Blogg/Dagbok 2016

2008-2009 - 2010/2011 ~ 2012 ~ 2013 ~ 2014 ~ 2015

Söndagen 24 december

Så äntligen kom Nanis (Yani) valpar, hett efterlängtade. Skulle ju ha parat henne redan för ett år sedan men då drabbades hon av ett elakt magvirus så det fick vi bara lägga åt sidan.
Nani är ju en så snäll och supergo tik, självsäker och inte bara det, hon är riktigt vacker och välbyggd också. Julafton tyckte hon var en bra dag att få valpar på. Nu var vi ju inställda på att så kunde bli fallet och så blev det också.

En mycket lätt och okomplicerad valpning, precis som det alltid har varit i tiklinjerna på hennes mammas sida även om det sällan har blivit några större kullar. 5 valpar blev det, första kom 01,15 och sista 03,15. Det har varit många som önskar sig en valp ur denna kull men tyvärr räcker inte 5 så långt. 5 nya ägare har dock fått sig en fin julklapp även om de ännu får vänta 8 veckor innan de får hem sin julklapp.

De andra intresserade får vackert vänta på nästkommande kullar som planeras, och jag hoppas att Ika och ev. en tik till ska komma i löp snart.

Sen har vi också fått oss en rejäl julklapp, en glasveranda i sekelskiftesstil. Under ett antal veckor har vi haft snickare här (och takläggare) och se så fint det blev. Fönster från 1800-talet med handblåsta glas som vi har samlat på oss, pardörrar från sekelskifte, kanske tidigare.

Bandtäckning på taket, så kallas denna stil av plåttak som är så vackert. Jag har själv ritat allt och snickarna har varit lyhörda för mina idéer. Innertaket med synliga balkar som har handfrästs i kanterna och med pärlspont under. Jag är ju emot plast i gamla hus, gamla hus ska kunna andas för att må bra. Gamla metoder är bra även om man ibland får kompromissa lite. Nu återstår fönsterrenoveringar, dörren ska få färg, en trappa ska byggas till våren, stuprör ska monteras m.m.

Vi har även bytt panel på huset, sydöst- och sydsidan behövde ny panel, den var så söndertorkad efter ha exponerats av sol och vind under 100 år att ett byte var ofrånkomligt. Jag är så nöjd och som en av snickarna sa, det här var en av de roligaste jobben han har varit på, vilket glädjer mig. När jag väl har färgsatt allt ska ni få se hur vackert det blev.
 
Klicka på bilderna för att göra dom större
Click on the photo and se them bigger
   
 

Jag hoppas att ni alla har haft en skön och trevlig julhelg som dock är kort i år!

/Marita

Onsdagen 2 november

Så kom vintern och snön, hundarna jublar och matte likaså. Vad ljust och fint det blev ute och inne slipper vi smuts och grus av hundarna. Nu skulle vi få lite kallare väder här, så snön blir nog kvar i alla fall en vecka framöver.


Stora tidningsrubriker över att det ska komma snö, ja den kommer varje år, konstigt. Och varje år blir folk lika chockade och förvånade, borde de inte ha lärt sig nu, att det när som helst kan komma snö när man är inne i november.

Vi var i alla fall ute och åkte bil igår fast de varnade och sa att man skulle stanna inomhus om man inte måste ut och köra bil. Det var inget större oväder än en valig dag med snö. Om folk bara kunde lära sig att anpassa hastigheten, inte göra tokiga omkörningar och framför allt inte köra med sommardäck så är väl inte detta något problem.

Vår egen Eurasieralmanacka; jag har kunnat förlänga sista dag för beställning så det är nu ändrat till den 13 november. Redan många som har beställt och många fina foton har vi fått, men fortsätt skicka in på just din Leiionspitz-hund.

 

I somras beställde jag en digital akvarell från ett foto på Tia som jag har tagit. Jag älskar den bilden och för en tid sen
så fick jag tavlan hem i brevlådan. Nu är den inramad och sitter på väggen och jag är så nöjd.
 

Zeppe, ja han blev viltspårschampion i helgen, duktig kille och duktig matte och visst ser han stolt ut på fotot! GRATTIS!
 

Att säga huruvida Yani är dräktig eller inte är för tidigt men enl. hennes matte så är hon mycket gosigare än hon brukar vara, hur hon nu kan vara det. Yani är nog en av de gosigaste eurasier jag har träffat, hon bara älskar kärlek och mys. Positivt tecken hur som helst men nu är det bara att tålmodigt vänta.

/Marita

Lördagen 29 oktober

Så har lugnet lagt sig över Siknäs. Det har varit ett väldigt flackande och farande för vår del en längre tid nu, men nu ska vi bara vara hemma, skönt! Parningen mellan Nani och Sonny gick jättebra, det blev parning 5 ggr, väldigt lätt och enkelt, precis som det ska vara. Så nu är det bara att vänta och hoppas att det resulterar i valpar runt jul. Nani är tillbaks till sin familj i Tyresö och där blir hon tills det är två veckor kvar av dräktigheten om hon är med valpar. Så alla ni som väntar, nu är det bara att vänta så ger jag mer besked bara jag vet något mer.

