Blogg/Dagbok

Blogg meny

Söndagen 25 februari

Söndagen 25 februari

Nu börjar jag bli riktigt mörkrädd!

Blir uppringd av rasintresserade som har varit på eurasierträff, där de får informationen att eurasiertikar är riktigt svåra och tikar tillsammans inte fungerar, utan gärna ger sig på varann för att riktigt skada varandra, i värsta fall sliter de varandra i stycken. Att en eurasier ska vara aggressiv och inte låta sig hanteras för att vara rastypisk och att man helst rekommenderar valpköpare att välja en hane??

Och att eurasier inte är rastypiska om de är trevliga mot andra hundar och människor. Jag har varit i denna ras i 23 år nu, har varit på otaliga utställningar och eurasierträffar utanför Sveriges gränser, framförallt i rasens hemland Tyskland. På träffarna släpper de flesta sina hundar lösa, hanar som tikar och de leker och umgås. Sällan ser men hundar som ryker ihop, de kan vara någon hane som kan stå och gruffa lite med varann men så mycket mer händer det inte. I rasens hemland vill man definitivt inte ha eurasier som är aggressiva oavsett kön. Sen ser man nog en och annan ouppfostrad hund när man är på utställning, men det är något helt annat och det ser man ju även i Sverige.

Om man som uppfödare har tikar som inte fungerar med andra tikar så har man nog missat en del själv, är det verkligen tikar som ska gå i avel, hur står det till med sin egen ledarskap i flocken. Dåliga mentaliteter nedärvs mycket, men det kanske är enklare att säga att rasen ska vara så än att fundera vad man själv avlar på. Eurasier ska inte vara så, det står så här i rasstandarden "Eurasier skall vara självmedveten, lugn och balanserad med hög retningströskel"
 
Våra hundar är sociala men deras hälsningscermoni är kort, sen bryr de sig inte så mycket mer i de som kommer på besök. Sitter vi och pratar och tar en fika ligger de lugnt och stilla runt oss för de vill ju gärna vara där vi är. Möter jag nån på stan som vill hälsa så låter de sig klappas men visar inget större intresse tillbaks.

Vi har i dagsläget 5 vuxna eurasiertikar som fungerar utmärkt tillsammans utan att vilja skada varann och de fungerar också utmärkt med andra tikar. De tar utan problem emot främmande hundar som kommer hem till oss på besök. Visst händer det någon gång ibland att de blir sur på varann här hemma, men jag tror att en trygg flock också är trygga sinsemellan och i möten med andra hundar.

Jag vet att man även har den inställningen i andra länder, att en eurasier ska fungera i en barnfamilj, med andra hundar och givetvis även med vuxna människor, sen behöver den inte slänga sig runt halsen på en främmande människa. De är i regel ganska ointresserad (även om det finns undantag åt båda hållen), men väljer ibland ut människor som de visar lite större intresse för.

Ni som hör sånt här struntprat om rasen, ta er en riktig funderar om det verkligen är en sån eurasier ni vill ha.
Jag har hellre en eurasier med lite för stora öron än en eurasier som inte fungerar på ett bra sätt med varken två- eller fyrbenta.

Marita