Blogg/Dagbok 2012
2008-2009 - 2010/2011 ~ 2012 ~ 2013 ~ 2014

Tisdagen 18 december

Det känns så djävla tungt. Varför, varför, saknaden är enorm! Att förlora en hund som är gammal kan vara smärtsamt men det här känns som man ska gå i bitar och tårarna tycks aldrig ta slut. För mig är skrivandet ett sätt att sörja och kanske lättare för mig än att prata.

Jag saknar Litens tassljud, hon och hennes mor lät precis likadan när de gick på trägolvet och trappan, nu har det ljudet tysnat då vi ju också förlorade Litens mor Cera i början av september. Litens hade ju även en kull valpar tidigare i år som vi förlorade i en tragisk olycka så detta kändes så oerhört svårt att nu också förlora Liten. Man undrar ibland vad man har gjort för att drabbas av allt detta på bara ett halvår.

Varje morgon när jag satt på toaletten så kom Liten och ville ha lite gos. Hon var väl ingen gosehund av stora mått, hennes mor var likadan men det fanns stunder då Liten verkligen önskade den där täta kontakten, som vid toaletten varje morgon. Saknar hennes kullarbyttor i fotöljerna, när hon stod på huvudet med rumpan i vädret och bara såg lycklig ut, glatt viftande på svansen. Eller när hon kom upp på morgonen och gosbuffade med huvudet hårt och intensivt, det var hennes sätt att gosa på ibland, eller när hon kom på kvällen om ingen annan låg i sängen, och la ryggen mot mig och bara ville ligga nära en stund.

Hon hörde också när toalettrullarna började ta slut, då kom hon lyckligt skuttande för att förhoppningsvis få sin rulle. Det är sådana här ögonblick man känner att det knyter sig i magen och tårarna trillar ner för ens kind.

Sen är det alla varför och om, tänk om vi gjort si eller så, varför letade vi inte där eller där. Varför såg vi inte till att någon hjälpte oss att följa spåren tidigare. Men man måste vara realistisk och man kan inte riskera andras liv för att gå ut på en is som man inte vet håller. Men VARFÖR finns fortfarande kvar och orsakar sån smärta. Jag tror nog vi gjorde allt vad vi kunde och förmådde och smärtan blir väl mindre tung vad tiden lider.

Liten ligger nu här på gården på en vacker plats med utsikt över vattnet.

Vi saknar dig såååå mycket, vår älskade Liten!

Tack till er alla som med tröstande ord skickat oss mail, sms eller ringt, det ger tröst.
Tack Kerstin för blommorna.

Min sista bild av Liten

Leiionspitz Adorable Abigail
"Liten"
2007-04-22 - 2012-12-13

/Göran & Marita
 

 

Söndagen 18 november

Det blir långt mellan blogginläggen men det är väl tidsbrist och kanske lite saknad av lust också men jag ska försöka skärpa mig. Mycket har hänt, både positiva och mindre trevliga saker.

Vet inte riktigt var jag ska börja men vi kan väl börja med att det är valpar på gång igen. Liten började löpa tidigare än vad jag hade räknat med och förra helgen var jag och Liten och hälsade på Heike och Ylva i Stockholm. För Heikes del var det ju första gången men han skötte det så fint. Lite lek först och sen blev det parning och vi gjorde om samma procedur i tre dagar innan vi vände hemåt igen mot Mora. Nu väntar vi bara på att Santhi också ska komma i löp vilket hon tydligen har skjutit lite på framtiden, men det är ju bara och vänta och planerna är en Tysklandsresa för Santhis del.
Liten fick ju även valpar i somras som vi tyvärr förlorade i en mycket tragisk olycka här hemma när de var 3½ vecka gamla. Inget jag tänker gå in på närmare här då jag tog detta mycket hårt, det var fruktansvärt och jag mådde inte så bra efteråt. Det känns fortfarande mycket tungt. Vi beslutade att vi skulle para Liten igen på detta löp och jag glädjer mig så mycket åt hennes kommande kull. På vägen hem tog jag vägen förbi fam. Porsaeus som har vår fodervärdstik Uma. Hon hade utvecklats till en mycket snygg ung dam, ännu bara 7 månader men rejäl och stor och med ett glatt temperament.

Liten blev också mormor för några dagar sen då Miina fick sin första valpkull hos Sigi i Tyskland, 5 små underverk blev det.
Ska bli skoj och följa dem och kanske se dem till sommaren då det säkert blir någon utställningsresa till Tyskland.
 


Miina och hennes förstfödda

Vi har haft Keelo och Wilja här i 2½ vecka då Sara och Endre har varit på semester. Normalt sett så brukar inte Nicke ha några problem med att ha Keelo här, men denna gång så tyckte tydligen tjejerna här hemma att det passade bra att löpa då Liten, Elexa och Lina drog igång. Nicke tyckte inte alls att Keelo behövde vara här.
Wilja och Tia fann snabbt varann och det har från morgon till kväll farit runt som tornados. Keelo han har haft fullt upp med att drömma om tjejerna nu när det luktade så gott. Dock tycker jag att han tog det bra ändå med tanke på att han inte är van vid att ha löptikar omkring sig 24 timmar om dygnet. Han åt bra hela tiden och var mest lite pipig när han såg dem, tur man har stort hus så att man kan dela upp utan problem. Nu har Keelo och Wilja åkt hem igen och är sååå trötta, Sara skrev i ett mail att de bara sov och sov, det kan vara jobbigt att vara på kollo.


Tia och Wilja


Keelo

Under tiden som Keelo och Wilja var här så han vi även med en Danmarkstur. Vi åkte på utställning i Herning med Tia, Nicke och Keelo. Wilja lämnade vi i Lysekil hos Anette och resten hade vi lånat ut till våra närmaste. Vi blev inbjudna att bo hos Helle och Simo som har Manix från oss, tack för er gästfrihet och god mat.
Tia må vara en bråkstake, ha en vilja av stål, humör och ett gott självförtroende men hon är en kul hund att ställa ut. Med tanke på att hon inte är mer än 11 månader gammal så har hunnit erövra en hel del i ringen.
På lördagen var det Dansk vinnare och bland 35 eurasier så blev hon BIM, fick cert och blev även Dansk juniorvinnare och Dansk vinnare. Nicke och Keelo gjorde också bra ifrån sig men Nicke tycker inte att det är så kul längre. Nicke blev bh-3 och Keelo fick excellent och ck.