Husbilen har blivit avställd och står nu i varmgarage över vintern. Bilen är tvättad och städad och vinterdäcken har kommit på för nästa vecka har de lovat kallare och snö. Ska bli skönt med lite kallare väder. Det blir så förfärligt skitigt inne av hundarna den här tiden på året men så fort det blir minusgrader så slipper man allt detta inomhus. Lite snö får det gärna komma också men inga mängder ännu.

Heidi har nästan varit här i 2 veckor nu och i morgon kväll kommer matte Anna hem från sin resa. Heidi blir nog jätteglad även om det säkert inte har gått någon nöd på henne här hos oss. Många att leka med, hon, Lea och Ika håller igång mest hela dagarna.

Eurasieralmanacka blir det även i år men vill gärna ha in lite bilder från våra valpköpare. Skicka era bilder på till oss så kanske kommer de med i vår kennelalmanacka.

Inga fler utställningar blir det för vår del det som är kvar av detta år. Var i valet och kvalet om jag skulle anmäla någon till Stockholm i december men bestämde i sista minuten att hoppa över det i år.

/Marita

Lördagen 15 oktober

Så har äntligen Nani (Yani) kommit igång med sitt löp så förhoppningsvis blir det parning till nästa helg. I morgon bär det iväg för att hämta hit Nani men först ska vi ta hand om lite älgkött i morgon. Alltid bra att få älgkött att fylla frysen med, för mig är det viktigt att äta kött från djur som har haft det bra. Köper även fjällkokött från en bonde här i Mora och det slaktas på ett lokalt slakteri. Dessa djur har det bra, går ute året om och har bara naturbete som foder, bättre kan det inte bli och jag lovar er att det är stor skillnad på det köttet och det man köper i affären, vet inte ens om det går att jämföra.

I går kom den första snön här hos oss, inte så mycket utan bara så att det dinglade lite tunt i luften, inget som la sig direkt. För mig får snön gärna vänta ett tag till, dock vet jag vilken glädje hundarna tycker att det är varje år när första snön kommer, då vill de inte gå in utan kan ligga ute hur länge som helst.

Nästa vecka kommer vi att få hit Heidi, som ska vara här hos oss i några veckor medan hennes matte är ute i stora världen och har lite semester. Heidi, hon är en rolig hund, en sån som det lyser glädje om och som gärna har lite hyss för sig, det gillar jag. På tal om hyss, Lea har hittills varit en snäll och beskedlig liten valp men vid 6 månaders ålder blev det något annat. Hon är just nu vår lilla döva kleptoman som hittar allt möjligt att sno med sig. Allt från att dra ut toapapper, hämta tvätt i tvättstugan som man sen får gå ut på gården och hämta, når nu upp på diskbänken och där finns det mycket intressanta saker.
Matte renoverar fönster och då kan man sno slippapper, verktyg m.m. Hon hjälper husse med veden, att sprida ut den över gården. Att rymma är också jättekul och det går fort, en snabb simtur runt staketet, sen är man i friheten och då kan man stå där och försöka bäst man vill, att få henne att komma för då ska allt annat undersökas. Ja, man ska veta att man lever, men hon är en härlig hund!

/Marita

Måndag 3 oktober

Så har hösten kommit, även om den kom sent i år. Sommaren blev lång vilket givetvis är postitivt, varmt i hela september, men faktum är att jag gillar hösten. Alla vackra färger, härligt luft, mörka myskvällar då man tänder en brasa i kakelugnen och kaminen. Tiden fram till jul tycker jag bara är härlig, dock kan jag tycka att januari och februari är kalla, långa och man längtar till våren.

Hur som helst, det har hänt mycket i augusti och september. I början av augusti bar det iväg till Gotland, en plats som jag aldrig tidigare har varit på. Två veckor Gotland med sol i stort sett hela tiden, förutom en natt som vi fick lite regn men det var väl behövligt på Gotland där de har haft torka i stort sett hela sommaren. Samtidigt passade vi på att ta 2-dagarsutställningen i Visby. Där fick så Ika sitt sista behövande cert och därmed Svensk champion. Gotland var en fantastisk ö och vi fann flera fina platser vid havet för övernattning.

Sen hann vi vara hemma i några dagar innan det var dags att åka till Norrköping och Eskilstuna för utställning. Där ställde vi Diizel (Leiionspitz Q Qurt) båda dagarna och Ika och Visca ena dagen. Diizel blev Svensk champion och Ika slog till med att bli BIR med över 30-talet anmälda eurasier.

Väl hemma igen så var det bara några dagar till det var dags för vår första kennelhelg. Vi har haft många träffar genom åren men aldrig en hel helg med olika aktiviteter. Att det skulle komma så mycket folk hade jag aldrig kunnat tänka mig, vi var hela 75 personer som var med under helgen inkl. mig och Göran, en eller flera dagar, 48 eurasier + våra hundar.
 

Samling och promenad av de som har anlänt fredag em.

