Blogg/Dagbok 2013

2008-2009 - 2010/2011 ~ 2012 ~ 2014

Söndagen 8 november
Här är det full fart hela tiden men snart så blir det stilla i huset igen och allt återgår till det normala då den sista valpen ur ZZ-kullen flyttar under måndagen. Den här veckan har varit hektisk. I onsdags var det då dags för det obligatoriska besöket hos veterinären för valparna, 8 veckor gamla och dags att flytta hemifrån. Denna kull har varit så otroligt enkla, snälla, lugna, ja helt enkelt en toppenkull på alla sätt och vis. Sovit på nätterna, varit rumsrena sen 6 ½ vecka, vilket är otroligt tidigt. Bits inte, kommer när man ropar på dem och det är dags att gå in, älskar mat, gillar att bli borstade, ja vad mer kan man begära. Kvar nu är bara Zingo som är siste valp ur huset och som åker till Borlänge under måndagen.

I onsdags åkte Zazza som nu bor med mamma Saga i Mora och Ztizzie som har flyttat till Värmland. Natten mot fredag kom så snön och det vräkte ner, inga små mängder så fredag morgon så var det bara att ta snöskyffeln och börja skotta. På fredag em bar det sen iväg mot Stockholm, med oss i bilen hade vi Tia och Visca + två av valparna, Zicori och Zamora som vi skulle lämna ifrån oss i Stockholm. Zicori har flyttat till Sigtuna och Zamora skulle vidare till Kalmar. De tre kvarvarande valparna tog mina brorsbarn hand om så det har nog blivit mycket gos under lördagen men de har också varit ner på Mora och gått en vända med dem.

Lördagen så var det då dags för utställningen på Älvsjömässan, Svensk Vinnare och sista Svenska utställningen för året. Okänd domare, har aldrig hört talas om honom i eurasiersammanhang. Tia var anmäld, dock hade pälsen börjat släppa så det var bara att kamma lite fint på ytan. Fyra hundar från oss var anmälda till utställningen och i år var juniorerna flyttade till en annan ring då det var för många hundar anmälda för den domare vi skulle ha. Juniorerna gick i ringen bredvid och där var Wilja och Xanthos anmälda. Båda fick excellent med fina kritiker, grattis! Sen var det Tia och Ullis bland de större hundarna och idag var det Ullis som drog det längsta strået och blev bästa tik med Cert och CACIB, titeln Svensk Vinnare-13 och sen BIM, stort Grattis till Ullis och Sofi. Tia gjorde också bra ifrån sig och slutade som bästa tik-3 och jag är såååå glad för Sofi och Ullis skull. Var lite tveksam till om vi skulle ställa upp med någon uppfödargrupp då jag inte tyckte att den var direkt jämn men det hade ju ändock gått bra för våra hundar så varför inte. Tre uppfödargrupper var det, och tänk vi vann och blev bästa grupp med en kort men fin kritik. A very harmonical group, all dogs absolute in type.

BIR blev en son efter Leiionspitz Marvelous Miyaka "Zeka". Stort Grattis till både ägare och uppfödare! Och det är ju alltid skoj att få vara med på ett lite hörn ändå, alltid skoj när ens uppföda hundar lämnar fina och trevliga avkommor efter sig.

Så var det bara att åka hem igen för idag på  morgonen så var det dags att släppa iväg nästa valp, det var dags för Zackey att bli hämtad. Han har nu flyttat till Umeå. Lite senare under idag kom så Sissel och Roger för att hämta Zenit, han har nu blivit Norrman och lillebror till Scooby (SS-kullen).

Idag har också en av tjejerna börjat löpa, ska paras men jag har inte skrivit om det så mycket på hemsidan men går allt vägen så hoppas vi på valpar igen i slutet av februari. Mer information kommer senare!

Almanackorna är nu klara så i morgon ska jag skicka ut information om betalning osv. till er som beställt!

Njut nu av denna fina tid med massor av härlig snö. Nu bara alla valpar har åkt så ska jag ta tag i att börja jobba med nya hästen och se lite hur hon fungerar med allt. Hon är ju inkörd men ej körd på ett tag men räknar med att det inte ska bli några problem. För börja med lite tömkörning och se lite vad hon kan så kanske vi snart kan ta oss en skön slädtur.

Här bjuder jag också på lite härliga snöbilder!


Visca & Zenit
   

Zackey
   

Zamora & Zenit

/Marita

 

Onsdagen 20 oktober
Ja jag vet, jag har varit dålig på att uppdatera bilder på ZZ-kullen och att skriva i bloggen men det har varit så mycket annat som har kommit i vägen. Alla valpköpare har dock fått bilder kontinuerligt vilket är viktigast. Nu finns det i alla fall nya foton, 6 veckorsbilder. Namn har de fått också och deras gemensamma namn är Zippy vilket betyder fartig/pigg.

Tiden har gått så fort och om bara två veckor så börjar de små flytta ur huset. Tia har varit deras extramamma som har tagit hand om dem hela tiden. Tvättat dem, varit nära dem när de började få gå ut, då la hon sig ner hos dem så de skulle känna sig trygga. Hon leker med dem och tar hand om dem på bästa sätt. Nani är också en toppenlektant som gärna är med valparna och leker med dem. Sen har vi Visca som inte har brytt sig direkt men nu helt plötsligt tycker hon att de går bra att använda som bowlingklot. Jäkligt kul att springa över dem så de rullar, så nu får hon inte längre vara med dem utan uppsikt.

/Marita

 

Måndag 18 oktober

Vilken helg!
Tidigt lördag morgon startade vi vår tur till Lilleström i Norge, Norsk Vinnare 2013 och 52 eurasier var anmälda.
Kl. 05.00 ringde klockan och det var bara att stiga upp. Frukosten var gjord för att kunna intagas under bilfärden så 05.45 var vi på väg. Endast Tia fick följa med då vi bara hade anmält henne och med tanke på de nya regeln med avmaskning och de extra omkostnader som blir med veterinärbesök så fick resten stanna hemma hos ”barnvakterna”.

Tyvärr missade vi juniorhanarna där Leiionspitz Yippie Yanko, nyligen fyllda 9 månader gammal blev bästa junior och därmed Norsk Juniorvinnare-13. Dessutom slutade han som bästa hane-2 med cert, inte illa för denna unga grabb. En riktigt snygg kille måste jag säga även om jag är en smula partisk.

Tia var pigg och med på noterna och skötte sig fint i ringen och hon föll domaren i smaken och slutade som Bäst i rasen vilket också är stort bara det. Vårt lilla monster blev än en gång BIR och hon är så duktig i ringen. Vi hade även en del andra fina placeringar med vår uppfödning då bl.a. Leiionspitz Unforgettable Ullis blev bästa tik-3. Stolta och glad över vad ”våra” hundar och deras ägare hade presenterat. Många av de som också fick fina placeringar var med Leiionspitzhundar i stamtavlan, vilket också är skoj;-)

Så då var det bara att vänta på gruppfinalerna som skulle börja på eftermiddagen. Vi tog det lugnt så att Tia skulle få koppla av och sova lite för att inte bli allt för trött inför finalerna.

Väl inne i gruppfinalen så skötte Tia sig kanon både i förhandsgranskningen och inne i finalringen. Gruppdomare för dagen var Moa Persson och hon är ganska tuff i sin bedömning men hon är ändock en person som jag har uppfattat gillar rasen. Det var drygt 30-talet hundar i gruppen och jag och Tia var de som först blev utplockade av de som hon ville ha kvar för titta närmare på. Ytterligare fem hundar plockades ut men endast fyra skulle ju placeras och jag tänkte, det var ju kul att vi kom med så långt.

Sen började Moa placera och nr.4, nr.3 och nr.2 och där stod vi kvar tillsammans med ytterligare 2 hundar och jag tänkte att nu är det i alla fall tack och hejdå. Sen ropar det ett nummer och jag som inte ens vet vilket nummer jag har tittat på min nummerlapp och inser att det är jag och Tia som blir placerade som Bäst i gruppen!!! Hur stort är inte det, jag måste erkänna att jag var en smula chockad, jag och Tia som gruppvinnare på Norges största utställning!!

Att få blir Bäst i Gruppen är stort, inte bara för mig och Tia utan vi representerar också eurasier och jag tycker att det är så skoj för rasen att vi får lite placeringar i finalen för det är vi inte bortskämda med.

Sen kom tankarna om hur gör vi nu då, BIS-finalen skulle ju vara först på söndag och vi hade ju ingen hundvakt, 27 mil enkel resa hem. Skulle vi försöka fixa med hundvakt och stanna kvar, eller skulle vi åka hem. Vi hade ju inget med oss för någon övernattning och framför allt så hade jag inte min medicin med mig och den måste jag ju ha för att kroppen ska fungera någorlunda vettigt.

Så vi valde att åka hem och sova på saken, att åka 54 mil igen på söndagen för BIS-finalen eller helt enkelt skita i den. Vi bestämde oss att det är inte ofta vi får denna chans även fast jag förstod att chansen att bli placerad i BIS var minimal så skulle vi i alla fall dit och visa upp oss. Här blev vi nog mer eller mindre idiotförklarade av vissa för inte åker man samma tur igen på söndagen för att gå in en kort stund i en final. ”Barnvakt” var ordnat och vid 12-tiden på söndagen bar det så iväg igen mot Norge och Lilleström.

Vi var där i god tid och jag och Tia satt oss inne i hallen där uppsamlingsringarna var, för att bara koppla av och mysa lite innan det blev dags. Att bli placerad som 1:a i gruppen (grupp 5 är också en av de största grupperna) i så här stora sammanhang med över 6000 hundar anmälda och sen få stå i BIS-finalen bland de sista 9, i tävlan om BEST IN SHOW är verkligen superskoj, även om jag innerst inne visste att chanserna att få en placering bland de fyra som ska placeras i BIS var litet.

Man står där bland de vinstrikaste Norska hundarna som ensam svensk representant, bland annat tre av de som sen också blev 1:a, 2:a och 3:a på NKK:s Bamselista, alltså Årets vackraste hundar i Norge gör ju inte det så troligt med en placering. Men det är ändå en upplevelse att få ha varit med.

Tia är ju inte utställd så enormt mycket, dock har det gått väldigt bra för henne men i BIS-finalen hade hon lite koncentrationssvårigheter då hon hela tiden fick lov att kolla varför de förde sån oväsen, klappade händerna och stampade med fötterna på läktaren. Så hon hade inte riktigt tid med mig och att koncentrera sig på det vi skulle göra. Men hon är ung än, inte ens fyllda 2 år så hon har nog framtiden för sig. Jag är i alla fall stolt och glad över vårt lilla monster, Tia.

Idag är jag trött men lycklig, men Tia är hon trött tror ni? Nej, inte nämnvärt, leker och studsar omkring som vanligt, full fart från morgon till kväll brukar vara Tias motto och samma sak idag oavsett om vi har varit på utställning i Norge i två dagar och åkt 108 mil, min vackra lilla Tia-monster.

Tack för alla grattishälsningar via sms, mail och genom Anette från Facebook och från alla er som höll tummarna för oss.

Nu ska jag suga på karamellen och vara stolt över Tia och vår vackra ras!

/Marita

 

Söndagen 13 oktober
Idag och i fredags har Shadow varit på utställning i Dortmund, Tyskland. I fredags fick han cert och idag slog han till med inte mindre än Cert, CACIB och BIR! Grattis Udo, Solveigh och Shadow.
 

Sen har även Ulay varit på inofficiell utställning förra helgen och med husse som handler, och för husse var det även debut i utställningsammanhang. Duktiga Ulay och husse gjorde det så bra att det blev Best in Show, grattis!

Annars rullar det på här hemma, valparna växer, jag spikar och målar, vi har även haft trevligt besök av eurasierintresserade i helgen och solen har strålat. Tindra och Grynet (hästarna) verkar ha funnit varann och det går så bra med dem.

