då som veterinären uttryckte sig, det var ingen läcker tumör precis och stor, ungefär som ett mindre äpple i storlek. Dock hade den inte perforerat tarmen utan gick ganska lätt att skala av som en apelsin.

Så i förrgår ringde veterinären och som han även misstänkt så var det en mycket elakartad typ av tumör. Nu har vi i alla fall gett Cera en andra chans men tyvärr så är risken stor att den kommer tillbaks eller att det finns fler tumörer i kroppen. Jag hade också uppmärksammat att hon hade varit trött och inte så pigg på att äta den sista veckan innan operation så jag frågade också veterinären om det, han sa att min iakttagelse nog var rätt då denna typ av tumör påverkar kalkhalten i kroppen som i sin tur sen påverkar i stort sett alla inre organ som hjärtverksamhet m.m. Nu är det full fart igen och i morgon ska jag ta bort stygnen på henne, sånt gör jag alltid själv. Sen är det bara att hoppas att hon får leva länge till med oss och ge oss några år till med Cera-glädje.

Julen är överstökad, skönt tycker jag. Jag är ingen julmänniska, tycker dock att det är mysigt innan jul. Tycker inte om denna hysteri med julklappar och så denna frosseri i mat och godis. Allt är förstås frivilligt och vi har varken frossat eller varit hysteriska i några julklappar, vi har haft en lugn och skön jul, jag, Göran och mina grabbar som kom hem på besök.
Nu vankas nyår och jag tycker att det är skönt att vi bor som vi bor. Här skjuts inga smällare och raketer i tid och otid utan här pangas det strax före, under och efter tolvslaget, sen är det klart. Nu har vi ju ingen hund som tycker att det är jobbigt med smällare men Nicke skulle helst vilja ut och ta de jävlarna, men har har samma ide även när kyrkklockorna ringer eller när glassbilden åker förbi.

Så var det stormen som kom och försvann. Det blåste ju på ganska rejält och på morgonen så hade vi ingen ström. Men vi hade tappat upp vatten så att vi skulle klara oss över dagen i fall att det skulle bli strömavbrott, kamin har vi så värme är inget problem, vedspis i köket och där lagar jag gärna maten, det gör jag ofta annars också om jag ändå eldar i den och det gör jag i stort sett varje dag vintertid.
Skulle bara önska att vi hade ett utedass också och egen brunn. Jag gillar utedass, där kan man sitta och filosofera för sig själv. Vi har utedass i pappas stuga, dock finns även vanligt toalett men jag går gärna ut på dass om så behövs. Nu är det säkert någon som tycker jag är lite knäpp men jag gillar mycket av det gamla och jag skulle utan problem klara mig en längre tid utan el, rätt mysigt när det är strömavbrott!
Några nockpannor gav sig iväg men annars klarade vi oss väl genom stormen och elen fick vi tillbaks på eftermiddagen. Grannarna fick dock en tall genom taket på friggeboden.

Sen för alla ni som väntar på Elexas valpar, tyvärr inget löp ännu men jag hoppas hon kommer igång snart.

Så nu vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År, var rädda om varann, kramas mycket och använd ordet förlåt ofta om du sagt eller gjort något du ångrar..

/Marita
 

 

Tisdagen 13 december
Ja så har det blivit valpar i huset, dock blev antalet inte så stort. Falina nedkom med 4 grabbar för 2½ vecka sedan och Santhi nedkom med endast en tjej, dock var hon stor med sina 530 gram. Grabbarna låg inte så långt efter de heller med en födelsevikt på runt 500 gram hela gänget. Det är ett gäng stadiga grabbar må jag säga, fina kraftiga benstommar och lite att ta i. Det blir ett internationellt gäng då en flyttar till Tyskland, en till Danmark, en till Norge och så blir en grabb kvar i Sverige, närmare bestämt i Borlänge. Hade ju själv hoppats på en tjej men så blev det icke denna gång, vi får se framöver om det eventuellt blir en kull till på Falina och då hoppas jag att jag ska få min tjej.

Santhis valp Tia, som vi kommer att kalla henne stannar hos oss, tills vidare i alla fall. Hade inte tänkt spara något hemma utan skulle sätta ut en valp hos fodervärd men när det sen bara blev en så bestämde vi att här får hon stanna.

Sen har vi hunnit med lite besök på Falu Lasarett mellan valpningarna och sen dess mår jag sämre än på länge. Röntgen på fredag så får vi se hur det ser ut och fler besök på Falu Lasarett är inbokat i januari, undrar när det ska bli någon ordning på detta, suck!!
Inte blev det någon resa till Stockholm i helgen heller, hade sett fram emot resan men eftersom Santhis lilla tjej lät vänta på sig så var jag rätt trött på fredagen och när Anette pga. väderförhållandena hoppade av resan så stannade jag hemma och vilade, och lika bra var väl kanske det för i helgen har jag verkligen känt av mina njurar.
Lyvan eller Mowgli som han kallas till vardags gjorde bra ifrån sig i Stockholm och fick "sista" certet, blev bästa hane-3 och därmed Svensk och Dansk champion, GRATTIS!

Sen har vi lite tråkiga besked, idag har Alischa fått somna in, nästan 13½ år gammal och då hade kroppen sagt att nu orkar jag inte mer. Alischa har sen många år bott hos Sofia i Dala-Järna. Alischa är från vår första kull och hon har fått ett långt och härligt liv. Hon var en pärla i utställningsringen när hon var ung, en riktig diva som verkligen älskade showlivet. Ju mer applåder desto bättre. Hon var verkligen kul att ställa ut. En stjärna har somnat in.

Fick också ett mail från fam. de Salareff i Mullsjö som har haft Basso. Han är från vår andra kull som vi hade och i fredags fick även han somna in, nästan 12 år gammal. Han har varit den snällaste, finaste, mest underbara vän man kan tänka sig, det är så tomt, som familjen skriver. Och det gör det verkligen, de blir ju också en familjemedlem som en dag inte finns där längre.


Basso

I helgen när det var sol så tog jag och hundarna en promenad i solskenet. Jag brukar dela upp dem i två gäng och det blev bara fotografering när jag var ute med första gänget för sen hade solen börjat gå ner. Det var en härlig promenad med mycket lek och bus i snön. Delar med mig av lite foton.