Vi var på Malungs camping vilket passade perfekt, bra plats att ha aktiviteter på, nära till Malungs Kennelklubb för BPH, lokal för kvällens buffé och stugor som räckte åt alla som inte hade husbil eller husvagn. Under lördagen och söndagen gjorde 8 eurasier från oss BPH, tack för att ni låter era hundar göra en beteende – och personlighetsbeskrivning hund, BPH, är som namnet anger en beskrivning av hundars mentalitet och personlighet.
 
Morosso med matte provar på nosework

Lördagen var Daniel där och visade oss vad nosework var, flera var det som provade. Vi hade även ett par lekar, både laglek och individuella, som jag tror var mycket uppskattat, där både unga och gamla kunde vara med och det oavsett ålder på hunden. Laglekan hade jag delsvis snott från SvEuks lek i samband med rasspecialen, men gjorde om den med lite fler moment. Den individuella tävlingen var hundrace där det till slut blev en vinnare genom utslagning i varje race. Tipspromenad där första priset var en goodiebag med hemmagjorda produkter från min trädgård, vilket var mycket uppskattat, i alla fall från Tomas Sangby som vann, och hans fru Birgit som fick dela det med honom.
 

 
Lite tävlingsbilder, alltid lika skoj att se vuxna få leka av sig!
 

Vinnande ekipage i hundracet, Salto med lillhusse.

Lördag kväll var det så dags för buffén som jag beställt via ICA i Mora, gott med kallskuret och trevligt när man slipper stå och laga mat och alla kan sätta sig till bords och bara njuta. Söndag fm. var det dags för Anna Frisk att visa oss lite om rallylydnad och var det är för något. Anna själv tävlar i rallylydnad med båda sina hundar som kommer från oss. Anna hann även med och visade oss kontaktövningar och alla som ville fick vara med och prova på själva.

Anna visar rallylydnad med Heidi Ett gäng som provar på...
 
 

Sen var helgen slut, dags att åka hem! TACK till alla som kom, hoppas ni hade en lika givande och trevlig helg som vi. Önskar bara att man hade mer tid för var och en men det är jättesvårt en sån helg med så mycket folk. Förhoppningsvis blir det en kennelhelg även nästa år, ska fundera lite över vintern och återkommer med besked till våren.

Flera bilder av  HP Schütt
https://www.dropbox.com/sh/wahj60bx9uur6sr/AADXjKYiQJEWU_gVuJduDfNYa?dl=0

Som sagt här hemma har det varit full rulle både i augusti och september så det blev några dagars hemmavaro efter kennelhelgen, sen var det dags att åka till Sandviken och utställningen i Högbo Bruk. Hade bara anmält Visca på denna utställning, i hopp om ett sista CACIB för att hon skulle bli klar Internationell champion. Och som jag önskade så infriades detta med att Visca blev bt-1 med CACIB och BIM. Så nu är det bara den långa väntan på alla instanser som det ska mala genom som SKK och FCI innan det slutligen dimper ner en bekräftelse i brevlådan som kanske 6-8 månader.

Tror ni att vi har legat på latsidan sen, nja inte riktigt. Sen vara det bara att åka hem och packa om husbilen för en tur söderut, genom Danmark och slutmålet Tyskland. Tisdag em bar det iväg, skulle med nattbåten från Göteborg till Danmark. Under onsdagen var vi och hälsade på valpköpare, fick en god middag och trevligt prat, tack Ole & Irma! Sen bar det vidare iväg mot Krefeld som var nästa mål, det vankades eurasierhelg med utställning och avelsgodkännande.

Egentligen var det avelsgodkännandet som hägrade, ville se om jag kunde hitta någon snygg ung eurasierkille för framtida parning. Hittade tre riktigt bra hanar, tyvärr var det lite släkt med varann men samtidigt är det ju ett bra tecken på bra linjer, inte bara någon enstaka bra individ. Såg även några syskon till dessa som också såg ovanligt bra ut för vad man brukar kunna hitta i Tyskland. I min smak börjar framför allt tikarna bli allt för tunna, spetiga och lätta i kroppen och en hel del avsaknad av vinklar.
Våra svenska eurasiertikar blir liksom som jättar jämfört med dessa.

Hur som helst ser jag fram emot vinterns parningar och förhoppningsvis en eller ett par parningsresor till Tyskland. Mer än så berättar jag inte nu, det får ni veta så småningom. Ett litet smakprov får ni dock i bilden här bredvid!

Sen var det bara lata dagar, dock med lite för hög värme när vi var i Tyskland. I två veckors tid hade vi mellan 27-33 grader, förutom fredagen, dagen innan vi skulle åka hem, då var det endast 25 grader. Regn såg vi inte alls till men med denna höga värme så var ju begränsningen ganska stor för vad man orkade och hade lust att göra. Vi hälsade på lite vänner vilket alltid är trevligt. Pratade med mycket eurasierfolk och hade mycket trevliga och givande prat med flera avelsansvariga.

