Blogg/Dagbok 2015

2008-2009 - 2010/2011 ~ 2012 ~ 2013 ~ 2014 ~ 2016

Tisdagen 1 december
I söndags morgon kom så Umas valpar, precis som jag hade trott att det skulle bli små adventsvalpar. En ganska okomplicerad och snabb valpning, där valparna kom på dag 61, två dagar innan beräknat datum. Såg på lördag em att något var på gång för då började hon gå undan och gick upp på övervåningen och la sig i en av biabäddarna i sovrummet. Maten var heller inte intressant längre och hon ville ofta gå ut för att göra ifrån sig.

Natten var ganska lugn men givetvis blev det inte så mycket sömn. Strax före 08 på morgonen gick vattnet och hon började krysta och kl 08.05 kom första valpen. Lite ont gjorde att klämma ut dem men allt gick bra och kl 12.00 kom så sista valpen. Fördelningen blev 2 hanar och 4 tikar.
Samtidigt har vi denna helg också parat då Visca höglöpte.

Fredag var Göran till Sundsvall och mötte Emma och Stefan för att vi skulle få låna hem Zeppe för parning. Fredag kväll hade vi avklarat första parningen och har sen fortsatt med parningar varje dag och de får para så länge de själva tycker att de vill. Så nu hoppas vi på många små Visca-valpar i slutet av januari. Det har varit väldigt trevligt att ha Zeppe här, då duktig fast det har varit två höglöpande tikar i huset då även Ika har höglöpt. Äter, sover utan gnäll och klarar parningarna med bravur, en mycket duktig kille.

/Marita

 

Tisdagen 23 november
Som vanligt, lång mellan skrivandet. Linas och Zebulons valpar har nu flyttat ur huset till sina nya familjer och de rapporter jag har fått så går allt bara bra med dem alla. Vi har varit ute på en sista tur med husbilen i 1½ vecka och kom hem förra måndagen. På vägen hem hämtade vi upp Uma i Enköping. Uma har ju varit här förr och våra hundar känner henne väl så hon flöt hon in i gänget som hon alltid skulle ha varit här.
Nu är det 1 vecka kvar tills det är dags för Uma och få sina valpar och magen växer stadigt så det ska bli spännande att se vad som finns där inne.

Under vår tid med husbilen var vi och hälsade på Xantippa och vi kramades mycket. Hon är en så härlig hund och hon blir så glad varje gång vi träffas även om det var ett par år sen nu. Hon har en egen flock bestående av en husse och matte och två kastrerade samojedhundar som hon styr över. Vi träffade även lite andra "valpar" på vår tur då vi var in och hälsade på lite här och där. En kort shoppingrunda i Ullared blev det också.

Visca har börjat löpa och kommer att vara i höglöp ungefär samtidigt som Uma ska ha valpar. Av 365 dagar om året varför ska hon börja löpa just nu, kunde hon inte ha väntat 1 vecka så vi hade kunnat åka till Tyskland som planerat. Men nej, just nu fick hon lov att löpa, det ska aldrig vara lätt.
Så det var bara att tänka om för jag kan inte vara hemma och fixa med valpning och samtidigt vara i Tyskland och para. Nu blir det en svensk hane och han kommer till oss, Göran åker och hämtar honom på fredag så får vi hoppas att det blir flera fina parningar.

Sen har vi fått en ny familjemedlem, Ika eller Metallica som hon kallades tidigare, dock tyckte vi att namnet var onödigt långt, jag gillar korta namn så det fick bli en del av namnet istället och då blev det Ika. Hon lyssnar ganska bra på namnet och om några veckor till så lär hon fatta att det är hennes nya namn. Ikas husse kunde inte ha henne kvar och hörde av sig och frågade om vi kunde hjälpa honom att hitta ett nytt hem åt henne. Dock bestämde vi ganska omgående att hon får vara var här. Hon fungerar bra med de andra hundarna och förra veckan var vi även in och röntgade henne med fina resultat.

Nu väntar vi med spänning på Umas valpar och kanske de kan bli adventsvalpar på söndag, vi får se.