   
   
   

/Marita

 

Lördagen 12 oktober
Vilken vecka, både glädje och sorg! I onsdags (torsdags) fick så Saga sina valpar, en lite annorlunda valpning, inte svår eller så utan bara annorlunda. Tisdagen så tyckte Saga att någon mat skull hon då inte ha, någon ostskiva eller köttbit gick dock ner. Tisdag kväll så sjönk så temperaturen och valpningen hade satt igång. Förra gången Saga fick valpar gick allt rätt fort så natten till onsdag blev väl inte med så mycket sömn.

Dock blev det inga valpar under natten och Visca fick gå till grannen under dagen ifall det skulle bli valpar. De vuxna hundarna lägger ju sig bara ner och väntar med spänning på att någon ska hända, de vet precis vad det handlar om, men det gör ju inte Visca så för både min och hennes skull så fick hon tillbringa dagen hos grannen. Kl 15.30 började Saga krysta och 15.43 kom så första valpen och sen rullade det på och 18.20 kom så valp nr. 5. Sen la hon sig ner och tog det lugnt, åt lite mat, var ut och allt verkade lugnt och stilla. Hon pysslade med valparna och jag tänkte att det kanske är klart. Visst ibland kan det komma någon eftersläntrare men Saga tog det med ro.

Strax innan 23 på kvällen började hon dock krysta igen och valp nr. 6 föddes pigg och kry. Sen var det lugnt, hon fick lite kvällsmat och la sig sen ner och sov och allt verkade klart. Natten var lugn, jag klev upp på morgonen vid 06.30, Saga var ut, fick lite mat och la sig tillrätta hos valparna men så började hon krysta igen och strax innan 07 på morgonen föddes så valp nr. 7. Jag trodde nog att den inte skulle ha livet i behåll. Men den var också full i liv, dock något trött men efter en stunds ompyssling av Saga så började valpen dia. Så totalt blev det 7 valpar med fördelningen 4 hanar och 3 tikar.
Alla valpar har nya hem att flytta till.

Sen till det tråkiga. Vår häst Jolly har varit halt en tid och vi visste att hennes dagar var räknade då hennes skada inte gick att göra något åt, men så blev det lite akut och mitt i allt annat så fick vi lov att ordna en begravningsgrop till henne då hon blev märkbart sämre i benet. På torsdag eftermiddag fick Jolly somna in och är nu begravd på en gammal äng i skogskanten i närheten av oss. Känns skönt att hon kunde få sin sista vila här hemma hos oss. Jolly var en häst med mycket personlighet, hon och jag hade ett speciellt förhållande och det känns så tomt utan henne. Envis som en fjording kan vara men samtidigt så godmodig och snäll, älskade att gosa och bli ompysslad och det bästa som fanns var att bli kliad i öronen.


Jolly

På torsdag kväll tog jag och Tindra (vår andra fjording) en ridtur, kände mig lite trött i både kropp och huvud och behövde vara själv en stund och för mig är det avkoppling med en skön ridtur och att få vara själv en stund med sina tankar. Kvar blev så Tindra men vi hade redan varit och titta på en ny kompis till henne så igår var vi och hämtade Grynet, också en fjording. Hon är lite, eller rättare sagt mycket rund om magen så nu ska det bli bantning. Hon har stått på fri tillgång av hö och det kan jag lova att det syns då många fjordingar blir tjocka av att bara titta på mat. Allt har gått bra, lite småuppgörelser i hagen men inget märkvärdigt alls. Hon är både riden och körd men det är ett tag sen hon blev körd så det ska bli intressant och se vad hon kan. Körningen är det jag tycker är roligast även om jag rider också.

/Marita

 

Tisdagen 1 oktober
Här är det långt mellan skrivandet men sommaren är ju en tid då det finns sååå mycket annat att göra än att sitta vid datorn och så har vi ju haft en mycket vacker sommar med mycket sol och nu har även hösten gjort sitt intåg.
Vi kan ju börja med de senaste nyheterna. I helgen har vi varit på en liten tur till Åland för att deltaga på den Internationella utställningen. Hade anmält Tia och hade givetvis hopppats på fint resultat och visst gick det bra!
Tia fick cert, CACIB, BIR och inte nog med det hon blev även placerad i gruppen som BIG-4. Det var många fina hundar i gruppen och grupp 5 är ju en av de största grupperna. Först blev vi utplockade som en av 10 och då tänkte jag att nu ryker vi men han tackade en och en men gick förbi oss och plötsligt stod vi där och visste att vi skulle få en placering, jätteskoj!
Med på resan hade vi "bara" Tia, Nicke och Shalil. Småbarnen Nani och Visca var hos Urax, Gunilla och PH! Tack för "barn"vakten. Resten var hos släkten hemma i Mora.

Nani, Urax och Visca i lektagen.

Sen har jag ju inte skrivit något om att Saga har blivit parad, fyra fina parningar och visst är hon dräktig och nästa vecka så får vi se resultatet. Mer kommer om det så snart valparna är födda.

För ett par veckor sen utökade vi även hundbeståndet med ännu en liten eurasierfröken. Vi var till Tyskland och hämtade Visca. Lite nytt och lite gammal kan man säga. Sen vi förlorade Liten så har det varit tungt. Visst har det blivit lättare och saknaden efter henne finns där men det är längre mellan stunderna som jag tänker på det. Redan i våras började tanken på att få ett barnbarn efter Liten. Nu har hon ju bara en kull och valet föll på att ta en tikvalp efter Madhuri som finns i södra Tyskland.


Som ni ser så kommer Visca att ha en utmärkt hörsel!!

Viscas pappa kommer från gamla eurasierlinjer så där har vi det nya med Visca. Jag är ju inte den som räds några mil om jag verkligen vill något och i början av september så åkte vi ner till södra Tyskland och hämtade hem Visca von der Pferdekoppel en resa på 340 mil. En tuff tjej med skinn på näsan och som verkligen ÄLSKAR mat, eller rättare sagt är helt galen i mat.

Hon äter allt som går att äta, bananer, äpplen, alla sorters grönsaker, drar upp morötterna för mig i landet, och innan det frös så var hon även och snodde annat i grönsakslandet, tog gärna en repa i växthuset för att sno åt sig några tomater, ja listan kan redan göras lång för hennes påhittighet för att fina något att äta. Däremot rör hon inte mycket här inne som skor och annat mer än mina målarbyxor som tydligen är roliga att leka med.

När vi nu ändå var i Tyskland så tog vi vägen förbi utställningen i Rostock där Lina knep sitt andra Tyska cert & R-CACIB. Lina har även varit på ett par utställningar i Sverige i sommar, dels i Norrköping där hon blev bt-2 med R-CACIB och i Eskilstuna där hon slog till med CACIB och BIR! Och lilla Nani (Yani) har också gjort utställningsdebut i valpklass och hon gjorde det så bra och blev BIR-valp både i Norrköping och Eskilstuna.


Nani, debut i ringen och redan så duktig!

För övrigt har vi också fått 7 kycklingkullar nu i slutet av augusti och september. Helt plötsligt när det började bli lite svalare så la sig en efter en av hönorna och började ruva och sista kullen kläcktes under förra veckan. Kunde ju ha blivit fasligt trångt i hönshuset i vinter men nu ser det ut som om jag blir av med de flesta efterhand som de blir klara att lämna sina mammor när de är 8 veckor.

I början av september så slog också Lina och Nickes son Xanthos till och blev BIS-valp på den Internationella utställningen i Högbo. Inte illa för att vara första utställningen för både matte och Xanthos. Stort GRATTIS till er båda.


Xanthos BIS-valp i Högbo Bruk!

Sen har många andra också haft finfina framgångar i utställningsringen med cert/CACIB under sommaren, ingen nämnd, ingen glömd! Zeka (Miyaka) har även blivit certifierad Terapihund! Och inte nog med det hon blev även Svensk utställningschampion i sommar. Vi är så stolta över er!

Vi har även haft mycket besök i sommar av valpköpare och det är alltid så skoj att få se vad det har blivit av de små liven när de växer och blir vuxna vackra eurasier. Många blivande valpköpare har det också varit här och nu är det många som väntar med spänning på Sagas valpar.

/Marita

 

Måndagen 27 maj
Så är vi nu hemma igen efter 3 veckor och 400 mil på resande fot ute i Europa. Vi kom hem sent på torsdag kväll och helgen har vi tillbringat i trädgården då det fanns en hel del att sköta om efter flera veckors frånvaro. Gräset var högt, ogräset i blomlandet behövdes tuktas, bärbuskarna behövdes tittas över nu när de slagit ut och då fanns det lite kvistar här och där som det inte var något liv i. Ja det fanns som sagt en hel del som omgående behövdes tas omhand och med det vackra vädret vi har haft i helgen så har jag inte haft det minsta ledsamhet över det. Har gått omkring i linne, trosor hela helgen!

Innan jag berättar mer om vår resa så vill jag först berätta lite om alla duktiga valpköpare som har varit runt om och gjort bra ifrån sig. Vi kan ju börja med Shadow som har varit i Ungern på World Dog Show och blev Junior World Winner-13, grattis till Shadow, Udo och Solveigh. Sen har Emma och Ulay varit på sin första officiella utställning i Piteå, och slog till med cert och BIR, inte illa! Inte nog med det, i lördags så var Emma och Ulay på eftersökskurs och igår så klarade Ulay galant sitt anlagstest.

Sen har det även varit rasspecial, i år med betydligt mindre hundar anmälda än vad det brukar vara. Vi hade ju sen länge bestämt att vi skulle göra vår resa och därför fick vi skippa specialen i år. Men vi hade ju duktiga valpköpare som var där och gjorde bra ifrån sig istället. Den som gjorde bäst ifrån sig var Yvonne och Zeka (Miyaka) som blev bästa tik-3 och knep tik-certet, Zekas andra cert. Så nu Yvonne är det bara ut och jaga det tredje! Ullis och Sofi vann juniorklassen med excellent och ck bland 17 tikar i juniorklassen, hon fick sen också R-Cert men ingen placering i bästa tikklass. Wilja blev tredje bästa tik i juniorklassen, även hon med excellent och ck.
Onza blev 2.a i veteranklassen och Chicko blev BIS-senior, gammalgubben "still going strong".
Sen var även Qevin och Mowgli (Lyvan) där men enligt obekräftade uppgifter så fick de nöja sig med very good denna dag.
Våra valpköpare var även in med en avelsgrupp åt oss där Ullis, Wilja, Zeka och Onza var med, gruppen slutade som 3:dje bästa grupp med hp. Tack alla för att ni åkte dit och visade era fina hundar!

Här finner ni lite bilder jag fått från vår Svenska rasspecial + Shadow med sin JWW-titel.

Klicka på länken och klicka sen på första bilden och bläddra sen igenom med pilarna.
https://www.dropbox.com/sh/s0m45m5g15k2p77/2e5dRapjiE

I lördags så ringde Janne från Norge och då hade Wilda varit på utställning och fått sitt första cert och slutade som BIM. Även Walrus har gjort utställningsdebut i helgen i Österbybruk och han och matte Ingrid slutade som bästa hane-2 med r-cert.

Jag hoppas jag inte har glömt något resultat nu!

Så åter till vår resa för vi har också varit ute och varit duktiga! Nu var ju inte resan enbart en utställningsresa utan först och fräst en semesterresa men eftersom det fanns en del utställningar som vi kunde pricka in samtidigt så gjorde vi givetvis det. Nicke var inte i bästa päls, han har haft en riktigt lång fällning i år men jag hade länge funderat på om vi inte skulle ta oss en tur till Tyskland och försöka få det där 5:e och sista certet för ett Tyskt championat. Pälsen var väl inte helt förskräcklig men han var absolut inte i den fina päls han har när han är fullpälsad. Tia, ja hon har päls för tre istället så där gör det då inte det minsta om det fastnar lite i kardan. Med oss på resan hade vi Nicke, Tia, Lina och Shalil. Esta och Myran fick stanna hemma hos min mor och Gert. Lilla Yani tog Gunilla och HP hand om, så hon fick bli Ludvikabo för tre veckor och lillasyster till Urax. Hästarna och hönsen tog våra snälla grannar Ulla och Ingemar hand om. Tack till er alla som tog hand om våra hundar och övriga djur när vi var på resa!