Sen är det också dag för planeringen av framtida kullar. Än har inte Elexa börjat löpa vilket jag tycker är toppen faktiskt, hade varit bra om jul & nyårshelgen för gå innan det är dags för någon Tysklandstur. Fick förresten ett fint kort på Brisko, Elexas tilltänkta.


Brisko

Sen är det även Saga, Lina & Liten som ska paras framöver, dock inte förrän april/maj skulle jag tro. Kikar för fullt och hoppas kunna åka till Tyskland och para dem för att få in lite nytt. Börjar bli lite samma linjer om och om igen här i Sverige, en del hanhundar är mycket flitigt använda även om deras far, farfar och farfars far är använda i otroligt stor utsträckning. Ska bli intressant och se hur det ser ut om några år med släktskapet på många eurasier. Sen har vi ju några importer till ett av de nordiska länderna, använda till tusen och inte många avkommor röntgade, ingen utvärdering av avkommor innan de hade 10-talet kullar eller mer, tro hur man tänkte där. Pengar eller enkelheten går kanske före förnuftet, vad vet jag. Nu sticker jag ut igen men kanske är det dags att börja tänka lite i alla fall!!

Nej nu är det läggdags igen!
På återseende!

//Marita
 

Tisdagen 22 november
Ja då går vi här i väntans tider. Falina eller Flisan som hon kallas har kommit hit och installerat sig. Matte Eva & husse Stefan saknar henne så mycket men bara valparna är födda så kommer de att ha annat att fokusera på än att bara längta och tiden kommer att gå fort. Att ha en fodervärdshund ute hos en familj innebär ju att man som uppfödare har rätt att ha 1-2 kullar på en tik, vad man nu har kommit överens om. Även om det känns hårt den dagen då man vet att hunden kommer att vara borta i drygt 2 månader så lovar jag att här tar vi hand om våra fyrbenta på bästa sätt och första natten delade jag och Flisan säng till 04.00 då hon nog tyckte att det blev lite för varmt. Hon är rätt stor och nu är det inte många dagar kvar tills det första gänget ser sina första dagar, ska bli spännande och det är ju många där ute som väntar och väntar på att jag ska höra av mig och säga att nu är de födda. Santhi ska ha ca 1 vecka senare och hon har ju varit med förr och tar livet med ro, hon är inte riktigt så stor som Flisan så jag tror nog inte att Santhi har någon stor kull i magen men vi får vänta och se. Spännande är det i alla fall och det är nu 10 månader sen vi hade någon kull så jag längtar verkligen.

Någon snö har vi ännu inte fått och för årstiden så har vi haft det varmare än normalt men så har det ju varit i stora delar av landet. Till glädje för hönsen som fortfarande kan vara ute varje dag även om de får vänta framåt 12-tiden innan de får gå ut de mornar vi har haft lite för kallt för dem att vara ute.
Sen tror jag nog att de själva har vänt lite på årstiden för en av svarthönsen har bestämt sig för att ruva nu i november och tycker att det är dags för kycklingar. Jag har envist tagit bort äggen från henne och hon har lika envist legat kvar och tjurat och till slut gav jag mig och nu har hon 4 ägg som hon ruvar på och om ca 1½ vecka kommer de att kläckas. Blir det för kallt så får de väl flytta in i källaren ett tag i en stor kaninbur med sin mor. Normalt brukar höns som gärna ruvar börja i slutet av januari/februari för att ha kycklingar till våren men inte denna dam.

Jag längtar lite efter snön även om det egentligen nog kan få vänta, jag vet ju att vi oftast har snö i många månader på vintern och att jag på slutet är gaska less på snön så längtar jag efter slädturerna med hästarna. Hoppas vi får lite snö till jul i alla fall så att de kan bli lite slädturer tills dess.

Jag ska försöka ta mig till Stockholm i december är planerna. Har anmält två hundar som inte ska med hem sen då jag inte vill dra hem något smittsamt hit eftersom vi har valpar då.

Mitt i allt detta så blir det även en tur till Falu Lasarett nästa vecka för lite mer åtgärder i höger njure, börjar bli innerligt trött på detta nu då jag har haft ont i nästan ett år nu. Sen blir det dags för nästa njure så än har jag väl inte sett slutet på detta men jag hoppas jag slipper fler infektioner som följd i alla fall.

Nästa gång jag skriver så kommer jag att skriva om de nyfödda valparna!
Ha en trevlig advent!

Marita

Onsdagen 26 oktober
Som sagt, inte blir det alltid som man har tänkt sig och vad gällande löp då våra tikar inte följt något schema denna höst. Hade ju planer på att para Lina och ev. Liten i december då de båda skulle löpa men när jag kom hem från Santhis paning så började båda dessa flickor med sina löp. Jag funderade och funderade på hur jag skulle göra och kom fram till att det varken är rättvis mot mig själv eller dessa kullar och för den delen alla de andra hundarna att ha tre kullar samtidigt. Det blir bara tröttsamt och man hinner inte med alla som det är tänkt. Väntar även på ytterligare operationer så det fick allt bli de två parningarna som redan var avklarade. De allra flesta som väntade på Linas valpar bestämde sig också för att vänta på hennes kull även om det nu inte blir någon parning förrän i vår. Det är ju glädjande att Lina har satt sina spår i mångas hjärtan, en speciell dam.

Så i stället har vi lagt om lite i paningsplanerna. Vi kommer att para Elexa i stället och vi har funnit en stilig och mycket trevlig hane i Tyskland åt henne. Han heter Brisko v Elfensee och är utställd mycket och har hittills blivit Tysk champion och clubchampion (KZG). Han har flertalet kullar i Tyskland och av de som är röntgade så så är det bara bra resultat.
För flera år sedan såg jag ett foto på hans far (Damjan) och blev störtförälskad, dock har jag aldrig träffat honom men har träffat flera av hans avkommor och dom är verkligen lika fina som sin far och supertrevliga i temperamentet. Dock har det aldrig blivit av att åka på någon parningsresa till denna hane och när jag sen fann Brisko och att Damjan sen var far till honom gjorde ju inte saken sämre. Briskos mor är inte sämre hon, en tik med lite substans i, vilket jag gillar. Ser verkligen fram emot denna parning och förhoppningsvis kommande kull. Se mer under Valpar.


