Blogg/Dagbok 2014

2008-2009 - 2010/2011 ~ 2012 ~ 2013 ~ 2015

Söndagen 27 oktober

Så har vi haft Dalarnas första Eurasierträff och hela 22 eurasier med ägare kom till träffen trots dåligt väder. Men som man brukar säga, det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Supertrevligt att så många kom trots regn och jag hade verkligen hoppats att vi skulle slippa regnet men det kom trots allt inga mängder och jag hoppas att alla tycket att det var en trevlig dag ändå. Hundarna bryr ju sig inte så mycket om vädret och det hade skoj när de fick leka av sig på en stor åker där vi släppte dem lösa. Först gick vi en tipspromenad och den slutliga vinnaren med flest rätt blev Marita Nämnd från Älvdalen som fick med sig en ryggsäck hem som pris. Den inhägnade banan där det var tänkt att vi skulle kunna släppa våra hundar lösa såg tyvärr inte så trevlig ut efter allt regnande så vi valde en stor åker istället att släppa dem på. Där var det lite blött men de blev i alla fall inte skitiga och kul hade de. Tror nog att de flesta hade med sig en trött vovve hem som sov gott hela eftermiddagen och kvällen. Tyvärr var ju inte vädret det bästa för fotografering. Tack alla för att ni kom!

Wilja har nu flyttat in hos oss och nu är det knappt 2 veckor kvar tills det blir valpar. Magen har växt och aptiten är det inget fel på. Hon har kommit in i gänget som om hon alltid har varit här. För Wiljas del blir det här nog inga som helst problem, hon tar det med ro.

Nu är det bara att vänta och se vad det finns i Wiljas mage.

/Marita

 


Tisdagen 14 oktober

Så har 5 veckor passerat sen vi var till Tyskland och Wilja träffade Amur och Wilja är definitivt dräktig. 4 veckor kvar av väntan innan vi ser resultatet av deras möte. Om två veckor kommer Wilja hit till oss för att installera sig i gänget innan det är dags för valpning. Nu känner ju våra hundar och Wilja varann väl och hon har alltid kommit in i gänget snabbt och välkommet. Värst blir det nog för matte Sara gruvar sig för att vara utan Wilja i 10 veckor. Kan ju också passa på att skryta lite med att Amur blev BIR på en rasspecial i Tyskland den 20 september och det av 92 eurasier.

Det har varit mycket resande för oss de senaste 5 veckorna, först Tysklandsresan, sen Örebro för medlemsmötet och sen Åland och i helgen var vi på en sista tur med husbilen innan det blir dags att ställa av den för vinterförvarning. På Åland hade vi en trevlig långhelg med underbart väder. Långpromenad i skog och på klippor, äta gott och bara njuta. Innan vi åkte till Åland hade jag varit riktigt rejält förkyld i drygt 1 vecka och kanske borde jag inte ha åkt till Åland, för när vi kom hem så tog förkylningen om och jag drabbades av luftrörskatarr. Jag är aldrig förkyld och sist jag hade en förkylning var väl 6-7 år sedan men man ska ju aldrig säga aldrig, nu blev det med besked istället.

På vägen hem från Åland fastnade vi i Stockholm några dagar, lite längre än vi hade tänkt från början och passade då på att träffa Udo och Solveigh från Tyskland som var i Sverige på en 3 veckor lång semestertur. Dom har ju Shadow från oss och även en eurasierhane till som heter Ari. Vi tog en promenad med hundarna vid Waldermarsudde och så släppte vi även lös dem tillsammans i hundrastgården som finns där, så de fick leka av sig en stund. Jättetrevligt att få träffa dem igen och framför allt att få träffa Shadow igen. Så trevlig och social, alltid skoj att få se "valparna" igen när de har blivit vuxna och man ser att de är trevliga och snygga.

I helgen fick vi ett ryck och åkte en sista tur med husbilen och då bar det iväg till Småland för en liten shoppingtur till Ullared. Dock tog vi det på lördag em/kväll då det hade lugnat ner sig i varuhuset och inte var allt för mycket folk. I det fina vädret på lördagen tog vi en tur med alla sju hundarna i Varbergs centrum. Snacka om att bli beskådade, många leenden och många som stannade och ville klappa och fråga, vi blev filmade, fotograferade, kul! Man får passar på med en sista tur för shopping innan det blir dags för valpar för då blir man ju rätt låst här hemma. Vi hade en långhelg från fredag till måndag med härligt väder och en plattare plånbok. På vägen hem tog vi turen förbi några valpköpare från de senaste kullarna och vi träffade Zaviera eller Heidi som hon kallas till vardag. Härlig, glad och trevlig även om hon har en del hyss för sig hos Anna och Erik.

Bara 7 km därifrån bor också Yrsa som vi var in en snabbis och hälsade på. Även hon glad, trevlig och söt. Sist men inte minst gjorde vi ett stop hos Zicco. Han var mycket lik sin mor Lina som hon är nu som vuxen. Lugn och sansad och älskade mys och gos och att någon pillade på honom. Också trevlig och social och en riktig snygging. Zaviera och Zicco är nu 7½ månad gammal och jag är jättenöjd med alla Linas avkommor så här långt. Visst, Lina är stor i sin kropp men hon har också ett lika stort hjärta och vilka mentaliteter hon lämna efter sig i sina avkommor, trygga, orädda, snälla, trevliga. Nu är det Linas dotter Wilja som ska ha valpar och jag hoppas att det blir lika trevliga hundar efter henne som hennes mor har lämnat efter sig.