/Marita


 

Söndagen 3 oktober
Uma och parning. Nu är Uma parad och vi hoppas på valpar i slutet av november. Dock blev det inte riktigt som planerat. Uma kom ju hit till oss ganska tidigt i sitt löp då jag inte hade någon större koll på när det var dags för höglöp åt henne. Det är ju så när man har hundar hos fodervärd, då har man inte lika bra koll som på de tikar man har hemma och allra helst när det är en tik som ska bli parad för första gången. Umas mamma har de två gånger hon blivit parad, haft sitt höglöp ganska sent i löpet men för att vara på den säkra sidan så ville jag ha henne här.

Vi hämtade även hit Wille (Walrus) i tid så hoppades jag allt skulle bli enkelt. Men enkelt blev det inte denna gång. Uma som förstagångstik var lite pipig och hade svårt att stå still, Wille å andra sidan var lite för mycket gentleman då han nästan bad om ursäkt så fort hon pep lite. Vi försökte och försökte och det var inget fel på viljan från de båda men någon parning blev det inte. Jag är nog ganska bortskämd med mina tikar, har nästan aldrig några problem vid parningar men nu började jag bli lite frustrerad.

Wille har ju parat tidigare, dock två tikar som hade lite erfarenhet och det har inte varit några problem så varför krånglade detta. Dagarna gick och hon var definitivt i höglöp så det vara bara att tänka om. Var finner jag en annan hane och det lite snabbt och denna gång inte för långt bort då jag inte hade någon möjlighet att vara borta då vi har Linas valpar här hemma. Uma har ju långt mellan sina löp då hon bara löper 1 gång om året och att vänta ville jag inte för då skulle hon hinna bli 4½ år innan nästa chans för parning.

Huvudet surrade och det enda på något vettigt avstånd som inte var släkt med Uma och som jag gillar var Shevy. Och så fick det bli, på onsdag em var vi där och efter bara ett par minuter var parningen ett faktum. Han är ju inte den som viker för lite pip och han gjorde det han skulle, snabbt och enkelt och faktum var att nu krånglade inte Uma alls mer än att hon pep lite. Kanske berodde det på att Shevy var bestämt och säker på sin sak och då blev också hon trygg och märkte att det inte var någon idé att fjanta. Hade planer på att åka och ta en andra parning på fredag men redan torsdag kväll började jag ana att höglöpet var över. Så det var nog i rätt tid hon blev parad och vi hade nog inte kunnat vänta någon dag till utan det var nog i "grevens tid" som man brukar säga. Nu är det bara att vänta och hoppas på de första tecknen på att Uma är dräktig!

/Marita

 

Onsdagen 23 september
Det blir inte alltid som man har tänkt sig!! Yani skulle ju paras men så blev Yani sjuk, kräktes och hade diarré, dock pigg och åt mat. Efter två besök på djursjukhus och ett antal blodprover som var bra så visade det sig vid ultraljud att Yani hade fått magkatarr och även en bukhinneinflammation runt äggstockarna. Om dessa två saker hade något med varann att göra var det ingen som kunde svara på. Nu ska Yani äta medicin ett tag och sen återbesök för att med ultraljud kolla om hon har blivit bättre. Viktigast av allt är ju att hon får må bra och paras ska hon ju givetvis inte, när hon inte är frisk. Vad framtiden säger det vet vi inget om nu, det får tiden utvisa.
Nu ser vi fram emot Uma och Walrus valpar istället och eventuellt Viscas valpar framöver när damen behagar löpa. Det har nu gått 9 månade sen hon löpte och jag har inte an aning om när hon tänker löpa, men vi hoppas då på parning med någon snygging.

/Marita

 

Onsdagen 16 september
Nu har det gått nästan 1½ vecka sen Lina fick sina valpar. På söndag kväll den 6 september kom så 8 underverk till världen, 5 hanar och 3 tikar. Valpningen gick snabbt och enkelt utan några som helst problem. De 6 första föddes på knappt en timme, sen tog Lina en liten paus och sen kom ytterligare 2. Alla växer och mår som de ska. Som Linas valpar brukar vara så är de stora och runda om magen och anser att man kan äta hela tiden, dom har liksom lite päronformad kropp.