Väl hemma i Sverige igen träffade vi några valpköpare på vägen hem, tog även en tur via Ullared. När vi kom hem igen så var det bara att packa om bilen och åka till Åland. Var inte alls tänkt från början utan slängde in en anmälan på Ika sista dagen för anmälan. Nu gick det inte riktigt som vi hade hoppats på, Ika blev bt-2 med r-cert & r-Cacib. Men Åland är lika trevligt för det och vi hann med en lite tur till ett naturreservat på södra Åland där vi tog en skön promenad med hundarna.

Nu har vi varit hemma i några dagar och här hemma har ett projekt som jag längtat efter i många år äntligen påbörjats. Vi ska få en stor härlig glasveranda, eller som det förr kallades punchveranda. En härlig veranda, a la sekelskifte på 25 kvm med utsikt över sjön. Inglasad med gamla fönster från 1800-talet, gammal pardörr med färgat glas, jag bara längtar till detta är klart!!!

Så som ni kanske förstår har vi inte legat på latsidan och har jag inte hunnit med att svara på några mail så kommer svar, håller på att beta av mailskörden som är stor. Nu blir det Jönköping till helgen och Eurasierklubbens avelskonferens, hoppas få se många uppfödarkollegor där.

Ha en fin höst, ut och njut av de vackra färgerna så länge det varar!

/Marita

Fredagen 22 juli

Tiden går så fort, sommaren bara rusar iväg. Nu har alla valpar flyttat ur huset, förutom Lea som blir kvar här hos oss.
I juni var jag till Leksand på den Internationella utställningen och med mig var Marita som har Ziri,
Diizel (Qurt) som fick sitt första Cert på rasspecialen men och Zalsa (Vizzla) i valpklass. Det gick ju strålande och Diizel blev
bh-2 och fick sitt andra Cert, r-Cacib som blir ett Cacib. Jag ställde även Ziri åt Marita och även hon fick sitt andra cert och även Cacib och slutade som BIM. Zalza blev bästa valp.

I midsomras hade vi finbesök från Tyskland då Solveigh och Udo som har Shadow från oss och Ari, en äldre eurasierhane som kommer från Tyskland. Då fick jag passa på att vara lite kulturell och följa med dom och visa en riktigt midsommarfirande och hur vi svenska dansar omkring en blomklädd stång och sjunger små grodorna. Jag höll hundar och de filmade och fotograferade och var mycket intresserade. Vi var även på dalahästtillverkningen i Nusnäs där det shoppades loss med både kurbitsmålade trädskor och en stor dalahäst och givetvis lite prylar med älgar på, det ska en sann tyska ha. Shadow låg mest i vattnet när de var här hemma hos oss och Ari hade fullt upp med att fria med alla tjejerna.
 


Vi har även hunnit med en liten semestertur med husbilen vilket var behövligt. Vi har ju haft valpar i huset en längre tid nu, mer eller mindre sen i höstas. Jag behövde verkligen komma iväg och bara koppla av lite, men samtidigt längtade jag iväg på lite utställningar så det fick bli en mix av båda sakerna. Först bar det iväg till Borås dit vi även hade lilla Savannah med oss som blev upphämtad av sina nya ägare. Hon har ju flyttat längst ner i Sverige, närmare bestämt till Malmö och när vi ändå skulle drygt halvvägs så möttes vi i Borås.

Lea och Savannah tog husbilsturen med ro, lekte när vi stannade, sov tillsammans i biabädden när vi rullade så det var inga problem att ha dem tillsammans i husbilen med en övernattning på väg ner. Fredag em kom sen Anna & Gustav och hämtade
sin nya familjemedlem. Här hemma har vi ju inte så mycket som är i päls för tillfället, mer än Ika. Hon hade ju dock aldrig tidigare varit på någon utställning så i Borås ställde vi bara några av våra valpköpares hundar.

Jag tycker dock att det är så roligt med utställningar att jag gärna ställer andras hundar. Zeppe fick under helgen sitt sista Cert och därmed Svensk & Finsk utställningschampion. Zoya fick excellent båda dagarna, dock endast ck på lördagen och slutade som bt-3.

Sen bar det iväg och hälsade på lite vänner både här och där, sov länge på morgonen vilket jag gillar, kopplade av och gjorde inget under några dagar. Sen var det dags för lite utställning igen, närmare bestämt dubbelutställningen i Tvååker. Nu skulle Ika göra sin debut i utställningssammanhang. Så det var Ika, Zeppe och Zoya som skulle ställas. Och det blev en lyckad helg igen, Ika som debutant lyckades få två Cert och dessutom blev och Bäst i rasen ena dagen.

Hade inte riktigt trott att det skulle gå så bra för henne så med två Cert i bagaget så måste vi givetvis iväg på några utställningar till under sommaren och hoppas att vi även kan erövra det tredje Certet för championat. Zeppe blev bh-3 ena dagen och BIM den andra. Zoya fick excellent båda dagarna med ck och som bäst med en bt-2 placering. Båda dagarna hade vi även bästa avel- och uppfödarklass så vi får nog allt vara nöjda med vår tur. Innan det bar iväg hem så tog vi en snabbis till Ullared och fyllde på garderoben lite.