Brisko

I helgen har vi även haft eurasierträff tillsammans med Madde & Camilla (Ex Amino´s & Kvarnsjöliden´s), Träffen hölls i Jordbro vid Rudans friluftsanläggning. Med lite kort varsel så hängde vi på då vi ändå skulle ner till Stockholm i annat ärende.
Men en fullpackad bil med sex eurasier åkte vi tidigt på lördag morgon bara utsläpp av höns och hästar var klar. De är tur de är vana att åka bil och älskar det för de är hur nöjda som helst bara de får följa med oavsett om det blir lite trångt i bilen.
Lördag tillbringade vi med min yngsta son som numer har blivit Stockholmare sen 1 år tillbaks. Söndag bar det sen iväg på träffen och jag uppskattar verkligen att få träffa er alla som kom och så skoj att få se några eurasier som man inte har sett på flera år, som Kajsa och Viegen. Nu blev det väl inte så många som kunde komma då jag skickade ut om denna träff knappt en vecka innan. Många hade annat inbokat, några tikar löpte, någon matte jobbade, hundkurs, båtupptagarhelg och en husse hade lycktas bryta revbenen, krya på dig Peter! Vi blev ett 13-tal Leiionspitzare och oavsett mängden så tycker jag att detta är så skoj och så hade vi ju vackert väder! Vi släppte alla våra sex eurasier lösa och Lina insåg snabbt att här skulle det ätas korv och skitade in sig på de lite mindre tvåbenta, korv i lagom höjd liksom. Hon blev lite för mycket till slut så då blev det kopplet på. Nicke och några andra killar hittade en löptik som nyss skulle ha börjat löpa men så mycket kan jag säga att den tiken hade nog löpt lite längre än bara börjat med tanke på grabbarnas beteende och i synnerhet Nicke som har en viss vana och normalt inte alls bryr sig i tikar som inte är i höglöp. Skoj att se att det går så bra att släppa flera hanar tillsammans utan en massa gruff.

Vi fick även vi se lite barnbarn, ja inte mina men Nickes. Tack Camilla och Madde för att vi fick hänga på!


Nickes barnbarn

Otis har hittat en tjejkompis att leka med

Valpar, ja Eva som har Falina eller Flisan som hon kallas till vardags, tror i alla fall med nästan 100% säkerhet att Flisan är dräktig, vi får hoppas att så är fallet. Santhi vågar jag ännu inte säga något om, hon är duktig på att dölja dräktighet, dock är hon gosigare än vanligt och vill gärna ligga i soffan tillsammans med oss oavsett hur varmt det än blir och det gör hon aldrig annars.
Hon är väldigt hungrig och har aldrig haft några dräktigheter tidigare då hon har mått illa eller så. Vi får väl se om kanske 1 vecka om det börjar märkas något mer eller inte. Fruktansvärt mycket förfrågningar på valp är det i alla fall vilket glädjer mig med tanke på att det är sååå många eurasiervalpkullar just nu. På blocket finns det hur mycket som helst, undrar om det finns valpköpare till alla dessa!?

//Marita

Söndag 2 oktober
Det blir inte alltid som man tänkt sig eller planerat.
Falina är nu parad och allt gick som smort. Inga problem där inte och det är bra med villiga tikar, jag är glad att jag aldrig har problem med det.
Hade ju tänkt para Saga nu i höst men det har vi skjutit på framtiden till nästa löp. I stället är Santhi parad och det är jag mycket glad för. Hade nämligen gett upp hoppet om fler valpar på henne. Vi har ju inte alltid haft samma åsikt ang. val av hane tidigare. Jag har funnit fina hanar åt henne men inte har dom dugt heller. Kort och gott det har bara funnits en hane i hennes liv och det har varit Nicke.

Lättparad till tusen så länge hon har fått som hon vill och hon har varit mycket bestämd med den åsikten tills nu. Helt plötslig och kanske har det med mognad att göra så vid 6 års ålder så har hon kommit på att det finns andra "karlar" i världen. Helt plötsligt så gick det att fria med allt och då menar jag allt på fyra ben som heter hund. Så då fick jag tanken att det kanske var värt ett försök och fick lägga pannan i djupa veck för att snabbt finna en hane som jag gillar och som skulle passa Santhi.

Jag ringde till Madde som har Rambo (Ex Aminos kennel) och frågade om hon skulle kunna tänka sig att låna ut honom till min Santhi. Hon fick en liten stund att tänka och konferera med sin man och vi fick ja. Några timmar senare så var vi där och parningen var ett faktum. Så nu hoppas vi att även Santhi nedkommer med ett gäng valpar i november.
//Marita

Tisdagen 13 september
Nu är det länge sen det blev något skrivet här, mycket länge sen. Men det har sina orsaker. Från januari till augusti har jag varit sjuk, har haft stora problem med njurarna. Har varit inlagd på sjukhuset, genomgått flera operationer, svåra infektioner, haft nefrostomikateter insatt varit in och ut på akuten många, många ggr. Till slut så kände nog alla arbetslag på akuten igen mig och då är man där för ofta. Inte för att jag har sprungit där för att jag tycker att det är kul utan för att jag har haft så ont så att jag har behövt smärtlindring och hjälp. Att ha ont i nästan 8 månader, dygnet runt, varje dag, tär på en. Att behöva ta morfinliknande medel för att överhuvudtaget klara av att vara på benen gör att man inte lever utan bara existerar och inget annat. Jag har varit mycket dålig på att svara på mail och höra av mig till mina vänner och valpköpare men jag har inte varken haft lust eller ork. Jag hoppas ni alla förstår. Sen sista åtgärden i mitten av augusti mår jag nu mycket bättre, dock är jag inte helt smärtfri men det går åt rätt håll i alla fall även om jag fortfarande känner att jag inte har riktigt samma ork ännu. Har dock konstaterat att man ska vara frisk för att orka vara sjuk, man måste strida för att få hjälp annars kan man nog hålla på hur länge som helst.

