Blogg/Dagbok

Fredagen 13 oktober

Fredagen 13 oktober

Så är vi åter hemma sen en vecka tillbaks, efter 4 veckor på semester i framförallt Frankrike, Tyskland och sen Sverige på väg hemåt.
Vi har haft det bra och jag har hunnit ladda batterierna efter en hektisk sommar. Lagom väder har vi haft, mestadels mellan +15 - +25 grader, vi har även mött frosten uppe bland bergen i en skidort i Frankrike. Inte mycket regn mer än någon natt och lite duggregn under någon dag. Men regnet har ni ju fått desto mer av här i Sverige, när vi var bortresta. Hem har vi även kommit med två parade tikar, så nu hoppas vi innerligt att det blir valpar i november.

Parningarna gick galant, det var "pang på rödbetan" kan man säga. Nu har ju rasen och kanske även andra raser, haft ett sån där år som dyker upp med jämna mellanrum, där tikar går tomma utan någon vettig anledning. Detta kan man även se på får, att vissa år föds mycket färre killingar och där djuren går tomma. Det är sånt där man inte förstår sig på och kanske inte heller ska förstå sig på, så är det bara ibland. Vi hoppas i alla fall djup och innerligt att vi ska ha valpar till alla er som väntar.
 
   
Den här hanen är en av tjejerna parad med.

Vi åkte till Frankrike först, genom Danmark, Tyskland, Holland och Belgien och in i Frankrike. Där lämnade vi av Qilin (Leiionspitz Just Quincy) som har varit hos oss i 6 månader, i väntan på att tjejerna skulle börja löpa. Inte helt lätt att lämna ifrån sig en hund man har haft i 6 månader men det är bara att ställa in sig på det från början. Nu har jag också fått se hur och var han kommer att bo. Han är högt älskad av sin nya matte och han tycker mycket om henne också.

Han har nya lekkompisar och framför allt, i det här hemmet finns inga hundgårdar och alla hundar lever inne i huset som vilken annan familjehund som helst. De får dagliga långa promenader och massor av fysisk kärlek, precis som det ska vara. Tyvärr inte så vanligt hos uppfödare i Frankrike. Här gjorde vi ett tappert försök med ett gruppfoto när vi tog en långpromenad med Qilins nya matte, kan ju säga att det var svårt att få alla att le och se in i kameran.
 

 
 
Visca leker med en nyfunnen vän

Vi hälsade även på hos en annan uppfödare där det för tillfället fanns valpar som precis var på väg att flytta ut till sina nya familjer. Man lär sig rätt mycket om både det ena och det andra när man är ute i andra länder och ser olika eurasier och jag kan stilla konstatera att vi nog ska vara rätt stolta över våra eurasier i Sverige.
 
 
 
 

Den Franska eurasierklubben har också fått en ny styrelse, vilket var på tiden. De har nött på med samma gamla i många år och ingen större aktivitet har det varit. Regler och rekommendationer är bra i en viss mängd, för att styra upp aveln.
Det som har funnits i Frankrike har väl inte varit mycket att hänga i julgran, så att säga. Tyvärr ha väl också falska intyg florerat och gamla styrelsen har väl mer eller mindre sett mellan fingrarna med detta. Man har även gett godtycke till att para hundar med D-höfter. Nu hoppas jag innerligt att den nya styrelsen får fram en klubb som jobbar för rasen och inget annat, det behövs i Frankrike.

Vi var ute på Franska västkusten och besökte en ö där det fanns två vägar ut, dels en bro men också en väg på havsbotten där tidvattnet styrde vilken tid man köra där. Sent på kvällen när vi hade stannat på fastlandet i väntan på att tidvattnet skulle dra sig undan blev det storlarm. Polis, räddningstjänsten och ambulans kom och det visade sig att någon hade kört, eller försökt köra vid fel tidpunkt. Så här illa kan det gå då.
 
Här är vägen inte körbar! Så här illa kan det gå om man kör vid fel tidpunkt!

Att köra på den Franska landsbygden med en stor husbil och genom små byar kan ibland vara en utmaning, ibland känns det som man skulle vara tillbaks på 40/50-talet.
 

Här stannade vi några nätter i en Fransk småstad utanför Orleans.  

Trång, vackert och härligt!! Vi har kört bland berg och dalar, vägar där man kan klappa trätopparna om man sträcker ut handen genom rutan. Inga vägräcken fast det stupar flera hundra meter, så har man tänkt att köra utanför vägbanan kan det nog gå rätt illa. Blir nog ett besök till Frankrike även nästa år men då ska vi nog ta Franska västkusten en betydligt längre bit.

   
     
     
   
 

Efter halva vår tid fortsatte vi mot Tyskland och den allra sydligaste delen av landet. Tyskland har vi ju varit i en hel del, till viss del blev det platser som vi besökt tidigare som man kommer ihåg av någon speciell anledning. Vi besökte även ett slott som jag tidigare har besökt men inte Göran.
 

Sakta slingrade vi oss upp i mitten av Tyskland och en av de sista dagarna i landet besökte vi Celle. En otroligt vacker stad med många vackra korsvirkeshus, en stad väl värt ett besök om man ska till Tyskland.
 
 

Sista veckan blev vi i Sverige och besökte några valpköpare om vi hade vägarna förbi på väg norrut. På vår tur hem blev det även lite stop här och där för att bl.a. inhandla något som jag hade med i planeringen eller för att bara besöka platsen, som; Marockanskt handfat i Malmö, Smygehuk, Sveriges sydligaste spets, färska fikon i Simrishamn, soluppgång i Kivik,
lite shopping i Ullared, fylla frysen full med "riktiga" räkor på västkusten och mycket annat. Bilen var smockfull av allt möjligt när vi kom hem, och då menar jag verkligen smockfull. Alltid trevligt att vara på semester men det är allt skönt att komma hem också.

Närmast blir nu två eurasierträffar, dels hemma här hos oss nästa helg och sen i Stockholm om ytterligare två veckor. Hoppas på fint väder och stor uppslutning av valpköpare. I skrivande stund ser dock inte vädret ut att bli ens skapligt nästa helg, så vi får se om vi får flytta den. Men än ger vi inte upp hoppet, det är ju en hel vecka dit och mycket kan hända vädermässigt. När vi ska till Stockholm så ska jag också få träffa Mattias igen, lillsnutten som säkert har växt en hel del sen farmor såg honom sist.

 


/Marita