Söndagen så var det Nordisk vinnarutställning men då var Tia lite trött och var inte helt med på noterna men gjorde bra ifrån sig ändå. Hon blev Nordisk juniorvinnare, fick cert och slutade som bästa tik-3. Man glömmer lätt att hon är så ung för hon är duktig, inget snack om det. Nicke blev bh-4 och Keelo excellent, ck och reserv-cert.


Vårt vackra monster!

På söndagen när vi väntade på båten åkte vi till Samson och hans ägare som bor längst upp i norra Danmark. Där blev vi bjudna på middag och fick träffa en glad Samson. Tyvärr var det ganska mörkt när vi kom dit så det blev inte någon vidare fotografering men en någorlunda bild fick vi till på grabben.

Sen har vi ju hunnit med Internationell utställning i Hamar också och även där gjorde Tia mycket bra ifrån sig.
Cert och BIM, inte illa bland 36 eurasier när man bara är 10 månader gammal.
Har även varit till Sofiero, dagen efter som hon blev 9 månader gammal och fick börja tävla i de officiella klasserna. Där blev det cert och BIR bland 17 eurasier.
11 månader och har redan hunnit med så mycket och vad framtiden har att ge oss i ringen det får vi se, ska i alla fall bli spännande.

Lite semester blev det i september, då drog vi iväg med husbilen i ett par veckor. Skönt att komma iväg och bara koppla av även om kanske vädret inte var det bästa, vackert väder har ju varit en stor bristvara under hela sommaren och hösten.
Snön kom men försvann igen, jag hade gärna haft snön kvar eller åtminstone minusgrader så blir det inte så skitigt inne av hundarna. Men snön och kylan kommer väl och då blir man väl trött på den också.

Har även varit lite dålig på att svara på mail, men det har varit så mycket som ska göras här hemma innan det blir vinter och sen har datorn krånglat så det har blivit lagt på hyllan lite, "ska sen" vet ni.
I början av oktober kom Melker och Shevy på besök, Melkers matte hade hundtårta med sig så vi kunde fira Melvins födelsedag. Det tog inte många sekunder innan den var borta det kan jag lova. Sen var det mycket lek och bus i trädgården.


Lina, Tia och Shevy

Vår egen eurasieralmanacka börjar bli klar och till veckan lämnar jag in den på tryck. Många har beställt vilket glädjer oss men det finns tid ännu att beställa om man vill ha, det är bara att höra av sig med ett mail.

Vi har också haft två eurasierträffar i sommar, dels i Lysekil i början av augusti tillsammans med Essmania's kennel. Det var många som kom och vi hade vädret med oss. Vi tog en promenad på de vackra klipporna vid havet, åt medhavd matsäck, pratade och hade trevlig. Vi hade också långväga gäster från Tyskland då Shadow och hans ägare som också har hanen Ari var med på träffen. Även Helen och Jan från Holland var med, de har Vaqero från oss eller Sigge som han heter till vardags.
 

I början av september blev det även en träff i Stockholmstrakten, närmare bestämt i Ängsjö frilufsområde i Järfälla kommun.
Inget regn och helt okej väder även om solen inte direkt tittade fram. Hundarna badade och lekte, vi människor gillade och åt medhavd mat. Tack alla ni som har deltagit på våra träffar i sommar.


Sen är det ju skönt att få kramar också!

Nu blir det Lilleström i Norge nästa helg, Norsk vinnarutställning och en bra bit över 50 hundar anmälda. Ska bli skoj att se vad Tia kan göra i den konkurrensen.

/Marita

 

 

Fredagen 28 september

2000-08-07 - 2012-09-27

Vår älskade Cera fick i går somna in. Cera vår glädjehund, alltid lycklig, snäll och glad. Många har det varit som verkligen älskat henne och de som har fått äran att lära känna denna dam vet vad jag menar. Cera älskade människor och att få uppmärksamhet, spelade gärna ut allt i charmväg som fanns när vi fick besök, spelade pajas och tiggde med sina lufthugg. Älskade att mingla omkring på rasspecialen, gå från husvagn till husbil glatt viftande på sin svans för att se om det vankades något gott.

Jag har alltid sagt att det bara var på papperet som hon var gammal, inte i kropp och själ. Men alla blir vi gamla någon gång och det sätter sina spår i kroppen. För Ceras del började det med en tumör i december förra året som togs bort, tyvärr visade det sig att den var mycket elakartad.

Åtta månader till fick vi med vårt lyckopiller innan tumören var tillbaks och då gick allt mycket fort. På några veckor blev Cera en gammal hund som tappade glimten i ögat, ville inte äta och magrade snabbt av. Då var det dags att ta farväl, inget varar ju för evigt, tyvärr. Ett tungt beslut men allt för Ceras bästa. Tack för allt Cera, du har gett oss så oerhört mycket och du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

/Göran & Marita
 

 

Måndag 9 juli
Jag lovade ju att skriva bara Liten hade fått sina valpar och nu har det gått två veckor, ja det blir inte alltid vad man lovar. Men som ni alla säkert redan sett så blev det två valpar i Litens kull, som var fyra från början men tyvärr var två dödfödda. Trist, men det har jag lagt bakom mig nu. Många blev besvikna då de inte fick någon valp men de flesta finner nog någon hos någon annan uppfödare och några har valt att vänta tills nästa kull. Eftersom det bara blev två efter Liten så vill jag ha dem kvar i Sverige och båda kommer att säljas med bibehållen avelsrätt, en kull på tiken och tre parningar på hanen. Sen får tiden utvisa om de är ämnade för avel eller inte.

Det är i alla fall två mycket nöjda och tysta valpar, äter och sover och är rätt stora och tjocka om magen.
Sagas valpar växer och frodas och är snart 5 veckor gamla. En lugn kull som inte gör så mycket väsen av sig ännu i alla fall.
Sen har vi Lina och henne sju. Matlusten har de ärvt från sin mor. Ja Lina är ju en hungrig dam som äter allt, och då menar jag allt. Blomkålsstockar, vattenmelon, bananer, lökskal (har hon lyckats stjäla några gånger), ja säg det som inte går ner där. Hon är som värsta kompostkvarnen och alltid fin i magen.

Hennes valpar försöker att vid varje måltid slå gårdagens hastighetsrekord i ätning, här är det bara att trycka i sig och värst är herr lila och fröken blå. Lägger man sig ner för att mysa med dem så sitter de snart någon liten igel som försöker suga sig fast vid allt, öronsnibbar, läppar, ögonlock, kläder, fingrar, tår, ja "you name it".

Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande i hela min uppfödarkarriär, ja det ska vara Q-kullen då när det gäller hastighet och ätning men de sög då inte på allt som ev. fanns att suga på, det är nog Linas valpar ensamma om.
Det är fart i gänget också så om en vecka lär jag nog ha häcken full när de där börjar bli lite mer rörliga.

I helgen har vi haft Kira och Veila här på besök då min bror med familj var i Västerås på Power Meet. Det gick inte så bra, Veila och Saga tyckte inte så bra om varann. Veila var skendräktig och tyckte att det var henne valpar vilket inte uppskattades av Saga vilket jag förstår. Så det blev en helg med mycket pass för att kolla var är de, en ut när man själv gick ut, extra grindar och kompostnät. Nu har lugnet åter lagt sig över Siknäs då Kira och Veila har åkt hem igen.

Sen har jag fått mitt växthus, än så länge i kartong men bara det slutar regna så ska vi sätta upp det. Drygt 10 kvm blev det och av den lite kraftigare sorten så att man förhoppningsvis inte ska behöva plocka ihop delarna av det efter vintern.
Tänk vad mycket skit det verkar finnas av växthus, kanske mest ämnade för södra Sverige och de vintrar då det inte kommer någon snö. Planerar redan vad jag ska sätta i växthuset nästa år, det ska då bli tomater, gurka, paprika m.m. Skulle också vilja prova Aubergine.

Blomkålen växer som bara den, Squachen har stått still då det nog har varit för kallt på nätterna men den senaste veckan har det börjat ta fart igen. Tomaterna, physalis och paprikan blommar för fullt. Lingon verkar det bli gott om och hjortronen blommade så fint, sen får vi se vad det blir.
Sen ska vi fylla frysen inför vintern med hallon också.

Det är evigheter sen jag var och ställde ut känns det som, visserligen var jag på rasklubbens inofficiella men nu längtar jag riktigt mycket efter att få komma ut på lite utställningar. Bara alla valpar har flyttat så blir det nog en liten turné med Tia. Göran har tagit sen semester i år så vi ska ta oss en tur med husbilden på sensommaren/hösten, den bästa tiden tycker jag för att åka husbil. Inte så mycket folk, lagom varmt för hundarna och man kan lämna dem i husbilen utan att vara rädd att det blir för varmt för dem.

Ja annars kan man ju inte säga så mycket positivt om sommaren som har varit hittills. Visst, några varma dagar ha det varit men annars har den ju mest bestått av regn och åter regn och ingen speciell värme men vi for väl hoppas att sommaren kommer, än finns det ju hopp.

/Marita

 

Fredag 22 juni
Så i söndags kom så Linas valpar efter en lite långdragen valpning. Eller rättare sagt det var ett långt öppningsskede.
Men så när valparna började komma så gick det fort i början och på bara 35 minuter så hade det kommit 5 valpar men sen blev det stop i ett par timmar tills ett par valpar till kom, sen stop igen ett par timmar och så kom en dödfödd valp. Sen gick timmarna och det hände inte så mycket men av Linas sätt att vara så var hon inte klar och tre timmar efter den dödfödda kom så den sista valpen.

Så totalt var det 9 valpar men en dödfödd. Allt verkade vara frid och fröjd. Valparna var allt i från mycket stora, till normala då de tre största vägde mellan 490-520 gr. Jag brukar sällan väga några valpar mer än om jag ser att någon är svag och liten för att bättre kunna hålla koll men den här gången åkte de på vågen då jag tyckte de var så stora. Det är sällan de är så stora i en kull på 9 valpar så jag blev lite förvånad, inte undra på att Lina var stor och hade gått upp 11-12 kg i vikt.

Dock började en av valparna att vara mycket ledsen senare under kvällen och ville inte alls äta, jag trodde att vi kanske skulle förlora honom men jag mjölkade ur Lina och gav honom med en engångsspruta som jag satt ett ventilgummi på och han åt och blev så småningom tyst och började själv söka stig till spenarna och började äta. Skönt!!

Natten mot måndag var stökig då en annan av valparna gnissade runt och var orolig, åt inte så jag trodde att han hade fått i sig för mycket mat då det finns gott om den varan hos Lina. Men det blev bara värre och värre och sen började han tackla av och Lina brydde sig inte så mycket i honom. Jag provade och mata honom men han tog inte emot, han var inte förstoppad så det var något annat som var galet. Jag insåg att här är det nog en valp som har något inre fel och som i naturen inte skulle ha överlevt så på måndag kväll så fick han somna in.

Detta är baksidan av att vara uppfödare men sån är livet och inte är det alla gånger allt fungerar helt smärtfritt. Kvar är nu i alla fall 5 hanar och 2 tikar och alla mår bara bra. Äter och växer så det knakar och den värsta tungviktaren är strax uppe i 1 kg valp på mindre än en vecka.

Alla valpar har nya hem och helst skulle vi ha behövt ett gäng till för att tillfredsställa alla som vill ha valp.
Nu väntar vi på att Liten ska få sina valpar, maten går trögt nu och det är mest godsaker som går ner.
Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg!

/Marita

 

Lördag  9 juni
Nu var det ett tag sen sist men som vanligt så rusar tiden iväg och det är fullt upp från morgon till kväll. Sista veckan med en valpkull är rätt intensiv, dels så är det ju mer fart på valparna men så behöver de mer stimulans och kräver betydligt mer. Samtidigt ska man göra annat också och så här på vår/tidig sommar så är det ju en hel del som ska göras i trädgården också.

För att vrida tiden tillbaks lite så var vi ju på rasspecialen i Degernäs i pingst. För första gången på länge så fick Göran vara hemma och jag fick åka själv men med en valpkull i huset så var det inte mycket annat att välja på. Jag, Tia och Cera drog iväg på lördagen och hade avtalat med Anette att vi skulle få sova hos henne och Ebba i husbilen. Jag kom ner lagom för att hinna med en mingelpromenad och heja på folk innan det var dags för lördagens middag. Klubben ordnar ju gemensam grillning men Anette hade köpt med färska havskräftor så för vår del så var det det som stod på menyn, mums! Inte var dag man äter det, grilla kan jag göra en annan gång. Vi fick en trevlig kväll med sällskap Sara och Endre.

Så söndag var det dags för utställningen och premiär för Tia i dessa sammanhang. Jag är ju inte den som tränar utställning med mina hundar så ofta och inte går de i koppel heller så ofta så vi hade tagit ett 5-minuterspass i trädgården för att se om jag åtminstone fick Tia att springa fint med mig. Det gick rätt bra men jag hade inga höga förväntningar om att den lilla damen skulle sköta sig exemplariskt men faktum var det faktiskt det hon gjorde. Sprang som en dröm, hälsade på domaren utan problem och hon fick både titta på tänder och känna igenom henne utan det minsta krångel. Tia kan annars vara lite så att vissa passar och andra inte. Tia fick en superkritik och slutade som BIS-valp och jag var mäkta stolt.