Vi började vår resa med att åka på utställning till Roskilde i Danmark, det var egentligen en dubbelutställning, två internationella men
vi anmälde bara Tia till lördagens utställning och det gick ju fint, där knep Tia sitt tredje Danska cert och sitt andra CACIB och blev dessutom BIR. Så gick resan vidare mot Holland men vi stannade ett par dagar på Danska västkusten och var bland annat ut på ön Römö. Snacka om sandstrand, den var ca 1,5 mil lång och säkert närmare 3 km bred. Där fick hundarna springa lösa en stund och leka även om det kanske inte var helt tillåtet. Men hundarna håller sig omkring oss och det är ingen direkt badstrand utan en strand där man åker bil för att komma ut till vattnet och där man håller på med andra aktiviteter, kitebuggy och där man åker i en vagn med segel (vet inte vad det heter). Hur som helst, hundarna hade skitkul, dock kan jag väl säga att det var mindre kul i husbilen senare när alla sand hade ramlat ut pälsarna, då hade vi egen strand i husbilen vill jag lova.

Vi håller oss nästan alltid till mindre vägar när vi är ute och åker, motorvägar i all ära om man bara ska frakta sig från A till B, men vad får man se då, inget. Att slingra sig fram på småvägar genom vackra landskap och små pittoreska byar är en njutning. Vi är heller inte något campingfolk utan fricampar gärna om det går och idag finns det ju också ganska stor tillgång till s.k. ställplatser där man får stanna med sin husbil över natten. Ibland gratis eller så kostar det runt 5-8 euro vilket är helt okej tycker jag. Servicen kan skifta från att bara vara en parkeringsplats till att ha både vatten, el, dusch, toalett och möjlighet att tömma toalett och gråvatten.

I Holland hade vi hoppats få se massvis med blommor men som det även har varit i Sverige så har våren varit sen i Europa, 2-3 veckor senare än vanligt så blomprakten var nog inte så stor som den brukar vara. När vi nu var i Holland så skulle vi givetvis även åka och hälsa på ett par valpköpare. Det första stoppet blev hos Jan, Helene och Sigge (Vaquero). Sigge är en mycket trevlig ung kille som om ett par veckor blir 1 år, så kostymen hade han lämnat av någonstans. Vi blev bjudna på middag och Tia och Sigge fann varann och lekte glatt.
Så gick resan vidare till Heerhugowaard där Raika med familj bor. Dock blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss då Tanyas dotter kom hem gråtande just när vi anlände, det visade sig att hon hade brutit armen när hon hade varit ute åkt på sin sparkcykel. Så för Tanya och hennes dotter blev det akuten istället, vi hann dock växla några ord innan de åkte. Tanyas man kom hem och tog hand om oss och bjöd oss på mat och trevligt umgänge. Raika har vi ju inte sett sen hon åkte som 8 veckors valp och hon hade vuxit upp till en vacker dam, trevlig och snäll.

Så åkte vi vidare mot Tyskland och den väntande utställningen i Dortmund med 31 resp. 34 eurasier anmälda, två Internationella utställningar, fredag och söndag. Fredagen började bra och Nicke fick sitt femte cert, både VDH-Cert och klubb-Cert, CACIB och BIR och blev därmed Tysk champion (VDH) och Tysk klubbchampion (EKW) + även den fina titeln VDH-FRÜHJAHRSSIEGER. Tyskan är mycket för titlar och dom har titlar på varje utställning. Tia gjorde också bra ifrån sig och fick VDH-Cert, EKW-Cert och R-CACIB som dock blir ett CACIB eftersom den tiken som fick certet redan var godkänd Int. champion.

Så jag var så glad och stolt över vad vi hade erövrat. Var ju lite osäker på om min lilla Tia skulle passa domarna i Tyskland, hon är ju lite av den kraftiga typen med enorm päls och det är inget man ser så ofta av i Tyskland, det är mer högbent och ofta lite tunnpälsat. Men just denna domare passade hon i alla fall för. Hon var nog också den mest fotograferade eurasier den helgen, alla charmades av hennes toklekar utanför ringen och tyckte att hon var så vacker och söt.

Söndagens utställning var väl kanske inte riktigt vår dag. Nicke blev tvåa i championklass men med excellent och ck, översatt i vårt system. Tia däremot passade inte alls domaren i smaken, för korta ben, för mycket päls m.m. Det enda som var bra var nog hennes rörelser och hennes små fina öron. Hon slutade som sg4 (very good 4) i sin klass. Men jag var fortfarande glad över Nickes championat och det var ju faktiskt det jag hade åkt för.

Vi träffade även en Svenskättad kille vid namn Jydelundens Aiko, han var dock inte på någon riktigt utställningshumör och var heller inte lätt att fotografera då han inte stod still många sekunder. Tog även några foton på ett par till hanar men dessa hallar är inte gjorda för fotografering så det blir inte bra. Ringkulturen i Tyskland kan man säga mycket om och många utav er skulle nog bli både förvånade och lite chockade över vad man tolererar av en hund i ringen där. Många av dessa hundar skulle rent ut sagt ha åkt ut på en utställning i någon av våra Nordiska länder.

Att man accepterar som domare att man inte får ta i en hund i championklass, det skulle nog vara otänkbart här hos oss. Nu menar jag inte att dessa hundar har sämre mentalitet utan det mesta brister nog i uppfostran och framför allt att man anser att det är okej att en hund beter sig illa i ringen, att man varken kan ta i den eller titta på tänder. Såg till och med någon som försökte nafsa domaren, ändock blir man placerad. Nu sticker jag väl ut näsan lite då jag vet att flera från Tyskland översätter och läser min blogg men jag tycker detta är allvarligt när man accepterar att en hund får bete sig på detta sätt, då behöver man heller inte träna sin hund för nästan allt är okej ändå. Något jag tycker att både klubbar och domare i rasens hemland borde se över. Även om vår ras ska vara reserverad så får man ju ändock kräva av dem att de ska kunna klara av en hantering. Träffade en tjej från Frankrike senare på resan när vi var i Saarbrücken och det var hennes första utställning i Frankrike och hon var mycket förvånad över många hundars beteende. Domaren frågade även henne då han skulle titta på tänderna på hennes hund och det gick utan några som helst problem. Oj, detta måsta vara något som du tränar dagligen. Hon svarade, nej inte alls men jag tycker att detta ska en hund klara av. Och hon har så rätt!

Resan gick sen vidare ner mot Moseldalen men först åkte vi till Polch för att hälsa på Sigi, Henry och Miina. Miina är en dotter efter Liten och det var så skoj att få träffa henne. Hon hade pälsen på utväxt då hon hade valpar i slutet av förra året. Oj vad mycket Liten jag såg i henne och framför allt i Miinas valpar där det finns några som är mormor upp i dagen. Miina och Tia hade väl lite åsikter om varann och gick runt och fint visade sina fina tänder för varann men efter ett tag så lugnade det ner sig, dock tänkte de inte alls leka med varann. Miina har också en "storebror" vid namn Bero som Tia tyckte var intressant.

Resan gick sen vidare till slottet Eltz som inte ligger långt ifrån Polch och ligger där Moseldalen sen börjar. Ett fint och pampigt slott som låg i en dal så det var branta bakar att vandra för att komma dit. Så började vår resa genom Moseldalen, ett av Tysklands finaste vindistrikt. Där ringlar sig floden Mosel mellan bergen och små pittoreska byar med gamla korsvirkeshus ligger tätt. Vackert så det förslår. Där tillbringade vi tre dagar och njöt av den fina vyn. Tänk alla dessa planteringar av vinrankor på bergsluttningar som är så branta att det knappt går att gå, ska man jobba här får man inte ha höjdskräck och vara stadig på foten.

På lördagen innan utställningen i Saarbrücken så hade vi bestämt med Ina och Christinan att vi skulle komma och besöka dem. De har kennel Pferdekoppel och har hållit på med eurasier i många, många år. De har ju Madhuri från oss, även det Liten och Nickes dotter men där ser jag mer likheten i sin far än sin mor. Madhuri hade också sin första kull förra året och dom avkommorna var de mycket nöjda med. Nu är Madhuri parad igen med en hane från deras egen uppfödning och om drygt en månad är det dags för valpar. Ina och Christian har fina hundar, hundar med lite substans i, rejäla kroppar och trygga lugna temperament. Vi gick en promenad i de fina omgivningarna och hundarna fick springa lös vilket de uppskattade mycket. Ina och Christian har en äldre dam som inte längre orkar gå så långa sträckor så hon har en egen vagn som hon åker i och när hon vill gå en stund så kliver hon ur och när orken inte riktigt finns där längre så lägger hon sig i vagnen. Vi blev bjudna på en härlig lunch i solskenet medans hundarna utforskade deras trädgård. När vi åkte därifrån så blev det lite känslosamt för mig och tårarna började rinna, mycket påminnelser om Liten och också hennes försvinnande och död kom på tal. Såren har långt ifrån läkt även om det är längre mellan stunderna som jag tänker på henne så är det inte så långt till tårar när tankarna börjar surra i en. Det har nu snart gått 6 månade sen vi förlorade henne och saknaden är ännu stor.

Så åter till resan. Söndagen var det så dags för den nationella utställningen i Saarbrücken. 24 eurasier anmälda! Idag var det vår dag igen, Nicke lutade som bästa championhane och även bästa hane och med den "fina" titeln Saarbrücken Sieger 2013, VDH-cert, klubb-cert (EKW), dock blev han slagen av en juniorhane i tävlan om BIR. De har ett lite tungrott system på utställningarna i Tyskland, inte alla gånger så lätt att förstå. Nicke blev bästa hane fast han blev slagen av junioren, eftersom han inte riktigt räknas in i tävlan om bästa hane. Certen man får i juniorklass har man heller ingen nytta av om man är ute efter en championattitel som vanligt, certen i juniorklass kan bara räknas för att bli juniorchampion. Man har heller ingen bästa haneklass resp. bästa tikklass utan de som har blivit 1:a i varje klass förutom juniorklassen tävlar om bästa hane, resp bästa tik. Juniorenerna (hane+tik) ska sen tävla mot varann om bästa junior. Den som blir bäst där ska sen tävla mot den hane och tik som har fått CACIB eller blivit bästa tik, beroende på om det är nationell eller Internationell + veteranerna som har fåt V (= excellent). Är det en Internationell utställning så så ska man in igen om man inte har fått CACIB och då är det igen bara de som har blivit 1:a i resp klass + den som har blivit 2:a i den klass där CACIB-vinnaren finns som får tävla om R-CACIB. Det blev lite invecklat det här och det är inte så lätt att förstå och inte heller att förklara.
Hur som helst så var det Tias tur och hon fick även denna gång både VDH-cert och klubb-cert (EKW) men blev sen slagen av championtiken.

Måndagen och Internationell utställning och den sista utställningen på denna resa. 23 eurasier anmälda. Nicke fick samma resultat som dagen innan med både VDH-Cert och klubb-Cert (EKW) men med ett CACIB också. Inget han har någon nytta av men certen delas ut ändå till vinnaren oavsett om hunden redan är champion eller inte. Denna utställning tilldelades han den fina "titeln" Saarlandsieger 2013. För Tias del blev det också ungefär detsamma med både VDH-Cert och klubb-Cert (EKW) och R-CACIB som även denna gång blir ett CACIB eftersom CACIB-vinnaren redan är klar Internationell champion. Så i det stora hela så var det en mycket lyckad resa och vi hem kom vi med en Tysk dubbelchampion för Nickes del, 3xCACIB, 3xVDH-Cert och 3xklubb-Cert (EKW). För Tias del 3xCACIB (i två olika länder), 3xVDH-Cert, 3xklubb-Cert (EKW) och 1xCert i Danmark.