Zaviera " Heidi"
 

Zicco
 

Zicco
 

 Yrsa
 

Shadow
 

Ari

/Marita

 

Söndagen 14 september

Ja inte är det ofta det blir något bloggskrivande inte, 4 månader sen sist. Sommar och fint väder, ja då tillbringar inte jag mycket tid åt någon dator om man nu ska skylla på något. Mycket har hänt sen jag skrev sist och här kommer en kortvariant. En hel del utställningar, först och främst rasspecialen i Degerfors i pingst. Gick mycket bra för oss och det blev BIR, BIM, BIR/BIM-veteran, BIR-senior, bästa uppfödargrupp och en massa andra fina placeringar, se resultat. Sen har det väl varit lite andra utställningar också med bra resultat för våra hundar och några har också blivit champion, GRATTIS till er alla och inte att glömma Leiionspitz Lovely Leon som blev BIR/BIS på den Norska rasspecialen i augusti.
Flisan fick sin kull valpar, 7 underbara som i början av juli flyttade till sina nya familjer.

Semester i Finland i 2 veckor som inkluderade några utställningar och som grädden på moset Världsutställningen i Helsingfors i början av augusti. Nicke drog det längsta strået av våra hundar och blev BIM i rasen + bästa veteran med titeln VWW-14 och Othina från oss med titeln VWW-14.
Tia fick nöja sig med en andra bästa tik-placering med R-CACIB och Visca med 2:a i juniorklassen. Men så blev vi också bästa uppfödarklass och det var rätt många uppfödare som deltog så det var superskoj. Med oss från Finland fick vi också ett par champion då syskonen Ullis och Urax båda fick cert i Kuopio, även Visca fick ett cert som ligger vilande till den dagen även hon förhoppningsvis blir champion i Sverige.

Djurantalet på gården har minskats ner mycket denna sommar då vi inte längre har varken hästar eller höns. Vår ena fjording Jolly, fick vi ta bort förra hösten då hon hade en knäskada som inte gick att göra något åt. Så då köpte vi oss en ny häst då Tindra givetvis inte skulle gå ensam. Grynet kom så till oss från Värmland, ett härligt sto men ack så överviktig. Det blev hårdbantning och fram kom en ny häst, piggare och gladare och en fantastisk häst att rida och köra. Pga. tidsbrist lånade vi dock ut båda våra flickor till en valpköpare, Marita i Älvdalen där dom har gått under sommaren men så kom nästa bakslag, Tindra blev sjuk och tappade snabbt i vikt och det enda rätta för henne var att få somna in, 24 år gammal och nu ligger hon i skogbrynet bredvid bästa vännen Jolly. Då var frågan, skaffa en ny häst igen eller avsluta tiden som hästägare. Marita önskade gärna att få ta hand om Grynet och bättre kunde det inte bli. Grynet har det bra hos sina nya kompisar och Marita och Grynet har funnit varann på ett fint sätt. Slutet gott!

Då bestämde jag mig även för att jag skulle avsluta min hönsverksamhet. Vi reser ju en hel del och då ska ju även de passas. Hundarna kan vi ju ta med men det funkar ju inte riktigt så när man har höns, då ska man ju ha någon som tar hand om dem. I och för sig har det aldrig varit något problem då vi har en granne som ställer upp. Men jag kände ändå att detta skulle bli enklare så här. Så i slutet av juli flyttade de sista hönsen och alla
har fått nya toppenhem vilket var väldigt viktigt för mig, jag ville att de skulle ha samma frihet som de har haft här hos oss och kunna gå fritt och leva som höns ska göra, kunna leta reda på sin egen föda som smaskiga daggmaskar och annat gott som man kan finna.
Jag saknar både hästarna och hönsen men var sak har sin tid och det var rätt beslut.

Det har varit en kanonsommar för tomater, paprika, gurka m.m. Jag har ju växthus och oj vad det har växt, jag har haft enormt med tomater men även massvis med gurka och paprika och i växthuset finns fortfarande massvis med tomater som håller på att bli klara. Dock har nog gurkan snart gjort sitt. Paprikan fick flytta in för ett par veckor sen och även det har blivit en stor skörd även om inte alla är riktigt klara ännu. Jag har även haft aubergine och physalis i växthuset som har vuxit bra.

Och så till det sista som har hänt. Vi har ju väntat att Wilja skulle börja löpa och så kom det så till slut. Så igår kväll kom vi hem från Tyskland efter en lyckad parningsresa. Där träffade Wilja den snygga hanen Amur och det var inte tid för någon flört där inte, det var pang på rödbetan och var avklarat på en ½ minut.
Förra året i maj när vi var i Tyskland på lite utställningar så dök så plötsligt en riktig snyggning upp i ringen. Snygga eurasier växer inte på träd i Tyskland och det är inte lätt att hitta de där guldkornen men detta var en synnerligen snygg ung hane, så jag fick givetvis lov att haffa ägarna för att höra mig för mer. Amur var supertrevlig och jag tänkte att detta är något för framtiden. Vi har hållit kontakt sen dess och vi har fått följa hans utveckling, röntgen och avelsgodkännande i Tyskland. Har hela tiden haft honom i åtanke att en dag så ska vi para en tik med honom. Nu hann vi ju inte lära känna honom något närmare förra året men det kändes så rätt. I våras fick jag klartecken om att jag fick använda honom till Wilja.