Jag fick också äran att ställa Keelo (Lovely Lupus). Sara blir lite nervös och det känner givetvis Keelo och krånglar ibland vid både tandvisning och när det är tid att känna på juvelerna i pungen. Jag är ju inte den som blir nervös i ringen så, let's try. Han skötte sig hur bra som helst, ingent krångel över huvud taget och matte Sara kunde andas ut. Visst han letade efter matte, var kunde hon ha tagit vägen men han skötte sig ändock bra och slutade som 2:a i öppenklass vilket var den största klassen och efter den hunden som sen blev BIR.

Sist men inte minst så var det dags för Cera att gå in i seniorklassen. Nästan 12 år gammal men sååå fräsch och det tror jag nog att alla kan hålla med om. Cera älskar att vara i utställningsringen så svansen vajade fram och tillbaks, sprang som en tonåring, vann sin klass men inte nog med det hon slutade sen som bästa tik-3. Inte illa för en 12-åring att slå ungtjejerna på det sättet. Jag är så stolt och glad över Cera och jag hoppas vi ska få ha henne kvar i många år fram över och att vi dyker upp på nästa års rasspecial.

Vi hade flera fina resultat med bland annat 11-åriga Chicko som slutade som bästa hane-2. Gamla hundar som kan mäta sig med de yngre är en fröjd att se och jag är så stolt!

Åter hemma igen så var det bara att ladda om för en intensiv vecka då det var dags för UU-gänget att börja flytta till sina nya familjer. Veterinärbesiktning på tisdagen, alla fick "rent" papper och på onsdagen flyttade så de första, sen åkte det någon varje dag fram till lördagen. Söndagen blev en "ledig" dag för att sen vinka hej då till Ullis på måndagen som var den sista att flytta. Har hört från alla utom Ullis och det har gått mycket bra och vi hoppas givetvis att det så även ska göra framöver.

Tisdagen tog jag och Göran en ledig dag och åkte till Falun/Borlänge. Passade på när yngsta sonen var hemma och kunde ta hand om hundarna. Vi strosade runt i lite affärer och avlutade med ett restaurangbesök, trevligt och gott. Sen bar det åter hem igen för att ladda inför kommande valpning och den lät inte vänta på sig. Tisdag kväll så var Saga måttligt intresserad av maten och tempen hade sjunkit. Natten var lugn och vi sov gott, var upp en gång för att kolla till henne men allt var lugnt.

Onsdag morgon, tempen fortfarande nere och jag gjorde lite i trädgården medan vi väntade på att någon skulle börja hända. Halv åtta började så Saga att krysta och första valpen anlände 19.45, nästa kom 20.15 och tredje 20.45. Sen blev det lugnt och jag började fundera på om det kanske var klart men så 22.30 kom så den sista. Fyra valpar blev det, 2 killar och 2 tjejer och var nog en av de enklaste förlossningar jag har varit med om på länge. Inget kladd, ett par krystvärkar för varje valp sen var de ute, en lugn och trygg tik som tog det med fattning. Vi sov till och från under natten, ett öga och öra i valplådan och det andra var i sömn. Så är det när man nyss har varit med om en valpning, man sover si så där, man vill kolla koll så allt fungerar som det ska.

Fyra valpar räcker ju inte så långt när kön är lång men fyra nya ägare är i alla fall lyckliga för beskedet att de ska bli med valp i månadsskiftet juli/augusti.

Så nu väntar vi med spänning vad Lina och Liten ska ge oss om drygt en vecka. Lina blir ju först ut och hon är rätt stor, dessa bilder får tala sitt eget språk och än är det ju som sagt drygt 1 vecka kvar. Lina har god aptit som alltid och jag tror inte en dräktighet skulle kunna stoppa denna dam från att äta. Mat är livet tycker Lina.

Liten är mer "normal" i storleken för var hon är i dräktigheten men där är det trögare att få i mat, dock går det bra om man får lite grädde på maten. Det går det betydligt långsammare än normalt för båda damerna. Spännande ska det bli och sen kommer vi nog att ha häcken full i sommar, eller vad tror ni!


Jag älskar ju att vara i trädgården, skulle helst vilja ha ett stooort land där jag fick plantera och till nästa sommar så hoppas jag att jag har ett större land och ett stort växthus. Jag har planterat kålrabbi och blomkål, båda har tagit sig storstilat. Löken är satt, så också morötter, sallad, dill, persilja, rödbetor, tomater och squash. Sen har jag fått lite plantor med paprika, physalis och lite udda sorter av tomater med lite andra färger, ska bli spännande att se vad det blir.

Nej nu är det dags att gå till sängs!

/Marita
 

 

Måndag 21 maj
 
 
Och som man brukar säga, finns det hjärterum så finns det stjärterum!
 

/Marita
 

 

Söndag 19 maj

Tiden går så fort och nu är det bara knappt två veckor kvar tills UU-gänget börjar flytta. En gäng snälla och mycket goa valpar, gillar mycket gos och mys.


De sover för det mesta hela nätterna och gör i stort sett inget inne och med tanke på att de är bara drygt 6 veckor gamla så är det helt suveränt. Det har hänt någon natt att de har gnällt lite vid 05-tiden men då har vi gått ut och gjort det de ska sen har vi gått in och sovit i några timmar till, men för det mesta så sover de till 07-tiden då väckarklockan ringer.
Det blir nog inga problem för detta gäng att bli rumsrena tills de flyttar.


Idag har vi varit i trädgården och rensat lite och börjat göra i ordning lite land, dock har jag hjälp av 6 små trädgårdsmästare + Tia som är den lite större trädgårdsmästaren.

Jag gräver och de hjälper till att gräva ännu större hål och inte alls där jag behöver ha några hål men skoj har de.
De gjorde också hål i en jordpåse idag, bet och slet sen var det bara att krafsa allt man kunde så jorden sprutade,
skitkul tyckte de, matte tyckte inte att det var lika kul.

De älskar att vara nere vid vattnet och plaska och dra i kottar och pinnar. Tia lär dem hur de ska göra och ett och annat ofrivilligt dopp har det blivit. Ullis gjorde en störtdykning igår med huvudet före så vi fick fiska upp henne. Hon blev lite förskräckt men de var bara en kort stund sen var hon nere vi vattnet och lekte igen.