I augusti väntade vi och hoppades att Yani skulle börja löpa, men inte. Men så äntligen har hon startat sitt löp. Uma trodde vi skulle löpa i slutet av september men så blev det inte utan hon startade sitt löp bara några dagar efter Yani. Så nu hoppas vi bara att parning går utan besvär och att den sen blir valpar i november. Både Yani och Uma har ett utmärkt temperament, precis så som jag vill ha en eurasier.

/Marita

 

Söndagen 6 september
För nästan två veckor sen kom vi hem från en tvåveckorstur med husbilen och skulle egentligen ha skrivit tidigare men jag har haft fullt upp från tidig morgon till sen kväll och drabbades även av heshet och hade svårt att prata under några dagar, dock hindrade väl inte rösten från att skriva men som sagt tiden har inte riktigt räckt till. Hur som helst så hade vi en lyckad resa både vädermässigt och på de utställningar vi var. Först bar det iväg till Bornholm och de Internationella två-dagars utställningarna. Hade bara anmält Visca och dag 1 så blev hon bästa tik-3 med r-Cert men dag 2 slog vi till med det vi hade åkt och hoppats på att få med oss hem, Cert, CACIB, BIM och således Dansk champion. Vi var på Bornholm i knappt 1 vecka och åkte runt och såg oss omkring, med oss hade vi vännerna Gunilla och HP som har Urax och Leo. Vädret var fint men det var en blåsig vecka.
Sen drog vi vidare mot Tyskland för nästa utställning, dubbel Internationell i Leipzig, varav den ena dagen var det German Winner-15. På lördagens Internationella gick det bra för Visca och hon fick Cert, CACIB och blev BIR, Urax fick r-Cert som dock blir ett Cert eftersom den som blev 1:a redan är Tysk champion och r-CACIB. Söndagen då det var German Winner så passade inte Visca domarens smak riktigt men desto bättre gick det för Urax som idag fick 2 cert (1 cert räknasdes som 2), CACIB, BIR och German Winner-15, och jag hade äran att visa honom. Så skoj, två dagar och vi fick BIR båda dagarna, inte illa. Det tråkiga med det hela är att även i Tyskland finns de dåliga förlorarna, de som alltid ska prata skit, precis som vi har både i Sverige, Norge och Danmark, det ska tydligen finnas någon i varje land som inte tål att förlora, eller inte tål att inte vinna, hur man nu på bästa sätt ska säga det. Har träffat på dem i Sverige, Norge och Danmark många gånger, de som hittar på allt möjligt skit att skriva på nätet när de inte vinner. Man undrar om den största glädjen för dessa personer är att ta glädjen från de som har vunnit genom att prata och skriva skit!
Det är den tråkiga sidan av utställningsverksamheten, de som inte kan se och förstå att detta är en bedömningssport, domare tycker olika och går det inte bra så får man bara glömma den och ta nästa, det är väl inget att lägga ner krut på genom att slänga skit på andra. Konstigt folk det finns.

Men det är ju inte bara för oss på resan som det gick bra, även här hemma har fler Leiionspitzare gjort bra ifrån sig. Wilja som blev Svensk champion i Täby den 23 augusti och även cert helgen innan i Norrköping. Ullis har blivit BIM både i Norrköping och Täby och Qevin som blev BIM i Eskilstuna. Sen blev Wilja även bästa tik-2 idag på Öland. Grattis till er alla, vi är såååå stolta!
Dessutom har Leiionspitz Cheerful Xzottzie som bor i Kanada har blivit kanadensisk juniorchampion och grupp 4 samt leder poängligan för eurasier!

Idag är det ju Europautställningen i Oslo, eller rättare sagt Lilleström. Redan i våras anmälde vi 4 hundar då det var billigast men vad vet man om hur läget är 6 månader senare, inget egentligen. Lina blev parad för 2 månader sen, beräknad valpning på tisdag men det kommer nog valpar innan dess.
Lina och valparna är 1000 ggr viktigare än en Europa utställning med tanke på smitta som man kan dra hem så vi har stannat hemma. Visst, jag skulle gärna ha vilja vara där och ge dem en match men då får man tänka sunt i stället. Men det fanns en Leiionspitzare som gjorde bra ifrån sig idag, nämligen 10-åriga Leiionspitz Qchani som blev BIR-veteran och således Europea Veteran Winner-15 och inte nog med det, gamla tanten blev även bästa tik-3, inte illa. Stort Grattis till Bente och Chani!