Planen var att vi först skulle åka till Öland för att deltaga på Eurasierträffen som SvEuk hade 6-7 september och sen åka vidare till Tyskland för parning. Torsdag innan helgen åkte vi så till Stockholm för att plocka upp Sara och Wilja (Wilja bor hos fodervärd). Sara skulle jobba några timmar på fredag morgon innan vi kunde åka, så vi tog hand om Wilja de timmarna och jag kunde ganska snabbt konstatera att något Öland skulle det inte bli för vår del. Tråkigt då vi verkligen hade sett fram emot Öland och få träffa en hel del valpköpare som också skulle dit. Det var bara att ändra planerna och det fick bli Tyskland direkt för Wilja var redan i höglöp. Lördag eftermiddag kom vi så till Marl, där Amur bor och som jag skrev tidigare, det gick undan, vi hann knappt komma innanför dörren. Samma sak på söndagen, snabbt som bara den gick parningen men på måndag var det sen lite andra toner från Wilja. Amur sa att han ville men Wilja höll inte riktigt med men efter nästan 1 timmes charmande från Amur blev det en parning. Så det märktes så väl att nu var höglöpet slut. Men det var tur att vi tog beslutet att åka tidigare för det var ju måndag som vi hade planerat att komma till Tyskland. Vi hade en supertrevlig helg tillsammans med Amur, Amurs far och Carsten och Karola, Amurs ägare. Amur bor ju tillsammans med sin far så vi hade förmånen att vi bekanta oss med båda. Amur en charmig, supertrevlig, social, snäll och snygg hane. Hans far lite mer ointresserad men också trevlig, och far och son fungerade utmärkt tillsammans. Vi var också på eurasierträff på lördagen men då fick Wilja och Shalil stanna i husbilen och vi tog resten med oss. Vi hade Lina, Visca, Tia och Shalil med oss på resan. förutom Sara och Wilja. Det var varmt väder och när vi kom ner till Tyskland pendlade termometern mellan 26-28 grader. På träffen var det drygt 30-talet eurasier med ägare och vi gick en promenad och de flesta eurasierna sprang lösa. En del unga hanar tyckte givetvis att det även luktade gott om Lina och Visca, de kände ju doften av Wiljas höglöp så det var lite efterhängsna men Lina satte dem snart på plats, värre var det för unga Visca som inte riktigt har den pondusen ännu. Tia var det inte ens någon som vågade titta på, hon har ju lite humör och är mycket bestämd av sig så där räckte det att hon tittade på dem så var det avklarat. Efter avklarad promenad så hade de lite utställningsträning, den skiljer sig en hel del från hur vi gör med våra hundar här i Sverige och vad vi har för krav på dem. Sen var det dags för gemensam middag vilket är väldigt vanligt i Tyskland, trevligt! Vi var även och hälsade på hos en uppfödare i Tyskland, Ulrike Stanski som har kennel Brandheide och hos Wiljas pappa så att Sara skulle få se honom, han bor bara några mil från Amur. Alltid kul med lite nya kontakter!

Båten hade jag ju bokat tillbaks från Tyskland på torsdagen och den gick inte att boka om så när vi lämnade Marl på måndag så tog vi lite småvägar upp mot norra Tyskland. På onsdagen hade vi nått Heiligenhafen, där skulle vi träffa Saras pappa och Keelo och lämna av Sara och Wilja. Men innan dess tog vi en promenad tillsammans vid havet och där fanns en hundstrand som vi släppte dem lösa på. Visca blev superlycklig över att få bränna lös en stund, upp och ner i vattnet, försöka fånga skummet på vågorna, rulla i sanden och bara ge järnet fram och tillbaks. De andra tyckte också det var toppen men tog det lite lugnare men badade och hade det skönt. Mindre trevligt var det att få in dem i husbilen sen men de fick ju i alla fall springa av sig lite och ha kul. När pälsen sen hade torkat och sanden hamnat på golvet hade vi en mindre sandstrand även i husbilen men det var bara att städa lite så var allt okej igen.

Nu hoppas vi på små Wilja/Amur-valpar i början av november. Bilder från träff och annat se Bilder
       
/Marita

 

Fredagen 3 maj

Tidigare i veckan kom vi så hem efter en veckas semester i husbilen. Tiden går fort och mycket har hänt de senaste veckorna. För att backa bandet bakåt en tid. I slutet av mars blev så Visca 9 månader och det var dags att ut och prova utställning i lite officiella sammanhang. Vi började med Sundsvall i mitten av april dit jag och Sara åkte med Visca, Shevy och Wilja. Visca har ju inte varit på så många utställningar men hon har alltid varit duktig och verkligen visat sig från sin bästa sida som man brukar säga. Nu är ju Visca inte en tjej som har några konstigheter för sig utan är en otroligt trevlig och vänlig tik i alla lägen. När vi kom till utställningen i Sundsvall tyckte hon dock allt att det var lite jobbigt, och eurasier som hon är så visar man det med en hängande svans. Jag tänkte att vi får ta det som det är och en nyttig träning. Men efter ett tag så tyckte allt Visca att det var helt okej det här, och allra helst när matte började plocka fram lite köttbullar. Först in i ringen var ju Shevy, som tidigare så var ju detta inget märkvärdigt utan han skötte sig galant, tog sitt tredje cert på tre raka utställningar och blev så Svensk utställningschampion, han blev även bästa hane. Inte illa, tre utställningar och han ror hem ett championat.

Så var det Viscas tur och jag viste inte alls hur hon skulle funka men min lilla prinsessa skötte sig hur bra som helst och blev 1:a i juniorklassen med ck. Nästa på tur var Sara och Wilja som gjorde det så bra att hon blev 1:a i unghundsklassen med ck. Så var det dags med bästa tikklass där Visca och Wilja skulle tävla mot varann. Och vem vinner, jo lilla Visca,på sin första officiella utställning. Det blev ett cert och senare även BIR och Shevy BIM. Wilja blir bästa tik-3.

Nu var det heller inte så lång tid innan Linas valpar skulle flytta till sina nya familjer men först skulle vi hinna med utställningen i Kista. Min bror med familj tog hand om Lina och valparna, resten fick följa med oss i premiärturen med husbilen för i år. Fredag morgon bar det så iväg mot Stockholm och anmälda var Visca och Tia. För Tias del var vi ute efter det sista CACIB:et som hon behövde för att uppnå titeln Internationell champion eller som det idag förkortas C.I.B. För Viscas del hoppades vi på en fin placering. Men Visca gjorde det igen, cert och BIR, Tia bästa tik-2 och CACIB och således Internationell champion. Nu tar det lite tid innan ett Internationellt championat blir bekräftat och innan dess får man inte använda titeln. BIM blir Elexas son Leiionspitz Quality Qevin, cert och BIM. Grattis Lisbeth och Qevin. Urax var också med men fick se sig slagen men slutade som en mycket hedrande bästa hane-2. Vi hade även bästa uppfödargrupp. I gruppen blev sen Visca utplockad bland de 7 sista men sen åkte vi tyvärr ut.