Har börjat plantera ut lite pelargoner så de får vänja sig vi utesolen för nästa vecka skulle det ju bli varmt, hoppas de inte ändrar sig för nu vill jag ha lite värme.

Kycklingar har vi också fått, just nu kläcks den tredje kullen och om några dagar den fjärde. De första som nu är två veckor gamla går ute med sin mamma, de andra ska få vara inne i några dagar till sen får de också möjlighet att börja komma ut och sen får deras mamma själv bestämma när det är dags för dem att komma ut i naturen.

Vi har ju haft ganska kallt under ett antal veckor så gräset har inte börjat få någon fart förrän nu, så igår fick Jolly och Tindra ny hage på ängen och det var lycka. Att få gå och beta på ängen, att få ta de första stegen på en grön äng, det är lycka för en häst. Sen utökar vi hage efterhand som gräset växer så att de alltid har lite nytt att beta på och så att magen får vänja sig vid gräs i stället för hö. Fjordingar har nämligen inget stopp när det gäller att stoppa i sig och de blir runda om magen av att bara titta på gräset.

Sen var det de parade damerna.
Saga är definitivt dräktig, vilket jag har varit säker på ett tag. Idag var vi dit med lite mer mat åt henne och då såg man verkligen att hon hade lagt ut en del. När det gäller Lina och Liten så tror jag absolut att de är dräktiga för de är så annorlunda och lugna, väldigt svullna i vulvan och spenarna börjar bli större men om några dagar så bör vi också börja se lite yttre tecken som att de börjar bli lite rundare om magen.

Snart är det dags för Eurasierhelgen i Degernäs och i år blir det bara två hundar med på utställningen för vår del.
Cera, självklart, en pigg och glad snart 12-åring som älskar att få visa upp sig. Tia ska få göra sin premiärutställning där,
vi får väl se hur det går. Envis som en gris, humör som jag vet inte vad så det här ska bli intressant.

/Marita
 

 

Söndag 29 april

Moppen, en uppfödares bästa vän i kampen mot kisspölarna. Ja just nu lever jag och moppen i en nära realtion till varann, den gör livet betydligt enklare när man har valpar och hundar i övrigt för den delen också. I onsdags blev valparna 3 veckor gamla och i torsdags utökade vi kökspersonalen med 6 valpar då de fick flytta ner i köket. Vi var också ut några korta stunder, då det inte har varit så varmt, bara några plusgrader. Idag sken dock solen så det har varit ute långa stunder och njutit av att få sova ute på en fäll.

Mycket nytt blev det med klinkersgolvet i köket som var lite läskigt först, gräset ute var också lite läskigt men nu springer de omkring och drar i det och har skoj. I köket får de ju vara med om lite mer och de får ju träffa de andra hundarna på ett annat sätt. Lina hoppar in och hälsar på dem med jämna mellanrum. Tia tycker att de är sååå spännande med de små och hon har givetvis varit in och hälsat på dem när vi har koll, men hon vill ju så gärna att de ska leka med henne och det förstår de inte än. Hon blir en bra lekkompis bara de blir ett par veckor äldre.

Lina, vår livliga Lina har förvandlats till en filosof, numer. Sover, sover, tittar på fåglarna, luktar på gräset och lunkar sakta omkring i trädgården. Inte som tidigare då hon flög fram var än hon var. Ropar man på henne så vet hon inte vem Lina är, man får vara glad om hon överhuvudtaget lyfter blicken och ligger helst i sin grop ute oavsett om regnet öser ner. Kan ju hoppas att det är ett positivt tecken på dräktighet även om det "bara" har gått 1½ vecka sen vi var hos Bernardo. Liten är också lite så men inte så "djupt nere" som Lina.

Nicke har jobbat på Posten denna vecka och får nog jobba några dagar nästa vecka också då vi har haft huset fullt av löptikar. Santhi och Cera är just nu i höglöp och då är det väl skönt att få vila huvudet under dagarna och få följa med husse till jobbet.

I hönshuset är det också vårkänslor. Där ruvas det för fullt. Första kycklingarna ska kläckas på fredag, nästa veckan därpå och så har ytterligare en lagt sig och börjat ruva och under henne har vi lagt turkosa ägg. De hönor som blir av dessa turkosa ägg kommer sen också att lägga turkosa ägg och det är ju lite skoj med lite olika färger på äggen. Ska försöka få ta på lite gröna ägg när nästa tycker att det är dags för lite ruvning. Skoj blir det i alla fall med lite kycklingar som springer omkring på gården.
Ruvning "smittar" gärna av sig, börjar en så ligger snart fler som får ruvlust.

Ser fram emot mer sol nu, de har ju lovat fina dagar till veckan med värme och sol, börjar känna som det är dags för det nu.
Tia håller på att byta tänder för tillfället, inte för att det märks så mycket mer än att jag hittar någon tand här och där. 16 kg väger hon nu och hon har päls för tre men hatar borsten, ingen bra kombination. Hon är så fruktansvärt envis och mat är himmelriket. Tur att hon är så söt så man glömmer hennes selektiva hörsel, hyss, envishet och dumdristighet för ibland och lite för ofta tar hon ton mot de vuxna, blir hon tillsagt så svarar hon ofta upp. Den damen har jag nog fått för mina synders skull som man brukar säga, dock måste nog mina synder ha varit svåra med tanke på hur hon är. Men hon är också en riktig go-tjej som älskar att mysa och ligger gärna hos mig i sängen och har en gosstund.

I morgon måndag blir Esta 10 år, ja hela vår E-kull blir 10 år, GRATTIS! Tänker inte alls Esta som någon 10-åring för hon är så pigg och fräsch, följer gärna med på hästturer och springer bredvid, leker gärna och mycket både med de andra hundarna och med oss människor. Mattes drottning, så klok, lydig och en stark ledarhund som håller ordning och reda på hela flocken.

/Marita
 

 

Lördag 21 april
Hem ljuva hem, säng ljuva säng! Ja det var skönt att komma hem efter en lång Tysklandsresa på nästan 300 mil, eller för att vara mer exakt 296 mil. Fredag kväll så kom vi hem till ett snöigt Siknäs. Allt har gått hur bra som helst, lätta enkla parningar utan tvekan, här har det varit pang på kan man säga.
Det är ju alltid lite nervöst innan man ser att allt klaffar som det ska och allra helst när man ska åka så långt. På söndag började Nicke antyda att det började närma sig rätt dag för Lina så måndag drog vi iväg. Min mamma följde med och det är alltid skönt med lite sällskap på sådana här långa turer. Första natten stannade vi i Markaryd hos goda vänner. Tisdag morgon bar det sen iväg mot Tyskland, genom Danmark och ner mot Dortmundtrakten där Linas och Litens utvalda bor. Lina hade ju startat sitt löp lite tidigare än Liten så det skulle nog troligtvis bli hennes tur först.