Så av den anledningen har det heller inte blivit så många utställningar denna sommar men några har jag orkat med, kanske mest för att jag är så jävla envis. Rasspecialen var ju nästan ett måste även om jag nog efteråt kanske insåg att jag skulle ha hoppat över det. Skoj i alla fall att träffa lite valpköpare och vänner. Vi gjorde väl inga stordåd på den men några fina placeringar hade våra hundar. Saga blev bästa tik-4 på sin första utställning, inte illa. Cera blev Bästa veteran och bästa senior, lika glad som alltid, evigt ung i kropp och sinne. Chirac blev bästa veteranhane och BIM-veteran. Lilla Q'apla blev bästa tikvalp-2 och brorsan Qevin som blev bästa hanvalp-3. Sen var det ju många fler som hade fina placeringar.

Lina har också blivit Svensk utställningschampion. Flera av våra uppfödda hundar har också erövrat Cert och CACIB på sommarens utställningar, både inom Sverige och utomlands, ingen nämnd, ingen glömd. Dock måste jag ju berätta att gammelgubben Darko, "still going strong" blev BEST IN SHOW på Danska rasspecialen nu i helgen, GRATTIS!

Valpar har det heller inte varit några under sommaren men nu känner jag att jag har ork och energi igen att planera för nästa valpkull. Längtar efter en valpkull nu och äntligen har Falina börjat löpa så går allt som planerat så hoppas vi på valpar i november. Planerar också att para Saga med stilige Idar, se mer under valpar. Hade planer på att dra ut Saga på lite fler utställningar men så klädde hon av sig, och det med besked vill jag lova. Vi får se vad vi kan tänkas hinna med innan det blir dags för parning.
Sen planerar vi valpar på Lina också men det blir inte förrän i slutet av året. Lina, alltid lika go och glad, mitt energipiller här i livet.

I stället för valpar har vi fått lite kycklingkullar, inte mindre än 5 kullar har hönsen ruvat fram, senast föddes i helgen. Jag har ju alla hönsen fritt gående på gården, jag tycker att det är viktigt att hönsen får vara höns och kunna leta sin egen föda under den tid på året som de kan gå ut. Mina höns får gå ute så länge de själva vill men när det blir för kallt föredrar de själva att stanna inomhus.
Nackdelen med att få kycklingar är ju också överskottet av tuppar. Ska man ha höns måste man också stå ut med att några får kila vidare till himlen. Räven ska ju också ha lite god mat. Jag avlutar livet för dem och räven får sig ett skrovmål.
Visst hade man kunnat slakta dem för egen mat också men det är mer jobb än mat om man tar någon i taget.
Massor med ägg får vi i alla fall, långt fler än vi äter upp men hemägg är eftertraktade så det är inga problem att få iväg dem det vill jag lova.

Tippan har flyttat till ny famil strax utanför Nässjö, dock ännu på prov för jag tycker det är viktigt att alla trivs med varann och för att man ska vara säker så behövs det några månader för en vuxen hund att bli sitt rätta jag i en ny familj. Dock tror jag och hoppas att hon blir kvar där. Där har hon har sällskap av andra hundar, hon får vara med i det familjen gör och de har sen tidigare haft eurasier.

Hästarna har fått stå under hela sommaren eftersom jag varken har orkat eller fått rida eller köra dem. Det är ju tur att det inte är unghästar man har. De här äldre damerna har inte lidigt att få gå på bete istället även om när man nu ska börja få igång dem har två lite lata damer som har lagt till med olater som vi får ta tag i.

Databasen ska också uppdateras vilket det har varit väldigt lite av detta år men jag kommer att arbeta med detta under hösten så skicka gärna in foton på era hundar.

Ta hand om er!
//Marita


Torsdag 7 oktober
Ja man tänker att man ska och så blir det inte av, ambitionen finns där men inte riktigt tiden och kanske inte lusten heller. Ja just det att skriva i bloggen. Jag har över huvud taget varit otroligt dålig eller kanske ska man säga slö, på att uppdatera nyheter på hemsidan. Sommaren går och då vill jag helst vara ute så mycket som möjligt, inte för att vi fick så fin sommar här vi bor men sommar är ändå sommar och jag har tusen saker att göra. Hästar och hundar ska ha sin tid och sen har vi ju byggt stall, målat fönster och foder, varit på semester med husbilen m.m. och vips så var sommaren slut.
Mycket har hänt och i slutet av augusti blev det sju små underbara valpar födda. De är nu 5½ vecka gamla och så goa, ett riktigt pys- och mysgäng som överöser en med pussar och precis som sin mamma gärna ligger med magen i vädret och vill bli kliad.
Två av valparna ska iväg utomlands, nämligen till Frankrike. De övriga stannar i Norge och Sverige.
Elexa har också varit på friarresa, dock inte så långt utan hos Anton i Smedjebacken och jag tror nog allt hon är dräktig för hon leker inte med de andra, sover gärna och vill helst vara inne med mig om jag är inne vilket är tvärt emot vad hon brukar, hon älskar normalt sett att vara ute oavsett väder. Anton är en supertrevlig kille med ett öppet och trevligt sätt både mot två och fyrbenta. Så går allt bara vägen så blir det valpar runt 20:e november.
Hade ju även planer på att para Liten men ändrade mig i sista stund, kände inte riktigt att jag har tiden att ha två valpkullar samtidigt. Planerar i stället en kull till våren efter en tik som jag har behållit avelsrätten på för en kull, nämligen Ella (Cyrill i CC-kullen). Hane funderar jag på fortfarande och mycket beror på när hon tänker börja löpa.
Utställningar har det också blivit dåligt av i sommar och faktum är att jag fortfarande inte har så stor längtan heller. Dock så ska vi åka ner på 50-årsjubileumet i Siegen/Tyskland som blir i början av november, det ser jag fram emot. Få träffa valköpare och "valpar", som dock inte längre är valpar, kanske se någon snygg hane för framtida avel och träffa vänner från både Tyskland och Frankrike.
Funderar ev. på Stockholm i december, men ska fundera ett tag till.

Förra helgen var vi på MH i Uddevalla med Lina och det klarade hon fint. Tycker att man nog helst ska vänta med en eurasier tills de börjar närma sig 18 månader, så med Linas blott 14½ månad var jag tidigt ute men hon är ju en mycket framåt och glad tjej utan några som helst tonårsfasoner med fjolleri. Dock hade hon en månad med rymmariidéer i somras. Det gick inte att vara på baksidan utan att hon fick lov att hoppa över och dra iväg en vända för hoppa är något den tjejen kan, det gick dock över efter 1 månad och nu rymmer hon inte längre och börjar bli en Lina som lyssnar igen.
Ja hon kan inte bara hoppa hon kan klättra också, soffans ryggstöd brukar vara en bra sak att träna balans på, klättra i träd är skoj men hon har ett hjärta av guld den tjejen, hjärnan dock rätt liten fortfarande.
Även Finley eller Fonzo som han kallas gjorde sitt MH och det klarade han galant.