Glada och lyckliga över alla ”våra” fina hundars erövringar bar det så hem över på söndag. Måndag var det så dags för Linas valpar att flytta till sina nya familjer. Eftersom det var påsk så passade det så bra att alla ville hämta sin nya familjemedlem på annandag påsk. Det flöt på bra trots att det blev en hel del folk i huset och helt plötsligt hade det blivit så tyst och stilla i vårt hem. Vi hade planerat att ta oss lite semester innan det blir dags för Flisan att få sina valpar så redan onsdag förmiddag bar det iväg i en fullpackad husbil för en veckas välbehövlig semester.

Vi hade några sköna lata dagar innan det så igen var dags för utställning, denna gång i Västerås. Visca och Tia var anmälda och igen gör Visca det så bra att hon får sitt tredje cert och blir BIR. Tia slutar som bästa tik-2. Tänk att lilltjejen slår Tia, det hade jag kanske inte trott för ett tag sedan. Vi väntar på finalen och även där slår Visca till och slutar som BIG-2 och jag vill lova att jag var lycklig. Lilla Visca har gjort långt bättre ifrån sig än vad jag hade trott eller hoppats på. Tre strålande kritiker där de verkligen strör lovord över henne.

Söndag var det så dags för eurasierträff och denna gång hade vi fått tips om Rosersbergs slott. Där finns hundrastgård i form att en gammal stor hage och inte nog med det, det fanns även hundbadplats och otroligt fina områden att gå i. Rekommenderas starkt för hundträffar eller varför inte bara åka dit själv med sin hund/hundar och gå runt i den vackra omgivningen.

Träffen var öppen för alla eurasierägare men också en kennelträff för våra uppfödda hundar och dess ägare. Inte mindre än ett 30-talet eurasier kom, de flesta från oss, men även några andra eurasier var med. Några familjer som var intresserade av eurasier dök också upp och jag tror inte att någon blev besviken av vad de såg, världens bästa ras, eurasier. Vi fick en skön och trevlig dag och jag tror att alla tyckte det var trevligt. Först gick vi en promenad i hagen där de flesta eurasier var lösa. Lite smågruff bland unghanarna, inget konstigt, så brukar det ofta vara, det har liksom ett behov att göra sig lite extra hörda. Det var varmt och när vi kommit en bit så fanns där ett dike fullt av gyttja och vatten och de flesta eurasier bara älskade att svalka sig i denna bruna smörja. Lycklig till tusen sprang de fram och tillbaks, jag kan inte påstå att de var vackra efter detta men man brukar ju säga att gyttjebad är bra för huden, kanske var det de hört. Roligt hade de i alla fall! Strax innan vi var tillbaks där promenaden började hittade de ett till vattenfyllt hål med lortvatten och några hade igen superkul med att springa runt och jaga varann.

Vi fortsatte sen vår promenad ner mot hundbadplatsen där vi skulle inta vår medhavda matsäck/fika. Hundbadplatsen var också inhägnad så vi släppte alla lösa och det blev en hel del bad för våra fyrbenta. Rätt bra för då fick de skölja ur lite gyttja ur pälsen.

Vi hade det mysigt och det blev mycket hundprat och hundarna hade det skönt med lek och bad och en liten matbit här och där. För Linas del var det nog maten som hägrade mest; -)

Tack alla härliga valpköpare för att ni kom och förgyllde vår dag, synd bara att timmarna rusar iväg så snabbt och man skulle önska att man hade haft mer tid att prata med er alla men jag hoppas att ni alla hade en trevlig dag.

Tyvärr så tog inte jag så mycket bilder, tur man har valpköpare som är flitiga med kameran och här nedan följer ett par länkar med foton från träffen, här nedan får ni ta del av Saras och HP:s fina foton. Se och njut.

https://www.dropbox.com/sh/wu37qm79k9gies6/_jldvI3Rt-

https://www.dropbox.com/sh/r3diwsypas5tyv7/tMovD6mOC6?n=176926460

Nu är vi som sagt åter hemma på gården igen. Flisan är på plats, magen är stooor men än är det dryga veckan kvar innan det blir några valpar.
Linas valpar då, ja allt jag har hört hittills har bara varit goda nyheter, alla verkar otroligt nöjda med sina nya familjemedlemmar, vad mer kan man önska som uppfödare! Nästa gång jag skriver så blir det om valpar, nu är det bara att hålla tummarna för att det blir ett gäng och att valpningen går bra.

/Marita

 

Tisdagen 11 mars
Ja vad ska man säga, vilken helg. Åkte fredag em. kom hem sent måndag kväll och då var jag bara sååå trött. Fredag bar det iväg mot Stockholm och yngsta sonen där jag skulle sova under helgen. Med mig hade jag Tia och Shevy, som vi hade lånat med oss. Utställning i Strängnäs lördag och söndag och även förhoppning om parning för Flisans (Falina) del. Vi började med parning på fredag kväll vid 22.30-tiden och det gick ju galant.

Hem till sonen för att få några timmars sömn innan det skulle bära iväg till Södermanlands Internationella utställning i Strängnäs. Tia var anmäld på lördagens Internationella och Shevy båda dagarna med hopp om att vi skulle få något bra på honom inför registreringen av Linas valpar som han är far till, och Anettes kommande kull på Lexi som han också är far till. Men att det skulle gå så här bra trodde jag nog inte. Nog för att jag vet att han är en snygg och trevlig kille men man vet ju aldrig hur de fungerar med en hund som aldrig har varit på utställning tidigare.

Nog för jag hade bett Anette (Shevys matte) att hon skulle träna han på kommandot stå, att det skulle gå bra att få titta på hans tänder och känna på testiklarna. Men Shevy skötte sig utmärkt, långt över förväntan. 26 eurasier var anmälda på lördagen. Lördagen blev Tia BIR med CACIB, synd bara att det är ett par dagar för tidigt med detta CACIB för att vara det sista CACIB hon behöver för det Internationella championatet. Tvåa efter Tia blev Ullis som fick Certet och reserv-CACIB och på tredje plats blev en lycklig Sara och Wilja. Shevy slog också på med stort och fick sitt första Cert/CACIB och BIM. Inte illa för att vara debut för honom. Vi fick också bästa uppfödargrupp.