I Saarbrücken träffade vi också lite släktingar från Frankrike, en son efter Leiionspitz Serano och ett barnbarn till Yellow där också Leiionspitz Aleika fanns bakom på pappans sida. Kan ju skryta lite med att tiken som blev World Winner i Ungern är en dotter efter Leiionspitz Yellow, såld till Frankrike!

Här finns lite bilder från vår resa i den ordning som de är tagna under vår resa.

Klicka på länken och klicka sen på första bilden och bläddra sen igenom med pilarna.
https://www.dropbox.com/sh/ehe25iob9kscoq2/yLQndme22k

Så efter en regning utställningshelg bar det iväg hem mot Sverige igen. Tre veckor är ganska lång tid och jag började nog känna mig lite rastlös, vill ju gärna ha något att göra. För Görans del så hade han nog kunnat vara borta många fler veckor men jobbet väntade. Det har varit en skön och trevlig resa, ingen tv, inget Internet och faktum var att jag saknade inte det heller. Dock sitter man ju här som vanligt vid datorn när man väl är hemma igen. TV kan dock vara för min del, har aldrig varit någon TV-fantast, inget som jag egentligen behöver i mitt liv. 
 

/Marita

 

Onsdagen 1 maj 
Så har vi varit en tur till Västerås och Köping på utställning. Premiärtur för året med husbilen, liten testur innan de bär iväg på lite längre resa. På lördagen var det nationell utställning i Västerås och där hade vi anmält Uma. Uma bor ju hos fodervärd söder om Enköping så vi träffades redan på fredag kväll så att Uma skulle få sova över hos oss i husbilen. Uma är en cool tjej så det tog hon med ro, brydde sig knappt när matte och husse åkte. Det blev lite pälsvård tilll en bit in på natten men sen var det dags för några timmar sömn. Uma har aldrig varit på utställning, än mindre blivit tränad för dessa sammanhang, men då jag visste att hon är sen social och cool tjej så var jag inte speciellt orolig över hur hon skulle ta det hela. Lite läskigt var det dock när vi kom in i hallen men efter en stund så gick det bra. Drygt 20 eurasier anmälda och endast tre ck delades ut och Uma var en av dem som fick ck. Hon blev slagen av syrran Ullis som blev bästa tik-2 och Uma hamnade således bästa tik-3. Jag är supernöjd med det resultatet med tanke på förutsättningarna. Hon skötte sig fint och var superduktig i ringen.

Brorsan Urax var också med men idag men utan kostym, den låg hemma i garaget sa matte Gunilla. Han fick Very Good (VG) idag och behöver både växa på sig och få lite underull. Även Wilja och Sara gjorde sin debut i officiella sammanhang och gjorde det så bra trots en något nervös matte, VG blev det idag. Vi gick in med en uppfödargrupp och fick hp och fin kritik fast gruppen var en salig blanding av färger!



Så drog vi vidare till Köping och SSUKs utställning. Här hade vi anmält Uma och Tia, Uma fick samma placering som i Västerås och jag var jättenöjd med vackra Umas resultat. Tia fick sitt tredje Svenska cert och blev BIM. Urax fick även idag nöja sig med VG. Wilja fick sitt excellent idag men tyvärr inget ck men var så duktig i ringen. Även här ställde vi upp med en färgrik uppfödargrupp och fick fin kritik och hp och i finalen blev vi BIS-2 uppfödargrupp. Tia skulle också in och tävla om bästa junior/unghund och där placerade hon sig som BIS-4. En trevlig helg med trevliga vänner

/Marita

 

Söndagen 21 april 
Vilket härligt väder vi har haft de senaste dagarna, här har det blivit mycket utearbete. Nu har nästan all snö försvunnit förutom där är hopskyfflat av snöröjningen i vintras med traktor. Det gick så otroligt snabbt bara det blev lite plusgrader både dag som natt. Lycka för hundarna på våren är när de för första gången får gå ut på baksidan och springa ner till vattnet vilket vi inte har kunnat gjort tidigare eftersom det har legat lite is kvar och jag vill absolut inte ha ut hundarna på någon svag is.

Idag tog jag kameran med mig och släppte ut gänget på ”grönbete” och jag kan lova er att det sprangs, upp och ner i vattnet som galningar och lilla Yani var inte sen att fatta att det där med vatten var något så otroligt skojigt. Så idag blev det premiärdopp för henne med en kort simtur.

 

Annars är det Tia och Lina som sköter om vattenleken genom att springa upp och ner, ta en simtur, sen upp och ner igen. Esta tog sig också ett dopp idag med en simtur och sen upp på land och springa som en tok, av glädje.



Hönshuset har även det fått lite vårstädning med nytt golvströ och rengjorda väggar och pinnar, ett skitjobb men skönt när det är klart. Nu har vi minskat ner betydligt på antalet, bara en tupp och 15 hönor så jag hoppas att de inte kommer att bli så mycket ruvande av i år, 22 kycklingkullar som det blev förra sommaren var i mesta laget även om det är trevligt med små kycklingar.

Nu har vi även gjort lite blodprovstester på QQ-kullen och deras mor och far. Elexa (mor), Baldur (far), Qevin, Qurt och Q’apla. Q’apla eller Appi som hon heter till vardags är ju sjuk så där hade vi inte heller förväntat oss något annat än höga kolesterolvärden, dock hade alla de andra fina värden både på kolesterol och sköldkörtelprover och på Appi var även sköldkörtelprover och blodsockervärderna normala. Det är nämligen så här, att i alla fall som finns med hundar som har höga kolesterolvärden så har de en sak gemensamt och det är att de är gamla och att de ALLTID har en bakomliggande åkomma som alltid har varit antingen underfunktion av sköldkörteln eller högt blodsocker (diabetes) som grundorsak.

Men det gäller inte i dessa fall då vi vet att även Qnut ”Qnutte” hade normala värden innan han dog. Den veterinär/forskare som vi har fått kontakt med har inte legat på latsidan då han har kontaktat kollegor runt om i världen och ingen har någonsin hört talas om detta. Så här står man fortfarande frågande och alla vill veta mer så det finns ett stort intresse runt detta. Appi har nu fått kolesterolsänkande människomedicin som första hund någonsin. Om en månad så ska det tas nya prover på henne så får vi se om det har gett något.

Ang. avel och eurasier så är de ganska övertygande om att detta är en engångsgrej i rasen och inget vi ska gå och vara oroliga över i rasen, man kan väl kalla denna kull ” a bad combination”. Och visst kunde man använda föräldrar och kanske även friska syskon i avel men så kommer det inte att bli. Alla dessa är tagna ur avel. Dock ska vi fortsätta att använda ev. avkommor från Elexa och Baldur i andra kullar fortsatt i avel utan att vi ska oroa oss det minsta. Hade vi haft ett problem i rasen så hade vi sett fler med denna åkomma, men då det inte finns någon så ska vi inte heller oroa oss enligt de råd vi har fått. Nu får vi bara hålla tummarna för att Appi ska må bättre.

/Marita

 

Tisdagen 16 april 
I lördags morse bar det så iväg mot Stockholm, bilen fullastad med höns och fem hundar, ja ni läste rätt!
Hade slängt ut en annons på 6 hönor och världens snyggaste tupp (blandras) som hade blivit kvar från förra årets kycklingskörd från 22 framruvade kycklingkullar. Det var många som ville köpa dessa men mitt val föll på en familj söder om Örebro. Jag hade skrivit i annonsen att jag kunde ta dem med för att mötas någonstans. Så i Västerås utanför Bauhaus lämnade vi så över hönsfamiljen till sina nya ägare.

Lördagen åkte vi till Emma och Yane för att lämna över stamtavlan. Det tog lite extra tid för mig att få stamtavlorna till YY-kullen då det rekommenderade brevet med alla verifierade kopiorna på pappa Ulvens stamtavla/championat/röntgenresultat tog hela två veckor på sig att ta sig från Tyskland till oss! Sen for vi vidare till Ylva för att lämna lite vandringspriser från förra årets special eftersom vi inte kommer att delta på rasspecialen i Degerfors i år. Vi lite annat för oss som jag ser riktigt mycket fram emot.

Vidare tog vi oss till min yngste son för övernattning, Tobias bor numer i Huddinge och visst är det trevligt att ha en övernattningsplats i Stockholmsområdet när man så behöver.
Söndagen var det då dags för kurs och denna gång var det jag som skulle hålla i kursen. Elva ekipage hade anmält sig till kursen i anatomi/utställningsträning, mestadels våra egna valpköpare men även ett par andra. Vi hade hyrt in oss i lokal hos Stockholms Hundsportcenter i Upplands-Väsby ( stockholmshundsportcentrum.se ). Jag rekommenderar varmt detta ställe med mycket fina lokaler och trevligt bemötande. Kursen var inte tänkt som en vanlig utställningsträning utan mer om hur en sund eurasier ska se ut och varför är en sund anatomi viktig. Hur är en hund uppbyggd och vad har just ”min” hund för nackdelar och fördelar och hur visar jag fram min hund fördelar och hur döljer jag dess nackdelar.

Alla hundar har för- och nackdelar men vet man inte hur ens egen hund ser ut så är det också svårt att veta vad man ska göra. Det kan även vara svårt att förstå varför skriver domaren si eller så. Jag har många gånger fått höra att för min del är inte anatomin så viktig, bara min hund är trevlig (både från uppfödare och vanliga hundägare). Och visst är mentalitén viktig men minst lika viktig är en anatomisk sund hund då det innebär minde slitage på leder, muskler och ligament. Kort sagt, en sund och bra byggd hund lägger mindre kraft och energi när den rör sig och har större förutsättningar att leva ett långt liv med god rörelseförmåga och utan förslitningar långt upp i hög ålder.



Hur som helst, detta var ju första gången som jag höll i kurs, lite nervös var jag men jag tycker ändock att det flöt på bra och jag hoppas att alla deltagare fick ut något av kursen. Så här i efterhand så har det funnits funderingar på att man skulle kunna lägga upp det på ett annat sätt men man lär sig så länge man lever. Vi hade först två timmar teori och sen två timmars praktisk träning. Jag har fått tillbakahälsningar från några deltagare som skriver att både hundar och ägare var trötta och jättenöjda med dagen och det gör mig givetvis glad.

Vi får se om det blir någon fortsättning av det här och om det finns något intresse från andra att lära sig mer om hundens anatomi och då givetvis med inriktning på eurasier. Att lära sig anatomi är inget man gör på 4 timmar utan nu ska de ut och ”öva” genom att känna och klämma på andra eurasier än sin egen.

Ett mycket intressant ämne tycker jag, dock kan jag väl tycka att det är allt för många som bedriver avel som inte har en susning om hur en sund hund ska se ut. Kanske vill man inte lära sig och tycker som jag skrev ovan, att ”för mig är det inte så viktigt”.
Tack till er alla som kom på kursen! Sen var det ju också supertrevligt att få träffa flera av våra ”valpar” och dess ägare. Några har vi ju inte sett sen de flyttade hemifrån vid 8 veckors ålder, andra har man ju träffat under tiden de har vuxit upp.

/Marita

 

Tisdagen 9 april 
Nu har lugnet åter lagt sig över gården. Alla valpar har flyttat förutom Yani som stannar hos oss. Hon är en riktig gosefröken som gärna kryper upp i famnen för att sen somna där. Hon sover gärna i sängen mellan hos på natten och gärna med en egen kudde under huvudet och står jag i köket och lagar mat så vill hon gärna ligga mellan mina ben med huvudet på foten. Hon är väldigt lätt att ha att göra med och med färskt minne om hur storasyster Tia var som liten så är Yani en liten ängel. Tänk vad det kan skilja sig även om de är halvsystrar. Dock har Tia tagit på sig uppgiften att vaka över sin lillasyster, Tia bestämmer minnsan när hon får leka med någon annan och med vem.