Så söndagen var det sen Eurasierträff i Lindome söder om Göteborg. Det kom många hundar och dess ägare och de som kunde ha sina hundar lösa fick släppa dem vid en badplats där de fick leka med varann, några passade också på att bada. Tack Anna för att du fixade träffen! Skoj att få träffa några valpköpare och hundar och givetvis alla andra som var på träffen också.

Sen har vi utökat gårdens djur med 14 höns och 2 tuppar, trevliga och lättskötta djur och som bonus ger en massor med goda färska ägg. Vi är storkonsumenter på ägg och visst är det stor skillnad på ägg från affären och de som jag kan gå ut och plocka på morgonen. Jag hade 20-talet höns när mina barn var små och jag har sen dess längtat efter att skaffa mig ett gäng och när jag i våras fick tillfället att få ta över grannens hönshus på hjul så slog jag till direkt.
Nu har inte jag någon ambition att börja föda upp höns eller så utan här är en salig blandning av olika sorter och färger. Det är 9 bruna Lohman från ett hönseri, alla är inte så vackra kanske men får här ett betydligt bättre liv än de hade innan. Fjädrarna växer väl ut där de är lite kala. Sen har vi två Svarthöns, två Hamburger, en Araucana som värper gröna ägg. Tupparna är av sorten Hedemora och Araucana, båda är unga tuppar. Till nästa sommar har jag tänkt utöka med några Hedemorahöns. Alla hönsen går fritt och jag har således ingen hönsgård utan hela gården är deras hönsgård. Hönshuset går de in i när det börjar mörkna och den stänger vi då för natten.
Jag kan sitta och titta på dem och bara njuta av deras sätt och hur vackra de är när solen skiner på dem.

Här kommer ett liten fotoserie av våra höns och tuppar!


Vår Aracuanahöna som värper gröna ägg


Vår Aracuanatupp Kurt, rasen har inga stärtfjädrar (finns dock en och annan med stjärtfjädrar)


Våra Hamburgerhönor, en gammal lantras som har funnits i Sverige i över 100 år


Hamburgerhönor


Vår Hedemoratupp Olle


Visst är de vackra i alla sina färger, lik höstens löv när de ligger och solar.


Brun Leghorn


Svarthöns, en gammal lantras från Bohuslän

Sen delar jag med mig av en av våra hästar, Jolly eller komandoran som är hennes smeknamn. En dam som är hög i rang och vet vad hon vill. Och nej hon är inte dräktig, bara väldigt lättfödd, räcker att hon tittar på maten så blir magen stor.

Eicha och Darko har varit ute och visat framfötterna som veteraner i sommar, Grattis till både ägare och hundar med alla era fina framgångar. Eicha i ringen och Darko både i ringen och på rallylydnad m.m.
Nu är det läggdags och i morgon ska jag uppdatera sidan med lite nya foton på valparna, så på återseende och ta gärna en titt i morgon.

/Marita

Onsdagen 30 juni
Ja så blev det långt mellan bloggen, igen!! Men har en hel del att dela med mig av då det har hänt en hel del saker här i Siknäs.
Vi kan ju börja med de senaste nyheterna, det som hände i helgen på World Dog Show i Danmark.
Efter en välbehövlig semester så skulle v avsluta den med Världsutställningen i Danmark. Hade inga större hopp om mina egna ska jag säga. Nicke är inte i päls och har tröttnat på lite på det här med utställningar så nu ska han få vila ett tag. Elexa likaså, päls finns men inte som hon brukar ha och Lina som också var anmäld har tappat all sin päls strax innan det var dags att åka iväg. Nu hade vi ju några valpköpare som också skulle vara med så vi fick väl hoppas att någon av dem skulle ha chansen och vara i lite bättre päls än våra egna.

På fredagen hade ju Dansk Eurasierklubb sin Ciricut-utställning på en camping ca 7 mil norr om Herning så dit anlände vi redan på onsdagen. Vi hade inte anmält några hundar utan jag hade tänkt sitta ringside med kameran i högsta hugg. Nu var det ju inte så många eurasier anmälda vilket var trist, bara drygt 30-talet hundar men det blev dock en mycket trevlig dag med vänner.
Från våran uppfödning var det 5 hundar anmälda + Cactus och alla gjorde mycket bra ifrån sig och fick excellent.
Det var Darko som blev 1:a i veteranklassen och BIR-veteran, Qela i championklassen där hon slutade som 2:a, Cactus i championklassen blev också 2:a. Sen hade vi juniorerna där Leon tog hem förstaplatsen och där Jara blev oplacerad och Jelka 4:a. Sen passade vi på att anmäla oss i uppfödarklass och den vann vi och fick en STOR rosett med oss hem.

Lördag var det så dags för Världsutställningen. Det gick undan i ringarna med en hiskelig fart då det inte skrevs några kritiker.
Domaren sorterade i snabb takt och det var mycket päls på det mesta han plockade ut så där kände jag att någon större chans har vi nog inte här idag. Jag visade Leon i juniorklass och han var ganska trött för dagen, det tar på de här unga hundarna att vara på utställning i två dagar. Han placerade sig 2:a med excellent. Sen var det dags för Nicke och det gick ju rätt bra ändå då han slutade som 3:a i championklassen med excellent. I unghundsklassen eller mellemklasse som det heter i Danmark hade vi inga hundar men två av Nickes barn hos Sorchies blev 1:a och 2:a, båda med excellent. Öppenklass så tävlade Cactus och han blev 2:a med excellent, 1:a och sedemera BIR blev en son till Leiionspitz Kiona.

I veteranklassen tävlade Darko som blev 1:a med excellent och titeln World Winner Veteran-2010.
Så var det dags för damerna och i juniorklassen skulle Lina ha varit med men det var inte mycket att dra in i den klassen vill jag lova men vi hade två vackra representanter med ändå, Jelka och Jara. Jara hade ju klätt av sig i bikini, dock hade Jelka all sin päls kvar. Jara fick excellent ändå men blev inte placerad, Jelka slutade som 4:a med excellent.