För Wiljas och Tias valpar har det gått bra i sina nya hem. Lite funderingar och frågor här och där men jag svara så gärna på de funderingar som finns. 12 valpar som är framåt och matglada och jag önskar dem alla lycka i sina nya familjer. De flesta av Tias valpar har vi ju ganska nära och vi har träffat både Thylo, Trust och Thindra sen de flyttade och alla ägarna är sååå glada över sina valpar. Wiljas valpar har ju bara bott i sina nya familjer i några veckor men så här långt verkar allt ha gått bra.

Lea, en av Tias valpar som vi har sparat här hemma är en alldeles underbart trevlig valp. Hade ju förväntat mig lite humör i Tias valpar men hon är bara så skön, orädd, trygg och hänger med på allt vi gör utan med den minsta tvekan. Ska bli skoj att få ställa ut henne bara det blir dags för det. Hon tar livet med en klackspark och älskar att bada och tar gärna lite kortare simturer!
 
Jag älskar ju att hålla på i trädgården med mina pelargoner och att odla grönsaker och i år har det växt på bra, bara under de 11 dagar vi var borta har det hänt mycket i både trädgård och växthus. Har ju en snäll granne som tar hand om blommor och växter när vi åker bort. I växthuset ser det ut som en djungel och de första tomaterna har mognat. Gurka i överflöd, liksom paprikan som jag har övervintrat ger oss en enorm skörd. Har nog redan skördat upp åt en 5 liter paprika i år. Auberginplantorna är jättestora och många frukter har det redan blivit även om det tar ett tag innan det är dags att skörda dem.
 

Physalisen börjar sätta frukt så om några veckor kan vi nog skörda de första. Squash/zucchini verkar bli en enorm skörd i år, har både gula och gröna och en ny sort med runda frukter. Morötter, lök växer på och idag har jag skördat de första Haricots verts, mums! För mig är det lycka att kunna gå och plocka mina eget odla frukter och grönsaker i trädgården. Om några veckor är det dags att ta hand om svarta vinbären och göra juice av dem och hallonen ska snart skördas och frysas så vi kan njuta av dem i vinter.

Om drygt 1 månad är det dags för vår första kennelhelg och det är många som hittills har anmält sig men jag hoppas givetvis att få se fler av våra valpköpare. Helgen är öppen för alla våra valpköpare, helgen passar för alla, valp, vuxen eller åldring spelar ingen roll, vi ska umgås, leka, lära och bara ha trevligt denna helg.

Senast 14 augusti måste vi dock ha eran anmälan om ni vill vara med på denna helg, allt för att kunna planera på bästa sätt. Man kan också bara vara med enstaka dag om det passar en bättre. Program för helgen finns på hemsidan.

I övrigt njuter vi av det fina vädret, badar, latar oss men gör även lite nytta när andan faller på. Plockar hjortron har  jag gjort i flera dagar, har inte sett så mycket hjortron på många år som det är i år. Så det är bara att passa på att fylla frysen!

/Marita

Måndagen 23 maj

Som vanligt, långt mellan inläggen, har tänkt många gånger att jag ska skriva men sen blir det inte av.

Den 11 april kom så en mycket efterlängtat kull, Tia 5 underbara små. Tia har alltid varit en bestämd dam som tycker om sig själv. En fantastisk hund att jobba med, alltid glad och med på noterna. En del humör har hon och var väl kanske inte den enklaste valpen när hon var liten. Parningen av Tia är en mycket genomtänkt och planerad parning, dels för att inte få för mycket humör och de faktum att Tia har en B-höft och en C-höft, den är en s.k. slapp led på ena sidan. Hennes höfledsskål och kula är mycket välformade men det finns ett lite glapp mellan led och kula.

Tia har så många fantastiska egenskaper och har förhoppningsvis mycket att ge till vår ras trots sin ena C-höft och därför beslutade vi att i alla fall ta en kull på henne. Hennes kavaljer är noga utvald med tanke på både temperament och hd-resultat. Alla i Zeppes kull är röntgade med A-höfter, dom är mjuka och trevliga i temperamentet precis som sin mor Lina. Lina har i övrigt bara lämnat fina höfter på sina avkommor, så här långt inte en enda med höftledsfel.

Jag hade nog ändå förväntat mig lite humör i Tias avkommor, vi hade sen länge sagt att ska vi para Tia så kommer en tikvalp att stanna här hos oss. Och vad kom det då ut, jo fem helt underbara, snälla, lugna valpar. Inget humör, de är ett underbart gosegäng som man gärna umgås med. De nya ägarna är noga utvalda av många som ville ha en Tia-valp. Och Tia då, jo hon är en helt underbar mamma, skulle nog kunna ta hand om all världens valpar. Hon är bara så glad, busig, snäll, tar hand om sina valpar på ett utmärkt sätt, en harmonisk kull med en harmonisk mamma. Parning, valpning har varit en fröjd och enkelt, inga komplikationer efteråt och hon har inte haft några avslag/flytningar alls. Hon har helt enkelt mått toppen hela vägen.