Det känns som vi har så lite hundar hemma nu, ”bara” sju, fem eurasier och två saluki. När man ska göra mat så känns det som det är så få skålar men också rätt skönt. Det var många år sedan det bara var sju hundar i vårt hem. Santhi har flyttat till ny matte och blir förhoppningsvis kvar och får leva ett gott pensionärsliv med stor gård och långa härliga skogspromenader. Santhi har varit en underbar mor till fem valpkullar, en riktig hönsmamma. Däremot så har hon inte så mycket till övers för andras valpar när någon annan tik har haft valpar här i huset.

Elexa blev vi ju bara utan när min bror med familj ”tog över” henne, men jag vet ju att hon har det toppen där med massor av kärlek och långa promenader och ändock har vi henne så nära och kan träffa henne ofta. Samma sak med Santhi, hon finns också väldigt nära och inte längre bort än i grannbyn.

Nu ser jag bara fram emot en skön sommar med lite husbilsliv, utställningar, trädgårdsarbete och bad. Längtar så mycket efter värme nu men de har ju lovat att nästa vecka så ska det bli så mycket varmare. Så här långt har det bara varit positiva tillbakahälsningar från alla valpar i XX- och YY-kullarna och nu ska det bli skoj att få se dem växa upp.

Sen måste jag ju också berätta att Madhuri har tagit sitt sista cert och är därmed VDH/Tysk Champion. Shadow har också erövrat sitt första V1 i unghundsklass och därmed sitt första cert mot VDH-championtiteln.

Ser också fram emot helgen då jag ska få träffa flera av våra valpköpare då det blir Anatomi- & utställningsträningskurs i Upplands-Väsby. Flera av dem har jag inte sett sen de var valpar när de flyttade vid 8 veckors ålder.

Och sen en mening till er alla.
Underskatta inte betydelsen av en kram!

/Marita

 

Torsdagen 4 april
Det är inte alltid lätt att vara uppfödare och för den delen inte hundägare heller. En del av er har väl inte undgått att vår QQ-kull har haft problem. Några av dem finns inte längre i livet och Appi (Q’apla) har sina ”anfall” vilket har varit mycket tragiskt för deras ägare och jag har lidit med dem. Veterinärerna har haft olika teorier, allt ifrån Vestibularis syndrom, epilepsi, man har gett höga doser kortison, någon har fått epilepsimedicin, men inget har hjälpt. Qalle insjuknade redan hösten-11 med svåra anfall, cirkulerade, kunde inte gå, men var dess mellan helt okej. Då var man säkra på att han hade fått ett svårt fall av Vestibularis syndrom. Vintern-12 dog han sen knall fall i lek hemma på gården. Tyvärr blev inte han obducerad då han skickades för kremering innan jag fick vetskapen om hans död. Strax innan detta hade en till i kullen börjat få anfall och sen fotsatte det med ytterligare fall i kullen med samma sorts anfall. Allt kändes väldigt obehagligt och ledsamt men jag var ganska säker på att det inte rörde sig om epilepsi, utan har hela tiden varit inne på att det måste ha med cirkulationen att göra då anfallen alltid skedde när de var aktiva, vilket det nästan aldrig gör när det gäller epilepsi. Epilepsi blir gärna en ”slaskdiagnos” när man inte finner någon förklaring till anfall av det här slaget.

Hur som helst, när nu Qnutte dog för knappt ett par månader sen begärde jag att han skulle skickas på obduktion, vilket vi också har stått för. Jag hoppades verkligen att de skulle hitta något som kunde ge oss ett svar om vad som hänt med dessa hundar och för att eventuellt hjälpa Appi som har anfall och fortfarande är i livet.

Det skulle ta 3-6 veckor för att få ett svar om de nu fann något och i slutet av förra veckan kom så svaret. Och det var något som ingen hade trott och som många inom veterinärkåren nu kliar sig i huvudet över. Svaret var Arterioskleros!
Unga hundar som drabbas av Arterioskleros, på människor även kallat åderförkalkning, vilket egentligen är ett felaktigt ord för det är ju inte förkalkningar utan blodfetter som sätter sig som plack i kärlen och stoppar upp blodcirkulationen.
En välfärdssjukdom på människor.

Svaret i Qnuttes fall var sjukliga förändringar i blodkärl, mest uttalat i hjärta, njurar men även i lungor, mjälte och hjärnhinna. Kärlförändringar yttrar sig som vävnadsdöd och inlagringar av fett (kolesterol). De fall man tidigare har funnit så är det alltid i samband med diabetes eller hypothroidism (sköldkörtelproblem) och då har det rört sig om äldre hundar med övervikt. Ingen av dessa hundar har varken diabetes, hypothroidism eller var/är överviktig, blodprover för hypothyrodism var gjorda och har visat fina provsvar. Dock kan vi se på alla drabbade i denna kull att de har skyhöga kolesterolhalter. Kolesterolhalten kan man inte påverka på en hund med t.ex. felaktig kost som hos människa utan det är kroppen som själv bildar för höga halter. Man har heller aldrig provat att ge kolesterolsänkande till hund så man vet ej heller om det fungerar eller hur man ska dosera.

Under de senaste dagarna har jag och Anette (Q’aplas ägare) haft kontakt med veterinärer och forskare för att försöka få lite hjälp om vad vi ska göra för att gå vidare med detta. Torkel Falk som är den ende veterinären i Sverige som har forskat på området blev mycket intresserad och vi kommer nu att ta lite prover på mor och far + Appi och kullsyskon som inte är sjuka. Han kommer sen att titta på dessa, kanske ger de oss något mer eller kanske inte.

Man vet inget om ärftlighet för det är inget man har funnit i tidigare fall eller i forskningen och vi har fått råd från två olika (patologen och en veterinär/forskare) om hur vi ska tänka när det gäller ärftlighet/avel i ett sån här fall, där de verkar vara unika och de enda kända fallet.

Kort om
Ateroskleros är ett tillstånd i vilket lipider (den oljiga substansen som är en del av cellstrukturen), fettmaterial, såsom kolesterol, och kalcium samla längs väggarna i artärerna (blodkärl som transporterar syre-berikad blod). Denna uppbyggnad kallas plack, och över tid resulterar i förlust av elasticitet, och en avsmalning av lumen (det inre utrymmet) av de drabbade artärerna. Med tiden det deponerade fettmaterial tjocknar, Härdar, och slutligen blockerar artärerna, eller, det kan brista, orsakar blodproppar och resa till andra delar av kroppen. Blodproppar i artärerna i benen kan resultera i problem med att gå. Generellt detta tillstånd är ovanligt i hundar men har rapporterats i vissa raser, bl.a. dobermann, pudel, dvärgschnauzer, och labrador.
Riskfaktorer för denna sjukdom är ålder, hundar äldre än nio år löper större risk, och kön. I detta fall, löper hanhundar större risk att utveckla åderförkalkning. Diabetes och hypothroidism.

Symtom och typer
Följande är några av de symptom som hör till ateroskleros hos hundar:
Dålig aptit
Letargi
Svårighet att andas
Svimning
Allmän svaghet
Diarré
Blindhet
Cirkling
Desorientering
Svårigheter med promenader - kan vara samtidig med smärta i benen
Hjärtattack

/Marita

 

Lördagen 30 mars 
Påskafton och vackert väder! Idag tog vi YY-gänget, Tia och Lina och åkte till min pappas sommarhus vid Siljan. När jag var liten var det här min favoritplats på jorden. Valparna, Tia och Lina fick springa lös på isen och valparna älskar att utforska allt där snön har smält undan. När vi hade varit där ett tag så kom även min bror med familj och givetvis Elexa och Veila. Vi fikade i vårsolen medans valparna for omkring och hade skoj och givetvis passade jag på att fotografera. Det var mycket folk på isen idag, allt ifrån folk med skoter och fyrhjuling till folk som tog sig en promenad i solen, härligt.

Jag och brorsan samt han döttrar tog en promenad runt Krångholmen med hundarna och Lina hon njöt i fulla dra då hon fick släppa loss i snön på isen och bara springa. En njutning att se!

Här finns lite bilder från dagen Album

Nu är de trötta, så trötta och valparna sovit gott under kvällen. Hoppas på lika vackert väder i morgon så blir det nog en tur med de vuxna hundarna på Siktjärn så det får dra loss och bara ha skoj.

Här har ju hundantalet minskat drastiskt på kort tid och nu har även Elexa flyttat. Inte så långt utan bara till min bror med familj. De förlorade ju Kira i januari och lånade då hem Elexa som sällskap åt Veila och där blev hon kvar. Hon har ju varit där mycket tidigare också och trivs utmärkt hos dem och nu har de fått en sängkompis då Elexa ligger i sängen tätt intill min bror hela natten. Jag vet att Elexa har det toppen där även om jag saknar henne, Elexa är speciell!

/Marita

 

Måndagen 25 mars
Tiden går fort och nu har alla i XX-kullen flyttat till nya familjer. De rapporter jag har fått så har allt gått jättebra vilket givetvis glädjer ett uppfödarhjärta. Vi har sparat avelsrätten på Xana i kullen men hon bor hos kära vänner, familjen Carp i Stockholm som nu har utökat familjen med en tredje eurasier.

Nu är det ”bara” 5 valpar kvar och de blir ju kvar i ytterligare 1½-2 veckor innan även de drar vidare till sina nya hem. Ljudnivån har blivit betydligt lägre för det är ju en del skillnad på 13 valpar och som nu bara 5, det känns nästan som semester. XX-kullen hade en ganska hög ljudnivå när de var igång, de skällde inte men lät mycket, kanske berodde det på att det var så många tjejer!! YY-kullen använder däremot sina tänder betydligt mer, sätter man sig på golvet så får man räkna med att det tuggas både här och där på kroppen. Med XX-kullen var det inga problem att sitta länge på golvet och mysa utan att man kände sig som en nåldyna. Tänk va olika de kan vara.

Jag gillar verkligen att ha valpar men när 8 veckor har gått så känns det ganska skönt när de börjar flytta, inte för att jag inte älskar dem för det gör jag, men då har man liksom gjort sitt och det är dags för någon annan att ta vid. Sen är det oerhört spännande att få se vad det sen blir av de små liven och att få följa deras utveckling med mail och foton.
I helgen har vi haft valpfritt då Santhi och valparna åkte till min bror med familj. Jag lovar att det var uppskattat och framförallt att få en sovmorgon, den första på över 9 veckor. När man har valpar så kan man inte ligga och dra sig i sängen och ofta blir det lite brist på sömn de 8 veckor man har valpar i huset. Jag är ju heller ingen morgonmänniska utan sover gärna om jag får, så att gå upp vid 5-6 snåret på morgonen är ingen hit tycker jag men ett måste om man har valpar som behaga vakna vid den tidpunkten.

Båda kullarna har haft väldigt lätt för sig att förstå att man gör sina behov utomhus. XX-kullen gjorde knappt något inne efter att de hade passerat 6½ vecka och det verkar vara det samma för YY-kullen. I morse var det endast en pöl och idag har jag inte torkat något ännu. De går till dörren och talar om att de vill ut så de kommer säkert att vara väldigt duktiga när det är dags för flytt.

Ingen har väl undgått att våren har dröjt, här har vi haft ruskigt kallt i mars, framförallt på nätterna då det har varit mellan -20 och -30 som mest. Dock har det varit soliga fina dagar men inga plusgrader förrän nu de sista två dagarna. Nu längtar jag verkligen efter vår och barmark, att få börja påta i trädgården, det är avkoppling för mig.