Sen var det Elexas tur i öppenklass, en ganska stor klass och hon visade redan innan vi hade gått in att idag skulle hon inte alls vara med. Jag fick verkligen jobba "häcken" av mig för att få henne att bli på lite bättre utställningshumör. Och hur mer vi jobbade ju mer glänste hon och blev placerad 1:a med excellent. Hon vann sen både cert och CACIB, blev Dansk champion, World Winner-2010 och BIM, det hade jag aldrig trott den morgonen när vi anlände till Herning. Jag var mycket glad och så här långt hade vi fått ihop två Världsvinnartitlar, inte illa. Qela tävlade i championklass och blev 3:a med excellent.

Sen var det dags för Eicha i veteranklass och jag fick äran att visa upp henne i ringen. Eicha var dock heller inte riktigt på humör då hon precis hade börjat löpa men det var i alla fall roligare med mig än med sin matte tyckte hon. Hon blev 1:a i klassen med excellent och även hon blev då World Winner Veteran-2010. Så den här dagen som jag inte hade några större hopp om blev mycket lyckad och jag är så glad över "mina" fina hundar och att det finns andra som också uppskattar dem och framför allt alla härliga valpköpare som tar väl hand om dem. 3XWorld Winner är inte illa tycker jag.

I övrigt så var semestern skön även om det inte blev den Tysklandsresa vi hade planerat men Tyskland finns kvar och kanske blir det senare i sommar istället, skulle ju träffa flera vänner/valpköpare där men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Vi kom åter hem på söndag natt och det har varit fullt upp sen dess men idag kom det regn så det blev innesysslor och lite tid att uppdatera hemsidan.

Ja vad har hänt mer då, jo Lina fick "valpar" mycket plötsligt och oväntat. Kanske inte så alvarligt som ni tror utan hon blev mamma till 4 chihuahuavalpar, ja ni läste rätt. Hon är ju inte så gammal, just fyllda 1 år men för nästan 1½ månad sen blev vi uppringda av en uppfödare som hade varit och snittat sin chihuahuatik som fått 4 valpar, men hon ville då inte alls veta av dem utan skulle faktiskt ha huggit ihjäl dem om hon fått som hon velat. Hon fick heller ingen mjölk så de fick sätta sig med flaska till de små. För små är de verkligen, en fjärdedels nyfödd eurasiervalp.

Dock sa vår gemensamma veterinär till dem att de skulle kontakta mig för att höra om jag kanske hade någon tik som kunde hjälpa dem. Nu hade vi ju ingen tik som hade valpar men vi hade Lina som var skendräktig och kunde utfodra en hel armé. Jag vet att hon är ung men samtidigt så tycker jag att kan man göra en insats för dessa valpar och ägare så gör vi det. De kom hit när valparna var nästan 2 dagar gamla och jag sa vi ger det ett försök i alla fall. Men Lina sa bara, men oj, där är dom ju mina små. Kröp ner i lådan och började genast slicka dem och la upp sig som det var den den självklaraste saken i världen, de var hennes helt enkelt. Nu var de ju så oerhört små, minsta vägde 90 gr och de andra strax över 100 gr men Lina var så fin med dem och tog så väl hand om dem.

Jag blir allt lite rörd när man ser hur underbart naturen kan fungera. Vi hade ju dock våran semester inplanerad så jag sa också att vi kan göra detta tills de kan börja äta lite annan mat och kommer upp på benen och kan göra sina behov själva.
Men på Linas vis och så ung som hon är så la hon inte massor med tid på valparna utan det måste finnas tid för lek och bad också där mellan. Första veckan var hon mycket hos dem men sen började det nog bli för mycket "myror" i benen på henne så hon har varit ute mycket och lekt och varit ung samtidigt som hon själv har gått in när det är dags att tvätta dem och ge dem mat.

Lina kan nämligen mycket som andra inte kan. Hon kan öppna dörrar både inåt och utåt. Hon hoppar och far över det mesta och i vår husbil där vi har alkov ovanför hytten hoppar hon själv upp som det skulle vara hur självklart som helst, det är bara att vika ihop benen och flyga. Strax innan det var dags för semestern så fick då valparna flytta hem igen till sin ägare och lika självklart som de var välkomna hit så åkte Lina på semester och hade glömt dem. De äter ju inte så stora mängder de fyra chihuahuavalparna som då vägde mellan 400-590 gr. Fick dra ur lite mjölk åt henne de första dagarna men sen försvann mjölken ganska snabbt. Självklart ska vi hjälpas åt och den dagen jag kanske står inför en sån situation att jag behöver en amma så hoppas jag också att det finns någon som ställer upp för mig.

På hästfronten har det hänt mycket, Alfred har flyttat ut eller rättare sagt han har fått en ny ägare i Kolsvatrakten där han får jobba mer än vad vi kunde ge honom. In har istället två Fjorddamer flyttat, Jolly och Tindra. Jolly av den mer gamla sorten som jag föredrar, kraftig och rejäl. Tindra är den lite smäckrare typen men mycket pigg och alert. Jolly gör gör inte mer än vad som behagar henne och man måste hela tiden få henne att tro att gör du detta så tjänar du på det själv, en envis Fjordam precis som de ska vara och det gillar jag. Tindra bara gör det man ber henne om och är mycket lättriden och enkel och på henne kan man sätta vem som helst för hon är bara genomsnäll. Jolly är också inkörd och supertrygg i trafiken, bryr sig inte det minsta.

Tindra ska också vara inkörd men är inte körd på många år så vi får väl prova oss fram när det gäller henne. Vi har också flyttat hem hästarna och håller på att inreda stall åt damerna. Jolly är ett premierat sto som har haft tre föl så kanske, kanske någon gång framöver att vi låter henne få ytterligare ett föl. Mer information kommer om damerna då de ska få varsin egen sida.