Lina är rund och go om magen och igår låg hon ute i solen och solade och såg då ut så här, nu är det bara att vänta och det är inte långt borta nu förrän vi vet vad som finns där inne.
 

Inget löp för Yani ännu, det är bara att vänta.

Ha det gott där ute och var rädda om varann!

/Marita

 

Måndagen 10 augusti
Så till alla er som väntar på beskedet om Lina är dräktig eller inte så kan jag nu säga att jag med 100% kan säga att hon är dräktig, väldigt dräktig!
Nog för att hon ända sen vi kom hem från Tyskland har sagt att så är fallet så kan man ju inget säga säkert förrän man ser säkra tecken. Nu väntar ytterligare 1 månads väntan tills vi ser vad resultatet blev av vår resa till Zebulon.

Sen måste jag ju också få skryta lite, jag är sååå stolt. För två veckor sen stod vi ju där som BIS-3 jag och Tia på Ransäters Internationella utställning. Men inte nog med detta, i helgen fick vi ytterligare två grupplaceringar och detta i vår ras där vi inte är direkt bortskämda med finalplaceringar. Som uppfödare blir man så klart stolt när man har har fött upp fina, vackra och sunda hundar och har så duktiga valpköpare som också visar upp sina hundar. Stort GRATTIS till Sofi och Ullis som blev BIR & BIG-3 i Askersund och Gunilla och Leo som dagen efter blev BIR & BIG-4 i Ronneby.

/Marita

 

Söndagen 26 juli
Nu har det varit tätt på med utställningar, vi har varit i väg varje helg under flera veckor och idag kom höjdpunkten av att man kuskar omkring på utställningar. Lördag eftermiddag bar det så iväg mot Ransäter, en av våra närmaste utställningar. Vi tog husbilen som vanligt och efter att ha följt SMHI och vädret hade vi förberett oss för kraftigt regn under söndagen. 26 eurasier var anmälda och vi skulle gå relativt sent i ringen. På söndag morgon kom det skurar men när det var dags för oss att ta oss in på området lyste regnet med sin frånvaro, skönt. Vi skulle ställa både Tia och Visca och båda går nu i championklass så även husse fick idag följa med in i ringen och ställa Visca.
Tia var på bra utställningshumör och gjorde bra ifrån sig i ringen och slutade som BIR med CACIB, Visca gjorde inte mycket sämre ifrån sig med bästa tik-2 och R-CACIB, som dock blir ett CACIB eftersom Tia redan är klar Internationell champion. Eftersom vi gick så sent så blev det inte så lång väntan till gruppfinalerna och gruppdomare var Per Svarstad, samma domare som i rasen så givetvis skulle vi gå in i finalen. Tia skötte sig galant och regnet lyste fortfarande med sin frånvaro och domaren gillade Tia så mycket att han placerade henne som bäst i gruppen. Det är ju inte så ofta eurasier placerar sig i gruppen men visst händer det då och då. Tia har ju några grupplaceringar sen tidigare och nu fick hon lägga till ytterligare en och det med ett andra BIG.

Så var det dags för Best in Show och givetvis trodde jag nog att det var färdigtävlat för idag men glädjande nog hade jag så fel. Hans Almgren var BIS-domare och även där föll Tia han i smaken och slutade som Best in Show-3. Hur stort är inte det!! Jag var bara sååå glad, dock började regnet falla när vi stod i BIS och regndropparna blev allt tätare men vad gjorde det, vi hade ju blivit BIS-placerade.

Vet inte ens om någon eurasier tidigare i Sverige har blivit BIS-placerad på någon SKK-utställning, inte vad jag vet i alla fall. Dock tyckte Tia när regnet började ösa ner att nu morsan går vi hem, varför står vi här i ösregn, är du inte riktigt klok. Hon förstod ju inte mycket av vad hon just presterad, mest lycklig över all korv och köttbullar morsan gav henne hela tiden och då kan man stå fint och tålamodigt.
Trött, stolt och glad vände vi sen hemåt i husbilen efter en underbar dag!