Vi har haft många valpar som har passerat genom huset, så också tikar som på olika sätt har tagit hand om sina valpar. En del mer åt hönsmamma-hållet och andra måttligt intresserade av sina valpar.
Att välja avelstikar handlar ju inte bara om det vi kan se på papperet och undersöka våra hundar för som hd, ed och patella. Att ha en tik som är en klippa i sin mammaroll är också en oerhörd tillgång och en viktig egenskap hos en bra tik. Något vi inte får glömma!

I början av maj kom så Wiljas andra kull här hos oss. Wilja är en sk. fodervärdshund och detta blir hennes sista kull hos oss och övergår nu helt i Saras ägo när hon flyttar hem igen i slutet av juni.
Denna gång blev det 7 valpar, 2 hanar och 5 tikar. Här är det blandning av färger, svarta m tantecken, röda, varggrå, ljusa.
Allt gick jättebra men så vändes all glädje till något annat.

När valparna var knappt 2 veckor gamla väcktes jag en natt av att en valp inte mådde bra, valpen var oerhört ledsen och det gick snabbt utför. Vi konsulterade både vår veterinär och Falu djursjukhus och fick lite tips och råd, antibiotika sattes in men under eftermiddagen var vi nog ganska säkra på att valpen inte skulle överleva. Göran var startklar att åka till veterinären för att låta valpen somna in. Men jag ville ändå ge det ett sista försök och valpen gavs druvsockerlösning och sakta men säkert började vi se en vändning som dock under lördagen vände till det sämre igen.

Inte nog med detta så var jag huvudansvarig för rasutställningen i Orsa under helgen. Meningen var att vi skulle ha varit där hela helgen och min son skulle vara här och ta hand om Wilja och valparna. Tia med valpar skulle vara hos min bror med familj. Nu blev det inte riktigt som det var tänkt och valpen var ju viktigast för oss. Natten till söndag såg vi en stor förändring till det bättre och valpen började dia själv igen på Wilja och valpen mådde allt bättre.

Så söndag morgon beslutade jag att jag trots allt skulle åka till Orsa och utställningen. Jag kunde inte göra så mycket mer än att vänta tiden ann när det gällde valpens hälsa. Göran stannade hemma för att ta hand om valpen och de andra hundarna.

Under tiden som valpen var som mest sjuk så var det Tia som tog hand om valpen. Trots att hon har en egen kull att ta hand som så var det denna valpens välmående som var viktigast för henne. Det rör mig verkligen till tårar att se hennes engagemang i alla valpar. Ni som känner till Tias agerande när vi har haft valpkullar tidigare vet att hon är den som oftast har tagit hand som dem även om det inte har varit hennes egna.


Ännu en gång visar hon vilken kärlek hon har till dessa små. När valpen mådde som sämst låg den i sängen med mig och vem var också parkerad där om inte Tia. När valpen var ledsen så var det hon som tvättade den, masserade den på magen när den hade ont så den blev nöjd. När valpen var som sämst och man såg att andningen var påverkad så var det Tia som låg där bredvid och nöp den lätt med framtänderna för att den inte skulle dö. Hon la upp magen för den och sa, här får du värme och mat.

För mig är Tia en fantastisk hund i många avseende men hennes sätt att ta hand om denna sjuka valp fast det inte var hennes egen valp och fast hon hade egna valpar är helt fantastiskt. Nu när valpen mår bättre igen så har hon släppt det även om hon mellan varven tar en tur in till Wiljas valpar och tvättar av dem och ser till att de har det bra. Under den här tiden så blev det inte mycket sömn, kanske sov jag max 3 timmar/dygnet och det har tagit lite tid att bli normal igen.
 

Leiionspitz Quality Qurt
Hur gick det då i Orsa, bra måste jag säga. Ställde Diizel (Q Qurt) för första gången i officiella sammanhang, han har en gång tidigare varit på en inofficiell utställning. Han slutade som bästa hane- 2 med Cert, inte illa för att vara första gången. Nu ska vi damma av 6-åringen och ta med honom ut på lite utställningar så får vi se hur det går.

Övriga resultat ser ni på första sidan och det blev många fina placeringar för våra hundar och längsta strået drog Heidi (Zaviera) som blev bästa tik och BIM.
Valpar planeras på Heidi till hösten, en tik som inte bara är snygg utan med ett temperament som jag bara älskar, levnadsglad och bara så go.

Sen lite annat roligt. Leiionspitz Cheerful Xzottzie, till vardags kallad Sophie har som den första eurasier någonsin erövrat titeln Grand Champion i Kanada. Inte nog med att hon blev champion i tidig ålder, har hon nu erövrat en ny titel och då bara 18 månader gammal. I Kanada har de ett helt annat system för titlar än vad vi har och man samlar poäng, vilket man redan kan göra i valpklass.