Sen var det bara att vänta till gruppfinalerna på eftermiddagen. Tia och Shevy fick lägga sig i bilen och koppla av och samla lite energi inför finalen. Tia är en dröm att ställa, hon gillar detta och vi har en mycket bra ”konektion” hon och jag. Så när det blev dags för gruppfinalen så satte hon huvudet högt och sprang. Grupp 5 är ju en stor grupp och det är många gånger samma hundar/ägare som vinner. Inte för att jag tycker att de inte är värda det men visst är det skoj när även andra raser får placeringar. Gruppdomaren Ligita Zake plockade ut 8st som fick stanna kvar och sen började hon placera de fyra som skulle bli placerade. Bland de 8 fanns jag och Tia. Lyckan var stor när vi ropades upp som BIG-2. Min lilla Tia, detta var hennes 5:e grupplacering och andra i år. Jag är glad och stolt över detta lilla monster!

Så bar det iväg mot Stockholm igen, parning nr. 2 för Flisan, hem till sonen och få lite mat i magen och sen somnade jag i soffan.
Söndag morgon bar det så iväg mot Strängnäs igen och SSUKs utställning som var på samma plats som lördagens utställning. 33 eurasier var det anmälda idag och jag såg med spänning fram på vad Shevy skulle kunna göra idag. Var det nybörjartur på lördagen eller skulle han gå långt idag också. Ja Shevy gjorde det igen, tog certet och blev BIR. Ullis blev BIM med cert och Wilja slutade idag som bästa tik-4. Fina placeringar för våra hundar. Sen blev det en seg väntan på finalerna men eftersom jag inte skulle åka hem idag så väntade vi givetvis. Först skulle Ullis in i finalen för BIS junior/unghund och snyggingen tog nästan hem allt och slutade som BIS-2 junior/unghund. Sen var det dags för dagens sista final, Best in Show och där slog Shevy till med ett BIS-3, jippi!!

Så var den utställningshelgen över och vad hade jag och klaga över, inget eller hur! Helgens Cert/CACIB/BIR/BIM hade gått till Leiionspitz-hundar och inte nog med det, vi hade två fina finalplaceringar med oss hem. Så bar det iväg från Strängnäs och vidare för att plocka upp Flisan och Eva för vidare tur för parning. Även idag gick parningen galant. Och vem är hon då parad med, jo det är Risan Gårdens Ikaros. Hade ju planer på att åka till Tyskland men då vi har Linas småvalpar hemma så var det lite svårt att få till det, jag hade inga möjligheter att vara borta så länge som det skulle behövas med resa och att stanna några dagar för parning.

Så jag fick tänka om och då föll mitt val på Ikaros. En oerhört trevlig hane som är rejäl i kroppen, så nu hoppas vi på valpar i början av maj. Vi hinner få några veckors ledighet från att Linas valpar flyttar till sina nya familjer till att Flisan ska ha sina valpar. Söndag kväll var jag nog än mer trött än på lördagen. Vi åt lite god mat jag och Tobias men sen kände jag att luften gick ur mig helt och hållet och det var bara att slå huvudet i kudden och sen sov jag. Måndag fm bar det sen iväg hemåt men jag hade några ärenden först att uträtta och sen skulle jag plocka upp en hund till, lämna av Shevy och hämta ett par tuppar på vägen hem.

Vi har fått hem en 4-årig eurasierfröken som söker ett nytt hem. Hon behöver någon som kan vara en tydlig ledare för henne. Lätt att hantera och hon har älskat sin matte och husse. Kamning, kloklippning och allt det vardagliga fungerar utan några som helst problem men hon har en ganska stor integritet gentemot främmande människor. Inte på något vis rädd, bara väldigt ointresserad och har inget större utbyte alls av hälsa om någon tränger sig på, utan vill hälsa när hon själv vill det. Älskar att gå på promenader och att åka bil. Är det någon som vill veta mer så är ni välkomna att höra av er till oss.

Valparna, ja dom hade växt något fasligt de dagar jag har varit borta och alla hade öppnat ögonen när jag kom hem igår. Idag har de fått sin första smakmåltid på uppblött valpfoder, och mums vad gott det var. Lite hysteriska och visste inte hur snabbt dom skulle få in det där goda. Ja dom brås väl på sin mamma som tycker att mat är det viktigaste här i livet, eller rättare sagt allt som går att äta. De har även fått lite större utrymme då de nu går runt på riktigt stadiga ben om än lite vingligt.

/Marita

 

Måndagen 3 mars
För en vecka sen fick så Lina sina valpar, en snabb och enkel valpning som tog 2 timmar från första till sista valp.
Sju valpar blev det, fördelat på 4 grabbar och 3 tjejer. Alla valparna har nya hem att flytta till. De var stora när de föddes och är nu små tegelstenar och precis som sin mor så tycker de att de ska ätas hela tiden. Lina och valparna mår bra och Lina är väldigt pigg och kommer studsande så fort hon hör att jag är i köket.

Sen har även Falina börjat löpa, samma dag som Lina fick sina valpar så till helgen hoppas vi att det blir parning. Det blir ingen Tysklandsresa för vår del denna gång då det blir svårt för mig att vara borta så länge som det blir om jag skulle ta mig en bra bit ner i Tyskland. Den tilltänkta i Tyskland får vänta, så åker vi och parar en annan tik med honom senare. Så vi har hittat en annan snygging istället och vi får hoppas att det ska fungera väl med parningen. Mer om hanen kommer efter parning. Till helgen ska jag också åka till Strängnäs, både på SSUK- och SKK-utställningen, samtidigt passar jag på och hälsar på yngsta sonen i Stockholm.