För egen del har det ju varit ganska stillsamt med utställningar, dock var vi till Larv där Elexa fick sitt sista cert och blev champion. Givetvis var vi på den Svenska specialen också där vi hade fina placeringar även om vi inte nådde riktigt ända fram. BIR-hunden är dock efter två fina Leiionspitz-hundar och gamla Esta som nu är veteran blev bästa tik-2 och Elexa bästa tik-4. Bland hanhundarna så var det Finley "Fonzie" som placerade sig bäst som bästa hane-4.
Lina och Sonny har varit till Västerås där Lina fick sistt första cert och blev BIM, Sonny sitt andra cert och blev BIR.

Har också börjat planera för valpar och det blir Liten och ev. Elexa som ska paras när de löper, vilket lär bli i slutet av sommaren.

/Marita


Tisdagen 11 maj
Idag har vår kära Aska fått somna in, hon skulle ha blivit 14 år i början av augusti. Sådana här beslut är aldrig lätta men har man tagit ansvar för deras liv så har vi också ansvar att se till att de inte behöver lida. De senaste veckorna har hennes kropp börjat tackla av, bakdelen har inte riktigt hängt med och de senaste dagarna så blev hon sämre med balansen i sin bakdel.
Hon har inte haft ont, det är jag ganska säker på.
Aska har varit drottningen här hemma, en klar och tydlig ledare för flocken. Men inte bara det, hon har alltid varit mig närmast, en underbar hund med en underbar personlighet. Hon har fått flera kullar med avkommor med samma fina sätt som hon.
Hon har varit en underbar mor till sina valpar och även som extramamma till många av våra andra kullar som har fötts upp av oss genom åren.
Saknaden är stor men jag vet att hon har haft en fint och långt liv och idag har vi tillbringat en lång stund nere vi vattnet där hon trivdes som bäst. Att sitta där och titta på fåglarna, ta sig en simtur, jaga möss vid kanten ner mot vattnet eller att få sitta med matte och titta på flötet när vi metade hörde till några av hennes favoritstunder.
Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta och mina minnen och många vet vad Aska har betytt för mig. Nu ligger hon begravd här på gården, med utsikt över vattnet, det som hon gillade så mycket.

Här är min sista bild av Aska, tagen idag på hennes favoritplats.

/Marita


Onsdagen 7 april
Ja jag vet, nu har det gått alldeles för lång tid igen sen jag skrev men jag sitter allt mindre vid datorn vilket det tidigare har blivit alldeles för mycket av.
Det har ju hänt en hel del sen sist jag skrev. NN-kullen har börjat flytta och alla utom Nor har åkt till sina nya familjer, Nor blir kvar tills nästa vecka då hon får ny familj. Sen har vi fått sju små svartingar för drygt 2 veckor sen då Blossom fick sina valpar.
De var alla doppade i samma färgburk, en svart färgburk. Hade hoppats på någon annan färg i kullen även om jag var medveten om att de skulle bli en del svart. Valpningen gick galant och jag trodde inte att Blossom hade sju valpar i den lilla magen, tvivlade faktiskt rätt länge på om hon verkligen var dräktig då hon inte hade mycket till mage. Hon har dolt dem bra, långt uppe i bröstkorgen. Hon sköter sina barn mycket bra och maken till kull att höras lite var det länge sen vi hade, ja man hör knappt något ifrån dem alls. I förrgår fick de sitt första smakprov på annan mat än från Blossom, hälften slukade sin mat med stor entusiasm, andra lite mindre intresserade. De knatar nu runt på ostadiga ben men man ser förändringar varje dag och igår så fick de flytta ner på nedervåningen där det händer lite mer och om en vecka så blir köket deras nya plats.

För några veckor sen så hade vi ju också Eurasierklubbens årsmöte som gick stillsamt tillväga och nu är jag involverad ordentligt, högsta hönset i hönsgården med allt vad det innebär så sysslolös har jag definitivt inte varit den sista tiden. Mycket att få ordning på men jag ser fram emot året som kommer och jag hoppas att få se många av er på Eurasierklubbens rasspecial i Degerfors i slutet av maj (pingst).

Sen har vi "lilla" Alfred, vår fyraåriga Ardenner som vi nu har börjat rida in. Har hittills gått långt över förväntan, brydde sig inte det minsta att få en sadel och någon på ryggen, han verkade inte bry sig alls måste jag säga. Nu ska vi bara få honom att förstå vad vi vill och det går bättre och bättre för varje gång. Skoj med lite nya erfarenheter, några kilo mer än en eurasier men minst lika envis ibland.

Vi har också haft besök under påskhelgen, i torsdags kom Janka med familj från Holland då de var i Sverige på lite semester, oj vad fin hon hade blivit, en riktig snygging som både påminde om mamma Santhi och pappa Nicke. I söndags var Oscar med matte och husse hit för att hämta lite hundmat. Oscar en stooor kille med lika stort hjärta, så snäll och vänlig men har är allt bra stor liknar mer en mindre new foundland i storlek och benstomme än en eurasier, eller ska man säga en eurasier i storformat!!

//Marita

Måndagen 22 februari
Så har det gått drygt en vecka till och valparna de växer och blir större, ja de är verkligen inga småtjejer vi pratar om. Två veckor gamla och väger mellan 1650-1800 gr. De är tidiga i utvecklingen också, började att öppna ögonen när de var bara 8 dagar gamla och är överhuvudtaget väldigt med i det man gör. Noomi som är störst är en linslus och så fort jag sätter mig i valplådan så är hon där och undersöker allt, de är mer som 3-veckors valpar än drygt 2 veckor. De går runt på riktigt stadiga ben. Namn har de också fått och Noomi är den rödast, Nala är den mörkaste, Nor är den rödgrå och den ljusa är Norah.

Sen har jag glada nyheter ang. Blossom, hennes matte är helt övertygad om att hon är dräktig så i slutet av veckan så ska hon få komma hit så blir hon här i några veckor innan det blir dags för valpar runt 19-20 mars.

Ja så har det ju kommit en hel del snö igen och så har det blivit fasligt kallt, i morse så stod termometern på -30 igen. Nu fick väl inte vi så mycket snö i denna omgång som de har fått i andra delar av Sverige, vet en som grinar illa i Lysekil över all denna snö, hon hoppas på minst 15 års snöfattig vinter efter detta, eller hur Anette.
Snön tycker jag i alla fall om bara det hade kunnat bli lite mer normala temperaturer men vi går ju mot varmare tider nu och våren ska väl inte vara allt för långt borta.