För att bli Gran Champion måste man dock slå andra eurasier för att få poäng, är man själv på en utställning blir det inga poäng. Det är ju inte så många eurasier som ställs
i Nordamerika så det är inte så lätt. Inte nog med detta så har ju även Sophie många grupplaceringar och det för flertalet Nordiska domare vilket gör det ännu mer skoj. I Kanada ställs också alla hundar av handler, ägaren ställer inte sin hund.
Vi är såå stolta över Sophie!
 


Leiionspitz Cheerful Xzottzie

/Marita

Tisdagen 15 mars

Nu har Viscas valpar hunnit blivit nästan 7 veckor gamla, ett lugnt och skönt gäng. Till påskhelgen börjar de första att flytta till sina nya hem och förväntningsfulla nya ägare. Alla har varit på besök och söndags hade vi även besök av pappa Zeppe som tyckte att de allt var rätt okej med de små, helt omedveten om att detta var resultatet av ett tidigare besök hos oss.

Så har vi nya spännande saker på gång, både när det gäller på valpfronten och annat. När det gäller på valpfronten så kommer mer information längre fram.

För första gången ska vi ha en kennel helg och den kommer att gå av stapeln sista helgen i augusti och vi hoppas att många av våra valpköpare kommer, även ni som har en bit att åka. Hade planer redan förra året på att det skulle bli av, men av olika anledningar fick vi inte riktigt ihop tiden, men nu ska det bli av och vi ser fram emot det.

För dig som vill göra BPH med din hund kommer under kennelhelgen att ha möjlighet till det. Malungs Kennelklubb är de som håller i beskrivningen. BPH eller beteende- och personlighetsbeskrivning hund som det egentligen heter är något som är mycket intressant att göra med sin hund och inga förkunskaper behövs så detta kan göras med alla hundar över 1 år.

Dock tycker jag inte att man ska göra det på en hund som är inne i en väldig hormonell tonårsperiod och tycker att främmande människor är kufiska typer, då tycker jag att man kan vänta lite.

Men det kommer också att hända en massa andra saker denna helg, dock är inte allt klart ännu men det kommer att bli lekar, tipspromenad och mycket mer, vi kommer att äta tillsammans, ha trevlig samvaro och prata hund och annat.

Har också uppdaterat sidan med läsvärd text, från valp till vuxen och lite vad man behöver ha när man ska hämta sin valp.

/Marita

Söndagen 14 februari

Så har Viscas valpar hunnit bli 2½ vecka gamla. Att ha Visca och hennes valpar har varit en fröjd så här långt. Man har får sova hela nätterna från att de föddes, det är lugn och harmoni i valplådan. De sover, växer, äter, gör ifrån sig och är harmoniska. Visca är verkligen en toppenmamma på alla sätt och vis. Hon är lugn och trygg i sig själv, är gärna hos valparna och först nu när de har blivit 2 veckor gamla så börjar hon lämna dem korta stunder. När man tar upp valparna är det avslappnade och väldigt nöjda. De har börjat få smaka på lite uppblött valpfoder och alla äter bra. När jag börjar ge våra valpar smakprov sätter jag mig alltid med en och en.

Dels vet jag vad var och en får i sig, det skapar också en bra relation mellan mig och valparna då det tycker att det är positivt med mat. Jag blandar aldrig ihop någon soppröra där de får kliva omkring i. Så här har jag gjort i 18 år nu och det har fungerat perfekt. Idag har vi även tagit bort en sida av valplådan så att de har fått lite mer plats att utforska för nu går utvecklingen snabbt. Ser fram emot kommande veckor med Viscas valpar.

Umas valpar går det bara bra för även om det har varit lite små frågetecken från de nya ägarna som inte tidigare har haft hund. Men det mesta går att lösa bara man får lite tips och råd.

Det är ett fruktansvärt hårt tryck på valpförfrågningar och nästan varje dag så är det en eller flera som hör av sig efter valp. För det vi planerar i vår/sommar kan vi tyvärr inte ta emot fler intresserade.

Nog för att det är ett lyxproblem, så kan det ändock vara lite frustrerande när det finns så många trevlig människor där ute som vill bli eurasierägare. Ha nu en fortsatt skön februari och nu är inte våren inte långt borta och det börjar snart bli dags att få ner lite frön i jorden så vi får lite plantor att fylla växthuset med i vår.

/Marita

Söndagen 31 januari

Senaste veckan har det varit full rulle i huset. Umas valpar hann knappt flytta innan Visca tyckte att det var dags för sina valpar att komma till världen.
Förra söndagen flyttade fyra av Umas valpar, kvar var Vera och Vizzla som skulle vara här till torsdagen. Jag hade inte riktigt räknat med att Viscas valpning skulle starta redan på onsdagen utan jag var rätt säker att det skulle ske i helgen. Hade planerat några dagar eller rättare sagt mornar med rejäl sovmorgon men tji fick jag.

Var till Mora på onsdagen för att handla så vi skulle klara oss ett tag, bor man som vi, dryga 4 mil till Mora och affärer, så får man planera när man handlar. Man kan ju inte komma på att nu skulle jag behöva något, då får man minsann klara sig utan. Samtidigt är det ganska bra för det blir liksom inte direkt några impulsköp bara för att man inte har lust att laga mat någon dag.