Sen måste jag ju få skryta lite. En av klubbarna i Tyskland, KZG, har ju en tävlig om årets utställningshund (Best of the Year) där de får poäng för varje utställningsresultat. Och överst på både han- och tiklistan finns faktiskt två Leiionspitz-hundar. Det tycker jag är jätteskoj, rasens hemland och där står våra uppfödda hundar först. Nu har vi ju inte kommit så långt in i det nya året men vi får väl hoppas att det ser bra ut även i slutet av året. Det är Leiionspitz Smash-Hit Shadow och Leiionspitz Marvellous Madhuri som har intagit förstaplatserna. Madhuri blev BIR i Offenburg i början av mars och behöver nu bara ett 5:e cert för att bli Tysk champion.

Sen måste vi ju skryta lite över Ullis också som på sin tredje officiella utställning erövrade sitt tredje cert och som ännu bara är junior. Sofi och Ullis var nämligen på Malmö Internationella i helgen och slutade som BIM. Grattis till er båda!

Även några andra har varit ute i ringarna och gjort bra ifrån sig. Sigge eller Vaquero som han heter i stamtavlan har varit på sin första utställning i Groningen/Holland, han fick "Very promising", BIR-valp med en strålande kritik. I helgen har också Emma och Ulay varit på inofficiell utställning både lördag och söndag och slutade som BIR och BIG-2 ena dagen och BIR & BIG-3 den andra. Grattis!


Sigge med en stolt matte

Emma och Ulay


Det blir en hel del utställningar för vår del också i vår/sommar, i alla fall så länge pälsen sitter på Tia. Har anmält till några och ska anmäla till några till så får tiden utvisa hur hon ser ut, några utställningar utomlands blir det också. Sen kommer ju Yani i YY-kullen att stanna hos oss och hon ser riktigt bra ut, hoppas att det håller i sig och då ska vi väl ut och ställa lite valp också. Ska bli skönt med en sommar och vara valpkullsledig.


Våran nykomling Yani

Den 14 april kommer jag att hålla i kurs, halvdag i anatomi/utställningsträning, lär dig din hunds för- och nackdelar anatomiskt och hur du får din hund att samarbeta med dig i ringen. Det blir 2 timmar teori och 2 timmar praktisk träning. Min tanke var först att hålla det för mina egna valpköpare men i mån av plats tar jag även emot andra. Kursen blir till självkostnadspris (lokalhyra), omkring 100-130 kr/person. Underlag för teorin skickas ut som pdf via mail i förväg så att man har möjlighet att läsa innan.
Kursen kommer att hållas inomhus i Stockholmsområdet. Kravet är dock att det ska vara eurasierägare. Ring eller maila om du vill vara med. Max 10 deltagare. 0250-663064 eller 073-5287093, leiionspitz@eurasier.se

/Marita
 

 

Onsdagen 13 februari
Sista veckan med gänget, ja det är det för XX-kullen. Nu är det mindre än en vecka till att de första börjar flytta ur huset. Den senaste veckan har jag börjat ha YY-kullen tillsammans med de större valparna och de första dagarna så var det ju lite kul med små leksaker men
nu fungerar det hur fint som helst, dock lämnar jag dem inte utan uppsikt. När jag inte kan närvara då delar jag upp dem. Den lilla svarta fröken i Santhis kull är en kavat liten dam och den sätter man sig inte på utan att de större valparna blir varse om att de bråkar med fel tjej. Annars kan jag väl säga att jag inte är sysslolös under dagarna, det är fullt ös med 13 valpar i huset. Mycket spring ut och in av de större och de älskar att vara ute och leka med Tia.
Man somnar liksom ovaggad om kvällen, det är huvudet i kudden och sekunderna efter så sover jag.

Sen vi började ha båda kullarna tillsammans så vakar Nicke över de små, blir det för livat då går han emellan och säger till de större valparna att nu räcker det. Jag har sagt det förut och säger det igen, Nicke är fantastisk med valparna, uppfostrar de som behöver och beskyddar de som behöver beskyddas och när vi ska släppa ut XX-gänget när det är mörkt är det bara att ropa på barnvakten, då kommer Nicke glatt och följer med dem ut och ser efter dem. Vi har ju en del rovdjur runt hörnet och det är framförallt lodjuren jag är rädd för när valparna går ut utan någon vuxen hund som sällskap när det har blivit mörkt. Här finns det en hel del lodjur men även varg. Björnen den sover ju ännu och den är jag inte orolig över heller för den delen, tror inte att den skulle komma in på gården även om den skulle vara vaken. Lodjursspår ser vi dock varje vecka då de har varit runt på gården nattetid.
I helgen tog jag mig lite ledigt från valppassandet och for iväg, bl.a. på utställning i Strängnäs. Kände att jag behövde göra något skoj efter allt elände och nu när Tia hade kommit i päls igen så anmälde jag henne till Strängnäs. Hade först bestämt att jag inte skulle åka men så såg jag att de hade förlängt anmälningstiden 1 vecka så jag slängde in en anmälan. Har känts så tungt en längre tid nu och det är 3 månader sen vi förlorade Liten, och så fort jag tänker på henne så vill tårarna gärna rinna ner för min kind. Dock blir det väl bättre och bättre och tänkte då att lite utställning skulle vara en positiv grej att göra.

Och med facit i hand så blev det ju en mycket lyckad dag och det kändes så skönt. Vårt lilla monster som dagen innan hade blivit 15 månader och första chansen på ett CACIB tog hem det hela och fick rubbet i rasringen med cert, CACIB och BIR. Med oss hade vi också Elexas och Briskos son Urax med matte Gunilla. Urax har aldrig varit på någon utställning, var ej tränad för det så jag sa till Gunilla innan jag gick in, nu tar vi det som en träning så får vi se hur det går. Men Urax han sprang och stod som att han skulle ha gjort det massvis med gånger. Han är ju inte direkt den blyga sorten utan gillar människor och tyckte nog bara att allt var toppen när det fanns så många som ville prata med honom. Titta på tänder eller känna på honom var då inga problem för domaren, och även om han behöver växa i kostymen så gillade domaren honom och han fick sitt första cert och slutade som bästa hane-2, inte illa för en otränad 11 månaders ung herre.

Eurasier gick ju först på morgonen så det är ju en lång väntan till finalen. Först tänkte jag att vi åker hem, eurasier blir så sällan placerade. Men så tänkte jag att vi ska nog stanna och i alla fall visa upp rasen. Sagt och gjort, vi handlade lite, eller rättare sagt Gunilla handlade för nu var Urax värd både det ena och det andra när han hade varit så duktig. Utbudet var inte så stort så för mig blev det inget. Vi åt lite mat och väntade, och väntade. Sen började klocka närma sig 15.00 och finalen skulle börja, sen lite mer väntan innan det var dags för grupp 5 att gå till uppsamlingsringen. Min erfarenhet, och i dessa sammanhang har jag en hel del av den varan så brukar eurasier ha tröttnat när det väl kommer till final.

De är oftast inte riktigt med längre, men Tia hon stod med glatt viftande svans, sprang hur fint som helst, men jag hade absolut inga förhoppningar om någon placering. Sen plockade domaren ut 6 hundar, varav 4 ska bli placerade. Jag tänkte att nu åker vi väl ut men vi blev kvar av de fyra han bad stanna kvar. Då blev jag faktiskt lite nervös, tänk vi skulle bli placerade. Det är inte ofta eurasier blir placerade i gruppen även om det händer då och då, så det kändes så skoj att blir BIG-4.

BIG-4

Även om Tia är ett monster i mångt och mycke, har åsikter om det mesta, tror att hon är störst och bäst här hemma, så är hon en härlig tjej att jobba med, alltid med på noterna.
Har fått ut lite nya veckofoton på XX-gänget och i morgon ska jag försöka få ihop lite foton på Y:na. Dock har jag faktiskt bestämt namn på dem nu och det blir Yippee Yane, Yani, Yola, Yanko och Yazzo.

/Marita

 

Söndagen 6 februari

Leiionspitz Unforgettable Ullis SSUK Nat 24/2 CERT BIR BIS-2 Junior/Unghund

/Marita
 

 

Söndagen 17 februari
Ja då har XX-gänget blivit 4 veckor, tiden går fort. Till helgen börjar de första valpköparna komma på besök för första mötet med sin nya familjemedlem. XX-gänget är ett härligt gäng, väldigt nyfikna på nya saker och reagerar inte över mycket nytt som kommer in i deras liv. Idag har de varit ute hela gänget för första gången vilket i stort sett gick mycket bra. Ofta brukar det ju bli lite protester, allra helst när det är vinter och snö första gången man kommer ut, men jag må säga att det inte var mycket av det i denna kull. Några sprang omkring som detta var väl inget märkvärdigt, andra tog lite mer trevande steg ute i det vita. Snart är det också dags att börja med rumsrenhetsträningen och då är det ut så snart de har vaknat, lek en stund eller ätit som gäller och det är otroligt hur fort de fattar bara de får chansen att göra ifrån sig ute och då kommer de att uppskatta lite utelek mer.
 


Nyfikenheten har varit stor om vem som är föräldrar till vår XX-kull, eurasiervärlden vill gärna hålla koll på vad som händer hos alla och jag kan väl säga att lite road har jag nog varit med att hålla folk på sträckbänken. XX-kullen som inte är planerad men högt älskad ändå. För att göra historien kort. Vår utbrytardrottning Lina lyckades öppna dörren i ett obevakat ögonblick när jag hade glömt att låsa pga. av akut toalettbesök. Då gick det fort vill jag lova. Ut tog sig Lina i en hiskelig fart, duktig på att hoppa som hon är (140 cm är inget hinder för henne, bara något som är i vägen) och snabbt till Nicke och på bara några sekunder var parningen ett faktum. Inte mycket att göra åt då, men min tanke var faktiskt inte att denna kull skulle få födas då jag absolut inte ville ha tre kullar nästan samtidigt.

Detta hände strax innan vi skulle iväg till Tyskland för att para Santhi och jag tänkte att detta får jag ta tag i när jag kommer hem. Sen vet ju de flesta vad som hände och vi förlorade Liten som skulle ha haft valpar i början av januari. En mycket sorglig historia som fortfarande gör ont, det var verkligen som att slå undan benen på mig. Tiden läker alla sår, och visst går det längre och längre tid mellan gångerna jag tänker på Liten och man känner klumpen i bröstet och tårarna rinner ner, men jag saknar henne så enormt mycket.

Hur som helst så fanns inte tanken varken i mitt huvud eller mitt hjärta längre att ta bort denna icke planerade kull. Visst, det är bara 7 månader sen Lina hade sin första kull men hon är ung och visst klarar hon detta med bravur. Lina är en fantastisk mor på alla sätt och vis. Det är ingen inavel eller något annat som skulle vara negativt för denna kombination, den är bara inte planerad och idag ångrar jag inte en sekund att vi lät dessa åtta små underverk födas. Valpningen gick supersnabbt och på knappt 2 timmar var alla 8 födda och med en födelsevikt på mellan 450-500 gr. Där ute finns nu 8 förväntansfulla familjer som längtar efter sin nya familjemedlem. En av tjejerna kommer att bo hos kära vänner som fodervärdshund.

För 1½ vecka sedan föddes också Santhis valpar, också där gick valpningen galant och på fyra timmar var det klart. Fyra av dem är varggrå och en är svart med tantecken och en av dessa kommer att stanna här hos oss.
Nu väntar en livlig tid hos oss med 13 valpar i huset, många besök och att dagligen dansa med moppen många gånger. Moppen som är en uppfödares bästa vän och vad skulle vi göra utan den. En annan fantastiska uppfinning är kompostnät.

Efterfrågan på valpar har varit långt fler än att vi har kunnat tillgodose alla intresserade. Men det finns ju valpar hos andra uppfödare och det planeras ju även en del valpar framöver både här och där. Vår nästa kull blir på Saga och troligtvis kommer vi att ta en tur till Tyskland även denna gång. Har spanat in ett gäng snygga bröder och väntar bara på lite röntgenresultat. Deras far har jag titta på tidigare och han har gett fina avkommor med bra resultat i tidigare kullar så det ska bli spännande.