//Marita


Söndagen 14 februari
Så har det gått en vecka sen de fyra tjocka flickorna kom till världen. Allt går bara bra med dem, det är lugnt i lådan och de sover, äter och gör ifrån sig, precis som det ska vara. De väger nu mellan 1000 gr och 1100 gr så det är stadiga tjejer för att bara vara 1 vecka gamla.
Det var inte så lätt att hitta något mellannamn på N men jag tror att det blir Nice-looking Nala, Noomi och Nor, det fjärde namnet måste jag fundera lite mer på. Det finns fler bilder på  NN-kullen egen sida.

Jag brukar gilla vintern men i år tycker jag att det har varit allt för mycket kyla. Nu längtar jag till våren och har i dagarna börjat plantera om alla mina pelargoner och har tagit upp dem från källaren till vanlig stugvärme och ett ljust fönster. Så snart blir de fart på dem.

/Marita


Måndagen 8 februari
Ja då har vi utökat familjen med lite valpar, igår eftermiddag/kväll kom Kiras tjejliga till världen. Inte så många men väl värld sin vikt i guld, eller vad ska man säga. Nog för jag har haft en och annan valp som har varit stor men när Kiras första kom så trodde jag nästan att vi hade fått ett marsvin:-)) Jag brukar inte väga valparna så ofta, man känner igen en välmående valp med en fast och fin kropp men här tog nyfikenheten över. Vågen visade hela 565 gr, inte undra på att det tog lite tid för henne att klämma ut den, de övriga vägde runt 500 gr. Normalvikten på en eurasiervalp brukar vara omkring 350 gr.
Fyra fina flickor blev det och jag saknade nog några grabbar också men man får ta det man får, så är det bara. Nu när det inte var fler så blir ju några besvikna men det kommer ju en kull senare också får vi hoppas. De fyra flickorna har alla nya hem att flytta till.

Kira och valparna mår jättebra och Kira tar väl hand om dem. Här får ni se underverken och fler bilder finns på NN-kulle egen sida.

//Marita


Tisdagen 26 januari
Ja nu må jag säga att det var länge sen, mycket länge sen men lusten har inte riktigt funnits där och ibland så måste man kanske ha paus från saker och ting. Inte heller trodde jag att bloggen skulle vara så saknad som den uppenbarligen har varit, många har mailat och ringt och sagt bla. sälj hästen om det ska vara på detta viset, ingen blogg! Lever du?? Har det hänt något?? Du måste skriva, längtar efter att få läsa din blogg m.m. Det är ju skoj att man kan glädja någon med så lite men denna paus har jag verkligen behövt av olika anledningar som jag avstår att gå in närmare på. Bra mår jag i alla fall så ni behöver inte oroa er för det.

I höst och vinter har det givetvis varit mycket Alfred, min häst. Många slädturer har det blivit men just nu väntar vi på hovslagaren då skorna fram sitter löst på Alfred och Obelix (Alfreds kompis) har tappat skorna bak.

Vad har då hänt här hemma sen sist. Ja inte så mycket kanske men visst har det hänt en del. Cilla fick flytta till himlen i slutet av oktober efter en tids sjukdom. I övrigt så mår alla hundarna bra. Vi har varit på några utställningar, bla till Norge i november och Finland i december med lite blandad utdelning.
Vintern eller rättare kylan tog ju ett ganska hårt tag om oss här i Siknäs då vi hade mellan -28 till - 34 grader i 2 veckor, lite väl länge med sån hård kyla då hundarna inte kunde vara ute mer än korta stunder och jag var inte så glad i att vara ute alls.
Nu väntar vi snöoväder istället men hellre det än sån kyla som håller sig runt -30 grader. Sen behövs det nog lite snö nu så vi får lite ny fin vit snö för nu är den inte längre vit här ute, snarare rätt gul.

Belina eller Lina som hon heter till vardags har anpassat sig bra in i gänget här hemma och även lugnat ner sig en hel del. En stor dam som redan är 54 cm hög och bara 7 månader. Men hon är en härlig tjej som ger så mycket glädje för en gladare eurasier får man leta efter. I vår ska vi prova på lite utställningar med henne och hon ska nog kunna göra rätt bra ifrån sig. Mat är fortfarande livet och Nicke ligger i lä med hästlängder när det gäller hur fort man kan få i sig en skål med mat. Hon är snabb att stjäla från de andra också om hon får chansen och det behövs inte mer än att de tittar åt ett annat håll så är hon där för när det gäller mat så kvittar det nog om man skulle få lite däng av någon.

Liten, Tippans och Cillas valpar som föddes i somras har hunnit blivit 5-6 månader gamla och det går bra för dem alla. Kiwi bor ju hos Owe där jag har Alfred så henne träffar jag ofta, också en otroligt glad eurasier och totalt orädd för det mesta. Hon har blivit en riktig ladugårdshund som gärna rullar sig i hästskit och springer vant runt i hästhagen tillsammans med hästarna.

Snart väntas nya valpar hos oss i Siknäs. Kira ska ha valpar om drygt 1 vecka och är ganska rund om magen. Blossom är parad och om hon är dräktig så blir det valpar i mitten av mars. Blossom kommer i så fall hit till oss i slutet av februari för att komma in sig i gänget här hemma innan det är dags för valparna att komma.

Blossom gjorde det ju också så bra på utställningen i Göteborg i början av januari då hon tog sitt andra cert och första CACIB.
Sen ska jag ha valpfritt i sommar, hela sommaren då jag ska försöka hinna med en hel del på huset, kanske någon långtur med Alfred och sen blir det nog några veckors husbilsemester söderut.
Till hösten planerar jag några riktigt intressanta kombinationer som jag tror mycket på, mer om det kommer längre fram.

Almanacka blev det även i år fast det blev lite sent, stor efterfrågan har det dock varit och det blev långt fler beställda än vad jag hade räknat med. Det glädjer mig att den är så uppskattad. En sista chans finns att efterbeställa under denna vecka om det är någon som missat och vill ha, skicka så fall ett mail till oss så ordnar vi det.

Så till sist min lilla tittut-hund!
Lovar att nu ska jag skriva oftare i bloggen och kanske delar jag med mig av lite bilder redan i morgon.

//Marita