Gerhard som har Bernardo hade också erbjudit oss att bo hos honom de dagar vi var där och det tackade vi givetvis ja till. Det drar lätt iväg med en hel del kostnader på en sån här resa och kan man då spara in på några hotellnätter är ju det alltid positivt. Gerhard visade sig vara en mycket trevlig gentleman. Vi fick eget rum i källaren, eget badrum, framdukad frukost på finporslinet, öl och vin om vi så önskade. Kvällsmat och trevligt umgänge och så pratade han ju engelska utan några större problem vilket givetvis gör det lättare när man är i Tyskland.

Åter till parningarna, ja vi anlände tisdag kväll 20,15 och 20,19 satt de ihop efter en vällyckad parning. Här var det inte frågan om något förspel, Lina gick in, ställde upp sig och stod som fastgjuten och Bernardo gjorde det han skulle. Sen kan jag ju berätta att hela Dorsten nog nu vet att Lina har varit där för det var en dam som kunde skrika, herregud!
Hon skrek sig genom 20 minuters hängning och ja, de bodde ett stenkast från centrum med hus och lägenheter runt om och strax bakom låg sjukhuset.
Det fanns nog säkert en och annan Tysk som undrade vad som föregick i Gerhards trädgård!
Parning nr. 2 gick lika snabbt om inte snabbare men med en lite kortare hägning viket ju var skönt med tanke på vilket liv Lina förde.

Liten började också "lukta" klar för parning så vi åkte de 3 milen till Dinslaken för att träffa Merlin. Merlin hade aldrig tidigare parat men han var duktig och lekte först med Liten en kort stund innan parningen var ett faktum. Liten har ju gjort detta förr så för henne var det ju inget nytt och hon är en lättparad dam, brås nog på sin mor när det gäller den saken.

Dagen efter var vi dit igen och då gick det snabbt, parning nästan direkt. Så då bestämde vi oss för att börja vår resa hem över och vi startade vid två-tiden men tyvärr så blev vi stående efter motorvägen i dryga timmen efter en olycka mellan personbil och lastbil, det var totalstopp. Anlände i Markaryd 01.30 på natten mot fredag, sov 6 timmar sen drog jag och mamma förbi Ullared för några timmars shopping. Jag var mest ute efter lite hästgrejer och valpleksaker då hästgrejer kostar en bråkdel där mot vad det gör här, som vi i stort sett bara har Granngården som utbud. Dock slank det väl med ett och annat klädesplagg också.

Sen var det bara att åka vidare hemåt och när vi närmade oss Mariestad så kom snön, dock som blötsnö som inte la sig på vägbanan. När vi kom några mil söder om Vansbro började det bli rejält vitt på vägen och snömängden ökade ganska snabbt.
Men det var ju inga problem, har ju snödäcken kvar på, och snö åker jag på hela vintrarna så det gick ju bra även nu. Trött och sliten blir man efter intensiva dagar och mycket körande och tog en rejäl sovmorgon idag men det var jag värd tyckte jag.
Idag går man lite på lågvarv och det blir inte så mycket gjort men jag är glad efter en vällyckad resa med fina parningar och nu är det bara att hoppas att det blir valpar också.

Ja hur var då Bernardo och Merlin. Bernardo var en helmysig kille, stor och rejäl och han hade gärna fått följa med till Sverige. Han var en hane helt i min smak och jag är mycket glad att det blev han till Lina.

Merlin var lite mer försiktig med ett normalt temperament för en eurasier. Han hälsade och sen var inte jag så intressant, kanske av förklarliga skäl med en höglöpande tik i trädgården. Men min önskan var också en hane som inte var allt för intensiv då Liten är en tik med full fart hela tiden. Jag är nöjd och jag hoppas att det ska bli många fina valpar som resultat av denna resa. Också att det blir något som vi kan använda framöver på vår ras här i Sverige. Många gnäller att det är så svårt att hitta hane till sin tik, det är det också med vissa linjer men inte många vill göra något för att vi ska få in något nytt. Det är klart att det är enklare att bara hålla sig i Sverige men ibland måste man kanske också se sig om lite längre bort och vara beredd att få jobba lite för att det i framtiden ska bli bättre men tyvärr så är vi få som åker iväg.
Är det någon som vill ha hjälp med kontakter i Tyskland så hjälper jag gärna till, det är bara att höra av sig.

Sen har vi ju Elexa och valparna och oj vad de har vuxit de dagarna som jag har varit borta. Alla har nu öppnat ögonen och ja jag vet att ni är många som väntar på uppdatering med foton. Det kommer, ska försöka under kvällen. Det kommer även fler foton på Lina och Litens kavaljerer. Här är lite nytagna bilder på valparna
 

 

//Marita

 

Fredag 6 april
Här har det varit intensiva dagar och jag har helt enkelt inte hunnit med att skriva att vi har fått valpar för här har det varit fullt upp. I onsdags morse kom så Elexas och Briskos efterlängtade valpar. Sex små underverk, 4 hanar och 2 tikar, alla valpar har nya hem att flytta till. Allt gick lätt och galant och första kom strax innan fem på morgonen och sista strax innan nio. Alla mår bra, äter och sover.
 