Vi har ju också varit en tur till Tyskland för parning där Lina har träffat supertrevliga Zebulon. Parningen gick galant och det blev parning i 3 dagar och det har nu gått drygt 2 veckor sen dess. Än vet vi inte om Lina är dräktig men enligt Lina så är hon mycket dräktig. Hon måste ha mycket mys och pys och framför allt massor med mat enl. henne. Hon har ju ett helt gäng ofödda valpar som måste få mat, så i hennes värld är det bara mat som gäller just nu, allt går att äta och helst hur mycket som helst. Nog för att hon är en hungrig hund annars också men när hon har blivit parad så blir det lite andra nivåer på det hela. Hon kan sitta och vänta på maten i flera timmar, om hon skulle få välja, och den serveras allt för sällan. Ja, nu är det bara att vänta i ytterligare några veckor innan vi vet om det blir valpar eller inte.

/Marita

 

Tisdagen 19 maj
Bilderna är klickbara
Ja det är långt mellan skrivandet i bloggen men det finns så mycket annat som ska göras också. I fredags kom vi hem efter 1 månad utomlands och fy sjutton va kallt det är här hemma. Den 12 april satte vi oss i husbilen med 5 hundar och styrde söderut. Vi har haft alla "flickor" med oss men Nicke fick stanna hemma hos min brorsdotter där han trivs ypperligt. Vi åkte genom Sverige och mot Trelleborg där vi skulle med färjan till Tyskland. Vi gjorde ett stopp i Kristianstad för att träffa Kristina & Johan och Xantu från vår sista kull. Vi hade fint väder och tog oss en promenad i en park och och hade några trevliga timmar tillsammans.

Söndag förmiddag anlände vi så till Rügen i nordöstra Tyskland, ett av Tyskarnas semesterparadis. Dit åker många Tyskar på semester och där finns miltals med långa sandstränder. Lite mer ett område för de välbärgade kan man säga och redan nu var det en hel del turister och med en stor husbil är det inte alltid så lätt att hitta parkering. Men vi stannade till där i området i några dagar för att se oss omkring. Bl.a. var vi och tittade på Hitlers vansinnesbygge som aldrig blev klart. En flera kilometer lång byggnad vid havet i 6 våningar som var tänkt att bli ett semesterställe för arbetarna i Tyskland. Denna byggnad blev dock aldrig klar i och med andra världskrigets början. Det har sen stått och förfallit under alla år tills man för några år sedan började sälja av delar av huskroppen till olika byggföretag som nu gör lyxlägenheter. Nu är det väl bra att detta vansinnesbygge i kolossalformat kommer till användning men det är knappast för dem med en vanlig plånbok ska jag säga. Sök på Internet Prora för att kolla in. Vi gick mycket på stranden och flickorna bara älskade att få springa lös där och leka. Lina däremot badade, rullade i sanden, badade igen, rullade lite mer så ni kan ju bara föreställa er hur husbilen såg ut dagen efter, vi hade egen sandstrand i den. Så det var bara att sätta igång och städa.
 


Johan delar ut godis

     
     

Sen rullade vi vidare in i gamla östtyskland, öster om Berlin på landsbygden. Vi har ingen direkt planering för vår tur mer än några utställningar och några som vi skulle träffa på resan. Så plötsligt hamnade vi i en mindre ort utanför Berlin som var en s.k. kur-ort som är ett ganska vanligt fenomen i Tyskland. Dit åker oftast de välbärgade för att vila upp sig. Här var det ena huset större än det andra, mycket olika typer och former och helt plötsligt stod huset där som jag bara älska formen och arkitekturen på. Troligtvis byggt på 1910/20-talet och så vackert. Här stannade vi och promenerade i de vackra omgivningarna och här började också det vackra vädret som vi sen i stort sett hade genom hela vår resa. När klockan var 22 på kvällen var det fortfarande 22-23 grader ute och sååå skönt.