Sista veckan har varit mycket händelserik. Lina drabbades av mjölkstockning som snabbt utvecklades till juverinflammation och sedermera även juverböld som nu har spruckit. Det gick snabbt från att ha en frisk och glad hund som på bara två timmar hade så hög feber att hon inte klarade av att stå på benen. Det var förra söndag kväll, Lina var med mig ut vid 22-tiden då jag skulle släcka hos hästarna. Hon rullade runt i snön som hon alltid gör när hon kommer ut. Vi strötittade sen lite på tv och strax innan 12-slaget när vi skulle gå till sängs var Lina helt utslagen och jag såg snabbt vad som var fel. Tog tempen och den var uppe i 40,7. Ringde veterinären och vi tog oss snabbt in till jourhavande och då var Lina totalt orkeslös.

Men Lina är världens snällaste och det tog lite prover för odling och hon fick antibiotika och febernedsättande/smärtstillande och vid 03-tiden var vi åter hemma. Sen började en kamp med värmeomslag med en vetekudde var tredje timme samtidigt som valparna fick dia ur henne. Så höll vi på dygnet runt i ett antal dagar men tyvärr så utvecklades juverinflammationen till juverböld som idag har spruckit. Det är en sölig historia och idag har vi säkert fått ut 4-5 msk blodblandat var. Nu väntar en lång antibiotikakur och med hopp om att juvret inte ska behövas tas bort. Men Lina är Lina, tar det mesta med ro, oavsett om hon har haft hög feber så äter hon. Jag tror nog att hennes matintresse är det sista som lämnar henne. Hon har tagit hand om valparna och låtit de dia henne, även ur det infekterade juvret oavsett hur hon har mått och det är absolut ingen som har tvingat henne.

Lina må vara lite galen ibland men det är nog den snällaste eurasier jag träffat, hennes hjärta är verkligen gjort av guld. Hon kan hitta på mycket tok, lära sig saker som man som ägare tycker att en hund kanske inte borde lära sig. Men hon lärde sig tidigt att öppna dörrar både inåt och utåt, hoppa högt var också något hon kunde tidigt. Hon äter upp alla våra grödor i trädgården. Hallonen plockar hon av efterhand som de blir mogna. Ärtskidorna lärde hon sig snabbt hur man plockar av. Hon satt och tittade på mig när jag plockad av lite ärtskidor, dagen efter fanns inte en ärtskida kvar. Hon drar upp mina kålrabbi och äter upp dem, hon snor även en och annan squash. Ja, det är Lina det men hon ger oss så enormt mycket glädje.

Även om vi har haft en hel del kullar här hemma så var juverinflammation en helt ny erfarenhet för mig, man lär så länge man lever. Det finns ju delade meningar bland veterinärkåren om valparna ska dia en inflammerad juver eller inte och kanske hade jag inte låtit valparna göra det om de hade varit riktigt små men nu var de ju 3 veckor gamla när de hände och de har inte haft några problem med det.

XX-kullen gillar mat precis som sina föräldrar och det ska bli intressant och se hur matglada dess åtta kommer att bli med en sån mor och far som är totalt matidioter. Linas avkommor i första kullen är precis som hon, älskar allt som går att äta.
Så med denna blogg har vi kanske stillat eurasiervärldens nyfikenhet och kanske har ni något nytt att prata om!
Nu ser vi fram emot en förhoppningsvis härlig vår och sommar. Tia har kommit i päls igen efter 1-årsfällningen och det gick ovanligt snabbt och det ska bli skoj att få åka runt lite i vår/sommar och ställa ut henne på lite CACIB-jakt.

/Marita
 

 

Onsdagen 6 februari
Så fick vi möta döden igen, man undrar när denna följetång ska ta slut. Igår fick Kira somna in, Kira är mamma till vår V-, CC- och NN-kull. Kira har hela sitt liv bott hos min bror med familj men har ändå alltid stått oss nära. Kira och hennes dotter Veila har alltid varit här när brorsan med familj var på bilträffar eller annat. Kira älskade att få komma hit och framförallt att få vara på baksidan på sommaren och kunna ta sig ett dopp och simtur eller bara lata sig i solen.

Kira var en bestämd dam som visste vad hon ville men också otroligt snäll. Hon fick bara bli åtta år då tumörer i tungan satte stopp för henne och det hela gick väldigt fort. Nu behöver hon inte ha ont mer men jag vet att saknaden efter henne är enormt stor hos min bror med familj och vi saknar henne också. Vackra fina Kira!

/Marita
 

 

Måndagen 4 februari
Valpar, löp och högdräktig tik!
Valparna har nu blivit 2 veckor gamla, alla har öppnat ögonen vilket de flesta var tidiga att göra. Vi har klippt klorna och smakat första målet väl uppblött valpfoder vilket slank ner i en hiskelig fart.
De knatar också omkring, dock på vingliga ben och man ser hur de utvecklas för varje dag. Men ser också redan nu lite hur de är individuellt. Tiden går fort och Tia brukar hoppa in i rummet där de är och sätter sig utanför valplådan och tittar på dem med beundrande blick och viftande på svansen. Hon har respekt för deras mor men som ändock låter Tia sitta och titta på dem.

Nya foton på XX-kullen finns under deras sida, individuella bilder på alla de åtta.
Tia är just nu i sitt andra löp och är nog på slutet av sitt höglöp för idag visade Nicke inget större intresse för henne, annat var det igår. Dock har Nicke fått följa med husse på jobbet sen i onsdags förra veckan, dels för att han får vila lite från de härliga dofterna men också för att det blir lättare här hemma. Så den senaste veckan så har Nicke också delat säng med mig, vi delar en 90-säng och han har faktiskt egen kudde också, där ligger han bredvid mig i stor sett hela natten.

Vi sover inne i samma rum som valparna vilket jag alltid gör tills de är åtminstone 2 veckor gamla. Nicke har ju alltid älskat valpar och då menar jag verkligen älskar. Från att de är nyfödda så vill han gärna gå in och lägga sig hos dem och sköta om dem på ett fördömligt sätt. Han tvättar dem så fint och lägger sig hos dem och ser så nöjd ut. Det är nog inte många hanar som är som han när det gäller valpar. Min underbara Nicke!

Santhi, ja hon har vuxit mycket den senaste veckan, väldigt mycket tycker jag men än är det några dagar kvar innan det utsatt dag räknat utifrån parningsdagarna. Men hon äter ännu med god aptit, dock lite trögt på morgonen. Ytterligare en valplåda är uppsatt så nu är det bara att vänta, alla ni som önskar en valp efter Santhi. Ska bli spännande och se vad det blir, hoppas dock på lite fler grabbar denna gång.

/Marita

 

Söndagen 20 januari
I helgen fick jag hoppa in som handler på utställning. Jessica som har Diizel (Qurt) hade anmält honom till den inofficiella utställningen som Malungs Kennelklubb anordnar varje vinter. Men Jessica hade stukat foten och det är ju kanske inte så lätt att springa med en stukad fot. Så jag följde så gärna med till Malung på lördagen för att ställa ut Diizel. Han har knappt varit på någon utställning mer än att han har varit med oss på ett par inofficella som liten valp.

Nu drygt två år fyllda och en kille som älskar alla andra hundar och helst av allt vill leka med alla. Så bara för den delen var det här en bra träning för honom, att bara vara med massvis med andra hundar och inte kunna ”prata” med alla vilket tidvis var lite jobbigt tyckte han. Jag hade inga större förhoppningar ska jag säga, tog det mer som en träning för honom men döm om min förvåning när han glatt följde med på allt vi skulle göra och glatt viftande på svansen hela tiden. Han stod och sprang som han aldrig gjort annat .

Domare var Nina Karlsdotter som också är auktoriserad domare på eurasier. Hon gillade Diizel jättemycket och sa faktiskt att den här hunden kommer hon att minnas i den här rasen. Nu var väl konkurrensen i rasen inte så stor då Diizel var den enda eurasiern. Men sen var det dags för gruppbedömningen och där vann han gruppen så det blev ytterligare väntan till BIS-finalen. Vi gick in och han skötte sig så fint och blev till slut BIS-2, inte illa med tanke på att han knappt har varit på utställning. Nina Karlsdotter dömde även gruppen och BIS.

Jag är så stolt över honom och att han gjorde det så bra och jag tror att det var en glad och stolt matte som också åkte hem efter en lång dag. Här är några bilder, dock inte av bästa kvalité!
 

BIR
BIS 2

Sen är det valpar på G, det blir en lång natt och kanske har vi valpar i morgon.

/Marita

 

Tisdagen 14 januari
Nu kan jag med säkerhet säga att Santhi är dräktig och vi ser fram emot hennes och Ulvens valpar i mars. Jag personligen hoppas på många fina varggrå valpar, men alla är givetvis lika välkomna oavsett färg. Sen är det bara en vecka kvar tills det blir januarivalpar också, spännande!

På utsällningsfronten har det varit mer framgångar i Tyskland då Shadow har erövrat ännu ett cert och dessutom även blivit VDH-Juniorchampion och BIR på den Internationella utställningen i Nürnberg. Inte illa att bli BIR bara dryga året gammal. Sen har Wilja och Victory eller Pontiac som han heter till vardags varit på valputställning i Sollentuna. Wilja blev BIM och Pontiac 3:a bästa hanvalp i sin klass med hp. Båda med jättefina kritiker. Grattis!

I fredags fick jag KZG:s Eurasieralmanacka och lite stolt blir man ju när man för andra året nu får ha med en Leiionspitzhund, ingen mindre än snygga Wilja som valp. Sen var även Nickes dotter Aruna med, hon kommer ur den kullen som han är far till hos Götterfunken i Tyskland.

Här har kylan slagit till med kraft då vi har haft -28 grader på kvällar och nätter och runt -18 dagtid, dock var det något ”mildare” temeperaturer i kväll med bara -20.

Så till något helt annat; Någon sa till mig att att du måste väl ha världens mest bortskämda höns. Kanske det, men jag tycker att de ska ha det bra, god mat och kärlek och givetvis stor rörelsefrihet i den mån det går. Nu är det alldeles för kallt att vara ute men tänkte när det töväder och slask i december så sa jag, det är i alla fall några som är lyckliga, just det hönsen som fick komma ut under flera dagar. Men varför den här personen ansåg att de var bortskämda var för att de varje dag får stora mängder bröd som vi får till skänks, jag köper ärtor och majs och varvar med med att koka makaroner åt dem, de får också varje dag äpplen och morötter, allt för att skapa lite sysselsättning samtidigt som de får i sig mat och vitaminer. Jag tycker om mina höns, just nu 30 st och ser fram emot när det kan börja vara ute mer.

Sen vill jag åter igen tacka för alla fina mail jag får och något som gjorde mig extra glad var detta som damp ner i mailboxen igår. Jag sörjer förlusten av Liten enormt mycket fortfarande och på det så ska några kärringar också spä på det ytterligare.

Marita-DU är ju- "kvinnan som talar med hundar". Att det finns ointelligenta, tanklösa och även elaka människor-det vet vi och vi har nog alla träffat på sådana....Nu är det nog så att du fortfarande,efter olyckor och stor sorg, är mycket mer sårbar än vad du normalt är.....Du står ju långt över dessa futtiga "skvallertackor", eller vad de nu ska kallas.
Du bör inte lyssna, inte läsa, inte se, inte överhuvudtaget bry dig om vad dessa personer tager sig för. De spelar i en helt annan liga. Jag tror den kallas "Avundsjukans liga. "Denna liga vet ju vilka underbart fina och välartartade och vackra vovvar du skapar, OCH framgångsrika. Nu kära Marita-bär nu ditt huvud högt och strunta högaktligen i Dumheten. Glöm inte bort vem du är. Var stolt. De är inte värda vare sig din ilska eller besvikelse eller DIN TID. Gläds åt alla oss andra, dina valpköpare istället!! Och vi önskar dig/er ett bättre, lyckligare och ljusare år-än det förra! Bitte & Gunnar & Leo
Sånt värmer, tack Bitte, Gunnar och Leo!