Hur som helst när jag kom hem på onsdag em. förstod jag att det var något på gång. Visca kom snabb ner och hälsade glatt men sen försvann hon snabbt upp i det mörka sovrummet och det är inte likt Visca, som gärna är där jag är. Frågade Göran om hon hade ätit på em. och det hade hon om ändock väldigt trögt. Det var bara att kolla temperaturen på henne och visst, tempen var ner en bra bit under 37 grader. Så det vara bara att förbereda oss och plocka fram allt som ska vara inför valpningen.

Förstod att det nog inte skulle ske under natten, så brådis brukar sällan någon eurasier ha när det gäller valpning men samtidigt kan man ju inte vara säker. Nu har vi ju varit med om detta ganska många ggr. och jag tar det med ro. Dock blev det lite tanke med hur jag skulle göra då jag lovat att de skulle få hämta Vizzla och Vera på torsdagen, och där kunde det ju krocka. För Vizzlas del var det ganska enkelt då hon bara skulle flytta in till Mora. Jag ringde hennes nya matte och frågade om hon kunde komma på onsdag kväll istället och det var inga problem. Vera blev kvar till torsdag och jag tänkte att vi får lösa det på bästa sätt om det nu skulle krocka med valpningen.

Natten var ganska lugn och både jag och Visca sov ganska okej. Under torsdag var det bara att vänta. Vid 15-tiden kom de och hämtade Vera och som tur var hade inget mer hänt då. Strax efter 21 på kvällen började värkarna och 21,50 föddes första valpen och sista levande kom strax innan midnatt. Förlossningen var mycket enkel och Visca sa inte ett pip under hela tiden, hon hade några kraftiga värkar inför varje valp sen var de ute, lätt som en plätt.

Men så strax innan 01 på natten började hon så smått krysta igen och efter några krystvärkar kom så den sista, dock var den var dödfödd. Den valpen var enormt stor och såg mer ut som en säl än som en valp. Den hade varit död ett tag och jag konstaterade bara att något har varit fel på den och den skulle inte ha överlevt vilket fall som helst. Så kan det vara ibland, inget att lägga en massa energi på utan det är sånt som händer.

Vi har i alla fall 6 kraftiga, stora valpar som mår toppen. Äter, sover och gör ifrån sig och är tysta, precis som friska valpar ska vara. Visca är en toppenmor, lugn och trygg, precis som hon är annars i vardagen. Nu ser vi fram emot 8 veckor med detta gäng och få se de utvecklas och bli små individer som så småningom ska få sin alldeles egen familj att sprida glädje i.

/Marita

Söndagen 24 januari

Idag har fyra av Umas valpar flyttat till sina nya familjer, kvar några dagar till blir Vizzla & Vera innan de är dags även för dem att åka med sina nya familjer hem. Uma har också åkt hem till sin matte och husse. Nu väntar vi med spänning på vad Visca har i magen och hon är minsann ingen liten köttbulle utan mer en stor köttfärslimpa.

Pigg och glad och fortfarande med en enorm aptit men jag blir nästan lite rädd när jag ser magen växa från dag till dag och än är det en vecka kvar. Det är många som väntar och längtar!

Kylan har gett sig, lagom tills det var dags för valparna att flytta men jag hoppas att vi slipper den ett tag, så vi kan vara ute mer än det vi har kunnat vara sen nyår. Skulle så gärna vilja ta en lång sparktur med hundarna, men är osäker på om det är så pass hårt under snön så att det inte bara skär igenom.

/Marita

Söndagen 17 januari

Ja tiden bara rinner iväg och nu är det bara 1 vecka kvar innan Umas valpar börja flytta till sina nya familjer. Ett härligt gäng som gillar uppmärksamhet, är totalt orädda och älskar att få folk på besök. På fredag ska vi besöka veterinären med allt vad det innebär innan det är dags att flytta. Uma åker också hem till sin matte och husse till helgen och de längtar mycket efter henne. Jag kommer att sakna henne men så småningom så ska det bli en kull till för Uma men det ligger minst 1 år fram i tiden.

Visca har två veckor kvar tills det är dags för valpar och hon är rätt stor med tanke på att det är de sista två veckorna som fostren växer som mest. Och hungrig är bara förnamnet, hon var hungrig tidigare också men nu är det nästan hysteriskt och hon får mat 5 ggr om dagen. Ska bli spännande och se vad det finns i den magen och ni är ju många där ute som också väntar med spänning på resultatet.

Här har det varit kallt, termometern har legat på mellan -25 till -30 ett tag nu men så idag har vi "bara" -10 grader. Lite synd för valparna att det har varit så kallt även om det inte har bekymrat dem så mycket kan man ju inte vara ute någon längre stund. Trots kylan har de varit ute och lekt och haft skoj korta stunder och som sagt ingen verkar ha haft några större bekymmer med det. Vi har fått leka inne istället och gjorde ett av rummen nere till lekrum istället, där har det gått runt, runt i en fasligt takt.

/Marita