Nästa stopp skulle bli en utställning i Chemnitz, en Nationell specialutställning som KZG hade och en Internationell som EKW stod som arrangerande klubb (Två av tre officiella eurasierklubbar i Tyskland). Vi hade bara anmält Visca, då detta skulle bli hennes utställningsresa. Vi åkte först och främst för att ta en riktig långsemester men klart vi skulle passa på och ställa ut lite också när vi ändå var ute och reste. Första dagen var det den nationella och Visca skötte sig som vanligt perfekt i allt, hon är en dröm att ställa ut. Hon är så lyhörd på allt, och man behöver bara titta på henne så gör hon det man vill att hon ska göra. Vi har ju besökt en hel del utställningar i Tyskland och det är väl lite si och så med hanteringen av hundarna i Tyskland, oftast väldigt otränade och det är inte många som frivilligt låter sig hanteras som vi kanske vill att våra hundar i Sverige ska bete sig. Men deras ägare är heller inte direkt aktiva med sin hund i ringen, man går in ställer sig och ser allmänt tråkig ut och hunden ser lika tråkig ut. Man pratar inte med sin hund, man bara står där. Om sen hunden står med benen i kors, öronen pekar rakt ut åt sidan kvittar tydligen för dom själva.

Sen finns det givetvis några som har förstått det här med att försöka visa upp de bästa sidorna av sin hund och vara aktiv med den i ringen men tyvärr är det alldels för många som inte gör det. Visca blev 1:a i unghundsklassen med excellent och skulle in och tävla om BIR. I Tyskland har man inget BIM (bäst i mottsatt kön) utan alla som har blivit 1:a i resp. klass går sen in och tävlar om ett BIR (Bäst i rasen). För att bli Tysk champion krävs 5 cert, eller dom kallar det inte cert det man får från den Tyska kennelklubben men översatt på Svenska blir det ett cert. Sen kan man också få klubb-cert beroende på vilken klubb som arrangerar just den utställningen. Dock är inte klubbchampionaten något vi kan registrera i Sverige utan vi kan endast registrera VDH-Championat. Och som sagt för att bli Tysk champion krävs 5 cert och sen måste det gå 1 år från att man har tagit sitt första cert till man tar det sista för att bli champion. Visca blev sen även Bäst i rasen och jag var jätteglad, hon fick en kanonkritik. Eftersom detta var en specialutställning så var det ingen grupptävling.
 
Dag två, Internationell utställning i Chemnitz. Som vanligt, Visca skötte sig perfekt, blev 1:a i sin klass med excellent och Cert, fick CACIB och sen in och tävla om BIR och även idag var det hon som blev bäst i rasen med en kanonkritik även idag och med en matte och husse som var jättestolt. Sen var det en lång väntan tills det var dags för grupptävlingarna. Och ser man på, där blir Visca utplockad bland de sista 6 men tyvärr blev det inget mer. I Tyskland placerar men bara 3 i gruppen, i Sverige 4.
Så bar det iväg vidare i det fina vädret, mot Altensteig där Ina och Christian bor, Viscas uppfödare. De har ju Madhuri från oss som också är mamma till Visca.
Jag är så glad att vi har Visca även om det finns en tragisk historia bakom det hela och orsaken till att Visca finns hos oss.
Hur som helst, alltid väl mottagna när man kommer dit. Nu var det varmt, högsommarvärme, t-shirt och shorts, underbart! Ina och Christian har varit med i eurasier länge, lite över 30 år och har stor erfarenhet och givetvis blir det mycket prat om eurasier, uppfödning osv. Vi gick långa promenader i värmen, ibland fick de sina ryck och lekte och sprang på åkrarna. Här blommade allt, fruktträden, i rabatter, gräset var högt, alla träd hade slagit ut och maskrosorna hade nästan blommat över. Under nästan 1 veckas tid hade vi runt 25-26 grader varmt varje dag.