Nu ska vi försöka lägga detta bakom oss och försöka få lite glädje i tillvaron och jag ser enormt mycket fram emot kommande valpkullar och att få lära känna ny valpköpare. Och givetvis ser vi fram emot våren och lite mer värme.

/Marita

 

Onsdagen 9 januari
Efter allt som har hänt sista tiden försöker vi nu att se framåt och glädjas åt det som ska komma.
I helgen gjorde Ullis (Leiionspitz Unforgettable Ullis) debut i officiella sammanhang i utställningsringen, endast 9 månader och 2 dagar gammal slog hon till med Cert och BIR bland dryga 20-talet eurasier på My Dog, Göteborg, på söndagen. Vi är så stolta över Sofie och Ullis som gjorde det så bra och jag tror säkert att det kommer att bli fler fina vinster med den hunden. GRATTIS!

Även Shadow (Leiionspitz Smash-hit Shadow) har gjort bra ifrån sig i Tyskland då han bara dryga året fyllda har blivit Tysk juniorchampion, vilket är en officiell titel som man har där men som inte finns i Sverige. Yellow har också lyckats med att bli Fransk champion vilket inte är det lättaste, fem cert ska man ha, men ett av dessa cert måste man ha fått på en speciell utställning som anordnas en eller om det är två ggr om året och då är det många, många anmälda. Hon är den enda svenskuppfödda eurasier som har lyckats med den bedriften. Stort Grattis till hundar och ägare! Och jag är en stolt uppfödare!

Sen finns det ju alltid sådant som gör att man blir ledsen. Det finns alltid människor i alla raser som gärna ställer till bråk och intriger, länkar gärna till vad andra skriver om det är något negativt, är med i alla diskussioner och kan allt och vet bäst fast de inte har så stor erfarenhet av varken uppfödning eller rasen. Visserligen har de haft eurasier i några år, men skulle nog kunna säga om sig själva att de redan är fullärda. Jag kommer då aldrig att bli fullärd och lär mig nya saker varje dag och för varje kull jag får, erfarenheter som är både positiva och negativa.

Man kan också kalla dem den självutnämnda expertpanelen som säkert finns i alla rasen, de som gärna är med och talar om hur man ska göra, de kan och vet allt, är med och kommenterar i allt, alltid har ”goda” råd och ger gärna skenet av att ha mycket erfarenhet, även om den kanske inte finns där. De som delar länkar både i goda och onda syften, de som gärna rör om i grytan och ser till att det blir lite hett. Denna självutnämnda expertgrupp är alltid en och samma personer och ja tror att de njuter av uppmärksamheten de får och att vara i rampljuset.

Om dessa några som vi har i rasen istället la lite tid på vår ras och rasklubb och engagerade sig lite istället då de är så duktiga och kan så mycket utan att ha någon längre erfarenhet. Det är alltid några, samma personer som alltid har rätt lösning på allt.
Ibland skulle jag bara vilja stoppa varsin ”problemeurasier” i dessa hem och be dem lösa problemet, för de har ju kunskapen enligt sig själva.

De här personerna florerar nästan alltid i alla debatter och inlägg med att vara med och hacka, skapa intriger m m när det gäller att såra någon eller få någon i dålig dager. De springer gärna från tält till tält på utställningar för att prata skit, någon går så långt att de skriver mer eller mindre hotelser i mail och brev till några uppfödare. Ja, det är de här personerna som gärna ställer till bråk och intriger men sällan pratar om vad de drabbats själv av i sin uppfödning, om de nu är uppfödare.

De är helt enkelt bäst och duktigast och vet allt om allas hundar och hur de hundarna har det. Några har jag haft som ”vänner” under några år tills de kanske fått ett mindre bra resultat på en röntgen. Då blir jag, från en som man har umgåtts med, fått följa med på resor med, ställt ut dennes hund osv, till att bli en som man hatar. Visst är det många gånger ganska hetsk stämmning bland hunduppfödare och hundägare, mycket viljor och åsikter (eller ska man säga för mycket kärringar) och det ska man ha, men en del väljer tyvärr att gå långre än så.

Faktum är att jag tror att dessa människor njuter av det, det är deras livsstil att vara den självutnämnde experten och elak.
Tänk om allt detta skrivande på Facebook, bloggar osv kunde omsättas i lite arbete för eurasierklubben i stället, all den tid man lägger på detta så kunde man kanske lägga 50% på lite vettigt arbete för rasen istället, för i klubben behövs det folk. Sen kan man ju alltid fundera på om det är dessa människor man vill ha som aktiva i rasklubben, men det är ju en annan historia.
Trots allt detta så är jag givetvis så glad över alla trevliga valpköpare som finns där ute, som hör av sig med några rader och bilder och berättar hur glada de är för sina hundar. Vad är tre-fyra som man ångrar att man alls har sålt valp till gentemot dryga 200 underbara valpköpare som man är glad över att få ha lärt känna.

Alla uppfödare som har hållit på i några år kommer förr eller senare att träffa på dessa som man senare kommer att ångra att man valde till sin valpköpare av olika anledningar, men man ska givetvis vara glad så länge man slipper få den känslan. Dessa människor finns ju överallt i alla situationer och ofta är det ju så att de kanske inte alla gånger mår så bra själva och då måste det gå ut över någon annan.
Men sen till något betydligt trevligare, alla dessa hundar som börjar bli till åren men fortfarande är vid god vigör.

För ett par veckor sen så fick jag ett mail från Carol i USA, hon har Maja från vår första kull som nu är inne så sitt 15:e år, inte illa. Hon är en av två som fortfarande är i livet i den kullen, fortfarande pigg för sin ålder då hon glatt hade satt efter en kanin tills hon kom på att kroppen nog inte var så ung längre. Hörseln var väl också obefintlig men med teckenspråk så går det bra. Men som Carol skriver, man kan inte tro att hon är så gammal.

Idag kom det även ett mail från Caroline som har Heidi och vilken glädje Heidi ger henne. Nyss fyllda 10 år men som hon skriver: ”Hon är pigg som en lärka, 10 år bara för några dagar sedan men det märks ju varken i kropp eller knopp på den damen. Hon leker med sina älskade tennisbollar och får då och då tag i en av Bettys pipleksaker och då ska de rullas på innan man kan leka vidare. Hon går lös mest överallt och är så sprallig och tar sig fram över stock och sten som en gasell.”
Nyligen fick de ta bort två tumörer på henne, en juvertumör och ögonlockstumör, operationerna gick bra och nu leker livet igen. Dessa underbara gamlingar som ger en så mycket, kärlek och tröst, tillit och glädje!
Ta vara på den tid ni har med dem och njut.

/Marita

 

Onsdagen 2 januari

Så har det blivit nytt år igen, tiden går fort och ett år till har förflutit. För oss inte ett år av glädje, tyvärr. Givetvis har det varit många fina och trevliga stunder också men det man minns är ju det som har varit de mer sorgsna och de har ju varit flera.

Tia vårt lilla monster har blivit 1 år och är just nu en riktig retsticka och trotsig, jag bestämmer och gör som jag vill, en riktig tonåring. Men samtidigt är hon en otroligt go hund som också ger oss så mycket glädje och skratt.

I april fick Elexa sin andra kull efter att vi varit till Tyskland och hälsat på Brisko, sex mysiga valpar blev det som ger sina nya ägare mycket glädje.
I juni fick vi sen 3 kullar med några veckors mellanrum, Saga hade varit hos Harlekin och det resulterade i fyra fina valpar, Lina hade varit en tur till Tyskland och hälsat på Ben som resulterade i sju glada, precis som sin mor. Även Liten var med på turen till Tyskland och det resulterade i två valpar som dock inte fick vara på jorden med oss så länge då de avled i en tragisk olycka i mitten av juli. Sorgen var stor men som tur var så hade vi ju de andra elva små som behövde vår uppmärksamhet.

När alla valpar så hade åkt till sina nya familjer tog vi oss en välbehövlig semester men säg den glädje som vara länge, en olycka kommer sällan ensam som man brukar säga.
Ceras tumör var åter och det gick snabbt utför för henne så i början av september fick vårt glädjehund somna in efter att vi hade fått äran att dela livet med henne under 12 år. Cera var speciell, en glad och tokig hund med ett stort hjärta som gett os så många fina valpar. Men livet tar slut någon gång och en solstråle fick somna in.

Vi började planera för att para Liten igen då hon förlorade sina valpar och valet föll på Ylvas Heike och i början av november tog vi oss en tur till Stockholm och det blev två vällyckade parningar med förhoppning om valpar i början av januari. Men som sagt, en olycka kommer sällan ensam men nu känns det som vi har fått vår beskärda del av den saken. Då vi i början av december for till Tyskland för att para Santhi fick en del av våra hundar lånas ut till släkten. En resa som jag såg fram emot, Santhis sista kull och då ville jag göra något extra.

Santhi har gett väldigt fina valpar och jag hoppas mycket på kommande kull. Men samtidigt har jag haft svårt att glädjas åt detta då vi i samma stund förlorade vår älskade Liten i en tragisk olycka då hon gick genom isen efter att ha smitit från min mor när hon olyckligt råkade tappa henne. Vi letade i fem dygn innan vi fann henne fastfrusen och död i en vak, en hemsk upplevelse men som jag har skrivit tidigare, jag fann henne hellre död än inte alls.

Det var ju inte ett slut man hade hoppats på och det kommer nog att ta tid för mig att ta mig igenom detta och jag tror nog att det också måste få ta tid. Jag saknar Liten så enormt mycket och att bara åka till Mora och passera de ställen där vi vet att hon befann sig gör att det knyter sig i min mage. Tårarna rinner fortfarande ibland även om det blir längre mellan stunderna. '
När allt har varit som jobbigast har hundarna gett mig mycket tröst. När jag inte kunde sova och tårarna forsade ner så kom antingen Lina eller Elexa och la sig tätt intill. Lina torkade bort mina tårar medans Elexa istället nästan låg och kramade mig och så tätt bredvid ligger hon aldrig annars. Esta tröstade husse genom att ligga tätt intill honom. Tänk va underbara våra fyrbenat är, de ger både tröst, kärlek och glädje när det behövs.
Nu ser jag fram emot Santhis valpar i februari men det blir även valpar här i huset omkring 22 januari, mer om det kommer på hemsidan senare. Så nu hoppas jag på ett 2013 utan elände och ledsamheter.

Jag vill också tacka alla er som har skrivit mail till oss från hela världen, ni ska veta att det betyder oerhört mycket. Ni har alla varit ett fint stöd med era ord och tankar, tänk att man har så många fina vänner och valpköpare.

Så åter till glädjestunderna 2012. Tia har på sin än så länge korta utställningskarriär hunnit erövra flera cert och blivit BIR i både Sverige, Danmark och Norge, fått titlarna Dansk Juniorvinnare-12, Dansk Vinnare-12 och Nordisk Juniorvinnare-12. Just nu har hon tappat en del päls, precis som 1-åringar gör men till våren/sommaren hoppas jag att hon har klätt på sig igen och vi kan dra på sommarturné i utställningsringarna. Kanske kommer vi även att behålla en valp i någon av de kommande kullarna, något att se fram emot.

Tack till alla er som köpt vår almanacka, hoppas ni alla blev nöjda och är det något som fortfarande önskar köpa en så går det bra under ytterligare några dagar, det är bara att höra av sig.

Till er alla där ute, sköt om er och var rädda om varann och Gott Nytt År!

/Marita