/Marita

 

Måndagen 17 februari
Så går vi in på sista veckan för Lina innan valpning. Beräknad valpning är i slutet av veckan eller ev. början av nästa vecka.
Lina mår bra och nu känner man tydligt valparna röra på sig om man lägger händerna på hennes mage. Nästan all päls har rasat av på hennes mage och tur är väl det för hon är mycket välpälsad där annars. Detta sker ju för att det ska bli lättare för valparna att dia och hitta juvret och för att det blir lättare för tiken att hålla sig ren. Annars är allt lugnt med henne, hon sover mycket och väntar på nästa måltid som serveras allt för sällan enl. henne.

De enda gång det blir lite fart på henne är när jag är i köket och gör mat eller när jag går in i skafferiet, då måste men hänga på ifall det vankas något gott. För att inte tala om när jag gör iordning hönsens frukost varje morgon med äpplen, morötter, banan, bröd och ev. annat som är rester som hönsen ska ha. Då är ögonen stora som tefat och det börjar droppa från hennes mungipor för hon vet att hon alltid får sig lite äpple, sista snutten på bananen, en bit morot och en brödskiva, mums.

Yani eller Nani som vi kallar henne har flyttat till en ny familj. Av olika anledningar har vi beslutat oss för att sätta ut Nani hos fodervärd och hon har nu blivit Stockholmsbrutta. När rätt familj dök upp där jag kände att Nani skulle få det som jag önskade så var beslutet inte så svårt. Det är aldrig lätt att lämna iväg en hund som man har haft i ett år men jag vet att hon har det bra där. Nani är en levnadsglad tjej som älskar människor. Där hon bor nu finns barn, sällskap av en till hund och en matte som jobbar mycket hemifrån, de har också haft eurasier under några år.

/Marita

 

 

Lördagen 8 februari
Äntligen fick vi se solen mer än bara ett kort ögonblick. Här har solen så att säga lyst med sin frånvaro under en längre tid. Det har varit grått och åter grått, snöat i stort sett varje dag även om det inte har kommit några mängder. Men så idag tittade solen fram en längre stund, härligt.
För alla er som väntar på Linas valpar kan jag säga att hon är rätt rund om magen och än är det två veckor kvar och de två veckorna som fostren växer som mest. För Linas del existerar inga må illadagar när hon är dräktig, Lina är konstant hungrig och äter allt som blomkålsblad, vitkål, äpplen, apelsiner, bananer, bröd, grönsaker i alla former, ja allt går ner och hon tycker att det serveras mat allt för sällan och för lite. Det är väl de stunder hon är aktiv för annars vilar hon mycket. Men idag så gick vi ut på baksidan en stund när solen tittade fram. Sommartid och den tid på året när vi inte har is på vattnet får de vara ute på baksidan men inte när det ligger is där för den är sällan speciellt tjock då strömfåran går ganska nära land vid oss. Men idag var det bara issörja och inget som bär så lyckan var stor när de fick springa ut på baksidan. Det är alltid lika roligt att vara där när man inte har fått vara där på ett tag. Så då blev det till och med lite fart på Lina för att inte tala om snart 12-åriga Esta. Man kan då inte tro att hon snart är 12 år, hur pigg som helst och gav verkligen järnet i den tunga blötsnön. Verkade inte bekomma henne det minsta.
Tog kameran med mig för att försöka få lite fina bilder, var ett tag sen sist men det har varit så mörkt och trist och då är det inget roligt att ta bilder.
Delar med mig lite från dagens fotografering.



Full fart på gammeltanten Esta

Esta & Nicke i tafattlek
Lina

Lina

Nicke

Nicke & Visca

Tia

Tia, Visca & Esta

Visca

Visca

Esta & Visca

Har ju glömt att berätta att Leiionspitz Smash-Hit Shadow blev årets Eurasier i KZG/Tyskland 2013 (eurasierklubb). Han fick högst poäng av både tikar och hanar när det gäller utställningsresultat, superskoj! Och Sigge som heter Leiionspitz Victorious Vaquero har varit på utställning i Holland där han bor och han fick Cert, CACIB och blev BIR. Grattis till båda dessa snygga grabbar.

Ang. Falina så inget löp ännu, men vi väntar. Har planer på att åka till Tyskland men sen beror det på hur nära eller om det krockar med Linas valpning, då får vi stanna på närmare håll.

Håller för fullt på att planera lite utställningar framöver, Strängnäs blir det nu först och främst med ett par hundar. Sen ska vi ta ut Visca lite då hon blir 9 månader i slutet av mars. Är verkligen nöjd med Visca och nu har hon vuxit i sina öron så de ser inte längre så enormt stora ut. Hon har verkligen ett trevligt temperament, båda tillsammans med andra hundar och nya människobekanskaper, hon tycker om alla.

Snart är det också dags att få ner lite frön i jorden, längtar! Har köpt på mig ett antal olika tomatsorter, lite ovanliga med udda färger. Sen ska det sås gurka och paprika och lila physalis. Har två physalis sen tidigare som jag har vintersparat och som ger enorma skördar med frukt.
Lite senare så ska det även förgros lite grönsaker som blomkål, kålrabbi, squash och så ska jag försöka mig på lite broccoli. Nu längtar jag till våren så jag kan börja stöka lite i trädgården, ska göra lite nya land för grönsakerna.
Har även börjat plantera om pelargonerna, har ju ett antal så det tar ett tag innan jag har kommit igenom hela gänget men det ser ut som alla har överlevt vintern förutom en hängpelargon som verkar ha sagt god natt.

/Marita

 

Måndagen 13 januari
Tiden går så fort och räcker inte riktigt till allt jag ska och vill göra. Redan inne i halva januari och vintern har återkommit, äntligen. Visst har temperaturerna varit behagliga med flera plusgrader men allt detta regnande och smutsiga hundtassar, nä fy sjutton. När det är vinter ska det vara vinter med snö, så detta var välkommet. Men så i morse så stod termometern på -25 grader och det var nog allt några grader för mycket, nu är det bara -15 och känns betydligt behagligare.