Sen bar det iväg vidare mot södra Tyskland, ner mot Schweiz. Där tillbringade vi en längre tid, vackert, varmt, sol, vad mer kan man begära? Vi åkte slingrande vägar där det stupade rakt ner och där det inte fanns räcke. Vi hamnade på en bergstopp (Kandel) som var drygt 1200 m över havet. Så vackert, där stannade vi två dagar, solade, tog promenader, njöt och drack vin. Sen bar det iväg igen nedför och mot civilisationen och in i Frankrike och mot Luxemburg. Vidare mot Moseldalen (där har vi varit tidigare) där vi hittade några fina platser som vi stannade lite längre. Sen tog vi oss vidare till Rhiendalen, dock var inte det lika mysigt och trevligt som Moseldalen. Vädret fortsatte att bara vara underbart, mellan 15-16 grader på morgonen när man vaknade och varmare under dagen. Hörde från Sverige mellan varven att där var vädret inte alls lika gemytligt så varför längta hem! Någon regnskur kom det men det mesta kom nattetid och sammanlagt på denna resa tror jag att det regnade 2 dagar under en månads tid.


Madhuri


 

 

 

 
   

Lina, Visca & Tia
 

 

Miina
Nästa planerade besök var hos Sigi och Henry som har Miina från oss. Alltid trevligt att komma dit, blev bjudna på god middag och fick låna tvättmaskinen vilket var behövligt vid det här laget.

Vi åkte sen vidare mot Dortmund och ännu en utställning, en av Tysklands största utställningar, fredagen Internationell utställning där certen räknas dubbel och där r-cert räknas som vanligt cert och med möjlighet att vinna titeln VDH-Europasieger 2015, lördagen vanlig Internationell. Utställningen håller på i tre dagar och går i varann med dubbla finaler och fruktansvärt mycket folk.
Fredagen fortsatte så med samma succe för Visca som tidigare, bäst i unghundsklassen, excellent och dubbla cert, CACIB och till slut BIR. Här var även Shadow från oss med och han blev bästa hane med CACIB och segrartitel. Lördagen gick inte lika bra men hon blev bäst i sin klass, excellent och cert och var med och tävlade om BIR, dock fick hon se sig slagen denna gång. Men vi är sååå glada över hennes utställningsresultat och hem kom vi med 5 Cert, 2 CACIB och 3 BIR.

Nu var det dags att börja styra kosan hemåt, ingen brådis men vi hade en inbokad färja men först skulle vi göra lite inköp innan vi lämnade Tyskland. Nu började det också bli kallare väder och ju längre norrut vi kom ju kallare blev det. När vi kom över till Danmark regnade det fruktansvärt och på resan genom Danmark såg vi nog mer regn är ni sett på hela resan tidigare. Vi sa flera gånger, vi vänder och åker neråt igen. Väl i Sverige, regnet fortsätter och vi tar en avstickare förbi Ullared på vägen hem. Lite inköp, mest nyttoprylar och lite kläder. Nu hade äntligen regnet slutat falla från himlen och det kändes lite bättre.

Men varmt var det inte, det var bara att börja plocka fram de tjocka tröjorna och strumpor igen. Väl hemma igen, mycket att plocka med, tvätta och åter tvätta. Hundarna tyckte nog dock att det var skönt att komma hem. Esta var väldigt glad och Shalil sken som en sol. Dock tror jag nog att både Lina, Visca och Tia gärna hade åkt en tur igen.

Under resan har vi också träffat Linas kommande partner, en mycket lugn, trygg, snygg kille. Så nu väntar vi bara på att det ska bli löp i juni/juli så bär det iväg till Tyskland igen. Har även sett en och annan snygging som jag ska fortsätta hålla koll på i Tyskland för ev. framtida parningsplaner.

Nu väntar rasspecialen i Orsa till helgen och det ska bli trevligt att träffa många av våra valpköpare igen.

Har även uppdaterat lite utställningsresultat på första sidan där Leiionspitzare har gjort bra ifrån sig i officiella sammanhang men så måste jag ju även berätta att Sophie (Leiionspitz Cheerful Xzottzie) som flyttade till Kanada har gjort sin debut i utställningssammanhang. Där fungerar ju det här med utställningar lite annorlunda och det är sällan ägaren som ställer hunden utan man har en handler. Hon blev BIR och sedermera även Bästa valp i gruppen och med samma resultat på två utställningar under samma helg.
Även Xantu har varit på utställningsdebut i helgen och blev BIR-valp. Xena har också varit på utställning där hon slutade som BIS-3 valp
 Grattis till er alla..

/Marita


Sophie