När man har varit upp så där hela natten och väntat på valparna så är man givetvis rätt mör och trött. Försökte sova lite under dagen men man har ju även de andra djuren som behöver skötas.
Saga hade ju börjat löpa och hennes husse var rätt osäker på när hon hade börjat, men jag hade ju inte kunnat åka någonstans mitt i valpningen, först fick vi lov att göra klart den delen. På kvällen när Göran kom hem så åkte jag in till Mora, dels för att fylla på kylskåpet inför helgen men också för att kolla lite hur långt Saga hade kommit i löpet. Tog Nicke med mig för att få lite hjälp med den saken och han konstaterade snabbt att här var det redan en i höglöp. Så då gällde det att handla lite snabbt. Saga fick följa med hem och när jag kom hem så ringde jag Karin som har Harlekin och frågade om hon hade tid med oss under morgondagen. Vi hade ju sen tidigare avtalat att vi skulle komma och hälsa på när det blev dags. Vi var välkomna efter kl. 17 då Karin kommer hem från jobbet. Nu gällde bara att få ihop det med någon som kunde vara här och ha lite koll på valparna då jag inte lämnar någon nyfödd kull hemma utan tillsyn. Grannen var snäll och ställde upp och 14.30 satt jag i bilen på väg mot Vemdalen, enkel resa 25 mil. Var lite rädd att det skulle bli segt då sömnen inte hade varit den bästa de sista nätterna. Dock gick resan gick mycket bra och över förväntan, parningen likaså, vi hann med mat och fika och sen var jag åter hemma 23.00 på kvällen efter 50 mil + parning, rätt bra jobbat tycker jag.
Lämnade av Saga hos sin husse på vägen hem och nu är det bara att vänta och hoppas på att det blir valpar i början av juni. Inte nog med detta så har också Lina börjat löpa för någon dag sedan så om ca 10 dagar så bär det iväg till Tyskland på parningsresa. Det är tur att jag älskar att köra bil för det bär iväg en bra bit ner i Tyskland. Har hittat en snygg kille till henne och mer om honom kommer senare.
Sysslolösa lär vi inte bli denna sommar men det är ju också en toppentid att ha valpar. Så här kör vi hårt!

Önskar er alla en fortsatt skön påskhelg och delar med mig av en bild på sköna Tia i full fart och givetvis också en påskbild och vad passar bäst då, jo en bild på min vackre Hedemoratupp som heter "Store man", en riktig påsktupp.
 

Nu är det dags att krypa ner i soffan och bara ta det lugnt efter några intensiva dagar.

//Marita

 


Lördag 24 februari
Vilket toppenväder vi har haft sista tiden, rena sommarvärmen redan i mars. Vi får hoppas det inte blir någon bakslag rätt som det är, här kan vi ju få snö ända in i slutet av april. Skönt är det i alla fall, både jag och hundarna njuter. Lina och Liten har redan tagit årets första dopp, dock lär det nog dröja lite innan jag kommer att ta årets första dopp även om jag älskar att bada och simma. Fröna är sådda och nu väntar jag bara på att få se de första små gröna skotten titta fram genom jorden, härlig tid vi har framför oss.

Elexa växer så det knakar men aptiten är god. Hon är ju själv en rätt stor tik så det ryms nog en hel del i hennes kropp utan att det skulle påverka hennes aptit. Lite bökigt är det på kvällarna, då har hon lite svårt att hitta någon bra liggställning, hon flåsar och bökar omkring. Nu är det bara omkring 1 vecka kvar innan vi ser resultatet av vår Tysklandsresa, spännande!
Delar med mig av lite vårfoton av Lina, Liten och Cera.
 

   

Jag har haft lite storstädning bland länkarna på hemsidan. Tagit bort länkar som inte fungerar, tagit bort de som inte länkar tillbaks, några som jag faktiskt inte längre vill länka till och någon ny har kommit till.

På måndag kommer Tia hem igen, ska bli skoj och se hur mycket hon har vuxit på de veckor hon har varit borta. Sen längtar jag lite efter henne också även om det har varit rätt lugnt och skönt här hemma när hon har varit borta.

Förra helgen drog vi hem vedstockar från skogen med hästarna. Jag gillar att göra sånt  lite tungt och kraftigt arbete och att få låta hästarna få jobba lite med sånt som de är ämnade för och de gillar det. Att dra grova stockar som är många meter långa är inga problem men de får jobba på ett helt annat sätt än när man är ute och kör eller rider.

Söndagen tog jag och Göran en lång ridtur på nästan 1,5 mil, härlig ridtur i det fina vädret. Vi red till grannbyn och hälsade på nyinflyttade som ska öppna gårdsbutik och sommarcafé i maj. De håller för fullt på med att bygga växthus och göra i ordning för café. Dit ska också våra unghöns flytta inom de närmaste veckorna.
Dit kan vi ta oss en ridtur i sommar och fika, spännande!

Ha nu en riktigt skön vecka och nästa gång jag skriver så är det för att berätta om Elexa och hennes valpar.

/Marita
 

 

Tisdag 13 februari
Tiden går och jag har varit dålig på att uppdatera bloggen. Men jag har i alla fall trevliga saker att berätta för alla er som undrar, Elexa är dräktig. Egentligen inget jag har tvekat om under några veckors tid men min tid och kanske inte lust heller, har inte riktig funnits där för att sitta vid datorn. Elexa visade tidigt att hon var dräktig och nu är det knappt tre veckor kvar men hon är ordentligt bred och har fått rejäl mage redan. Ständigt hungrig och det finns många här i huset som är avundsjuka på att hon får mellanmål under dagen.
Så nu är det bara att börja räkna ner ni som väntar på valp.

Det är vår och skönt väder, pelargonerna behöver lite omvårdnad och kärlek med ny jord och önskan om att få komma upp i värmen och solen. När man har runt 80 pelargoner så tar det lite tid och det blir trångt på fönsterbrädorna innan det blir dags för dem att flytta ut. Snart är det även dags att börja så frön av sånt som måste drivas upp inomhus först.


Tia växer så det knakar och vid 3 månaders ålder var hon uppe i 12 kg, vägde henne när vi var till veterinären för vaccination. En rejäl tjej med skinn på näsan och massvis med päls men hon gillar inte kammen och borsten men tids nog så ska hon väl acceptera pälsvården också utan protester. För den tjejen talar högt och tydligt om när det är något hon inte tycker att hon ska vara med om. Det var länge sen jag hade en valp med så mycket humör som hon.

Nu har Tia åkt på semester i två veckor, hon har följt med Elinore till Ulricehamn.
Det är bra att hon får komma ut och uppleva världen utan de andra hundarna här hemma och så är det jättebra för Tia att komma iväg till andra än att bara vara hemma hos oss.
 

Jag snickrar på och fint blir det och ni ska få se resultat så snart jag är klar. Snart dags att måla med linoljefärg vilket jag tycker blir finast och mest hållbart även om det tar betydligt längre tid att måla med. Själva målningen tar ju inte längre tid men men torktiden är 2 dygn och det ska målas minst tre gånger och mycket tunt. Men jag gillar byggnadsvård och har man ett äldre hus som vi så tycker jag att man ska renovera med traditionella beprövade metoder. Linoljefärg sitter sen också mycket, mycket längre än dagens moderna färger. Färgen kryper ju in i träet och inte som dagen moderna gör, lägger sig som ett skal utanpå.