Ja tiden går som sagt och jag skulle ha skrivit lite tidigare och berättat om förra helgen i Göteborg på My Dog. Tia blev ju två år i december och detta var första utställningarna efter hennes tvåårsdag. Vi åkte givetvis i hopp om att få sista certet för att avsluta med championat och visst blev det så, men det slutade betydligt bättre än så.

Även Visca var med och hade sin debut i utställningssammanhang, vilket hon gjorde med bravur. Hon har aldrig ens varit på någon utställning men hon är inte den som bryr sig så mycket men samtidigt vet man aldrig hur de kommer att reagera i sådana sammanhang med alla människor, hundar och mycket ljud. På torsdagen bar det så iväg mot Lysekil då jag och ”flickorna” skulle sova där under utställningshelgen. Torsdag kväll slappade vi i soffan och åt goda räkor vilket är obligatoriskt när vi åker till Lysekil.

Fredag morgon och första utställningen, 24 eurasier anmälda, 5 valpar och resterande vuxna, domare för dagen var Kurt Nilsson. Visca skötte sig som hon skulle ha gjort detta många gånger tidigare, men hon har inte ens haft ett utställningskoppel på sig, däremot har vi tränat stå hemma i köket. Allt gick hur bra som helst och hon sprang och stod hur fint som helst och när domaren skulle känna igenom så var det heller inga problem. Hon fick en mycket fin kritik och slutade som bästa valp.

Sen var det Tias tur, hade just gått in i höglöp och såg vackra potentiella hanar överallt. Var lite okoncentrerad på mig och skulle mest se sig om efter snyggingar och det godis som normalt duger, dög inte idag så vi fick tigga till oss några köttbullar vilket gjorde att hennes uppmärksamhet på mig, eller rättare sagt köttbullen gav den effekt som jag önskade. Tia sprang, visade upp sig och segrade. Alltså hon blev BIR, fick cert och CACIB och således Svensk, Norsk, Dansk och Finsk champion. Jag var jätteglad och nöjd och vi hade fått det vi åkte för, nu fick resten gå hur det ville, jag var fullständigt nöjd. Även några andra Leiionspitzare gjorde bra ifrån sig då bl.a. Onza i veteranklass blev bästa veteran men inte nog med det hon blev också bästa tik-2.

Finalen skulle vi givetvis stanna till då vi hade tre hundar som skulle in i finalerna, dels Visca i tävlan om utställningens bästa valp, Onza om utställningens bästa veteran och Tia i tävlan i Grupp 5.
Ingen placering för Visca och Onza men Tia visade sig från sin bästa sida, sprang med lätta steg och föll gruppdomaren i smaken och placerade sig som Bäst i gruppen-4. Grupp 5 är en av de största grupperna och brukar vara över 30 hundar som tävlar om de fyra som ska placeras. Som jag har skrivit tidigare är ju inte eurasier en ras som så ofta placerar sig i gruppen och detta blev ju Tias fjärde grupplacering, jippy!! Min duktiga lilla monstertia.

Sådana här dagar går hemresa lätt även om man är trött. Väl hemma hos Anette blev det soffläge efter att vi hade fått lite käk i magen.
Lördag morgon bar det så iväg igen till Göteborg för utställning nr. 2. Även idag var det 24 eurasier anmälda men med 3 valpar och resten vuxna, även idag skötte sig Visca med bravur och slutade som bästa valp. Domare idag var Annika Ulltveit-Moe. Idag var även gamle Chicko med som bor hos Anette och som i år blir 13 år. Onza var också anmäld men idag föll hon inte riktigt domaren i smaken. Onza är en stor dam och efter kastreringen så har det blivit mycket päls vilket inte gör att hon ser mindre ut så att säga och det var det som domaren störde sig på. Chicko (Leiionspitz Chirac) däremot föll domaren i smaken, gamla gubben blev placerad som bästa hane-4 bland alla unga grabbar, inte illa för en gammal herre.

Även Leiionspitz Lovely Leon gjorde bra ifrån sig och slutade som bästa hane-3. Så var det Tias tur och även idag så sprang hon, visade upp sig och segrade. Hon blev BIR och fick CACIB och med en kritik som jag tycker passar rätt bra in på Tia. Inget skryt nu men en både skojig och trevlig kritik.
En härlig tik full av attityd, rasdetaljer och harmoni. I full päls och muskelkondition. Rör sig som en dröm. Ja vad ska man säga, jag är stolt!

Vi stannade till finalerna men idag så blev det ingen placering men vi är lika glada och stolta för det, vilken helg!
Lördag kväll var jag sååå trött, ögonen bara drog ihop sig och vid niotiden så sa kroppen att det var dags för sängen, jag tvingade mig att vara upp en stund till sen var det bara till att slå huvudet i kudden.

Här är några foton från helgen. Inga bra foton då det är svårt att foto bra i sådan lokaler, man behöver ha så mycket kraftigare blixt för att det ska bli bra.


Tia & Onza

Visca
 
Tia i gruppfinalen Tia i BIR-fotografering


Söndag var det så dags för att resa hem över, de dryga 40 milen och med oss skulle vi ha både Onza och Lexi. Onza skulle ju flytta på prov till Rut i Falun. Rut ringde mig i höstas och ville höra sig för om rasen men hon ville inte ha en valp då hon kände att hon hade åldern emot sig, men skulle gärna kunna tänka sig att ta hand om en äldre hund. Rut kom på besök och gillade våra hundar och jag berättade att Anette hade Onza som skulle omplaceras då Onza och en av Anettes andra tikar inte riktigt drar jämt. Sånt händer när man har en flock, ibland finns det hundar som inte riktigt gillar varann och då kan det vara till fördel för alla om man kan finna ett bra hem till någon av dem. Onza har ju blivit pensionerad från att vara mamma och kanske skulle Rut vara den rätta för henne.