Förra helgen tog jag och Göran en lång ridtur i solskenet och det är skoj att jag även har fått upp Göran på hästryggen och han tycker att det är skoj. Han följer gärna med ut med hästarna oavsett om vi ska köra eller rida och han kör även själv. Men han får rida Jolly när vi är ute, hon är lite större och Göran har ju lite långa ben så om han ska rida Tindra så kan han nästan sätta benen i kors under magen.

Skoj att vi kan göra dessa saker tillsammans!

Hönsen trivs nu när de kan vara ute under dagarna. Det har ju varit rejält varmt ett tag nu. Snön smälter i snabbt takt även om det finns en del snö kvar fortfarande, i hästhagen är det nästan bart och där går hönsen omkring och sprätter och mår gott. Vi fick ju fyra kullar kycklingar i januari, fyra hönor fick vårkänslor tidigt i år och började ruva redan i början av januari. Det är så skoj att titta på de små när de upptäcker världen då deras mammor tar ut dem på små vandringar på gården, längre och längre bort varje dag. Ägg får vi i massor just nu men det är tur att Görans arbetskamrater är köpvilliga av ägg så det är aldrig några problem att bli av med dem. Under semestern få jag väl sätta ut en skylt vid vägen, Ägg säljes!


Nu längtar jag bara efter att få börja påta i landen, det är avkoppling!


/Marita
 

 

Tisdag 7 februari
Jag så har vi kommit hem från parningsresa i Tyskland och allt gick hur galant som helst. Brisko var en riktig gentleman, snygg, trevlig med en supermentalitet. Jag ångrar inte en sekund så här långt att jag åkte ner. Nu var vi ju inte så långt ner i Tyskland vilket givetvis är skönt den här tiden på året men det var inte skönt väder där vi var. De hade fått sin första snö ett par dagar tidigare och eftersom de bodde ute vi havet, ja bara si så där 10 meter från havet så blåste det något så fruktansvärt. Inte så många minusgrader men jag kan lova er att jag har nog hellre -25 här hemma än att det som var där. Säkert superfint på sommaren men inte när det nästan blåser storm vintertid. Esta var med som sällskap åt Elexa och jag hade min mor med mig som sällskap. Alltid trevligare att ha någon med sig när man ska ut och köra långt.

De som har Brisko har även en son till Brisko, Ulven. Också en snygg och trevlig hane, dock lite mer åt Lina-hållet i mentalitet, jag älskar allt och alla. Kanske inte riktigt vad jag vill ha av en eurasier även om alla älskar Lina efter att de har träffat henne och vi älskar henne också. Hon kan konsten att charma.
Så nu är det bara att vänta och hoppas att det blir valpar i månadsskiftet mars/april. Ja så nu alla som väntar, dags att börja med nedräkningen! Här finns bilder av Brisko som jag tog när vi var där. bilder


Brisko


Briskos son, Ulven


Esta i stormen!


Elexa

Ska väl så smått börja leta lite mer intensivt efter hanar till flickorna som ska paras längre fram i vår. Saga ska väl löpa i april och Liten och Lina i maj, men Lina och Liten fäller redan för fullt så kanske börjar de lite tidigare, vi får väl se.

Killarna i SS-kullen har alla flyttat för drygt 2 veckor sedan och så här långt är alla mycket nöjda och säger att det har gått superbra. Shadow blev upphämtad på Arlanda av sin nya husse och fick sen ett par timmars flygning till södra Tyskland.
De andra fick nöja sig med bil, några en kortare tur, andra mycket längre.
SS-killarna var nog en av det lugnaste kullarna jag någonsin har haft, sympatiska, lugna, orädda killar. Jag är verkligen jättenöjd med dem.
Sen har vi monstret, ännu ett smeknamn i mängden för Tia som stannar här hos oss. En liten dam med mycket attityd och humör för flera. Orädd, allt ska testas vilket är positivt sen kommer vi nog att få jobba lite med humöret för hon bangar inte för att riva tillbaks om hon blir tillsagd av någon av de vuxna hundarna.

Just nu är hon hos Elinore, min brorsdotter. Hon var där när jag var i Tyskland och sen var hon hem i några dagar men sen ville Elinore låna henne igen och det får hon så gärna.
Känns rätt skönt för då hinner jag med att snickra lite, håller nämligen på att sätta upp spegelpanel i blivande vardagsrummet. Snickrar allt från grunden själv och det blir riktigt bra. Ni ska få se när jag är färdig.

Sen till något som irriterar mig mycket. Jag får mycket mail med frågor om eurasier, allt från mentalitet, pälsvård, går de inte att lämna själva? Det står det tydligen lite överallt att eurasier inte vill vara själv och att de är mycket svår att lämna själva.
Detta går att läsa på olika forum och även på klubbens hemsida vilket är sorgligt. Visst går eurasier att lämna själv, de är inte svårare än någon annan ras. Men sen till något som har fått mig att gå i taket ännu mer. Är eurasier en frusen ras, ser att många har täcken på sina hundar? Den frågan fick jag igår via mail.

Givetvis ska inte en eurasier ha täcke på sig, de har päls och är en pälshund med mycket päls oavsett om den har fällt eller inte. Har man en eurasier som fryser så ska man nog ta den till veterinären i stället för då är den sjuk!! En normal och frisk eurasier fryser inte utan det är vi dumma människor som förmänskligar våra djur och klär på dem. Det kan tvärt emot vara skadligt att klä på dem för att de kan bli för varma. Vi bor i ett kallhål och vi kan ha -25 grader i flera veckor vintertid och vi har minusgrader i stort sett varje dag under i alla fall 4 månader om året. Konstigt att eurasier söderut inte klarar -15 i några dagar. Kanske är det så att en eurasier inte alls ska bo norr om dalälven för det klarar de inte av för det är för kallt för dem.

Skärpning, bara för att ni tycker att det är kallt själva innebär det inte att hundarna tycker det. Inte ens våran yngre salukitik Shalil har täcke på sig när det är -20 grader. Så länge hon är igång har hon inga problem med det och hon vill inte ens ha täcke på sig. Detta är lika dumt som när hästfolk sätter på täcke på sina hästar i tid och otid fast det bara är någon grad kallt.
Lina, Cera, Nicke, Liten, Esta, Santhi och Elexa ligger gärna ute och sover till och med ibland i snön när det är -20. Stackars mina hundar, jag är nog en riktig djurplågare fast de inte ens vill komma in när jag frågar dem. För att inte tala om våra hästar som går ute i -30 grader utan täcke och inte fryser de. Tro hur de vilda djuren i skogen gör!?
Sluta tramsa med era djur!

/Marita