Jag förmedlade kontakten mellan Rut och Anette och på den vägen är det, Onza har flyttat till Falun och Rut på prov och vi får hoppas att det kommer att fungera bra för dem. Så här långt har allt gått över förväntan enl. de rapporter jag har fått av Anette. Onza står mig varmt om hjärtat då vi har fött upp henne och vi har även haft en kull på henne, vår FF-kull.

Lexi, hon skulle följa med hem för hon skulle paras med Shevy i Borlänge och då jag tänkte att jag lika gärna kunde åka med henne och para, så slapp Anette ta ledigt från jobbet. Vi var till Borlänge några gånger med lyckade, snabba parningar, ingen tvekan från någons sida. Så i fredags kväll kom Anette för att hämta hem Lexi. Lördag morgon bar de så iväg hem över för dem i snön, vilket Anette jublade över;-) Som grannen sa, vi skulle ha bjudit hit Anette tidigare i vintras så kanske vi hade fått snö tidigare, för alltid när Anette ska ut och åka lite längre vintertid så kommer snön och brukar då falla i ganska stora mängder.

Nu har allt återgått till det normala här hemma, 8 hundar, löpet är över för Tia och Nicke är glad att kunna få vara med oss igen, första natten sov han tätt intill mig i sängen och halvlåg på mig i soffan under kvällen för att verkligen bekräfta att han var nöjd med att få vara med igen.

/Marita

Tisdagen 30 december
Så var det sista dagen på året, ett år med både glädje och ledsamheter. Julen har varit lugn för vår del, Tobias har varit hemma sen före jul och min andra son Jonas och hans sambo Emelie var här hos oss på julafton. Många röda dagar har det varit och då har jag en tendens till att bli lite rastlös, har lite svårt att bara sitta av en massa tid, så i helgen gick jag ut och sågade upp resterande ved som inte hade blivit uppsågad och dagen efter klöv jag upp allt så nu är jag nöjd över att det är klart. Man får passa på mellan regnandet och jag gillar inte rådande väder, längtar efter snö och lite kyla och soliga dagar. De enda som är glada över detta väder är väl hönsen som fortfarande är ute dagligen såvida det inte regnar allt för mycket.

I början av december började ZZ-kullen att flytta till sina nya familjer och enl. de rapporter jag har fått så verkar det gå bra för dem alla. När alla hade åkt så drog jag och Göran iväg till Tallinn i några dagar, bara vi två utan hundar. Det händer inte så ofta må jag säga och vi njöt av att strosa omkring, titta i affärer, äta gott och få sova på morgonen något vi inte är direkt bortskämda med när man har hundar, hästar och höns. Alla vill ja ha mat och få komma ut på morgonen så det är bara att knata upp även fast man ibland helst av allt skulle vilja dra täcket över huvudet och somna om.

Åter hemma igen och 1 vecka kvar till jul, hem till de vardagliga sysslorna. Strax innan vi for så hade Lina börjat sitt löp och strax efter även Tia som nu är i sitt höglöp. Lina hade jag funderat på att jag skulle para och det är nu också gjort i dagarna kring jul. Funderade fram och tillbaks ang. val av hane men bestämde mig för snygga Shevy som bor i Borlänge, son efter Flisan (Falina) och Sonny. Shevy är en mycket trevlig hane med ett superfint temperament och i kombination med Linas underbara väsen så tror jag mycket på denna kombination, exteriört tror jag också att de passar varandra väl.

För Shevys del var det ju första gången och han tittade lite undrande på både mig och hans matte Anette om detta verkligen var något som han fick göra när jag kom med Lina. Lina är ju lättparad, hur lättparad som helst så hon flörtade och lekte lite med honom och några minuter senare så blev det paraning vilket vi sen upprepade både dagen före julafton och på juldagen.
Så går nu allt väl så blir det valpar i vecka 8. Passade på att ta lite nya foton på Shevy vilket ni kan se lite smakprov på här...
 
   

I mitten av december var det också 1 år sen vi förlorade Liten då vi fann henne drunknad efter flera dagars letande. Att hundar kommer och går i ens liv när man har många hundar är ju sån som sker och inget jag brukar ta så hårt, visst saknar man dem men oftast finns det ju en bakomliggande orsak när man måste ta farväl till dem. Men detta som hände med Liten tog mig hårt, hårdare än jag någonsin skulle kunna säga att jag trodde att jag skulle reagera. Det har tagit lång tid att komma över och det händer att jag fortfarande blir ledsen även fast det är långt mellan. Dagen innan 1 årsdagen för Litens död får jag så ett meddelande från Emma och Stefan som hade Ulay att han hade avlidit under narkos. Ulay hade dragit på sig en lunginflammation och man skulle gå ner med kamera för att titta närmare på hur det såg ut och när man sen var på väg upp med kameran och ökade på narkosen stannade så hans hjärta. Trots intensiva försök så fick de aldrig igång han hjärta igen.

Dagen efter pratade jag med Emma i telefon och där satt vi och grät båda två i telefon och jag förstod så väl vilken smärta de kände. Man är oförberedd när något sånt sker och det känns som någon slår undan benen för en. Emma och Stefan som sörjde sin Ulay, som jag vet var högt älskad och för mig bubblade minnerna upp över vad som hände här året innan.
Tänker på er, det vet ni!

Nu får vi glädjas åt Linas kommande valpar istället och det vet jag att även Emma och Stefan gör, som så många andra.
Närmast på agendan för det nya året är att vi ska åka ner på My Dog i Göteborg och premiär för Visca i utställnings-sammanhang, ska bli skoj. Planerar också för Flisans parning men har ännu inte bestämt mig för om jag ska stanna i Sverige eller om vi ska ta oss ner till Tyskland, beror lite på tidpunkt för parning, mest beroende på om det blir före eller efter Linas valpning.

Det finns ännu några almanackor kvar till försäljning, 100 kr + porto som blir 24 kr för 1 almanacka. Hör av er för mer information om beställning och betalning.

Nu önskar vi er alla ett Gott Nytt År!

/Marita